Aldrig nöjd (ja, det är håret igen)

Jag har inte tvättat mitt hår på åtta dagar. Jag har duschat emellan och sköljt det med vatten, men inte tvättat det och kanske kan jag skylla de senaste dagarnas tankar på det. Att det är mindre fräscht det vill säga.

Jag tänker ju ofta på längdens vara och inte vara. Oviktigt för alla utom mig givetvis. Men jag tänker på det. Och de senaste dagarna har jag tänkt mer på det igen. Hur trött jag är på mitt hår. Att det är i vägen och jobbigt. Att jag alltid har det uppsatt och hur onödigt det känns. Samtidigt är det äntligen så långt att jag tycker om hur det ser ut utsläppt igen. Det var liksom ett tag sedan. Men typiskt mig att vilja ändra något jag precis börjat trivas med. När det kommer till mitt utseende då. Avskyr förändringar runt omkring.

Trött person och oborstat, otvättat hår.

Tänker att jag kanske bara vill ha ett snabbt resultat eftersom det mesta andra tar tid. Men jag vill ju ha långt hår på bröllopet nästa år så det kommer få vara kvar tror jag allt. Annars blir det ju inte långt hår då. Det här har tagit närmre två år liksom.Inte superlång tid, men mer än ett år obviously. Har kikat ut en frisyr jag är sugen på i alla fall. För det är sådan jag är. Sparat bilden så att den finns till när det är dags. När det nu blir. Kan bli om en vecka, kan bli om ett år. Oavsett vad jag tänker nu. Jag kör på vad som känns rätt för det mesta. Lite nyfiken på hur jag ser ut i kort hår när det är min naturliga hårfärg också. Färg kan göra en väldig skillnad. Sen är det ju inte säkert att just den frisyren jag tittat på passar mitt ansikte och hår bäst, men det är något att utgå ifrån.

Önskar verkligen att det gick att byta frisyr med en fingerknäppning. Det skulle göra det så mycket lättare! Min favoritfrisör jobbar inte längre så nu har jag ingen som jag verkligen litar på och som vet hur jag funkar att prata med om det heller. Nämnde säkert sist att frisörer gärna tittar på mig som att jag vore från en annan planet när jag säger "lättskött" och menar det. Flera jag känner fönar sitt hår, använder hårsprej och volymprodukter, locktång eller annat relativt regelbundet. Men inte jag. Jag lockar håret ibland, om det är typ Halloween eller något annat speciellt eller om jag verkligen inte orkar tvätta håret just då så använder jag kanske hårsprej. Torrschampo har jag även provat nu. Helt okej. Lite oftare stylade jag håret när jag hade kort i och för sig. Jag vet inte. Har svävat iväg igen.

Vill ha kakan och äta den. Typ så kan vi sammanfatta.

Långt eller kort hår?

Jag har ständig beslutsångest när det kommer till mitt hår har jag märkt. Ena dagen vill jag ha kort hår, nästa vill jag att et ska vara långt. Ena dagen är det i vägen och nästa vill jag göra roliga frisyrer eller ha det hängande ner för ansiktet. Om jag kunde byta frisyr med en fingerknäppning skulle jag vara nöjd, men så fungerar det ju inte så klart.

Det finns fördelar med både långt och kort hår. Tycker jag då. Mellanlängderna är jag inte jätteförtjust i, men det är som det är. Vissa dagar känns det bra och andra känns det bara blä.

En bra klippt kort frisyr kräver typ ingenting för att se bra ut de flesta dagarna och samma sak är det med långt hår i allmänhet. Så länge det är rent då. Minimalt underhåll är ändå min melodi, har aldrig varit en sådan som pysslar mycket med mitt hår även om det finns tillfällen då jag tycker att det är lite kul. Långt hår går att gömma sig bakom, men är också lätt att få undan. Kort hår döljer inte ansiktet och är sällan i vägen.

Jag har oftast mitt hår uppsatt, i alla fall nu för tiden, och tänker därför ofta att det är helt onödigt att ha så mycket hår som jag har. Samtidigt så kräver en kort frisyr regelbundna frisörbesök och om man som jag gärna har lite lugg i sådana fall kan det vara jobbigt att försöka få bort den när det är varmt (jag tycker väl att det är lite awkward att springa omkring med en tofs på huvudet på stan). Jag ser mycket snällare ut i långt hår också. Vad jag tycker om det varierar också från dag till dag, men oftast är jag väl inte så förtjust, även om jag definitivt tar mer selfies då. Det är skönt att gömma sig i den stereotypa ramen av skönhet liksom.

Det här är inte ett sådant där "vad ska jag göra med håret"-inlägg om du inte redan räknat ut det. Jag kommer göra som jag känner oavsett, men det är skönt att sätta ord på tankarna ibland. Lite rörigt, men skönt. Som jag tänker nu så kommer det nog ändå få fortsätta att bara vara. Jag tror att jag vill ha långt hår nästa år när vi ska på bröllopet i England och då kan jag ju inte klippa av det nu. Har svårt att se mig själv i kort hår och klänning av någon anledning. Har sett massor snygga människor rocka den stilen på röda mattan och liknande, men när det kommer till mig själv är det som ett svart hål just där. Märkligt.

Nuvarande längd och färg på ett ungefär.

Jag är förvånansvärt nöjd över min naturliga hårfärg dock. Trodde att jag skulle känna att det var skittrist och längta efter ny färg ganska fort, och visst har jag stunder jag känner så, men för det mesta så trivs jag rätt bra. Någon gång skulle jag vilja färga regnbågshår dock... Tycker att det är så himla fint. Men jag vet inte om jag vågar. Det går liksom emot hela min "vill inte sticka ut och märkas"-stil som jag skaffat mig. Vågar jag så blir det i alla fall när håret är långt. Suppersnyggt när färgerna liksom "blandas" mellan lager av hår ju.

Finally!

Jag hittade solen igår och fick lite fina bilder. Ja, du vet, så jag kan sluta tjata om mitt hår. Att det ska vara så svårt att få en rättvis bild är ju bara löjligt!

Jag älskar hur blek jag är... Vet inte hur den kärleken uppstått riktigt, men tur är det väl att jag tycker om min egen blekhet. Tycker att det är jättevackert med solbränd hy också, men på mig är det bleka vackert. Tycker jag. Fast jag är konstant nyfiken på hur jag skulle se ut som solbränd och hade jag råd skulle jag nog prova spraytan någon gång bara för att se hur det såg ut. Samtidigt är jag livrädd att jag skulle vantrivas. Märkligt i-landsproblem det där.

Färdigtjatat om håret i alla fall! Skönt va?

Video: Fjantig med håret

Något nytt

Jag kunde tydligen inte hålla mig. Färgade håret idag! Kände att jag behövde en förändring och eftersom den här sommaren mest verkar vilja vara grå så blev det mer färg i håret istället. Rött! Körsbärsrött enligt förpackningen och jag måste hålla med. Det är sådär mörkt som körsbär gärna är. Känns bra!

Sen trivs jag ju i mörkt hår så jag har knappt behövt vänja mig vid färgen. Det känns nästan naturligt när en mörk lugg landar i ögonen på mig. Får se hur Rey blir efter en tvätt eller två... Det kan ju blekna lite.

Bättre bilder kommer! Men så länge...

Att vara bekväm

Jag brukar alltid prisa bekvämlighet. Kläder ska vara bekväma och gärna snygga också. Samma sak med skor. Jag sminkar mig bara på sätt som gör att jag känner mig bekväm och när jag känner mig bekväm med att sminka mig. Och så kan vi fortsätta och fortsätta. Kontentan är ändå densamma för mig: Obekväma saker används inte och hör inte hemma hos mig.

"Luxury must be comfortable,

otherwise it is not luxury"

- Coco Chanel

Vad som är bekvämt och inte har definitivt förändrats med åren och kommer troligen fortsätta förändras. Jag går mer åt det androgyna och stilrena än det utmanande som jag trivdes väldigt bra med när jag var yngre. Plötsligt finner jag mer löst sittande kläder i garderoben än förut, men det kan också ha att göra med att jag har mer saker jag vill dölja på min kropp nu än förut. Inte för att jag inte tycker om den, utan för att jag inte är van vid den. Plus att kommentarer som "ta inte illa upp men du är finare nu än förut" gör mig minst lika frustrerad som "när ska du bli smal igen". Aldrig duger man. Varför det ens ska kommenteras vet jag inte heller.

Mitt i allt det här så sparar jag ju också ut mitt hår och där kan man prata om någonting som inte alls är bekvämt. Visst tycker jag om att det växer och jag vill ha det långt, så förstå mig rätt, men värme och långt hår... Inte helt bekvämt alla gånger. Så det är fixerat i en knut eller fläta, nu mest i en klämma till och med. Jag frågar mig varför långt hår skulle vara så jävla bra förutom rent estetiskt.

Så som jag tänker just nu så kommer nog håret bli kort när det vankas barn i alla fall. Inte sjutton lär det väl vara praktiskt och bekvämt med ett långt hårsvall som är överallt när man har en liten att hålla koll på? Jag tillhör ju faktiskt dem som inte är obekväm allt i kort hår liksom, tro inte att jag dömer ut dem som trivs bättre i långt bara för att jag själv inte ser det som praktiskt. Men vi kan väl i alla fall ställa oss frågan vad det är som är så bra och praktiskt med det långa (och gärna tjocka också) håret?

Kläder, skor, frisyr... Allt påverkar vårat mående på ett eller annat sätt och vad som är bekvämt för mig är det inte nödvändigtvis för någon annan. Viktigast är hur som helst vad som är bra och bekvämt för just dig. Så det så!

Det där med håret på huvudet...

Det verkar finnas en otrolig fascination för det där med hår och frisyrer. Jag är själv inte det minsta oskyldig, tro inget annat... Denna fixering vid långt, kort, mörkt, ljust, lockigt, rakt hår. Jakten på det perfekta håret och avundsjukan(?) på de som har det "bättre".

Jag har själv en väldig tur när det gäller mitt hår. Det växer fort och har en väldigt bra kvalité. Mitt hår är starkt helt enkelt. Trots att jag misshandlat det med hårfärg och konstant glömmer att det borde toppas för att må som bäst. Sist mitt hår klipptes ordentligt är mer än ett år sedan, när det klipptes kort, och sen dess har jag ansat lite i nacken under tiden det växte ut för att undvika hockyfrilla och luggen har fått några omgångar. Resten är orört och mitt hår är inte slitet alls.  Vilket är nice för mig, men inte borde spela så stor roll för andra.

Ändå är det första man får höra när man säger något sådant att man säkert "tar väl hand om det annars" eller "men det är nog slitet ändå och borde toppas".  Som att man ljuger för att man råkar ha tur med något. Helt ärligt så tror jag de flesta tar bättre hand om sitt hår än vad jag gör... Jag tvättar och borstar det om jag kommer ihåg, toppar det inte och har det uppsatt jämt. Det som skulle vara bra som jag gör är väll att jag tvättar håret sällan, sköljer länge för att få fort allt schampo och balsam och lufttorkar håret 90% av gångerna jag tvättat det. That's it. Tror alla fixar det. Vilket gör "argumenten" märkliga. Som att vissa har behovet av att neka andra något positivt för att de inte har samma tur.

Kan enkelt säga att jag "betalar" för min fina hårkvalitet på andra sätt. Jag har till exempel väldigt torr och känslig hårbotten och till och med min frisör har sagt att mitt hår är svårt att skölja ur. Det är därför jag är så noga med att skölja mitt hår länge till exempel.

Man jobbar ju med det man har oavsett hur man föredrar att ha sitt hår. Just nu vill jag att det ska växa fort, fort och flätar det mer än har det i toffs. En slarvig knut eller hästsvans har varit min grej mer än något annat innan det. Jag velar fram och tillbaka över hur jag vill ha min lugg. Det växer i alla fall och jag klagar inte. Gnäller inte på att jag är avundsjuk på andras svall eller inbillar mig att mitt hår ska bli supertjockt och naturligt vågigt med tiden. Jag är okej med att andra har "finare" eller "bättre" hår än jag. Jag kan beundra andra för deras styrkor både psykiskt och fysiskt faktiskt.

Vad jag vill säga med det här? Det är spännande att lite hår kan vara så intressant och skapa så mycket känslor. Det är märkligt hur positiva egenskaper, även de minsta och mest obetydliga, ska förminskas och bortförklaras. Det är min tanke angående frisyren idag.

Bad bangs?

Jag råkade visst klippa av mig luggen igen också... Ständigt trött på mitt hår trots att det växer hela tiden. Så av med skiten. Lite förändring. Någonting i alla fall. Och det känns bra även om det är ovant att ha något mot pannan (mer eller mindre) hela tiden. Just idag och igår och i förrgår, som var dagen jag klippte mig, så känns det bra. Jag trivs. Hur jag känner imorgon får vi se. Men jag orkar inte klaga. Jag har det rätt bra liksom... Mest bara uttråkad. Sådär som man blir...

När jag var liten så klippte alltid mamma lugg på mig och min syster. Jag minns inte hur bra eller dåliga vi var på att sitta still, men det var inte jämna luggar. Snett och hackigt... Huvudsaken är ju egentligen att det funkar. Syftet var ju att vi inte skulle ha hår i ögonen och det slapp vi. Jag klipper i alla fall lite mer jämnt dock.

Hårigt

Mitt hår är som ett övergett fågelbo idag. På bilden ser det sjukt bra ut i jämförelse med verklighetens look. Tror att det kan vara dags för en hårtvätt liksom. Lika bäst att lösa det på en gång.

En frisyrförändring

Råkade skaffa mig lite lugg. mellanlängden på håret gör mig halvt knäpp så jag behövde lite förndring. This is it! Kommer ju märka att håret växer på ett annat sätt när luggen växer ut också. Känns faktiskt rätt bra om jag ska vara ärlig.

Jag vet att det är ett totalt meningslöst inlägg, men så är det ibland!

Väx håret, väx!

Jag har läst att håret ska växa snabbare om man masserar hårbotten i två minuter varje dag. Om det stämmer eller inte kan jag inte svara på, men jag kan inte se förlusten i en skön hårbottensmassage varje dag. Skulle det hjälpa skulle jag dock bli överlycklig! Jag är (åter igen) tillbaka på den tråkiga mellanlängden där jag inte riktigt vet hur jag ska göra med håret igen. Målet den här gången är dock långt. Långt, långt, långt och ljusare med färgglada toppar.

Sitter du inne på några spännande tips om hur man får håret att växa fortare? Skriv ner dem till mig då! Oavsett om de funkar eller inte kan det ju vara kul att ha lite mer saker att pyssla med. För mig alltså.