Jag insåg plötsligt undertiden jag gjorde mitt video-inlägg om #tafs hur upprörd det faktiskt gjorde mig. Det kom lite som en chock. Som att jag helt förträngt de där känslorna. Idag skulle jag aldrig acceptera att någon tafsade på mig och insikten att man en gång i tiden var så hjärntvättad att man ville bli utsatt för det är minst sagt skrämmande.
I videon säger jag att jag skonades från mycket för att jag inte var en av de som utvecklades tidigt. Det är sant på det sättet att jag skonades från tafs. Man fick ju annat slängt efter sig istället så klart. Jag blev anklagad för att ha anorexia för att jag var smal. Jag var konstig för att jag var tillbakadragen och mådde dåligt. Jag var ful och så vidare. Kanske var det därför det där tafset kändes så viktigt just då. Även om det var obehagligt så visade det ju att man inte var så ful och dålig som man gärna fick höra. Åter igen känner jag en överväldigande skräck över hur jag själv faktiskt har känt.
I ärlighetens namn tror jag inte att de vuxna som inte märkte vad som försiggick och/eller förminskade problemen när de märktes menade något illa. De gjorde förmodligen det de lärt sig var rätt, vilket ju känns helt absurt när man väl tänker på det. För mig visar det här tydligare än någonsin att det är de vuxnas ansvar att förändra barnens beteende. Vi visste ju inte bättre, någon utav oss. Vi fick lära oss att det var okej att bli utsatt och utsätta andra för oönskad kroppskontakt, till och med att det var något positivt. I alla fall om det var en pojke som stod för tafsandet. Jag kan inte i dagsläget påminna mig om att vi hade en omvänd situation i min klass.
Fortfarande så tror jag dock inte på att det bara är/var tjejer som utsattes för tafsande. Jag vet hur hänsynslösa tjejer i grupp kan bli. Dessutom har vi väl alla hört om eller sett (kanske någon till och med var delaktig) när en eller flera tjejer jagar ifatt en kille för att tvinga på honom pussar? Det är ofta små barn och det är ju "så gulligt"! Men är det så gulligt egentligen? Även där måste man ju sätta en gräns. Det är inte okej att pussa eller ta på någon som inte vill bli pussad och/eller tagen på. Så är det ju bara.
Jisses. Jag sitter och bara skakar. Har du något att tillägga? Fler funderingar? En historia att dela med dig av? Gör jättegärna det och glöm inte bort #tafs på twitter om du har ett konto.