torsdag 21 juni 2012

Evigt morgontrött

Jag gick upp en liten stund efter sju idag. Bättre än igår när man är i behov av sovmorgon, men jag hade gärna sovit en stund till om jag ska vara helt ärlig. Behövde dock gå upp för att hämta tvätt nere i tvättstugan. Vi hann inte få allt torrt igårkväll så det fick hänga i torkrummet under natten. Dessvärre utan värme eftersom fläkten låter så himla mycket och jag inte vill störa grannarna på första våningen bara för att jag tydligen är dålig på att planera.

Nu är det som det är i alla fall och jag njuter av mitt morgonkaffe samtidigt som jag ser på ett gammalt barnprogram "Goosebumps". J-man var inte alls förtjust i det... Undrar hur förtjust han kommer vara den dagen vi har barn och de ser samma saker om och om igen, saker som är för mindre barn och sådär jobbiga som barnprogram ibland är för vuxna? Tror han anpassar sig så klart, men det är helt klart spännande att spekulera. Något jag inte ser fram emot den dagen vi har barn är de tidiga morgnarna dock... Något som verkar omöjligt att komma ifrån som förälder.



Om jag var morgonpigg när jag var liten så har jag helt förträngt det. Även om jag kan tycka att det är jätteskönt att komma upp tidigt och ha hela dagen framför mig så kan jag inte minnas någon tid när jag hoppade ur sängen utan inre svordomar. Dagar med speciella händelser som man ser fram emot är så klart undantag. Vad värre är... Med den här morgontröttheten har ett väldigt dåligt morgonhumör följt. De flesta som känner mig (och definitivt de som bott med mig under åren) kan intyga den mindre smickrande sidan hos mig. Magiskt nog har J-man nog knappt behöva lida av det trots att vi varit tillsammans och bott ihop i mer än två år. Men det är nog för att han är magisk... Magisk för mig i alla fall.

Jag ska fortsätta vara trött en stund.. Sen ska jag se vad jag kan hitta på för nyttigheter här hemma så jag inte somnar i soffan som igår. Så onödigt ju! Ufos och Saras bröllopspresent ska i alla fall hämtas idag. Hoppas verkligen att de kommer tycka om den! Bild kommer efter deras bröllop. Vill ju inte riskera att de får se sin present innan de fått den så klart.

1 kommentar:

  1. Jag har heller aldrig varit en morgonmänniska, men jag antar att jag verkligen måste lära mig det nu när jag kommer få gå upp klockan 5 varje vardagsmorgon då jag ska till jobbet från och med måndag. Min syster däremot har alltid varit en morgonmänniska. När vi var små ställde hon klockan att ringa klockan 6 eller 7 (eller 6.30) bara för att hon skulle upp och se barnprogram på tv ...

    SvaraRadera