Good for me och det

Eftersom jag är som jag är så har jag fortfarande inte avslutat yogasockorna trots att det inte är sådär jättemycket kvar på dem nu. Förvisso så är väl hela grejen med att de är olika hårt stickade och att jag är lite tjurig över det en faktor i det hela... De blir säkert bra ändå, men jag vill ju så klart att de ska bli perfekta direkt även om verkligheten väldigt sällan fungerar så. Jag har även påbörjat ett mönster (improviserat) på en tröja, men det känns inte så roligt just nu så den ligger påbörjad och orörd sedan en tid tillbaka. Istället stickade jag en mössa till J-man med hans bandlogga på. Det var innan jag fortsatte på och slutade med yogasockorna dock.

Så jag har lite projekt som känns lite motiga. Hur jag löser det? Köper garn till ett nytt projekt så klart! Jag gick med i ravelry för ett tag sedan och där finns en uppsjö av olika gratis- och köpemönster i olika svårighetsgrad för den som är intresserad. Så jag tänkte göra denna.

So far.
So good.
So pretty.

Mest troligt kommer även detta bli tråkigt om ett tag. Jag ska liksom sticka nästan en meter slätstickning och när ett varv tar någonstans mellan tio och femton minuter att sticka (det är ändå 172 maskor och jag är inte supersnabb även om jag hoppas bli det någon gång) så riskerar det att bli... Långrandigt. Men jag är väldigt nöjd än så länge. Den "mönstrade" kanten var en helt ny teknik för mig, vilket var roligt, dock är det en väldigt enkel teknik. Väldigt tjusig tycker jag! Och ett vackert garn gör ju så klart att det känns roligt det med. Hoppas att jag orkar få klart den innan sommarn i alla fall. Det bör inte vara helt orealistiskt om jag inte lägger även denna ifrån mig. Jag ser mig själv som en envis person, men jag har mina svagheter så klart. Jag undrar om det inte är rädslan för att misslyckas som ställer till det för mig här? Kan också vara någon form av separationsångest. Jag är inte säker.

Garnet hittade jag för övrigt på adlibris efter ett tips i en grupp jag är med i på Facebook. Jag visste inte att de sålde garn ens, har bara kopplat ihop adlibris med böcker. Just då var det i alla fall rea och jag fyndade mitt första ullgarn. Merino till och med. Som jag mest hört om innan, men inte lagt en krona på, här hemma finns mest acryl. Det är jättemjukt och jag tror att det kommer värma alldeles utmärkt! Misstänker att jag kommer köpa mer i framtiden. Det var inte superdyrt ens till ordinarie pris liksom. Men vi får se. Just nu är det köpstopp i vilket fall. Det kan ju vara bra om jag gör slut på en del av det jag har hemma först.

En vanlig jävla pensel

Flytande eyeliner är en grej. De flesta stora sminkmärken har en hård liten tipp som ska "underlätta" applicering. En tipp jag aldrig förstått mig på. Visst har även jag försökt intala mig att den skulle vara lättare att arbeta med, men det är helt enkelt inte sant. Inte för mig. Det enda som jag trivs med är en vanlig jävla pensel.

Jag lärde mig lägga flytande eyeliner på teatern. Där hade vi pensel och eyeliner på kaka, vilket finns att köpa på vissa ställen nu med tror jag. Det är ett tag sedan jag var runt i olika butiker och letade. Till bröllopet köpte jag en pensel som jag doppade i en burk med flytande eyeliner som kom med fel tipp. Detta för att personalen i sminkbutiken inte kunde hitta en enda jävla flaska som kom med vanlig pensel som applikator. Riktigt när det slutade vara standard vet jag dock inte. Däremot är jag inte förtjust alls. Särskilt när det enda tipset jag fått har varit att köpa dyrare smink. Typ Face Stockholm ska ha flytande eyeliner med pensel. Till slut, flera år senare, vände jag mig till internet.

Ja! Det finns! Jag hittade en flytande eyeliner med en vanlig jävla pensel för ett rimligt pris till slut! Det finns dyrare modeller också så klart, på samma sida (http://www.lyko.se/), men jag tycker inte att dyrare nödvändigtvis är bättre och dessutom så använder jag inte smink så ofta att det ska kännas värt att lägga några större summor. Fina smala linjer blir det i alla fall! Lite mascara och jag är färdig. Fast inte idag. Idag provade jag bara och konstaterade som många gånger förr precis det jag redan skrivit om och om igen i denna text:

Det är bättre med en vanlig jävla pensel.

Lång tid...

Jag tycker om att sticka. Faktiskt. Det är ingenting jag trodde om mig själv från början, men så är det.

Första gången jag stickade var jag inte så jättegammal. Hur inte gammal jag var minns jag inte, men det var min farmor som lärde mig iallafall. Jag stickade räta om och om igen. Vilket inte ger ett slätt arbete när man stickar fram och tillbaka. Du som stickat lite vet vad jag menar.

Det var först förra eller förrförra året jag lärde mig att sticka aviga. En helt ny värld av möjligheter öppnades plötsligt och även om jag fortfarande har massor kvar att lära mig så har jag lyckats producera en del sedan dess. Jag har till exempel gjort ett eget mönster för torgvantar (eller pulsvärmare med tumme eller vad man vill kalla dem). Just nu så följer jag ett mönster jag hittat hos DROPS igen, yogasockor. Jag har räknat om det så det ska passa mitt garn och de stickor jag använder. Den här gången gjorde jag iallafall en provlapp innan. Yay mig!

Problemet med att göra yogasockor är dock min egen otålighet. Jag börjar närma mig slutet på den första nu, äntligen, och har ingen lust att börja på nästa. Det tar ju tid liksom. Och kraft. Vilket jag nog nämnt förut.

Men ändå. Jag är nöjd. Det är ett vackert garn och det går framåt. Jag har massor kvar på min cirkelkofta att byta av med när det känns för långtråkigt. Det är så jag hanterar det i-landsproblemet!

Typiskt mig

Som du kanske vet så gör jag saker till och från. För ett tag sedan så fick jag för mig att göra en kofta. Jag har aldrig gjort en kofta förut, så jag tänkte helt enkelt att varför inte? Det är sådan jag är. Att det dessutom finns massor gratis mönster att tillgå på internet skadar ju inte heller. HÄR finns mönstret jag ville försöka mig på. Ser lagom enkelt ut tänker jag!

Självklart är det så att jag inte har "rätt" garn för uppgiften. Jag tog något som låg och skräpade hemma helt enkelt. Jag gjorde inte heller någon provlapp (vilket man faktiskt bör om man stickar eller virkar efter någon annans mönster, på riktigt) utan började bara. I vilket fall skulle min kofta bli en storlek S/M då jag inte är en jättestor person och det helt enkelt borde passa bäst, inte minst för att alla mina andra kläder är i de storlekarna. Logik helt enkelt.

Så när jag kom till den delen där det först var dags att mäta, innan jag kunde gå vidare till nästa del för min storlek så att säga, så var ju arbetet på tok för litet. Det skulle mäta ca 20 cm men mätte ca 15 cm. Inte helt idealt... Så jag hoppade till delen för storlek XXL/XXXL helt enkelt. Varför krångla? Bara det att det inte heller räckte. Så klart.

Matematik var inte mitt favoritämne och är det fortfarande inte. Ibland behövs kunskaperna dock och jag får ju skylla mig själv som inte gör som man ska från början. Dessutom tänker jag inte sluta nu. Jag har kommit för långt och suttit för länge med det. Så det är bara att kämpa på. Yay mig!

Jag har kommit så långt att jag har gjort ärmhålen i alla fall. Räknat och räknat för att få det rätt. Dock har jag inte kommit till det riktigt svåra än, räkningsmässigt. Får huvudvärk bara av att tänka på det... Men jag ska ta mig igenom det. Lite pauser måste jag ta då och då så klart. Både för huvudet och handlederna. I förrgår så virkade jag en mössa bara för att vila huvudet lite. Det mönstret hittade jag också på DROPS hemsida, HÄR. Gjorde den dock helt i svart (och inte helt enligt mönster pga tjockare garn, men schhh).

När jag väl är klar med min kofta så är benvärmare nästa på schemat. Och någonstans däromkring ska jag göra ett eget mönster för virkade handledsvärmare. Hittade inget mönster jag gillade nämligen. Har ju redan gjort ett mönster för stickade sådana som jag tycker är bra, men känner att jag vill ha ett par ganska tjockt och relativt hårt virkade så jag får lite stöd då mina handleder kan vara lite bråkiga till och från och ännu mer när det blir kallt.

Så mycket idéer. Det är därför jag känner att det är viktigt att avsluta det som är påbörjat. Inte helt perfekt att ha påbörjade projekt överallt i lägenheten och inget färdigt liksom.

Shoes!!!

Okej, det här med pyssel. Jag gillar ju sådant. Det är kul och man lär sig nya saker (ibland i alla fall), förhoppningsvis har man efteråt något man är väldigt nöjd och glad med. Man kan känna sig lite stolt att man gjorde det även när det inte går som man tänkt och svordomar haglar tillsammans med en halv flod av svett och ilskna tårar. Om man inte bara slänger projektet åt fanders då... Vilket har hänt någon gång, men i de flesta fall så plockar jag upp det igen när jag har lugnat ner mig igen (okej, det kan ta månader) och färdigställer det eller gör om det från grunden.

Anyhow! Pinterest är ett kul ställe att hänga på när man gillar pyssel och jag har ett antal pins som bara väntar på att jag ska känna mig redo att ta tag i dem. Det är ju inte så att jag hittar på projekt ändå liksom.... Hrm. Ett sådant projekt är i alla fall detta. Serietidnings-skor!!! Hur awesome är inte det?

Den som följer mig på instagram eller har mig på facebook har redan sett detta, men här är mer om det helt enkelt.

Jag valde en svart-vit serie eftersom jag kände att det förmodligen är lättast att matcha, i alla fall som första projekt. Sen ville jag gärna ha så mycket kvinnor som möjligt med, bara för att jag vill det, så jag kom att tänka på Modesty Blaise. Perfekt! Bara att köpa en tidning då. Och så Mod Podge så klart (yepp, det finns en uppsjö olika). Jag valde att ta den sorten som var i pin'en helt enkelt. Fann även sådana där skum-penslar på Panduro.

Ett par ballerina som egentligen är nästan på gränsen till små och i en glad röd färg (så tyvärr därför inte använda jätteofta) blev min bas. De är ganska ingångna sedan innan så jag torkade av dem noga innan från smuts och damm. Sedan var det bara att börja klippa i min tidning.

Jag klippte bitar i tre olika storlekar. En stor (som en serieruta ungefär) som jag tänkte kanske kunde vara bra på sidor och sådant om man kapade på lämpligt ställe när man kom dit, en mellan (halv till fjärdedels ruta ca) och små i väldigt oregelbundna former (mycket trianglar och snea rektanglar). På varenda bit försökte jag få med något någorlunda intresant och jag klippte väl upp ca fyra eller fem sidor innan jag började.

 Kan säga på en gång att det där med att försöka planera vilka bilder man vill ha är en kass idé. Många bilder klippte jag sönder ytterligare och mycket går ändå inte riktigt att se vad det är så det spelar ingen roll. Däremot så är det inte alls dumt att titta ut vissa som man verkligen vill ska synas och jobba utefter det.

Mina skor var ju släta bortsett kanten runt och de faktum att de är rätt ingångna och därför har lite veck och ojämnheter, men eftersom jag är envis så gick det ändå. Pilligt. Jag gjorde så att jag vek pappret över kanten så det inte syns när skorna är på fötterna. Hur bra det är får framtiden utvisa, men det var så jag gjorde i alla fall.

Eftersom Pysen vägrade låta mina fötter vara ifred så är här en svans. Varsågod.
Och foten är inte svullen, så bli inte orolig, jag orkade bara inte ta en bra vinkel.

De blev riktigt snygga faktiskt. Tycker jag då. Inte helt perfekta, så som det ofta är när man testar något nytt, men det är ju lite charmen det med. Har fått frågan om de tål vatten och så vitt jag lyckats googla mig till så ska dessa tåla det helt okej så länge jag inte hoppar i vattenpölar eller så, alltså så länge jag inte så att säga dränker dem. Ett tips jag sett är dock att använda Mod Podge Outdoor (finns bland alla i länken där uppe) då den ska tåla vatten utan problem. Tänker att jag kanske kan slänga på ett lager över dessa när jag väl köpt en sådan också för säkerhets skull.

Bra att veta dock är att skorna blir ganska hårda när de är torra. Mod Podge är ju ett lim och liknar trälim ganska mycket (i alla fall så var det vad jag tänkte på när jag satt och drog lim av mina fingrar igår). Tillsammans med pappret och i och med att man tar flera lager så blir det ganska styvt. Så ta skor med bra passform och var beredd på att de kanske inte följer foten lika väl som innan.

Jag kommer gissningsvis få skav på hälarna eftersom de är på gränsen till små redan, men vad gör väl de när de ser ut så här? Sitter redan och funderar på om jag inte har ett par till jag kan göra detta med, kanske vågar jag mig på en riktigt färggrann superhjälte-variant denna gång till och med... Kanske!

Små grejer

Det är så mycket i mitt huvud nu att jag egentligen inte orkar alls. Allt, allt, allt som behöver fixas till bröllopet och hur lite energi jag har till det egentligen. Hur fantastiskt det kommer kännas på bröllopsdagen när allt är klart, för jag vet att det kommer vara värt det. Oavsett hur jobbigt det känns nu vet jag att det kommer vara värt det just för att det kommer bli en fantastisk dag. En fantastisk dag med fantastiska människor som kommer vara där och ha roligt tillsammans med oss just för att vi sett till att det blivit så. En dag vi kommer komma ihåg i resten av våra liv. En fantastisk dag som vi får ägna till att dela med oss av vår lycka.

Hur som helst så är det lite skönt att ha annat att pyssla med också. Rensa ur hjärnan och bara slappna av en stund. Ett sätt att göra det är för mig att sticka pulsvärmare. Jag är riktigt förtjust i pulsvärmare och använder dem både hemma när jag sitter vid datorn och när jag går ut. Vantar är inte min grej nämligen. Men jag köpte mig strumpstickor för ett tag sedan som du kanske minns och gjorde ett mönster, eftersom jag varken vet hur man följer mönster i böcker eller ens har något sådant. Anyhow så blev det riktigt lyckat. Det första paret jag gjorde blev en present till en awesome vän. Just nu gör jag ett par till J-man.

Första gången jag stickar randigt såhär också. Vilket gör att jag improviserar lite, men whatever works liksom. De får mig att tänka på bin, vilket får mig att tänka på vår och sommar. Färgerna har han valt själv och de kommer bli skitsnygga till hans skinnjacka i vår. När de är klara ska jag göra ett par till mig. De första jag gör till mig själv faktiskt. Vilket jag kan tycka att jag förtjänar. Har hittat ett riktigt härligt garn. Mjukt och härligt med silverpaljetter.

Så jag passar på att ta det lugnt en stund helt enkelt. Slappnar av genom att pyssla med småsaker. Gör något till bara oss en liten stund.

Lite av hur en arbetsprocess kan se ut

När det gäller saker som sys, stickas och snickras (för att ta några exempel), alltså olika typer av hantverk så verkar en del tro att det är något som bara trollas fram och finns där. Gissningsvis så håller de personerna inte själva på med hantverk och det är ju inte så konstigt att man inte vet att det tar tid då så klart. Däremot så tänkte jag visa lite hur man kan arbeta och kanske förstår även du som inte håller på med detta lite mer om varför det tar tid att göra saker och ting. Därmed kanske också varför din vän som är duktig på att sy eller liknande inte har tid att fixa dina grejer direkt alla gånger, eller varför det kan vara ganska dyrt att gå till en skräddare. De måste ju också få betalt för sin arbetstid! Precis som alla andra!

Här har jag använd ett gammalt påslakan att göra en "mall" av. Det gör jag för att inte slösa på det dyra tyget eftersom jag gör mönstret själv och kan behöva ändra en hel del i designen. Till den här så började jag med ett mönster för en "formsydd kavaj" och sedan gjorde jag om halsringningen, midjan, ärmhålen... Egentligen var det bara insnitten för bysten som jag behöll någorlunda. Anledningen till att jag använde det andra mönstret var för att ha en hjälp för storleken egentligen. Det är en "medium", enligt måtten.

Här har vi ett bra exempel på att man får rätta till saker ibland. Jag testade med två insnitt i ryggen först, men det kändes fel på alla sätt så jag fick lappa ihop dem (annars beter sig tyget annorlunda och det blir fel ändå) och sedan göra ett större insnitt mitt på ryggen istället. Det kommer bli mycket snyggare med dekoren som kommer på den färdiga produkten dessutom!

Allt det tar ett antal timmar. Hur många vet jag inte då jag är ganska dålig på att titta på klockan, vilket i och för sig är bra det med i och med att det lätt blir stressande helt i onödan. Sen får man sprätta upp alla sömmar man sytt för att kunna använda mönstret på det materialet produkten ska vara i när den är klar. Det är det minst roliga tycker jag.

Sen kan det bli så här! En produkt som inte är det minsta färdig än så länge. Ärmarna ska göras om då de blev lite för smala. En krage ska dit, fickor och dekorsömmar på framsida och baksida, dragkedja, alla kanter ska fållas... Och så ska den fodras också. Vilket innebär att man får sy en till, mer eller mindre lika dan, som man vänder ut och in och syr ihop med den andra. Så den blir riktigt skön att ha på sig!

Sist av allt så ska jag dessutom dekorera den med bassträngar som jag kommer sy på för hand. Så det är mycket jobb. Mycket jobb som man kanske inte tänker på när man ser slutprodukten sedan. Men handgjorda saker tar ofta ganska mycket tid, energi och eftertanke från den som skapar det. Ganska häftigt tycker jag!

Work vs health

Att jag är trött på detta eviga sviktande i hälsan kan ju vem som helst räkna ut. Obalans är vad det är och det ställer så klart till det till och från. Den senaste veckan har jag varit dålig nog för att hamna efter i min planering för slutuppgiften. Det är nämligen krävande att skapa ett helt eget mönster, om du nu inte visste det, särskilt när det är första gången man gör det. Vanligtvis så freestylar jag bara och det fungerar ju det med, men för att spara material och kunna spara mönstret till framtiden blir det annorlunda just den här gången.

Däremot så lyckades jag göra nya pulsvärmare (som du ser ovan)! De kommer passa perfekt till min slutuppgift så det är varken bortslösad tid eller bara för nöjes skull, även om jag tycker att det är roligt också. Garnet jag hittade när jag inhandlade allt material till slutuppgiften är jättefint! Cam-bilden gör det inte rättvisa om man säger så. Från vitt till grått till vitt och så vidare går det i alla fall och här och var finns det glittrande paljetter i silver. Jag köpte två nystan direkt, men nu undrar jag om jag inte borde köpt ännu fler för säkerhets skull... Finns ju så mycket fint man kan göra!

Jag mår bättre hur som helst och har både pysslat med brölloppsinbjudningar och spelat lite Guild Wars 2 när energin har varit på lagom nivå. Idag har jag tagit tag i lite saker som behövde skrivas och kvällen kommer ägnas åt att komma ifatt med slutuppgiften igen. Ja, att börja med att komma ifatt i alla fall. Kan knappt bärga mig tills det är klart! Det kommer vara det häftigaste jag gjort hittills!

The awesomeness of planning...

Den här veckan ska jag ta tillfället i akt och köpa in materialet till bordsdekorationerna. Ser verkligen fram emot att börja med dem! Så tyg och färg ska inhandlas. Kanske någon ny tråd och så skulle det vara kul om jag hittade lite glitter i rätt färg, men det är inte det viktigaste så klart. Och så lite ståltråd till själva stommen så att säga.

Och jakten på papper till inbjudningskorten är inte slut än heller! Tänk att det kan vara så svårt att hitta rätt nyans. Lustigt det där... Men fortfarande roligt. Har fått lite tips på bra ställen man kan titta på genom mina fina klasskamrater. Så snart kan jag börja med det pysslandet också!

Samtidigt så har en ny kurs börjat och jag ser sjukt mycket fram emot att börja med slutuppgiften för den också. Har en idé som jag tycker ska bli jättekul! Kan säga så mycket som att det är ett plagg och den involverar bas-strängar... Mer får du så klart veta längre fram.

Kunde ju inte motstå... Nagelpyssel!

Var svårt att inte sätta igång med manikyrer på en gång igår kväll. Än svårare kommer det bli när jag får hem allt från Tradera, men ändå. Äntligen lim att fästa stenarna med! Visst går det utmärkt att använda övrlacket bara, men det är ändå säkrare med nagellim. Lite starkare.

Kan säga att jag förstår alla goda ord om Sehe Vite också... Men det passar inte för fransk manikyr så det fick bli hela naglar. China Gazes Platinum Pearl och vita stenar. Enkelt och pråligt på en och samma gång. Resultatet ser du ju högst upp. Jag känner mig så fin! Kan knappt ta blicken ifrån fingrarna när jag skriver ens, hur fånigt det än låter.

Kunde inte motstå att pimpa tårna heller! Får se hur bra det håller, men blir det lite soligt kan man ju ha öppna skor i alla fall...

Toblerone Cheesecake

Måste ju visa upp härligheten också! Den där cheesecaken som jag bjöd J-man på frukost på sängen med och som mamma och farmor fick mumsa på igår. Tog en liten stund att komma på vart i hela friden jag gjort av kamerasladden bara... Städning alltså... Hittar aldrig nåt när det är som mest ordning.

Enda problemet är att få slut på den innan den blir dålig.... Den är så mastig! Får göra en ny till nästa tillställning så att det finns folk som kan mumsa i sig.

Förberedelser

Imorgon åker jag och J-man till Liseberg med ett gäng vänner. Det ska bli jättekul! Däremot är jag mindre sugen på att oroa mig för att tappa min telefon när jag åker diverse roligheter så jag gör någonting åt det.

Har massor jeans-tyg sedan KC rensade ut sina trasiga byxor och det är ju lika bra att utnyttja det tycker jag. Så syr en extra ficka på mina byxor. En med dragkedja och om jag känner att det behövs sätter jag dit en hälla också! Better safe than sorry! J-man kommer få dragkedjor i sina fickor han med. Och jag ska se till att vi har varsin plastpåse till att skydda mobilerna mot väta med också. Skönt att slippa tänka på det.

Lite manikyr dårå...

Som utlovat kommer lite bilder på mina naglar just nu. Det var ett tag sedan jag orkade sätta mig och faktiskt pyssla och inte bara slänga på lite färg. Nu tycker jag i och för sig att bara en färg är jättefint det med, men kanske inte så speciellt. Inte med tanke på hur jag brukade pyssla i alla fall.

Jag började enkelt med två lager av ett av mina (många) favoritlack. Det är Platinum Pearl från China Glaze. Egentligen hade jag nästan velat stanna där bara för att det är så förbannat vackert, men jag hade ju lovat mig själv att göra något mer avancerat så jag plockade fram en vanlig disksvamp (oanvänd och klippt i en lagom stor bit för en tumnagel ungefär) Sky High-Top från China Glaze och ett lila lack från Starnails.

Sen var det bara att hitta något av plast att dutta lack på. Jag hittade en tom godispåse. En tandpetare för att försiktigt blanda färgerna i mitten och sedan var det bara att dutta på! När resultatet var lagom tillfredsställande på båda händerna tog jag en tops med nagellacksborttagningsmedel på och gjorde mitt bästa för att få bort allt kladd. Det mesta fick jag bort, men eftersom jag är lite lat så är jag fortfarande lite lätt lila här och där... Det försvinner om någon dag eller två.

Innan överlack och sånt...

Sen var det ju dags att inviga mina nya nageldekorationer också! Funderade på att göra en kant på alla naglar då jag har blå stenar också, men jag orkade faktiskt inte pilla så länge... Vid det laget hade det ju gått ett par timmar i och med torktid och så. Det är väldigt pilligt att lägga stenar med pincett med vänsterhanden när man är högerhänt också. Annarshade jag kanske orkat pilla mer.

Kan inte påstå att jag är missnöjd i alla fall! Ska bli kul att hitta på mer grejer framöver...

Inspirerad kreation

Jag ville ju sy en klänning att ha på bröllopet på lördag. J-man tog mig till Ohlssons Tyger och lät mig välja tyg. Hittade ett fantastiskt, underbart, färgglatt, härligt och luftigt tyg i stretch att arbeta med. Tänkte från början sy en klänning efter ett mönster i en av mina Sömnadsmagasin, men var för lat så freestylade min egen variant. Alltså en helt egen design som inspirerats av bilden i tidningen. Känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde. Var ganska trött och symaskinen bråkade onödigt mycket i början. Så syr jag inte heller efter mönster när jag freestylar utan mäter lite på måfå och testar mig fram. Nålar, syr, provar. Fördelen med stretch är att man kan vara lite mer oförsiktig med måtten, hellre lite för litet så det sitter bra än tvärt om.

Det var själva ärmen i tidningen jag föll för så den fick bli lika dan. Lagom för en ljum sommarkväll tänkte jag och samtidigt luftigt nog för dagen. Blir det kallt på kvällen får jag ha en kavaj med mig. Det kommer bli jättebra tror jag! Tog i lite extra med urringningen eftersom axlarna är täckta, men ringningen är inte vidare "bred" så inget kan hoppa fram och bli olämpligt och pinsamt ändå.

Jodå! Jag är nöjd och glad och kommer nog få ganska så mycket användning av min kreation den här sommaren. Man blir lite stolt över sig själv när man lyckas med ett projekt såhär. Oftast gör man ju det om man är envis och tålmodig nog, men ändå.

Nästa projekt blir en liten bebis-dräkt till J-mans fina systerson som nyligen kommit till värden. Där kommer jag dock följa ett mönster helt slaviskt. Barnkläder har jag aldrig sytt förut och det är dumt att experimentera då ju!

Midsommar på balkongen

Jag har ju pratat lite lätt om hur vi fixar med balkongen i alla fall.. Igår blev det helt klart, tack vare hjälp från svärfar. Trallen är lagd, nya möbler köpta, en grill och så nät så katterna inte kan ramla ner. Pysen älskar det och är här ute (yepp, jag sitter på balkongen och skriver) så mycket han bara kan. Bus håller sig på golvet. Sedan han ramlade ut när han var liten verkar han ha utvecklat höjdskräck nämligen.

Innan vi fick upp nätet...

Jag är så sjukt lycklig över att vi fått ordning här ute äntligen. Så skönt att kunna ha öppet nu när det är varmt och att kunna sitta ute är så sjukt underskattat. Bara ta en kaffe eller något kallt och kanske läsa en bok. Blogga lite eller vad som helst. Åh, vad jag har längtat efter det här! Vet inte om J-man har förstått hur mycket jag längtat efter det faktiskt... Har sett det som det är och vi har inte haft råd innan, så då tjatar jag inte om det. Bara onödig energi.

Lycklig, men okontaktbar, katt. Det finns ju så mycket nytt att titta på här ute!

Försiktigt, försiktigt...

Bus vill inte vara i famnen här ute. Han får nästan panik bara av det. Som att man skulle slänga honom över kanten, trots att han vet att vi aldrig skulle göra något så hemskt mot honom. Och även om någon nu skulle försöka (nåde den säger jag bara) så går det inte nu när det finns nät. Pysen vill inte vara i famnen för att att hellre vill titta på allt som finns i världen istället. Nyfiknare misse kan man leta efter!

Och här sitter jag i motljus och är glad!

Vi har besök från Örebro över midsommar så det blir till att grilla och mysa ikväll. Precis lagom! Kanske skippar vi till och med att klä upp oss och kör på myskläder hela dagen? Sådant får märkas under dagen tror jag. Hur som helst.. This is life!

När vi ändå är inne på det här med hemmet...

Jag är ingen inredar-person. Det vill säga, jag har inte särskilt stort intresse för inredning. Det är trevligt när det är fint, men hur det blir det får tiden utvisa typ... Kanske är jag bara lat? Hur som helst så har jag ett litet, litet tips om du som vi har en ful hylla som avgränsare i rummet och vill göra det lite roligare. Spika upp ett tyg (valfri färg, jag tog ett svart lakan) på baksidan och nåla dit lite bilder du tycker om. Jag tog lite random bilder så länge, J-man är inte hemma så han kanske vill ha något annat uppe. Satsade på saker vi tycker om dock.. Katterna, musik och vardagslyx!

När jag ändå är igång och tipsar kan jag också avslöja att frusen frukt är de bästa isbitarna jag vet. Avskyr när isen smälter och späder ut drickan nämligen så frusna bär är det bästa. Bara man tänker lite på vad man matchar ihop med vad... Frusen frukt ger ju smak när den smälter så tänk på vad du tycker är gott innan du stoppar mangobitar i coca colan liksom.

Det pimpade linslocket

J-man påminde mig lite fint om att jag kanske borde visa upp hur linslocket blev efter min pimpning här på bloggen och inte bara på instagram och dayviews... Så här kommer en bild:

Tjusigt!

Arbete hemma

Vi har bestämt oss för att fixa till balkongen så vi kan ha öppet i sommar utan att katterna ramlar ner och försvinner. Det betyder att vi har inhandlat trall till balkonggolvet och nät att rama in med också under de senaste dagarna. Det är en jätteglipa mellan golvet och balkongräcket så trallen var ett måste och inte bara estetisk för oss. Saken är den att trallen så klart inte är måttad så att den passar perfekt på balkongen (som dessutom är snebyggd) så jag har sågat idag. Sågat tills jag fick blåsor i handen och därmed gav upp för dagen. Vi ska se om vi kan få tillgång till en ordentlig såg istället. Smidigare så ju... Så imorgon ska jag mäta det sista, klurigaste.

Riktigt snyggt blir det i alla fall!

Pysslar lite

Det var länge sedan jag ägnade mig åt mina naglar mer än för heltäckande lack. Pysslandet har kommit i skymundan, inte minst för att jag inte har samma tid som förut. Det är lite trist, men samtidigt gör jag ju så mycket kul! Dessutom vill jag inte ta fokus från min vackra ring med för flashiga naglar... Även om jag kanske får mer fokus på den med skrikiga naglar? Vad tror du?

Ursäktar de suddiga bilderna. De såg faktiskt inte så farliga ut på skärmen... Hur som helst får du se ungefär vad jag pysslat med. På måndag kommer min kamera äntligen (det hade visst blivit lite krångel), så efter det blir det bättre igen!

Hoppsan...

Det blev senare än jag tänkt. Glömmer alltid bort att det där momentet att koka alla bagels innan de gräddas i ugnen tar massor tid. Så det är mitt eget fel. Men det blev bra i alla fall och jag gjorde en enkel kycklingröra till det då jag blir mätt och glad imorgon!

J-man ligger redan och sussar sött bredvid mig... Helt utan att veta att det finns kycklingröra och en liten lapp med kärleksord i kylen. Var ju tvungen att passa på! Men nu ska jag sova.