Den stora dagen som man säger...

Tror bilder talar ganska bra för sig själva så det kommer bli några stycken här. Alla bilder är tagna av Patrik Holgersson (holgerssonfoto.se), en helt awesome kille som var med och verkligen förgyllde dagen. "Man ska ha en fotograf som känns bra på bröllopsdagen"  hörde och läste jag överallt innan, så vi satsade på det. Social, professionell, trevlig och duktig, men nu är det ju bröllopet och inte fotografen vi ska prata om!

Vi gifte oss borgligt på en liten teaterscen i Linköping. Temat var syréner och handdukar eftersom man firar både Terry Pratchett och Douglas Addams den 25e maj (dagen D så att säga) och vi brukar fira det i vanliga fall också. Så tärnorna och marshalkerna hade syréner, J-man hade givetvis syrénkvist och handduk, jag hade min brudbukett av syréner och marshalkerna bar även de handduk.

Ingångsmarchen blev Joe Santrianis "Always with me, always with you". Så hade jag och J-man skrivit varsitt brev till varandra som lästes upp under vigseln tillsammans med en låt var som vi valt till den andre. Min låt till J-man var Åsa Jinders "Av längtan till dig", J-mans låt till mig var "Grow old with you" som Adam Sandler sjunger i "The weddingsinger". Båda låtarna framfördes av vänner till oss ur brudföljet och knöt samman våra respektive brev till varandra väldigt bra, något ingen av oss tänkt på förrän vi hörde det. Utgången blev Domenico Modugnos "Volare".

Efter vigseln gav vi oss iväg på fotografering medan gästerna fick fylla festlokalen. Vi klättrade lite på berg och sånt för att få tjusiga bilder och det kan vara så att mina skor och sten inte gick så bra ihop... Det kan till och med vara så att jag snubblade lite i en vattenpöl och skaffade mig ett tjusigt blåmärke på foten... Det kan också vara så att jag skrattade så jag grät när J-man försökte fiska upp mig igen. Vi hade kul i alla fall!

Man kan ju inte vara seriös jämt liksom. Sedan bar det i alla fall ut till festlokalen för mat och dryck och tal och musik och dans! Det blev precis som vi önskat oss. Ju mer kvällen flöt desto mer släpptes fokusen på oss och blev bara mer och mer fest. Det verkade som att verkligen alla hade trevligt och det dansades friskt, socialiserades i alla hörn och sjöngs en del också. När det blivit mörkt fick jag och J-man som en extra liten present av svärfar med fästmö en lyckta att skicka upp i nattmörkret för god tur. Den första fick vinden tag i så att den började brinna innan vi fick upp den, men vad gör väl det när man kan tända en till? Alla möter ju svårigheter  då och då filosoferar jag.

Vi orkade längre än jag trodde och tog oss till hotellet, som vi sett till att boka fredag till söndag, vid tolv någonting som jag minns det. Trötta och yra av glädje. I vår lägenhet hade ett flertal gäster en episk efterfest med trängsel, allsång och mycket skratt. Precis som det ska vara!

Göteborg!

Vi har varit hemma i två dagar och inte haft energi med någonting alls... Så går det när man har roligt nämligen! Så har J-man haft innebandyturnering också, hur han orkat det är ett mysterium för mig. Hur som helst så har det varit awesome. Den mesta tiden i alla fall.

Vi tog oss till Liseberg så snart vi checkat in på hotellet. Eller sagt "hej, vi vill ha våra rum när vi kommer tillbaka och de är lediga och städade tack" ungefär... Väskorna lämnade vi för förvaring på hotellet så vi slapp släpa på dem också. Allt nödvändigt rymdes i våra fickor! I alla fall för mig och J-man eftersom jag sytt min braiga extraficka och dragkedjor i hans.

Första karusellen på Liseberg blev i alla fall Jukebox! Lite lagom fartig sådär och så bröt J-man och jag våran tradition att alltid börja med Lisebergsbanan, alltid bra att vara öppen för nya vanor tänkte vi. Sedan blev nästa karusell Lisebergsbanan ändå... Man kan ju inte låta bli när den finns och är så kul ju!

Efter Lisebergsbanan var vi redan hungriga. Det är ju en ganska lång resa från Linköping till Göteborg och vi åt inte på vägen. Så mat då... Superlång kö, som pojkarna fick stå i (vi var ju ett gäng) och vi två flickor fick hitta ett bord. Efter det ville vi inte riktigt slänga oss på den värsta karusellen utan låta maten smälta lite istället. Så det blev Kållorado! Lagom med fart! De flesta av oss blev träffade av diverse vattengrejer med Lady M fick den absolut värsta duschen rakt i nacken. T-man var den som klarade sig bäst... Typiskt.

Sen blev det jakt på nästa äventyr och det blev ett ganska otippat ett. J-man är väldans höjdrädd och har svurit att inte åka diverse läskiga torn på grund av det, men han utmanade sin rädsla och åkte Uppskjutet. Jag är så stolt över honom! För en del så kanske det inte verkar så farligt, men om man har massor höjdskräck så är det faktiskt väldigt modigt. Han var lite skakig efteråt... Fast stolt. Frågan är bara om inte jag var snäppet mer stolt ändå.

När hypen över J-mans resa i luften lagt sig och killarnas tjat på honom att han borde åka Atmosfear (någonting J-man vägrade) så gick vi mot Lisebergshjulet. Ännu en attraktion som går väldigt högt, men den är i alla fall lugn och man känner sig lite tryggare ett hjul än på en stol i luften. Åtminstone gör jag det och jag misstänker att J-man håller med för han verkade lugn under färden.

Sedan var det dags att få fart på saker och ting igen. Flumride nästa! Det är en attraktion jag är väldigt förtjust i, men det blev jobbigt den här gången. En vattenvåg sköljde in i flotten och rann in mellan mina ben. Det är precis så obekvämt som det låter.. Det ville ju inte torka! Så turen på Balder som vi tog efter det var inte riktigt lika awesome som den brukar vara, men fortfarande awesome så klart. Hur som helst gjorde det att jag hoppade in på toaletten och letade reda på en handtork att torka mina byxor under innan det blev dags för Kanonen.

Efter Kanonen så splittade vi på oss. Lady M och J-man passade på att spela lite medan jag och T-man gick för att åka Atmosfear. Lady M och J-man var inte alls förtjusta i tanken på att falla från 146 meters höjd i 110 km/h... Jag var väl inte heller överlycklig, men jag hade lovat T-man och jag håller det jag lovar. Dessutom är det mitt sätt att möta min höjdskräck. Fast det var jobbigt. Riktigt jobbigt! På vägen upp visste jag inte riktigt hur jag skulle må. Adrenalinet och nervositeten bara pumpade i kroppen tillsammans med skräcken. Grymt skönt efteråt dock. Helt galet!

När vi mötte upp J-man och Lady M igen så var Lady M förmodligen den gladaste på hela Liseberg. Hon hade vunnit! En stor Toblerone, bara sådär. Vi fick dela hennes lycka och tillsammans åkte vi Lisebergsbanan igen som avslutning på Lisebergs-besöket.

Innan vi stupade i säng så hittade vi en liten pub att avrunda kvällen (natten) på. Dancing Dingo bjöd på reggae-musik och en väldigt mysik miljö. Killen i dörren ville mest bara ha legg på mig som var äldst i sällskapet... Hur det gick till vet jag inte. Tycker inte att jag ser yngst ut längre, men jag är å andra sidan partisk antar jag. Det var hur som helst ett perfekt avslut på kvällen.

Dagen efter blev det obligatorisk hotellfrukost å det mest awesome slaget. Det bästa med hotellfrukost är ju att det finns allt man kan tänkas vara sugen på. Det är en lyx man inte alltid har hemma ju. Så efter att vi sett till att bli stadiga så begav vi oss till Universeum. Jag har aldrig varit där förut nämligen. kan avslöja att jag älskade det! Så mycket att uppleva! Dessutom kan man lära sig en hel del på vägen också. Så avslutades det besöket i souvenirshoppen så klart.. Jag har en viss kärlek till onödigt krimskrams ska erkännas. Även till att bara titta på det, så jag måste inte köpa allt skräp jag ser (även om det blev lite grann den här gången).

 Så passade vi på att äta på Hard Rock Café när vi ändå hade chansen. Jag och J-man passade på att ta varsin, stor alkoholfri drink till maten. Älskar verkligen atmosfären som Hard Rock bjuder på. Trevlig personal, bra musik, god mat... Helt enkelt min typ av ställe. Lite trist att det inte finns ett sådant ställe i Linköping bara. 

Och det summerar våran tripp till Göteborg! Vi åkte ju egentligen mest för att vara på Liseberg... Universeum var bara en bonus.

När katten klättrar i träd...

Jag var på fest igår och hade väldigt kul. För kul enligt vissa kanske... Men städat var det faktiskt ändå. En bunt trevliga människor som socialiserade sig helt enkelt. Skrattade och lärde känna nya människor gjorde jag. Pratade teater, teater, teater och livet i stort. Helt underbart! Iza var också med och hon var ganska mycket lugnare än mig... Inte tråkig alltså, bara lugnare. Vi bor ju åt samma håll också (praktiskt taget grannar) så vi följdes åt på hemvägen av förklarliga skäl. Och min busigaste katt-sida hoppade plötsligt fram vid Konsert och Kongress.

Inte min vackraste eller mest smickrande sida... Men, vad fan, man kan inte vara snygg jämt när man hittar på bus i världen.

Sjukt nöjd!

"Undrar hur jag ska komma ner igen?"

Alla bilder är tagna av Iza Palm som för övrigt erbjöd sig att hjälpa mig ner, men eftersom katter alltid landar på fötterna (säger vi) så tyckte jag att jag skulle klara mig själv. Det var inte ett så högt träd att risken för skador var överhängande heller. Hoppet (fallet) kan inte varit mycket mer än en meter, så för att göra mig illa hade jag behövt vara extra klantig.