Höger eller vänster? Kanske lite av varje?

Nu kanske det låter som att jag ska ge mig in på politik här, men det ska jag inte. Jag tänkte skriva lite om händer. Mina egna händer då.

Efter lyckad manikyr på MBK i Thailand.

Jag är högerhänt. Jag gör det mesta med min högerhand helt enkelt. Skriver och ritar och äter, borstar håret och tänderna, skär grönsaker och så vidare. Det mesta som inte kräver två händer helt enkelt. Men jag använder min vänsterhand ganska mycket också, särskilt eftersom jag tycker att det är kul att pilla med mina naglar. Den är inte lika "vältränad" som min högerhand, men ju mer jag använder den desto säkrare blir jag. Sen förstör jag all träning genom att inte pyssla med småpill under perioder ibland men ändå.

Det var nog flera månader sedan nu som Sessan vid något tillfälle skrev till mig att vänsterhanden var helt värdelös (hon är också högerhänt) och det fick mig att börja fundera. För mig är det ju rätt självklart att använda båda mina händer i vissa sammanhang som inte kräver två händer. Jag har inga problem med att skifta hand som jag dricker eller äter med, när jag skulle klura ut på vilket sätt jag skulle börja lära mig spela gitarr (det har inte gått något vidare tyvärr, nagelintresset och tålamodet ställer till det lite) kändes båda hållen lika naturliga. Jag har aldrig kunnat hjula, men om jag ska försöka så måste jag sätta ner vänsterhanden först om jag ska ha minsta chans att kanske få till det. Sen tycker jag att det är kul att utmana mig själv också.

Fast det är väl ganska vanligt ändå? Att testa att skriva med "fel" hand till exempel. Det tror jag alla har gjort någon gång, men jag kan ju ha fel i det. Oavsett så tycker jag att det är roligt med utmaningar. Om inte bekvämligheten hade vunnit så ofta så hade jag nog varit mycket bättre ändå på att använda min vänsterhand till fler saker. Jag skulle ju inte tycka illa om att vara ambidextriös. Lite avundsjuk är jag kanske på de som är det. Men ändå... Jag tror ju att man kan träna sig till en bättre förmåga även om man kanske aldrig blir lika "säker" som någon som föddes med förmågan.

Men det är lite coolt ändå. Vad vi kan göra med våra händer.

En aning mer klagan

Det börjar nu närma sig två månader sedan jag först blev sjuk. Jag mår klart bättre idag, slipper sjukhus och dropp och sånt. Men magar är kluriga saker och jag mår fortfarande inte helt bra. Det tar väldigt lång tid att må helt bra tydligen. Och det är väldigt frustrerande.

Nu är det lyckligtvis inte så att jag är dålig varje dag, hela tiden. Däremot är det ändå majoriteten av tiden. Jag mår illa eller har ont i magen eller känner mig allmänt konstig. Bäst mår jag om jag är helt still och helst inte har ätit på länge. Ofta när jag äter börjar jag må dåligt och jag vet sällan om jag är mätt eller inte när jag väl äter, det känns bara konstigt. Men jag ska helst inte bli hungrig heller för då är chansen också stor att jag börjar må dåligt. Jag försöker klura ut en bra rutin så att jag kan minimera risker åt alla håll. Finns ju ingen anledning att inte försöka få ordning på det.

Jag har fått rådet att undvika alkohol, laktos och gluten. Laktos och gluten finns i nästan allt som jag tycker om så det känns rätt surt. Alkohol är inga problem att undvika, men det är klart jag kan bli extra sugen på en öl eller drink bara för att jag vet att det inte är bra för magen just nu och min hjärna gärna leker trotsålder när det kommer till förbud. Tråkigast är ändå som sagt laktos och gluten. Är bortskämd med att kunna äta det som jag känner för annars och just nu skulle jag göra mycket för en toast med massor ost eller bara sitta och dippa bröd i dressing... Mmm... Men, men. Jag har ju tur eftersom det här ska vara något övergående, även om det tar ett tag.

Två till tre månader är det jag har att gå på. Och hur mycket jag än vill tänka att det är från och med att jag blev sjuk så att jag kommit igenom det mesta nu så är det ju snarare från och med jag sist blev så dålig att jag kräktes och så... Och då har det bara gått tre veckor. Men jag är glad att det är bättre, det är jag faktiskt.

Hoppas jag snart kan släppa det här helt. Blir rätt tjurig av att nästan aldrig må bra i kroppen faktiskt. Som tur är så har jag två mysbollar och världens bästa make som tar hand om mig här hemma och jättefin stöttning i mina vänner. Det är tur att jag har dem.