fredag 28 december 2012

<3

Det är ju tyvärr mycket sjukdom just nu...

Jag: "Tack för att du tar hand om mig..."
J-man: "Tack för att du delar ditt liv med mig..."


lördag 22 december 2012

Lite av hur en arbetsprocess kan se ut

När det gäller saker som sys, stickas och snickras (för att ta några exempel), alltså olika typer av hantverk så verkar en del tro att det är något som bara trollas fram och finns där. Gissningsvis så håller de personerna inte själva på med hantverk och det är ju inte så konstigt att man inte vet att det tar tid då så klart. Däremot så tänkte jag visa lite hur man kan arbeta och kanske förstår även du som inte håller på med detta lite mer om varför det tar tid att göra saker och ting. Därmed kanske också varför din vän som är duktig på att sy eller liknande inte har tid att fixa dina grejer direkt alla gånger, eller varför det kan vara ganska dyrt att gå till en skräddare. De måste ju också få betalt för sin arbetstid! Precis som alla andra!


Här har jag använd ett gammalt påslakan att göra en "mall" av. Det gör jag för att inte slösa på det dyra tyget eftersom jag gör mönstret själv och kan behöva ändra en hel del i designen. Till den här så började jag med ett mönster för en "formsydd kavaj" och sedan gjorde jag om halsringningen, midjan, ärmhålen... Egentligen var det bara insnitten för bysten som jag behöll någorlunda. Anledningen till att jag använde det andra mönstret var för att ha en hjälp för storleken egentligen. Det är en "medium", enligt måtten.


Här har vi ett bra exempel på att man får rätta till saker ibland. Jag testade med två insnitt i ryggen först, men det kändes fel på alla sätt så jag fick lappa ihop dem (annars beter sig tyget annorlunda och det blir fel ändå) och sedan göra ett större insnitt mitt på ryggen istället. Det kommer bli mycket snyggare med dekoren som kommer på den färdiga produkten dessutom!

Allt det tar ett antal timmar. Hur många vet jag inte då jag är ganska dålig på att titta på klockan, vilket i och för sig är bra det med i och med att det lätt blir stressande helt i onödan. Sen får man sprätta upp alla sömmar man sytt för att kunna använda mönstret på det materialet produkten ska vara i när den är klar. Det är det minst roliga tycker jag.


Sen kan det bli så här! En produkt som inte är det minsta färdig än så länge. Ärmarna ska göras om då de blev lite för smala. En krage ska dit, fickor och dekorsömmar på framsida och baksida, dragkedja, alla kanter ska fållas... Och så ska den fodras också. Vilket innebär att man får sy en till, mer eller mindre lika dan, som man vänder ut och in och syr ihop med den andra. Så den blir riktigt skön att ha på sig!

Sist av allt så ska jag dessutom dekorera den med bassträngar som jag kommer sy på för hand. Så det är mycket jobb. Mycket jobb som man kanske inte tänker på när man ser slutprodukten sedan. Men handgjorda saker tar ofta ganska mycket tid, energi och eftertanke från den som skapar det. Ganska häftigt tycker jag!

fredag 21 december 2012

Så världen går under idag... (Eller?)

Något fantastiskt kommer hända efter idag. Så snart alla "se, vi dog ju inte" och liknande lägger sig på Facebook så slipper vi dessa uppdateringar om jordens undergång! En av många saker jag ser fram emot att slippa i mitt flöde.

Sen vet jag inte när på dagen (svensk tid) det är meningen att vår värld skulle explodera. Kanske är det inte förrän sent ikväll? Kanske sitter det någon och räknar ner just nu? Kanske är det strax innan dygnet slår om på den plats i världen som slår om från den 21e sist i världen (vilket jag inte har en aning om vilket det är eftersom geografi inte är mitt ämne så att säga)? Kanske får de så kallade foliehattarna rätt den här gången? Kanske inte.

Det är lite spännande hur sådana här saker påverkar oss dock, oavsett vad man tror eller inte tror på. Många människor stressar upp sig något oerhört över dessa domedagsteorier, förutsägelser. Förr eller senare har väl någon av de gamla filosoferna (och liknande) rätt? Behovet av att tro det verkar vara stort på många håll. Den mest intressanta frågan för mig är varför? Varför letar vi skäl att ha ångest? För det verkar inte som att tanken hos majoriteten är att försöka leva livet så bra som möjligt och kanske till och med göra gott även för andra innan slutet kommer. Det pratas ju även till och från om människor som tar sina liv enbart för att slippa uppleva världens undergång. En fruktansvärd konsekvens av dessa teorier som kommer och går.

Samtidigt så är inga av dessa datum "säkra". Beroende vem som tolkat domedagsteorin den här gången så är det ett nytt datum som gäller. Enligt vissa så skulle jorden gått under för flera år sedan (enligt Maya-kalendern), enligt andra så är det idag jorden går under (enligt Maya-kalendern) och enligt andra är det ett par tusen år kvar innan dess (enligt Maya-kalendern). För mig så känns det liksom som att det finns de som faktiskt vill skapa någon slags masshysteri. Känslan av makt kanske det är som spökar där, vad vet jag? Sen finns det säkert de som tror benhårt på det och vill varna andra, men jag frågar mig ändå vad det gör för nytta?


Om jorden skulle gå under så skulle inte jag vilja ha en förvarning. Att gå och vara orolig och rädd känns inte som en bra grej helt enkelt. Så jag tar lite kaffe och slår igång en bra låt på Spotify istället. Jobbar på min slutuppgift och planerar inför kvällen som ska spenderas med människor jag tycker oerhört mycket om. Pussar och kramar med J-man och mys med katterna. Ja, det känns mycket trevligare.

måndag 10 december 2012

Work vs health


Att jag är trött på detta eviga sviktande i hälsan kan ju vem som helst räkna ut. Obalans är vad det är och det ställer så klart till det till och från. Den senaste veckan har jag varit dålig nog för att hamna efter i min planering för slutuppgiften. Det är nämligen krävande att skapa ett helt eget mönster, om du nu inte visste det, särskilt när det är första gången man gör det. Vanligtvis så freestylar jag bara och det fungerar ju det med, men för att spara material och kunna spara mönstret till framtiden blir det annorlunda just den här gången.

Däremot så lyckades jag göra nya pulsvärmare (som du ser ovan)! De kommer passa perfekt till min slutuppgift så det är varken bortslösad tid eller bara för nöjes skull, även om jag tycker att det är roligt också. Garnet jag hittade när jag inhandlade allt material till slutuppgiften är jättefint! Cam-bilden gör det inte rättvisa om man säger så. Från vitt till grått till vitt och så vidare går det i alla fall och här och var finns det glittrande paljetter i silver. Jag köpte två nystan direkt, men nu undrar jag om jag inte borde köpt ännu fler för säkerhets skull... Finns ju så mycket fint man kan göra!

Jag mår bättre hur som helst och har både pysslat med brölloppsinbjudningar och spelat lite Guild Wars 2 när energin har varit på lagom nivå. Idag har jag tagit tag i lite saker som behövde skrivas och kvällen kommer ägnas åt att komma ifatt med slutuppgiften igen. Ja, att börja med att komma ifatt i alla fall. Kan knappt bärga mig tills det är klart! Det kommer vara det häftigaste jag gjort hittills!

torsdag 6 december 2012

Video: Det där med internethat

Länkar till bloggarna jag nämner i videon:
Kissie
Lady Dahmer

Och gästspel av Bus så klart!

onsdag 5 december 2012

Precis som många andra


Du har väl inte missat att det är snö va? Har du det blir jag grymt förvånad. Om det inte räckte med att titta ut genom fönstret så svämmar alla sociala medier över med upplysningar om det. Internet delas i små läger. De som älskar snön, de som hatar snön och så klart de som hatar att upplysas om snön oavsett om det är glada eller sura upplysningar.

"Det blir vinter varje år." "Orka bli förvånad."
"Flytta om det nu är så jobbigt."

Själv bryr jag mig inte om folks upplysningar. Om de (eller jag till och med) kan upplysa om att de ätit frukost eller att de har en söt katt/hund/undulat så kan de väl få berätta att de älskar/hatar snö också. Det är helt okej med mig. Jag avföljer väl om det stör mig allt för mycket. No big deal.

Själv tycker jag att snö kan vara vackert, men jag är inte kompis med kyla. Kyla gör mig nere. Mörkret och det där andra kan jag leva med. En stjärnklar vinternatt när månen lyser full och snön glittrar på marken kan vara magisk. Kunde jag bara gå i klänning och sandaler samtidigt (utan att bli sjuk) så hade jag inte klagat alls. Men det är som det är och, ja, vintern kommer varje år. Oavsett vad man tycker om den.

måndag 26 november 2012

Denna tid av glädje

Vi har haft en helt otroligt underbar helg. J-man fick en överraskning som planerats i drygt en månad. En av hans fina vänner som nu bor och pluggar på annan ort kom på besök! Jag och DonB har styrt upp det i smyg så klart... Så när J-man öppnade dörren i lördags så fick han en positiv chock. Jag var tyvärr lite sådär akut inne på toaletten, men jag hörde när de slog ihop i en jättekram ändå!

Anledningen till att jag skickade det där messet till DonB för dryga månaden sedan var så klart för att jag kände att J-man behövde sin vän. Visst har han mig hela tiden och jag gör alltid allt jag kan för honom, men det handlar inte om det. Ibland så behöver man den där vännen, någon man inte träffar varje dag, någon som inte vet varje detalj om vardagen och som man bara kan skratta med. DonB är den personen för J-man. Just what the doctor ordered, som man säger.

De fick förmiddagen att prata, skratta och se på fotboll med varandra... Jag var med till och från, men höll mig lite på min kant så de kunde få så mycket tid som möjligt ihop. Jag gjorde pizza och såg till att det fanns kaffe närhelst någon av dem ville ha så klart.

Senare på kvällen sågs vi igen. DonB hade nämligen lite planer på eftermiddagen och var tvungen att lämna oss ett tag, men han hade med sig sin flickvän Jess när vi sammanstrålade senare. Hon var visserligen med en sväng hemma hos oss också, men det var först här vi sågs ordentligt kan man säga. I alla fall jag och hon.

Riktigt härlig tjej! Vi klickade snabbt och vi fyra satt och skrattade och bubblade så länge vi orkade. Sen blev det lite mat för större delen av sällskapet medan jag och Blondie, som dök upp, gick mot Pitchers. Där sprang vi på E, vilket J-man så klart uppskattade lite extra det med! Och så blev det massor kramar innan vi tog oss hem...

Söndagen hade J-man bestämt att vi skulle ägna till att fira vår förlovning. Nu när han ändå var hemma och det var helg så att tid fanns liksom. Det blev den perfekta söndagen... God mat, mys och skratt, bröllop och tankar på den framtida familjen. Så såg vi Skyfall på bio som avslutning. Riktigt bra film! Till och med så att jag måste säga att det är min favorit av Bond-filmerna och skurken detsamma. Javier Bardem är fantastisk i sin roll! Samtidigt är det en konstant flirt med de gamla Bond-filmerna och för mig kändes hela filmen på något vis som en nystart. Ett hopp till början av hela serien, men ändå ett stort steg framåt. För att inte tala om hur snyggt koreograferad varenda strid är.

Tyvärr tog jag inte en enda bild under helgen. Kameran var inte med, mobilen glömdes bort... Jag hade det för bra helt enkelt. C'est la vie!

söndag 18 november 2012

The awesomeness of planning...

Den här veckan ska jag ta tillfället i akt och köpa in materialet till bordsdekorationerna. Ser verkligen fram emot att börja med dem! Så tyg och färg ska inhandlas. Kanske någon ny tråd och så skulle det vara kul om jag hittade lite glitter i rätt färg, men det är inte det viktigaste så klart. Och så lite ståltråd till själva stommen så att säga.


Och jakten på papper till inbjudningskorten är inte slut än heller! Tänk att det kan vara så svårt att hitta rätt nyans. Lustigt det där... Men fortfarande roligt. Har fått lite tips på bra ställen man kan titta på genom mina fina klasskamrater. Så snart kan jag börja med det pysslandet också!

Samtidigt så har en ny kurs börjat och jag ser sjukt mycket fram emot att börja med slutuppgiften för den också. Har en idé som jag tycker ska bli jättekul! Kan säga så mycket som att det är ett plagg och den involverar bas-strängar... Mer får du så klart veta längre fram.

lördag 17 november 2012

Otroligt! Jag sätter mig vid datorn med hjärnan full av idéer, men så fort jag öppnar upp bloggen blir det blankt. En oläglig spärr... Men jag minns att jag tänkte på mitt och J-mans stundande bröllop, så jag ska försöka hitta tråden igen.

Samma vackra bild finns på dayviews. Varför bara lägga ut den på ett ställe liksom?
På många sätt skulle jag, liksom J-man, gärna ha gift mig för länge sedan, men samtidigt skulle jag inte byta bort den här underbara tiden innan mot någonting. Visst är det stressande med all planering ibland. Överväldigande. Men all denna positiva förväntan, tillfredsställelsen i att se bit för bit falla på plats och att veta hur underbart det kommer bli... Det är mer än värt väntan. På ett sätt är ju väntan en del av det. Resan mot målet, något som är minst lika viktigt som målet självt.

För mig är det viktigt att få fira min bröllopsdag med människor jag älskar (och några extra, man känner ju inte alltid alla på sitt bröllop i och med att maken också bjuder in nära och kära), att få dela min lycka med dem. Så har det alltid varit. Hur viktigt det här faktiskt är för de absolut flesta har jag märkt mer och mer under åren. En vän till mig berättade för ett tag sedan att en i hens familj gift sig utan att berätta det för någon. Det var nästan slumpmässigt att min vän fick reda på det. Vilket så klart var en stor besvikelse för de runt omkring.


Nu tycker jag självklart att det är upp till var och en hur man vill göra sådana här saker, men jag har aldrig förstått och kommer troligen aldrig förstå varför man vill utesluta familj och vänner från något som ger så mycket lycka både för dem och paret i sig. Gissningsvis skulle de flesta föräldrar och syskon som minst känna sig lite undanknuffade och kanske till och med oviktiga om de blev uteslutna från en sådan sak. Att inte vilja dela sin dag med de som bryr sig om en känns för mig väldigt själviskt, men det är givetvis bara min åsikt. Och givetvis förutsätter jag i detta resonemang att man har en relation till sin familj, har man inte det så har man för det mesta en typ av familj man själv valt i form av nära vänner.

Hur som helst kan jag ju bara tala för mig. Vet att jag skulle känna mig grymt åsidosatt och inte det minsta omtyckt om min bror inte hade bjudit mig på sitt bröllop, eller om min syster i framtiden låter bli. Precis som att det skulle göra mig ont att bli utesluten om Sessan gifte sig eller E eller någon annan av alla de där jag bryr mig så oerhört mycket om. De jag absolut vill ha på mitt bröllop. Vid min sida. Där för att dela min lycka och ha en fantastisk dag de kan minnas med glädje de också.

Tro nu inte att jag ser några problem med de som vill gifta sig litet eller så. Alla har givetvis rätt till sina egna val i allt det här. Jag har bara svårt att förstå vissa val. Berätta gärna dina tankar kring det här! Och om du inte tycker som jag får du självklart gärna förklara, kanske förstår jag lite bättre hur de som väljer bort familj och sådant den här dagen då?

And end scene...
Dramatiskt slut.

fredag 16 november 2012

Bloggandets vara eller icke vara

Den ständiga frågan när man har en svacka. En lång svacka i mitt fall. En lång tid av dålig inspiration, stress på universitetet, balanserande tillsammans med min älskade blivande make som jobbar alldeles för hårt och det ständiga planerandet av bröllopet i bakhuvudet. Mycket för i princip vem som helst kan tyckas. Ingenting som gör mig olycklig dock, det ska understrykas.

När jag började blogga så gjorde jag det bara för min egen skull. Så började det trilla in kommentarer och jag blev sporrad att fortsätta, inspirerad, fick blodad tand. Sen kommer det perioder där man knappt får några kommentarer, knappt någon respons, och all inspiration bara faller. Så man skriver inte lika mycket, för det är inte lika roligt som det var förut. Det gör så klart att man får än färre kommentarer om några alls och så fortsätter spiralen nedåt. Så man slutar blogga. Fast att man egentligen tycker om att skriva. Märkligt på ett sätt, logiskt på ett annat.


För visst är det alltid roligare när folk håller med om det man själv tycker? Eller åtminstone vill diskutera när de inte håller med? Jag tycker så. Än mer än vad jag trodde från början. Det är en av anledningarna till att jag funderat på att lägga ner bloggandet helt nu ett tag. Jag har dock inte bestämt mig. Inte helt. Inte än.

Nästa fundering är om jag ska starta en till blogg, vid sidan av den här, där jag bara skriver om mitt arbete på universitetet. Mina produkter det vill säga. En mer renodlad blogg. Eller om jag ska låta de sakerna ta över här och bara ibland lägga in de andra inläggen. De som jag kanske egentligen tycker är roligast att skriva. Inlägg som Är det inte meningen att det sociala skyddsnätet ska skydda oss?, Jag finns inte till för din visuella tillfredsställelse och "Barn ska vara planerade, välkomna och älskade" för att ta några exempel. Men jag vet inte... Jag vet inte, jag vet inte. Och så vidare.

fredag 9 november 2012

Åh, om jag hade pengar...

Jag är ganska bra på att hitta saker på nätet om jag får säga det själv. Även om jag ofta mest snubblar över dem. Det är faktiskt inte varje dag jag letar aktivt efter något speciellt. Fast det händer ju också så klart. Typ när jag letade vigselringarna för att ta ett exempel! Men nu har jag snubblat över en sån där grej igen.

TheGoldCat.com gör smycken på temat katter (surprise!), hundar och lite annat smått och gott i olika metaller. Guld, vitguld, silver... Jag spanar så klart bara på silversmyckena, eftersom det är det enda jag bär, men gå gärna in och kika runt även om du inte gillar silver lika mycket som jag!

Nu låter jag bilderna tala för sig själva... Mina favoriter från sidan. Länk till produkterna finns under varje bild så klart!

Köp HÄR
Köp HÄR
Köp HÄR
Köp HÄR

måndag 5 november 2012

Studera mera


Hela dagen har spenderats vid datorn. Inte ovanligt visserligen, men det är inte varje dag jag sitter och skriver skolarbete. Oftast streamar jag bara något medan jag syr eller stickar eller målar eller så! Men eftersom jag blev supersjuk förra veckan så kom jag lite efter med mitt portföljskrivande och så har jag lite uppgifter till jag tagit tag i. Mycket att göra som vanligt helt enkelt.

Det är ganska roligt med portföljen ändå. Genom den så går man igenom allt man gjort genom kursen, eller det mesta i alla fall. Man blir påmind om allt man lärt sig på vägen. Riktigt härligt! Så jag känner mig lite extra duktig just nu. Perfekt innan starten på nästa kurs imorgon.

söndag 4 november 2012

Rensning pågår...


Jag fick present av min fästman idag. Flera presenter egentligen, för i morse fick jag faktiskt både kaffe på sängen och kärleksbrev... Nu på eftermiddagen fick jag en ny mus till min lilla dator (äntligen en som funkar som den ska!) och en extern hårddisk. Så jag har sparat grejer... Bilder i första hand, men lite av varje. Så nu rensas det bort från lill-datorn så den blir lite gladare och inte lika trött av all information. Även stora datorn ska rensas, men den ska rensas helt och installeras om, för den är dum.

Det är faktiskt så pass att jag aldrig haft en extern hårddisk förut så jag är mer än lycklig om jag ska vara helt ärlig. Behovet har funnits, men inte pengarna. Som med mycket annat. Nu är det dock inget problem längre! 

Jag är så sjukt bortskämd idag!

fredag 2 november 2012

Relationer och respekt

Ibland blir jag förvirrad av vad folk låter sig utsättas för. Samtidigt inte. Jag har låtit folk trampa över mig flertalet gånger, både "vänner" och partners har utnyttjat det flitigt. En del helt omedvetet och andra högst medvetet. Till en början förstod jag inte vad de höll på med, sedan trodde jag att jag förtjänade det och slutligen insåg jag att varken vänner eller partners beter sig så. Man trampar inte på de man älskar.

Det som är svårt är när folk trampar omedvetet. Alla gör det då och då, jag med, det är liksom hela grejen med att göra det omedvetet... Men om man bryr sig om någon så slutar man när man får reda på vad man håller på med. Man går inte i försvar så fort någon påpekar att man sagt/gjort något konstigt eller kanske bara varit för egoistisk och inte gett tillräckligt med uppmärksamhet ett tag.

Ett bra exempel på när jag själv beter mig dumt och blir tillsagd är när min fina bästa vän Sessan känner sig bortglömd. Eftersom vi bor i olika städer och pluggar båda två så blir inte alltid kontakten så regelbunden som vi kanske önskar. Och av oss båda är jag värst. Jag glömmer lätt att höra av mig även om jag tänker på henne ofta och när det går för lång tid säger hon ifrån. Vad som händer då är inte att jag blir sur, känner mig attackerad, börjar ursäkta mig och skylla på andra saker. Jag ber om ursäkt, jag skäms och jag gör mitt bästa för att gottgöra henne på mitt eget sätt. Hon är ju faktiskt en av de viktigaste människorna i hela världen för mig. Oavsett hur ofta eller sällan vi ses.

Gammal bild
Jag gör detsamma med J-man ibland när han är för stressad av jobbet och han kan göra samma sak med mig. Det är inte svårt att sätta sin stolthet åt sidan för människor man bryr sig om. Det är på inget sätt en uppoffring. Med glädje jobbar jag tillsammans med de jag älskar för att utvecklas och bli en bättre vän, partner och människa, utan att förlora mig själv givetvis. Det kluriga i det hela är att jag blir bemött på samma sätt. Aldrig har det, nu när jag har sunda relationer, handlat om att jag ska vika mig för dem och anpassa mig efter deras behov. Vi kompromissar, stöttar, ställer upp och hjälper varandra. Säger Z att hen vill ha hjälp med att bli mer tydlig så kommer vi hjälpa till med det. Vill Y finna modet att börja studera så peppar, uppmuntrar och stöttar vi hen hela vägen. Inte alls svårt.

Vad som är svårt att förstå när man väl börjat leva så som jag gör är hur och varför inte alla andra också gör det. Jag vet att jag aldrig mådde bra av att människor runt omkring mig satte sitt ego i första rummet och trampade rakt över mig (och många andra) så fort de fick chansen. Bara för att de inte ville erkänna att de hade fel, att de kanske också har sidor de kan arbeta mer med eller att det misstag de gjort faktiskt var deras eget val och inte ska skyllas på andra.

Jag har varit i relationer, vänskap och kärlek, där jag har blivit riktigt illa behandlad. När relationerna har tagit slut har jag blivit matad med hur allt har varit mitt fel. Mitt fel att personen ignorerat mig utan att ange skäl, kallat mig ful och dum, mitt fel att jag försökt bry mig och hjälpa till under en kris (jobbigt med folk som bryr sig är min förvirrade slutsats), mitt fel att jag inte mådde bra av behandlingen jag fick... Och om det en tid efter detta blir så att jag mår bra vill de här personerna gärna "ursäkta" sig med att det var väl tur att de betedde sig som svin, för annars hade jag ju inte hamnat på den vägen jag är nu. Det har ingenting med kärlek och vänskap att göra. Bara egoism och visar dessutom knappast något prov på mognad. Mognad är något som många människor stoltserar helt felaktigt med.

Andningspaus! Bus som liten skit!

Jag har alltid varit sådan som utan svårigheter kan offra allt för den jag älskar. "All I need is love" och allt sånt där... Men jag har insett att det finns gränser. Jag hade en partner som tyckte jag skulle offra teatern för honom, på grund av hans svartsjuka, för att ta ett exempel. Det gjorde jag. Och jag mådde dåligt av det också. Väldigt dåligt till och med... Så jag skulle aldrig göra det idag. Samtidigt har jag haft flertalet relationer där den andra personen struntat i vad jag än bett hen om. Mina önskemål var liksom inte viktiga. Om jag ställde frågan vad som skulle hända om jag fick jobb på annan ort eller bara påpekade att något den andra personen gjort gjorde mig ledsen så var jag skurken. Hen skulle aldrig flytta för min skull, även om möjligheten att få jobb för den var väldigt bra även på den orten, men om hen skulle få jobb i ett annat land var det bäst för mig att jag snällt packade väskan och följde med. Det var givetvis mitt fel att jag blev sårad av diverse beteenden också, för hen har ju aldrig fel och en ursäkt var sånt jag fick drömma om.

Sunda relationer? Nej. Jag skulle vilja påstå att de är totala motsatsen.

Om personen du är med, vän eller partner, inte är beredd att ge dig detsamma som du är beredd att ge så finns det ett definitivt problem. Är relationen på bara den enes villkor (och tänk dig för nu så att det inte är just du som är den som aldrig viker dig) så kan det vara en idé att ifrågasätta om ni bryr er lika mycket om varandra. I en vänskapsrelation kanske det är mindre viktigt, det är ju upp till dig, men i en kärleksrelation så vill jag påstå att det är väldigt viktigt att ni ger varandra lika mycket. Inte skulle väl du vilja leva hela ditt liv med någon som "nöjt sig" för att du alltid gör som hen vill och att det är bekvämt? Någon som inte älskar dig tillbaka lika starkt som du älskar hen? Eller?

Respekt är det centrala för oss.
Äntligen fann jag det jag letat efter!
Dela gärna med dig om dina åsikter! Vad är en sund relation i dina ögon? Är du beredd att kämpa framåt eller "nöjer" du dig så länge det är bekvämt för stunden? Är det värt att låta andra bestämma villkoren och i så fall varför?

Det finns inga rätt och fel, men jag kan personligen inte se varför man skulle vilja vika sig för andra när man kan hitta någon (några?) som respekterar en tillbaka.

måndag 29 oktober 2012

Glädjen som infinner sig...

J-man är hemma. Äntligen! De senaste två veckorna har varit ett virrvarr av arbete för honom så sen han kom hem i torsdags har vi försökt ta igen tid tillsammans. Mys framför film, kramats med katterna, träffat vänner, haft långa samtal om viktiga och oviktiga ting, skrattat tills vi nästan gråter och allt sånt som man gör när man är med någon man älskar.

Idag är det dags för vardagens allvar igen dock... Han vilar upp sig lite extra, men jag pluggar. Imorgon ska praktiken redovisas dessutom och det är dags att skriva portfölj innan nästa kurs.

Så ligger Bus i fåtöljen bredvid och myser med en av mina knappkuddar. Han ser sådär oförskämt nöjd ut och jag förstår honom... Mellan mig och ryggstödet har jag placerat ännu en av mina kuddar. Så att jag sitter sådär skönt att det inte är så jobbigt att plugga och det är lätt att glömma bort att man ska ta rast ibland.

Så... Jag har det väldigt bra just nu.


onsdag 24 oktober 2012

Produktivitet och funderingar när man är sjuk

Min hjärna är alltid lite spännande när jag inte är kry. Den går på högvarv och tror att jag orkar vad som helst medan kroppen inte fungerar alls på det sättet. Så jag går omkring (okej sitter mest, men ändå) och är irriterad hela tiden. Irriterad på att kropp och sinne inte är överrens. Men lite får jag gjort ändå. Passar på med plugg och sådant.

Jag har stickat...

Jag har en mössa nu! Vi har visserligen massor mössor... Men jag har aldrig gjort en själv förut och ville helt enkelt testa. Tror att jag ska göra en till lika dan så min mössa blir dubbel. Har en tanke att göra den vändbar så jag kan ha kattöron när jag känner för det och en vanlig mössa när jag känner för det! Varför inte liksom?


Sen har jag funderat lite... Det är ju de små sakerna som gör det (jag twittrade om det här igår) och just nu är det min läppglans från J-man som ger mig mest glädje. Den luktar gott. Massor gott! Så jag har den nästan hela tiden, så känner jag lukten då och då... Plus att jag får ha mjuka läppar, vilket är trevligt mest jämt. Spruckna läppar gör ju faktiskt ont.


Hur som helst så började jag fundera... De där tjejerna (och killarna så klart) som förstorar läpparna, känner de lukten av mumsig läppglans bättre än mig? Läpparna är ju ofta närmre näsan om de är större liksom. Eller? Visserligen försvagas ju luktsinnet när näsan är full av snor oavsett... Men till och från kommer det ju härlig doft. Oj, vad rörig jag blev nu. Men jag undrar ändå...

måndag 22 oktober 2012

Video: Knappkuddar/nåldynor

söndag 21 oktober 2012

Tiden rinner iväg...


Den senaste tiden har varit helt galen på sitt eget vis. Jag har börjat min praktik, trots att jag inte hade någon praktikplats när praktikveckan började. J-man har varit bortrest och jobbat galet mycket. Han åker idag igen så tiden tillsammans är knapp... Tur att man har telefon och videosamtal via nätet. Så man får se varandra lite grann i alla fall. Lite energi när man saknar.

Jag är så rädd att han ska gå sönder när han jobbar så här. Även om jag vet att det bara är temporärt.

Igår passade vi i alla fall på att äta middag hos svärfar, J-man och jag. Kvällen urartade i dans i vardagsrummet. Höjdpunkten var J-mans och svärfars koordinerade danssteg. Helt grym kväll! Så blev det lite bröllopsprat så klart och musiken de dansade loss till måste definitivt finnas med på festen. De är partystartare de där två!

Det är en jobbig period kan man säga. Jag finner att jag är orkeslös mer än vanligt och lite är det väl för att det är mycket nya intryck på praktiken (som för övrigt är jättekul, så förstå mig rätt) och att jag konstant oroar mig för csn och min älskade fästman. Det är självklart utmattande. Fast det är temporärt. För jag är awesome.

måndag 8 oktober 2012

Hanna Widerstedt är död, länge leve Hanna Widerstedt!

Ryktena om att Hanna Widerstedt har varit en form av konstprojekt har cirkulerat enda sedan hon syntes i Big Brother. Hon hävdade bestämt att hon inte spelade, för vem skulle klara av att spela någon annan dygnet runt på tv? Ändå spekulerades det. Många tog hennes person som en rolig karaktär, barnsligt provocerande och att ses, höras, läsas med en stor skopa salt. Någon att skratta åt. Andra provocerades till den grad att de spenderade timmar med att skriva elaka kommentarer och komma med hot efter hot.

Vid midnatt, natten till idag, så publicerades ett avskedsinlägg på Hannas Ws blogg. Där skrev hon att hon inte vill leva mer och lade ut en bild på en ask Zolpidem. Ett sista provocerande från Årets Bloggprovokatör. Samtidigt publiceras en länk som leder en till det stora avslöjandet; Hanna Widersteds - performing artist.

Printscreens från respektive blogg

Där berättar hon om planeringen inför projektet "Louis Vulgorette", alltså Hanna Widertedt själv. Hon berättar varför hon valde att skapa en vulgär karaktär som hela tiden balanserade på gränsen för det trovärdiga. Några av resultaten hon kommit fram till, i undersökningar genom olika beteenden, redovisas och hennes konstintresse lyfts fram än mer än det gjort i hennes blogg. Hanna W prisar sina vänner och familj som varit tysta och stått ut under dessa långa månader. Hon skriver också att hon snart ska lämna landet för att få vara ifred för första gången på länge, men först ska hon återgå till sin vanliga stil och hitta sig själv igen. En person hon saknat.

Reaktionerna är blandade, men de flesta verkar positiva. Nog kan det verka dumt och konstigt att välja att "slösa bort" flera månader av sitt liv på något sådant här, men samtidigt så kan jag inte hålla det emot henne. Det är förmodligen betydligt roligare och mer intressant än mycket annat vi lägger vår tid på i vardagen. Många frågor återstår dock.

Hur äkta var hennes relationer med Jockiboi och Peter08? Visste de hela tiden om hennes skådespel och hjälpte till? Eller lurade hon även de nya bekantskaperna? Hur långt får/kan man egentligen gå i konstens namn? Vad händer nu? Kommer hon fortsätta blogga och synas fast i mer seriösa sammanhang?

Frågorna är som sagt många och det lär komma ännu fler. Hur som helst var det ett snyggt avslöjande, en härlig liten twist (om än väntad) och kanske även ett logiskt avslut för karaktären Hanna Widerstedt. Det ska bli spännande att se vad som händer nu om något alls...

söndag 7 oktober 2012

Gimme more!

Via ThinkGeek.

Till HÄR
Du vet när man är iväg någonstans och börjar få dåligt batteri... Irriterande, eller hur? Men om man hade ett armband som man kunde koppla in telefonen i och ladda en stund? Jag gillar't! Och det är precis vad det där han har runt handleden är! Ett armband att ladda telefonen, eller liknande, med! Perfekt!

Köp HÄR
Ett litet datorbord... Lagom till laptopen så att man slipper värmen i knät när man sitter i soffan eller om man är sjuk och surfar i sängen. Behöver jag säga mer? Det är ju i princip en nödvändighet...

Köp HÄR
Vattensäkert anteckningsblock? Ge mig! Känns som allra mest aktuellt när jag vet att jag ska mot Thailand nästa år. Skriva på stranden... Jag skulle älska det.

Köp HÄR
Jag är väldigt förtjust i hela grejen med en filt med ärmar. Att vi inte har någon hemma än är egentligen ett mysterium. Jag skulle vilja ha flera stycken. Bara för att! Sen är det ju ett plus med den här... Det är ju en katt. Awesome!

Köp HÄR
Hela grejen med fjäderpenna och bläck tycker jag är helt underbar.. Jag har letat länge efter just ett sådant här set med flera olika "spetsar". Visst, sannolikheten att jag skulle använda det varje dag är inte så stor... Men jag skulle använda den. En hel del. Allra särskilt till den fina boken som jag och J-man skriver kärleksbrev till varandra i. Ja, vi gör sånt. Vi älskar varandra! Bara ett av många sätt att visa det på ju.

fredag 5 oktober 2012

It never ends! Awesome!

Via ThinkGeek.

Köp HÄR
Okej, de ser lite fåniga ut.. Men de rör på sig! De rör på sig beroende på hjärnaktivitet! Hur kan man inte vilja ha dem? Jag vill ha svarta, så klart, men egentligen är färgen knappast viktig. Det är bara så coolt! Jag kanske studdsade upp och ner en stund när jag hittade dem... Kanske...

Köp HÄR
Visst tycker jag om grejen med solsken på burk, men månljus är mer min grej. Jag gillar natten, jag gillar månen, jag älskar stjärnor... Plus, it's shiiiiny!

Köp HÄR
Den där grejen som man inte ser vad det är här ovanför är en häftapparat. Fast en som inte använder häftklammrar alls. Så man slipper de där små jobbiga metallbitarna. Vet att det kanske inte är det nördigaste, men det är så awesome. Jag vill ha en. Det bara är så.

Köp HÄR
En klocka som berättar för mig när jag får mess och mail och sånt? Ja tack! Behöver jag säga mer? Nej, jag tänkte väl det.

Köp HÄR
Jag har en väldig kärlek för glaskoppar. Okej, extrem kärlek. Jag hade en te-servis helt i glas som tyvärr försvann när jag flyttade runt i Stockholm... Älskade den servisen. Så jag vill ha de här. Många. Idag helst. Point made? Okej.

måndag 1 oktober 2012

Massor glad kritik

Jag har haft sista handledningen för kursens stora uppgift idag. Temat är "Didaktiska triangeln", vilket låter krångligt men det handlar om lärande. Konsten att lära sig, i det här fallet också med fokus på matematik. Klurigt värre.

Hur som helst så känner jag mig grymt positiv och taggad inför redovisningen om en vecka ungefär. Fick väldigt positiv feedback på min modell (som är i princip helt färdig)! Så nu känner jag mig superpositiv! Det finns dessutom en spännande liten twist på just den här uppgiften... Vad det går ut på är att vi i klassen, antingen var för sig eller i grupp, ska göra en väggdekoration till ett klassrum. Temat är som sagt "Didaktiska triangeln" och efter att vi redovisat våra modeller så kommer en jury titta på våra verk och sedan utse en vinnande modell... Den eller de som gjort den vinnande modellen får sedan göra väggdekorationen på riktigt i klassrummet! Plus en prissumma... Så det är extra spännande den här gången!

Från min instagram
Känner mig säker på att jag vinner. Sådär som man ju ska när man har gjort något man är stolt över. Tror att fler känner som jag dock... Och det är massor med duktiga människor i min klass! Juryn kommer garanterat få det supertufft. Glad att det är någonting jag slipper i alla fall.

Vill bara ha mer och mer och mer...

Via ThinkGeek.

Köp HÄR
Trench coats är snygga. Funkar i princip jämt. Har den dessutom femtioelva dolda fack som jag kan ha saker i så blir jag kär. Så kär man kan bli i en jacka i alla fall. Den uppfyller ju alla de krav jag ställde på mig själv när jag gjorde uppgiften "Bära och bevara" på uni och lite till. Vill ha!

Köp HÄR
Vad kan jag säga? Det är ju en katt-mysdräkt! MÅSTE ha! Perfekt att mysa ner sig i soffan med ju. J-man kan ha en dinosaureie-variant om han vill. Eller något annat. Jag vill i alla fall vara svart katt. Det är mest min grej.

Köp HÄR
Läppglans för nördar! Och jag som frenetiskt letar vettig röd läppglans. Skulle vara perfekt att ha en Health Potion i fickan at all times! Det är alltså den jag vill ha. Present någon? Nej? Okej då. Får bli en annan gång.

Köp HÄR
Vissa människor förstår inte det där med vad som är intressant och inte... Då gör det ju ingenting om man råkar ha en t-shirt som kan förklara det för dem. Det skulle spara mycket tid de där dagarna man verkligen inte orkar. Just saying.

Köp HÄR
Behöver jag ens säga nåt? Lite tråkigt att den inte finns i svart dock. I övrigt så... Iiiiiiiiiiiih!





söndag 30 september 2012

Stockholm Beer and Whisky 2012

Vi var på äventyr igår! Till Stockholm bar det för att smakas på öl och whisky i mängder. Ja, mer än vanligt i alla fall, för det mesta testar man inte så många nya saker på lokala utestället. För mig blev det dock inte så mycket whisky ändå, även om jag smakade från älsklingen och svågern, jag höll mig till öl och så blev det lite sprit på taste experience också.

En "öl" med ingefära som serveras med is? Ja, varför inte!
Inne på mässan var det trångt. Det känns som att man hade behövt betydligt större lokaler, inte för att det inte var fullsmockat med intressanta ting utan för att det blir väldigt varmt där inne. När det är väldigt varmt dricker man fort och så blir man jättefull och kommer ändå inte ihåg vad saker smakade. Känns rätt dumt om jag ska vara ärlig. Fast jag tog kort på sådant jag tyckte extra mycket om, så lite koll har jag trots virrvarret av intryck och alla alkoholångor.

Ryskt tydligen.. Gott i alla fall.
Det gick fort att bli full. Väldigt fort. Men vi hade kul och nyfikenheten var på topp mest hela tiden. Ingen av oss blev dålig inne på mässan (även om en i sällskapet tyvärr inte mådde jättebra på vägen hem sedan) och tunt omkring oss var det glada människor hela tiden. Några killar försökte smygfota mig, med blixten på, men annars så pratade jag med lite random folk som mest var glada och trevliga och gärna delade med sig av vad de hittat som var gott. Härlig atmosfär helt enkelt.

J-man åt glass med ölsmak.. Väldigt god faktiskt!

Jag hittade jättedyra chips. 25:- för pyttelite chips... Men de smakade bra.
Jag fick smaka på riktig tequila, som inte smakar det minsta som man är van vid. Den finaste av dem påminde lätt om whisky på det sättet att den hade en rökig ton. Betydligt godare än det där som serveras på krogen hur som. Till det så fick vi agave, vilket är mer eller mindre som sockerlag, tillsammans var det riktigt gott! Fast bäst av allt... Bäst av allt på hela kvällen, trots mängder god öl, var ändå honungsrommen vi smakade på strax innan vi rörde oss hemåt.

Världens godaste? Kan vara så... De har bytt design på flaskan nu dock.
Vi tog en var, J-man och jag, så vi fick en varm och en kall. Den fungerar alltså att dricka varm som man görmed glögg på vintern eller kall med lite lime på varma sommardagar. Båda smakade gudomligt. Jag vill ha typ femton flaskor hemma så att jag inte riskerar att bli utan... Och då menar jag inte för att jag ska supa mig full hela dagarna, utan för att jag ska kunna ta ett litet glas någon gång ibland. Jag vill bara ha ett lager så att den inte tar slut, och så att man kan bjuda sina vänner ibland utan att behöva tänka på att den börjar ta slut.

Ja, jag är väldigt förtjust i den där rommen... Nom.

Ett annat awesome fynd...

Vi var trötta när vi kom hem... Jag somnade redan i bilen faktiskt. Fast ingen utav oss mådde dåligt i morse. Inte här hemma i alla fall, de andra vet jag inte. Vi har myst hela dagen, förutom när J-man var iväg och repade. Så skönt! Perfekt dagen efter!