Typ vid liv... Halvt.

Jag började skolan idag. Inte för att jag kommer ihåg mycket mellan feberyran i mitt huvud och mina anteckningar, men ändå. Det drar igång igen och det är spännande! Dessutom har J-man sponsrat mig med en ny kalender igen! Tredje gången jag designar min egen! Älskar det! Den här gången la jag till och med in ett speciellt datum sådär förtryckt i kalendern... Dagen vi gifter oss så klart! Och så skippade jag att skriva in mitt namn eftersom jag ändå kommer byta efternamn då...

Mest har jag dock legat i soffan och halvsovit. Småsurfat på lilldatorn och kommit fram till att jag vill testa Guild Wars 2, men utan pengar blir det ingenting. Jag får vänta som alla andra! Fast nyfiken är jag!

Nu ska jag sova igen... Måste ju bli frisk igen.

Kommunicera mera!

Jag är nästan överdrivet förtjust i att prata med J-man. Varenda tanke, varenda problem, varenda skratt, allt vill jag dela med honom. Självklart gör jag inte det ändå... För då skulle jag inte ha tid att göra annat, men det mesta luftas. För mig är det nämligen extremt viktigt att vi förstår varandra och förebygger eventuella problem så gott vi kan hela tiden. Det är viktigt att vi skrattar tillsammans och inte är rädda att be om hjälp och stöd när saker runt omkring är jobbiga. Sådant händer ju hela tiden.

Runt omkring mig har jag sett både en och annan som verkar ha svårt att kommunicera i sina relationer, och då menar jag verkligen inte bara parrelationer. Det är viktigt att man kommunicerar som vänner och familj också, men självklart får man komma ihåg att kommunikationen ser annorlunda ut beroende på relation också. En del familjer står varandra nära, andra inte. Man har både nära vänner och bekanta. Ja, du förstår. Oavsett vilken nivå av närhet man har tror jag i vilket fall att det är viktigt att vara rak, ärlig och tydlig med saker och ting. För att inte hamna i onödiga situationer som minst.

Det har inte alltid varit så att jag har varit duktig på att kommunicera. Jag misslyckas fortfarande och tränar hela tiden. Tyvärr så har jag inte alltid fått så bra respons på mina försök att kommunicera heller. Ärlighet kan vara väldigt obekvämt och när man börjar ta upp saker som är problem så har jag upplevt att väldigt många vänder sig ifrån det jag säger istället för att ta till sig och försöka hitta en lösning tillsammans med mig. Jag berättar ju bara att något är ett problem för att jag vill lösa det och slippa bli ledsen eller arg eller vad det nu är. Jag tror på att förebygga och reda ut istället för att låta saker växa på hög och bli stort och infekterat. Det är dock inte någonting man kan göra helt själv... Den andra parten måste också vara intresserad av att ha en fungerande relation.

Det är mina erfarenheter, bra som dåliga, som har fått mig till den här tvångsmässigt analyserande och funderande personen jag är idag. Jag vill inte upprepa gamla misstag och jag vill verkligen inte förlora de jag älskar. Så jag pratar tills jag blir blå och jag kräver att få lyssna också. Jag kan inte göra någonting bättre om jag inte vet vad jag gjort fel heller. Det är också viktigt. Att komma ihåg att vara ödmjuk och lyssna och ta till sig även det som är jobbigt. Annars förstör man bara för sig själv så många gånger. Det är viktigt att förstå att man själv inte är perfekt och att man gör misstag som alla andra. Det är viktigt att kunna be om ursäkt och att vara villig att bryta dåliga vanor och jobba hårt om man vill behålla sina kära nära. Det är i alla fall vad jag tror på.

Så en sak till... Enligt min erfarenhet så gör många så att de förbättrar sig en stund, men faller snabbt in i gamla mönster när de fått veta att de sårat någon. Det är inte helt optimalt. Visst är det pinsamt lätt att falla i gamla mönster utan att märka det, men när samma problem uppstår om och om igen så kommer troligen den andra parten börja fundera över hur viktig hen egentligen är. Den som inte "tänker sig för" när den sårar andra kanske inte bryr sig riktigt lika mycket som den påstår och så kommer det massa tvivel. Det är enkelt att förlora både kärlek och vänskap på det sättet. Det finns ingen "quick fix". Att skjuta upp saker för att man "tar en sak i taget" är också bara ännu ett sätt att undvika, att slippa arbetet med sig själv och sin(a) relation(er). Det är inte enkelt... Det ska inte heller vara enkelt alltid. Då glömmer man så lätt värdet i det nämligen.

Ringar och val...

Jag och J-man har fått hem våra vigselringar nu. De är så vackra! Silver och diamanter, precis vad vi vill ha.  För mig så har diamanter alltid varit speciella just för att de får mig att tänka på stjärnor och jag älskar verkligen stjärnor. För mig är diamanter som små stjärnor man kan hålla i handen. Därför tycker jag också att det är extra fint och speciellt att diamanterna på våra vigselringar är i formen av stjärnbilder. Jag kan inte riktigt se hur det skulle kunna vara mer perfekt för just mig.

Däremot så funderar jag en del, som vanligt, på hur andra gör sina val gällande vigselringar (och andra smycken också egentligen, men vi fokuserar på det bröllopsrelaterade just nu). Vi är ju så fruktansvärt olika allihopa. En del trivs bäst i helt släta och tunna ringar i borstat stål, andra vill ha de glittrigaste och största ädelstenarna de kan hitta. Vilket som är ju faktiskt helt okej, så länge man har valt det själv.

När vi var bortresta så pratade vi lite lätt med våra vänner om det här med ringar. En sade att hen gärna skulle vilja plocka en sten till sin ring helt själv, från en gruva eller så, en annan sa att hen skulle vilja ha sin ring helt i ben med runor... Helt fantastiska idéer och tankar tycker jag. Någonting som förmodligen skulle passa dem båda helt perfekt, men jag själv vill ju ha mitt silver och diamanter. Valfriheten är det gemensamma ändå.

Väntar och väntar...

Så kom jag att tänka på alla de som inte väljer själva. Som inte vågar säga att de inte gillar just den ringen som partnern pekar på av rädsla att det ska bli konflikt. Jag tror inte att det är så bra om jag ska vara ärlig.. Ska man bära ett smycke resten av sitt liv så ska man ju faktiskt tycka om det också. Tycker jag. Man ska trivas med den där metallbiten (eller vad man nu väljer för material) som sitter på fingret. Ja, jag tycker faktiskt att det är viktigt. Även om det skulle innebära att man valde varsin ring i helt olika stuk. Ingenting fel med det ju. Man måste inte "matcha", det är inte däri kärleken sitter.

Vad tycker du?

Woho!

Internet fungerar på Blackie igen! Än så länge fortfarande inte på min stationära tyvärr... Men ändå. Min lilla älskling fungerar ju som den ska i alla fall. Så jag ska blogga nu. Blogga, blogga, blogga! Och tidsinställa så det blir lite härligt utspritt så klart. Har ju fortfarande nolle-p och min skola börjar dessutom på tisdag också så det är mycket just nu. Som det ska vara!

Som en liten bonus länkar jag till J-mans blogg HÄR också. Det finns inte så mycket inlägg tyvärr och han är dålig på att uppdatera, men om han får lite uppmuntrande kommentarer kanske han får upp lite inspiration. Lite går att läsa i alla fall! Han är så duktig min fina prins!

Underbara nolle-p!

Det är full fart nu kan jag lova. Vill egentligen dela med mig mer och har massor inlägg jag vill skriva (inte bara om nolle-p då), men min dumma dator vill inte längre ha internet. Så här sitter jag med mobilen och är tjurig över det. J-man har inte riktigt hunnit titta på det än så vet inte om han kan lyckas med det jag misslyckats med. Vi får se!

Nolle-p är i alla fall underbart! Det verkar vara ett härligt gäng som börjar på linjen och alla verkar trivas jättefint härligt nog. Det är nu första veckan av två med aktiviteter så alla kan lära känna varandra och vi som är faddrar hjälper till att ha koll och svara på frågor och så vidare.

Igår var det Munchen Hoben (min telefon kan inte skriva tyska "y" tyvärr) och för mig var det den bästa någonsin! Danko Jones spelade! Jag var i extas hela dagen och stod allra längst fram i mitten under spelningen. I alla fall tills publiktrycket tog luften ur mig och jag tyvärr var tvungen att lyftas för att inte bli dålig... Men då hamnade jag längst fram på sidan istället så jag är lycklig ändå. De var så bra!

Det var för övrigt mitt tredje Hoben... Så tre fina glas har jag! Hoppas på fler!

Vad händer om...?

Jag följer en väldans massa bloggar. En del svenska och en del engelska, allt efter mina egna intressen så klart. En av alla dessa bloggar är CrunchyBetty.com, en engelsk blogg full med olika sorters nyttigheter. För ett tag sedan (närmare bestämt den fjortonde augusti) så publicerades ett av de bästa inläggen jag läst på länge. In och LÄS för bövelen (klicka på ordet läs bara så löser det sig)!

I korta drag så handlar inlägget om att ändra sitt tankesätt och därmed också inställning till olika saker i livet. Att tänka "Vad händer om..?" istället för att mata sig själv med rädslor och hinder, att se på olika saker i livet som experiment istället för måsten.

Exempelvis vad händer om man diskar sin tallrik direkt efter man har ätit? Ger det en positiv eller negativ effekt? Är det någonting jag vill anamma i mitt liv och fortsätta med? Något så enkelt kan det handla om och i och med att det bara är ett experiment så gör det ingenting om det misslyckas heller. Däremot ska man alltid experimentera med samma sak fler än en gång innan man förkastar det så man hinner se effekten. Involverar det dessutom andra personer, som till exempel om man testar att se vad som händer om man säger ifrån när man tycker att någon säger något dumt, så är det extra viktigt att testa flera gånger så man får se hur det verkligen fungerar. Ibland kanske man även får förklara varför man plötsligt börjar göra någonting annorlunda så att andra får en chans att förstå, reflektera och helt enkelt vara med på noterna.

Ja, i korta drag är det vad det går ut på. Läs själv för det är så oerhört bra skrivet och jag har tänkt på det sedan jag läste det. Precis vad jag behöver för att peppa mig själv ibland! Ett annat sätt att tänka, ett till verktyg att komma framåt!

Är det inte bara underbart?

Landar, fast inte jättemjukt

Vi kom hem i fredags. Blandade känslor hela vägen hem... Vi har haft det så oförskämt bra i Skåne! Inte visste jag att jag skulle trivas så långt ifrån staden, stadsbarn som jag är. Så vi är hemma med mer ro i sinnet än vi hade innan. Tezz hade vi också med oss eftersom hon skulle på bröllop igår.

Någon skön och lugn landning i vardagen blir det dock inte för oss. J-man börjar jobbet imorgon och nollningen drar igång för mig. Jag är fadder, så det är inte jag som ska nollas, men det är mycket som kommer ske under de närmsta två veckorna ändå! Och skolstart även för mig också så klart.

Jag kommer inte göra ett långt inlägg om hur det var i Skåne, jag tänker bara njuta av minnena... Istället får bilderna tala för sig själva och de hittar man på min Dayviews! Länk för den som har svårt att hitta! En sak är i alla fall säker... Det är förbannat vackert i Skåne!

Fortsätter njuta!

Det är varmt och skönt här i Skåne! Vi har varit på äventyr sen vi kom hit, men just nu tar vi det bara lugnt. Senare ska vi ut i skogen igen. Fast lite kul är det att idag är första gången på hela sommaren (och flera år) jag ligger i solen med bikini och bara tar det lugnt!

Och förresten... J-man hälsar!

Nya intryck

Jag ligger fortfarande i sängen och bara myser. Kvällen igår ägnades åt att prata och skratta. Vi gick även till Odensjön och fick se den fantastiska natur som finns här. En del utav den i alla fall... Mer ska det bli!

Allt är väldigt vackert här och jag bombarderas med nya sinnesintryck hela tiden. Dofter och ljud likväl som den vackra miljön. Kameran är så klart med så när jag kommer hem kommer det finnas gott om vackra bilder!

Fast just nu tänker jag fortsätta njuta och suga åt mig allt det vackra..

Roadtrip!

Vi sitter i bilen och åker i rasande (fast fortfarande laglig) fart mot Höör för att hälsa på vänner. Lite miljöombyte såhär innan jobb och skola sätter fart igen. Morgonen har varit katastrofal! Jag vaknade med tjock hals och rinnande näsa, vi blev en timme sena i planeringen och till råga på allt blev jag riktigt dålig när vi väl börjat resan... En riktigt torr hamburgare senare så är jag rätt okej och vi sitter i vanlig ordning och sjunger glatt tillsammans i bilen. Det är så vi är!

Jag har så klart sett att J-man smygbloggade här igår också och jag var jättetjurig för att mina naglar var nymålade just då, för allt jag ville var så klart att slänga mig runt halsen på honom och kramas! Fast det löste sig sen så klart. Han har förresten en helt egen blogg men han är så inaktiv att jag inte velat länka förrän det finns lite att läsa. Däremot kanske jag borde länka så han får lite mer motivation att skriva? Ska fundera på det.

J-man Gäst-bloggning nr2.

Hej!

Nu tog jag tillfälle att gäst-blogga här igen, utan att hon vet om det. Hon sitter faktiskt ute i vardagsrummet och tittar på TV och jag vill bara uttrycka min kärlek till henne här, så ni får höra lite av min sida i de hela, och så får hon sig en trevlig liten överraskning nästa gång hon öppnar bloggen.

Jag vill lyfta fram en egenskap hos min älskade fästmö som gör mig väldigt lycklig. Hon vet hur man visar kärlek. Hon vet precis hur hon ska te sig i vårt förhållande, i vår symbios, hon vet när hennes karl behöver få se en fotbollsmatch och ta sig en whiskey, hon pushar på i rätt tillfällen när man gått och gnällt över sitt utseende för länge. Hon ser till att jag kommer ut även efter jobbet och umgås med mina vänner och inte tappar mina sociala kontakter för att jag stressar ihjäl mig över o-relevanta saker som tar orken ur mig, och hon ger mig tid för mig själv, redan innan jag vet att jag behöver den, för hon känner mig så väl. Med andra ord, hon vet hur man gör denna man lycklig.

Jag skulle kunna ge er tonvis av exempel på när hon kommit fram till mig när jag suttit vid en dator, eller en gitarr och små muttrat lite, lagt handen på min axel och väntat på reaktionen. När jag tittat upp har hon till-exempel sagt med en mild och väldigt övertygande röst -"Ska inte du ta en whiskey och titta på lite Famliy guy och slappna av lite, så kan jag massera din fötter så går vi och lägger oss sen, för du ser helt förstörd ut."
Jag nickar halvt oförstående och säger -"öh, aa, visst?"... Och sen somnar jag på en bädd av rosa fluffiga kärleks-moln och vaknar som en ny människa.

Jag är stolt och överlycklig över att få dela mitt liv med Katten, och jag hoppas ni hittar eller har någon som ni känner likadant för.

Take care!

J-Man -> Out!
.

Kunde ju inte motstå... Nagelpyssel!

Var svårt att inte sätta igång med manikyrer på en gång igår kväll. Än svårare kommer det bli när jag får hem allt från Tradera, men ändå. Äntligen lim att fästa stenarna med! Visst går det utmärkt att använda övrlacket bara, men det är ändå säkrare med nagellim. Lite starkare.

Kan säga att jag förstår alla goda ord om Sehe Vite också... Men det passar inte för fransk manikyr så det fick bli hela naglar. China Gazes Platinum Pearl och vita stenar. Enkelt och pråligt på en och samma gång. Resultatet ser du ju högst upp. Jag känner mig så fin! Kan knappt ta blicken ifrån fingrarna när jag skriver ens, hur fånigt det än låter.

Kunde inte motstå att pimpa tårna heller! Får se hur bra det håller, men blir det lite soligt kan man ju ha öppna skor i alla fall...

Toblerone Cheesecake

Måste ju visa upp härligheten också! Den där cheesecaken som jag bjöd J-man på frukost på sängen med och som mamma och farmor fick mumsa på igår. Tog en liten stund att komma på vart i hela friden jag gjort av kamerasladden bara... Städning alltså... Hittar aldrig nåt när det är som mest ordning.

Enda problemet är att få slut på den innan den blir dålig.... Den är så mastig! Får göra en ny till nästa tillställning så att det finns folk som kan mumsa i sig.

Underbara vardagslyx...

Sitter med ett champagneglas fullt med Trocadero och bara njuter. Gillar det där med vardagslyx och ibland räcker det med att använda ett finare glas för att det ska kännas lite roligare i vardagen. Det räcker med små medel helt enkelt.

Dessutom har jag fått shoppa loss lite idag! Fick lite pengar av min snälla farmor som var här idag och det mesta kommer gå till mer nödvändiga saker så klart, men lite måste man ju få unna sig när man kan. Det blev nagelgrejer så klart.. Så jag kommer få tradera-paket att visa upp snart igen! J-man var snäll och svängde förbi med mig på Kicks också så att jag fick köpa ett nagellim till mina nagelstenar och ett överlack jag hört väldigt gott om; Seche Vite! Det går på 125:- för 14 ml men jag trodde att det skulle vara dyrare med tanke på recensionerna. Ser verkligen fram emot att testa det! Så det ska jag göra. Fast först måste jag ta bort det jag har nu så klart.

Och på tal om vardagslyx... Jag bakade Toblerone Cheesecake i söndags så i måndags fick J-man cheesecake och kaffe på sängen! Igår kom han hem med chips till mig också så vi kunde ha myskväll. Så underbart när man kan göra sånt! Fast vardagslyx handlar inte bara om pengar. Ett varmt bad eller en fotmassage är minst lika lyxigt. Beroende på hur man gör kan det dessutom vara väldigt romantiskt!

Man glömmer så lätt allt det fina man har runt sig dumt nog. Ibland så är det bra att stanna upp, andas lite och komma ihåg hur underbar tillvaron är. För alla har vi någonting att vara glad och tacksam för.

En sådan där dag i dag...

Idag är det städ-dag hemma hos oss. Jag har inte gjort mycket av det jag velat tyvärr... Knaprat ipren och försökt få nässprejen att fungera halva dagen, men J-man har gjort mirakel med både badrum och kök! Han är så duktig min älskling! Jag har vardagsrummet och mitt arbetsrum som projekt. Sovrummet och hallen hjälps vi åt med är tanken. Imorgon kommer mamma och farmor på besök så förutom att det är väldigt skönt att få det rent så är det ju alltid trevligt att ha fint när man får gäster.

Nu är J-man iväg och trollar fram en flyttkartong eller två till mig så att sådant som gör sig bättre på vinden äntligen kan komma dit. Sedan ska jag försöka köra ut honom så jag får städa ifred. Tror att det går lättare då faktiskt... Jag börjar bli piggare och brukar vara mer effektiv när det inte finns andra runt omkring som distraherar. J-man är dessutom så himla gullig och omhändertagande, så han blir extra distraherande när jag inte är hundra procent kry. Vilket är underbart på sitt sätt så klart! Fast jag vill ju faktiskt få någonting gjort. Bättre om J-man får belöna sig med någonting han tycker är kul ett par timmar då om du frågar mig.

Märkliga ting...

Sitter och läser msn-konversationer från mer än ett år tillbaka... Går igenom skratt och tårar. Rad efter rad med vänskap och vad det innebär. Långa partier där jag stöttar, hjälper, uppmuntrar... Ja, sådant som man gör. När jag läser allt det här så känner jag sorg. Inte så konstigt. Personen jag skrev med då har jag inte sett skymten av på länge. Samtidigt så förändras ju folk och det behöver inte vara dåligt, men när någon går från att vara ärlig och härlig till en som ljuger och undanhåller så känns det givetvis trist. Allt jag hjälpt och stöttat med, varje steg framåt, känns ganska meningslösa om de ändå ska slängas på soptippen i slutet.

När man tänker igenom de olika vänskapsrelationer som tagit slut under åren är de alla lika på det sättet. Man har haft underbara stunder och härliga skratt, men plötsligt visar personen en helt annan sida. Den blir någon som man inte känner alls och då blir man både arg och ledsen. Sviken.

Sedan kan jag väl känna, så här i efterhand, att det kanske var lika bra. Jag vill inte ha vänner som är oärliga, undanhåller saker, hugger mig i ryggen, hellre smyger med saker "för att de kanske sårar" istället för att vara ärlig så de inte gör mer skada när de kommer fram på andra håll, stöter på min partner och så vidare... De är inte värda min vänskap. De chanser jag har gett vissa är i flera fall för många. Mest för att jag vill tro på mänskligheten tror jag. Jag vill att människor ska vara fina och vettiga. Innerst inne. Tyvärr är det inte alltid sant oavsett vad jag vill.

Märkligt det där...

På gatan i Göteborg...

När vi var på väg till Universeum så stoppade T-man och Lady M mig och J-man för att visa vad som fanns på marken. Jag skrattade tillräckligt för att vilja dela med mig!

Göteborg!

Vi har varit hemma i två dagar och inte haft energi med någonting alls... Så går det när man har roligt nämligen! Så har J-man haft innebandyturnering också, hur han orkat det är ett mysterium för mig. Hur som helst så har det varit awesome. Den mesta tiden i alla fall.

Vi tog oss till Liseberg så snart vi checkat in på hotellet. Eller sagt "hej, vi vill ha våra rum när vi kommer tillbaka och de är lediga och städade tack" ungefär... Väskorna lämnade vi för förvaring på hotellet så vi slapp släpa på dem också. Allt nödvändigt rymdes i våra fickor! I alla fall för mig och J-man eftersom jag sytt min braiga extraficka och dragkedjor i hans.

Första karusellen på Liseberg blev i alla fall Jukebox! Lite lagom fartig sådär och så bröt J-man och jag våran tradition att alltid börja med Lisebergsbanan, alltid bra att vara öppen för nya vanor tänkte vi. Sedan blev nästa karusell Lisebergsbanan ändå... Man kan ju inte låta bli när den finns och är så kul ju!

Efter Lisebergsbanan var vi redan hungriga. Det är ju en ganska lång resa från Linköping till Göteborg och vi åt inte på vägen. Så mat då... Superlång kö, som pojkarna fick stå i (vi var ju ett gäng) och vi två flickor fick hitta ett bord. Efter det ville vi inte riktigt slänga oss på den värsta karusellen utan låta maten smälta lite istället. Så det blev Kållorado! Lagom med fart! De flesta av oss blev träffade av diverse vattengrejer med Lady M fick den absolut värsta duschen rakt i nacken. T-man var den som klarade sig bäst... Typiskt.

Sen blev det jakt på nästa äventyr och det blev ett ganska otippat ett. J-man är väldans höjdrädd och har svurit att inte åka diverse läskiga torn på grund av det, men han utmanade sin rädsla och åkte Uppskjutet. Jag är så stolt över honom! För en del så kanske det inte verkar så farligt, men om man har massor höjdskräck så är det faktiskt väldigt modigt. Han var lite skakig efteråt... Fast stolt. Frågan är bara om inte jag var snäppet mer stolt ändå.

När hypen över J-mans resa i luften lagt sig och killarnas tjat på honom att han borde åka Atmosfear (någonting J-man vägrade) så gick vi mot Lisebergshjulet. Ännu en attraktion som går väldigt högt, men den är i alla fall lugn och man känner sig lite tryggare ett hjul än på en stol i luften. Åtminstone gör jag det och jag misstänker att J-man håller med för han verkade lugn under färden.

Sedan var det dags att få fart på saker och ting igen. Flumride nästa! Det är en attraktion jag är väldigt förtjust i, men det blev jobbigt den här gången. En vattenvåg sköljde in i flotten och rann in mellan mina ben. Det är precis så obekvämt som det låter.. Det ville ju inte torka! Så turen på Balder som vi tog efter det var inte riktigt lika awesome som den brukar vara, men fortfarande awesome så klart. Hur som helst gjorde det att jag hoppade in på toaletten och letade reda på en handtork att torka mina byxor under innan det blev dags för Kanonen.

Efter Kanonen så splittade vi på oss. Lady M och J-man passade på att spela lite medan jag och T-man gick för att åka Atmosfear. Lady M och J-man var inte alls förtjusta i tanken på att falla från 146 meters höjd i 110 km/h... Jag var väl inte heller överlycklig, men jag hade lovat T-man och jag håller det jag lovar. Dessutom är det mitt sätt att möta min höjdskräck. Fast det var jobbigt. Riktigt jobbigt! På vägen upp visste jag inte riktigt hur jag skulle må. Adrenalinet och nervositeten bara pumpade i kroppen tillsammans med skräcken. Grymt skönt efteråt dock. Helt galet!

När vi mötte upp J-man och Lady M igen så var Lady M förmodligen den gladaste på hela Liseberg. Hon hade vunnit! En stor Toblerone, bara sådär. Vi fick dela hennes lycka och tillsammans åkte vi Lisebergsbanan igen som avslutning på Lisebergs-besöket.

Innan vi stupade i säng så hittade vi en liten pub att avrunda kvällen (natten) på. Dancing Dingo bjöd på reggae-musik och en väldigt mysik miljö. Killen i dörren ville mest bara ha legg på mig som var äldst i sällskapet... Hur det gick till vet jag inte. Tycker inte att jag ser yngst ut längre, men jag är å andra sidan partisk antar jag. Det var hur som helst ett perfekt avslut på kvällen.

Dagen efter blev det obligatorisk hotellfrukost å det mest awesome slaget. Det bästa med hotellfrukost är ju att det finns allt man kan tänkas vara sugen på. Det är en lyx man inte alltid har hemma ju. Så efter att vi sett till att bli stadiga så begav vi oss till Universeum. Jag har aldrig varit där förut nämligen. kan avslöja att jag älskade det! Så mycket att uppleva! Dessutom kan man lära sig en hel del på vägen också. Så avslutades det besöket i souvenirshoppen så klart.. Jag har en viss kärlek till onödigt krimskrams ska erkännas. Även till att bara titta på det, så jag måste inte köpa allt skräp jag ser (även om det blev lite grann den här gången).

 Så passade vi på att äta på Hard Rock Café när vi ändå hade chansen. Jag och J-man passade på att ta varsin, stor alkoholfri drink till maten. Älskar verkligen atmosfären som Hard Rock bjuder på. Trevlig personal, bra musik, god mat... Helt enkelt min typ av ställe. Lite trist att det inte finns ett sådant ställe i Linköping bara. 

Och det summerar våran tripp till Göteborg! Vi åkte ju egentligen mest för att vara på Liseberg... Universeum var bara en bonus.

Göteborg nästa!

Jag har varit pepp hela morgonen. Dansat fuldans för J-man och busat med honom tills han också kommit igång. Nu sitter vi och sjunger och pratar i bilen... Det är liksom så vi reser han och jag. Vi har roligt hela vägen! Dumt att ha tråkigt om man inte måste.

Så det blir Liseberg tills vi storknar och sedan hotellnatt så vi får vila innan hemresan. Misstänker att det inte blir fler uppdateringar idag, men man ska ju aldrig säga aldrig har jag hört. Lite instagrammande blir det nog hur som helst. Nu är det awesome-times!