tisdag 28 maj 2013

Oj, oj, oj...


I lördags var det dags. Vi blev man och fru och det var helt fantastiskt, underbart. Vi har fortfarande inte landat än. Vem vet hur lång tid det tar? Det är efterskalv av 15 månaders planering blandat med lycka, oförståelse över att det är klart, vågor av minnesbilder och så försök att landa i vardagen. Svårt att beskriva.

Än så länge har vi inte mycket bilder från dagen. Jag väntar med att skriva om allt det underbara tills vi har fått dem, för enkelhetens skull. Däremot har vi tittat på inspelningen av vigseln och gråtit lyckotårar. Jag hade inte alls någon minneslucka gällande vigseln så som jag hört att man kan få mitt bland alla känslor, det enda jag inte minns är vad jag och J-man viskade om där framme. Inte exakt i alla fall. Klart vi viskade om hur vi kände oss, J-man sa att jag var vacker (han hade ju faktiskt inte fått se mig i klänningen innan) och "vad sjutton ska jag göra med mina händer".

Vi hade också en filmkamera på festen som folk kunde spela in hälsningar på, tyvärr dog visst batteriet innan alla fick en chans... Men vi har skrattat och gråtit oss igenom det som fanns i alla fall. Vi har så otroligt fantastiska människor omkring oss.

Jo, men mycket känslor då. Det kommer bli ett långt inlägg när vi väl fått alla bilder. Det kanske går att stå ut med?

Insåg precis att jag borde varit på Hemslöjden och hjälpt till att packa ihop klassens utställning igår också. Fan. Hjärnan har inte helt startat än som sagt. Får hoppas att de förlåter mig.

lördag 11 maj 2013

Möhippan...

Nu är det en vecka sedan jag blev kidnappad för möhippa och idag var det J-mans tur. Strax efter åtta i morse stormade grabbsen in och väckte min blivande med buller och brak. Så självklart tänker jag tillbaka till hur det var för mig för en vecka sedan. En fantastisk dag, med något lugnare start.

Förra fredagen hade jag och J-man haft en helt fantastisk kväll. J-man tyckte att vi behövde unna oss något speciellt och glömma stressen en stund så han bjöd ut mig på date. Mat på fin restaurang, med gott vin och tid bara för oss. Lägligt, med tanke på att han visste vad som skulle komma dagen efter.

Så på lördagen gick vi upp tidigt. Passade på att göra det när vi ändå bara hade tagit det lugnt dagen innan och vi satt i soffan och tittade på Nightmare on Elm Street 3 när det frenetiskt började ringa på dörren och mina tärnor kom inrusande i lägenheten.


Det tog ett par sekunder för mig att fatta vad som hände. Jag hade verkligen inte en aning. Att J-man väcker mig med kaffe på sängen är inte ovanligt även om det inte är varje dag det sker liksom. Jag fick i alla fall en lapp med instruktioner, saker jag skulle packa och en tillsägelse att klä mig i oömma kläder. Så det var bara att sätta igång!

Snabb som jag är var jag snart klar och i bilen på väg mot Norrköping. Då det var min kära syster som körde var det lite av ett äventyr i sig. Hon brukar inte köra i Linköping så vi körkortslösa fick guida ut ur staden. Hur som helst hade jag vid det här laget också fått en tjusig slöja av Sessan, en hon gjort helt själv och stuckit sig många gånger i fingrarna för. Så en man av tyll, en Redbull i handen och ingen aning om vart vi var på väg eller vad som skulle hända. Glad och förvirrad kan man säga.


Vi kom fram till Vildmarkskampen hur som helst och mötte upp några fler. Femkamp stod på schemat och det var skyddskläder och lagindelning på en gång. Vi var sju så vårat lag fick en extra, men det fick vi lösa på vägen. På ko-fotbollen hade vi till exempel avbytare och en gren kunde ändå inte en av tjejerna vara med på i och med en tidigare skada. Och på tal om skador fick vi skriva på papper om att vi gjorde allt på egen risk innan vi satte igång också. tryggt och det.


Det var i alla fall hysteriskt roligt! Ko-fotbollen var en enda lång skrattfest. Man såg ingenting förutom genom två hål i kons näsa och alla sprang mest omkring och skrek "vart är den, vart är den" varvat med något "vart är jag" och lite sparkar i luften på måfå utifall det skulle råka finnas en boll där. På något vis lyckades jag dock göra två mål, hur vet jag inte alls med tanke på att jag har noll bollkänsla och dessutom bollskräck, och med Lady Ms mål gjorde det oss till vinnare av den grenen. Hysteriskt!

Sen skulle vi sitta på en trästock och försöka ha ner varandra med hjälp av två stora, långa kudd-grejer (du ser vad jag menar på bilden hoppas jag). Syster mot syster tyckte det andra och det var ju intressant för vi är båda väldigt envisa jag och min syster. Vi hade de längsta matcherna är jag rätt säker på. Min syster är dessutom rätt mycket starkare än jag, hon tränar faktiskt och rör på sig och sånt där som är bra för kroppen medan jag är rätt stillasittande i mitt skapande nu för tiden. Så jag trodde att hon skulle välta mig rätt fort. Men... Jag är tydligen väldigt stadig och balansen är helt okej den med. tror inte vi har skrattat ihop så mycket på flera år! Syrran kämpade och tog i med avgrundsvrål medan jag skrattade så jag nästan trodde att jag skulle kräkas. Hon fick ner mig till slut dock. Båda gångerna.


Sen var det en pussel-grej som vi fick slå ihop lagen för. Den var kanske inte jättekul, men vi gjorde upptäckten att min moster minsann är en gladiator  i smyg! Snabb, stark och energisk! Starkare än oss allihop trots att hon inte är särskilt stor. Så.. Min moster är ascool. Så det så.

Så var det någon slags race där vi fick gå på skidor som var gjorda för fler och sedan på styltor. Det var i princip katastrof. Skidorna gick väl okej, men styltor var verkligen inte våran grej alls. Jag skrek och skrattade, skrek och skrattade hela vägen. Man kan väl säga som så att mitt lag inte vann den ronden.


Och så sumo-brottning som avslutning! Också skratt hela vägen. Jag och syrran i närkamp igen, men den här gången var det inte svårt att få ner mig på mattan. Vi kunde knappt röra oss, korta som vi är och balansen var inte alls med mig i den där dräkten. Den enda som faktiskt kunde röra sig i den var faktiskt Sessan, men så är hon ju en sisådär 20 centimeter längre än oss andra också. Blondie snubblade under hennes match och gjorde världens snyggaste faceplant in i motståndarens ena handske. Jag skrattade så jag nästan grät. Och ingen blev skadad.

Efter det blev det hamburgare och champagne i solen. Lite mobbing av ett annan gäng som var där och gjorde höjdbanan (okej, inte mobbing men lite retsamma kommentarer till de som inte såg rädda ut i alla fall, man är faktiskt inte taskig mot någon som utmanar sin rädsla). Sedan blev det en liten tur till Sörping och fika innan nästa grej. Vi var tydligen före i tidsschemat.

Så från supermys i Sörping till mer supermys på Grand Hotell i Norrköping. Nämligen bubbelpool med tjejerna! Och champagne! Ackompanjerat med ett tal a la Sessan dessutom. Det är inte var dag det händer! En lyxig handmassage till mig också innan maten och jag kände mig som en degklump. Adrenalin som bytts till lugn och avslappning. Jag kunde gått hem där och då och varit hur nöjd och glad som helst. Men det gjorde jag ju inte. Syrran tvingade i mig världens äckligaste shot (ockej inte väldens äckligaste kanske, men äcklig i alla fall) innan hon begav sig och det tog inte så lång stund innan partyt kom igång. Mer party än vi trodde vi skulle orka faktiskt! Men detaljerna av det är inte så viktiga för andra än vi som var där. Vi var kvar till stängning i alla fall, jag, Sessan och Blondie. Ingen utav oss var nykter, men alla var glada! J-man, den underbare ängeln, hämtade mig i Norrköping och tog mig ända hem. Han är liksom bäst.


Well... Det var min möhippa. I princip. Jag hade så jävla kul och det är helt sjukt att mina vänner (i synnerhet Sessan som hållt i allt) gjorde en sådan här sak för mig. Helt galet! Det enda jag skulle vilja göra annorlunda är att jag borde laddat mobilen innan, för den dog på kvällen, men jag visste ju liksom inte att jag skulle iväg. Och med tanke på att det är det enda jag skulle vilja ha annorlunda så förstår du nog att det var helt fantastiskt, otroligt awesome!

Jag hoppas att J-man får en minst lika bra dag idag också (jag tror att han får det). Han har i alla fall börjat med att hoppa fallskärm, höjdrädd som han är, så det är en bra start.