fredag 28 december 2012

<3

Det är ju tyvärr mycket sjukdom just nu...

Jag: "Tack för att du tar hand om mig..."
J-man: "Tack för att du delar ditt liv med mig..."


lördag 22 december 2012

Lite av hur en arbetsprocess kan se ut

När det gäller saker som sys, stickas och snickras (för att ta några exempel), alltså olika typer av hantverk så verkar en del tro att det är något som bara trollas fram och finns där. Gissningsvis så håller de personerna inte själva på med hantverk och det är ju inte så konstigt att man inte vet att det tar tid då så klart. Däremot så tänkte jag visa lite hur man kan arbeta och kanske förstår även du som inte håller på med detta lite mer om varför det tar tid att göra saker och ting. Därmed kanske också varför din vän som är duktig på att sy eller liknande inte har tid att fixa dina grejer direkt alla gånger, eller varför det kan vara ganska dyrt att gå till en skräddare. De måste ju också få betalt för sin arbetstid! Precis som alla andra!


Här har jag använd ett gammalt påslakan att göra en "mall" av. Det gör jag för att inte slösa på det dyra tyget eftersom jag gör mönstret själv och kan behöva ändra en hel del i designen. Till den här så började jag med ett mönster för en "formsydd kavaj" och sedan gjorde jag om halsringningen, midjan, ärmhålen... Egentligen var det bara insnitten för bysten som jag behöll någorlunda. Anledningen till att jag använde det andra mönstret var för att ha en hjälp för storleken egentligen. Det är en "medium", enligt måtten.


Här har vi ett bra exempel på att man får rätta till saker ibland. Jag testade med två insnitt i ryggen först, men det kändes fel på alla sätt så jag fick lappa ihop dem (annars beter sig tyget annorlunda och det blir fel ändå) och sedan göra ett större insnitt mitt på ryggen istället. Det kommer bli mycket snyggare med dekoren som kommer på den färdiga produkten dessutom!

Allt det tar ett antal timmar. Hur många vet jag inte då jag är ganska dålig på att titta på klockan, vilket i och för sig är bra det med i och med att det lätt blir stressande helt i onödan. Sen får man sprätta upp alla sömmar man sytt för att kunna använda mönstret på det materialet produkten ska vara i när den är klar. Det är det minst roliga tycker jag.


Sen kan det bli så här! En produkt som inte är det minsta färdig än så länge. Ärmarna ska göras om då de blev lite för smala. En krage ska dit, fickor och dekorsömmar på framsida och baksida, dragkedja, alla kanter ska fållas... Och så ska den fodras också. Vilket innebär att man får sy en till, mer eller mindre lika dan, som man vänder ut och in och syr ihop med den andra. Så den blir riktigt skön att ha på sig!

Sist av allt så ska jag dessutom dekorera den med bassträngar som jag kommer sy på för hand. Så det är mycket jobb. Mycket jobb som man kanske inte tänker på när man ser slutprodukten sedan. Men handgjorda saker tar ofta ganska mycket tid, energi och eftertanke från den som skapar det. Ganska häftigt tycker jag!

fredag 21 december 2012

Så världen går under idag... (Eller?)

Något fantastiskt kommer hända efter idag. Så snart alla "se, vi dog ju inte" och liknande lägger sig på Facebook så slipper vi dessa uppdateringar om jordens undergång! En av många saker jag ser fram emot att slippa i mitt flöde.

Sen vet jag inte när på dagen (svensk tid) det är meningen att vår värld skulle explodera. Kanske är det inte förrän sent ikväll? Kanske sitter det någon och räknar ner just nu? Kanske är det strax innan dygnet slår om på den plats i världen som slår om från den 21e sist i världen (vilket jag inte har en aning om vilket det är eftersom geografi inte är mitt ämne så att säga)? Kanske får de så kallade foliehattarna rätt den här gången? Kanske inte.

Det är lite spännande hur sådana här saker påverkar oss dock, oavsett vad man tror eller inte tror på. Många människor stressar upp sig något oerhört över dessa domedagsteorier, förutsägelser. Förr eller senare har väl någon av de gamla filosoferna (och liknande) rätt? Behovet av att tro det verkar vara stort på många håll. Den mest intressanta frågan för mig är varför? Varför letar vi skäl att ha ångest? För det verkar inte som att tanken hos majoriteten är att försöka leva livet så bra som möjligt och kanske till och med göra gott även för andra innan slutet kommer. Det pratas ju även till och från om människor som tar sina liv enbart för att slippa uppleva världens undergång. En fruktansvärd konsekvens av dessa teorier som kommer och går.

Samtidigt så är inga av dessa datum "säkra". Beroende vem som tolkat domedagsteorin den här gången så är det ett nytt datum som gäller. Enligt vissa så skulle jorden gått under för flera år sedan (enligt Maya-kalendern), enligt andra så är det idag jorden går under (enligt Maya-kalendern) och enligt andra är det ett par tusen år kvar innan dess (enligt Maya-kalendern). För mig så känns det liksom som att det finns de som faktiskt vill skapa någon slags masshysteri. Känslan av makt kanske det är som spökar där, vad vet jag? Sen finns det säkert de som tror benhårt på det och vill varna andra, men jag frågar mig ändå vad det gör för nytta?


Om jorden skulle gå under så skulle inte jag vilja ha en förvarning. Att gå och vara orolig och rädd känns inte som en bra grej helt enkelt. Så jag tar lite kaffe och slår igång en bra låt på Spotify istället. Jobbar på min slutuppgift och planerar inför kvällen som ska spenderas med människor jag tycker oerhört mycket om. Pussar och kramar med J-man och mys med katterna. Ja, det känns mycket trevligare.

måndag 10 december 2012

Work vs health


Att jag är trött på detta eviga sviktande i hälsan kan ju vem som helst räkna ut. Obalans är vad det är och det ställer så klart till det till och från. Den senaste veckan har jag varit dålig nog för att hamna efter i min planering för slutuppgiften. Det är nämligen krävande att skapa ett helt eget mönster, om du nu inte visste det, särskilt när det är första gången man gör det. Vanligtvis så freestylar jag bara och det fungerar ju det med, men för att spara material och kunna spara mönstret till framtiden blir det annorlunda just den här gången.

Däremot så lyckades jag göra nya pulsvärmare (som du ser ovan)! De kommer passa perfekt till min slutuppgift så det är varken bortslösad tid eller bara för nöjes skull, även om jag tycker att det är roligt också. Garnet jag hittade när jag inhandlade allt material till slutuppgiften är jättefint! Cam-bilden gör det inte rättvisa om man säger så. Från vitt till grått till vitt och så vidare går det i alla fall och här och var finns det glittrande paljetter i silver. Jag köpte två nystan direkt, men nu undrar jag om jag inte borde köpt ännu fler för säkerhets skull... Finns ju så mycket fint man kan göra!

Jag mår bättre hur som helst och har både pysslat med brölloppsinbjudningar och spelat lite Guild Wars 2 när energin har varit på lagom nivå. Idag har jag tagit tag i lite saker som behövde skrivas och kvällen kommer ägnas åt att komma ifatt med slutuppgiften igen. Ja, att börja med att komma ifatt i alla fall. Kan knappt bärga mig tills det är klart! Det kommer vara det häftigaste jag gjort hittills!

torsdag 6 december 2012

Video: Det där med internethat

Länkar till bloggarna jag nämner i videon:
Kissie
Lady Dahmer

Och gästspel av Bus så klart!

onsdag 5 december 2012

Precis som många andra


Du har väl inte missat att det är snö va? Har du det blir jag grymt förvånad. Om det inte räckte med att titta ut genom fönstret så svämmar alla sociala medier över med upplysningar om det. Internet delas i små läger. De som älskar snön, de som hatar snön och så klart de som hatar att upplysas om snön oavsett om det är glada eller sura upplysningar.

"Det blir vinter varje år." "Orka bli förvånad."
"Flytta om det nu är så jobbigt."

Själv bryr jag mig inte om folks upplysningar. Om de (eller jag till och med) kan upplysa om att de ätit frukost eller att de har en söt katt/hund/undulat så kan de väl få berätta att de älskar/hatar snö också. Det är helt okej med mig. Jag avföljer väl om det stör mig allt för mycket. No big deal.

Själv tycker jag att snö kan vara vackert, men jag är inte kompis med kyla. Kyla gör mig nere. Mörkret och det där andra kan jag leva med. En stjärnklar vinternatt när månen lyser full och snön glittrar på marken kan vara magisk. Kunde jag bara gå i klänning och sandaler samtidigt (utan att bli sjuk) så hade jag inte klagat alls. Men det är som det är och, ja, vintern kommer varje år. Oavsett vad man tycker om den.