Det närmar sig...

Nu är det en månad och två dagar kvar tills jag gifter mig med min J-man. Att det skulle bli stressigt visste jag, men att jag skulle ha B-uppsats och utställning på universitetet samtidigt hade jag inte en tanke på. Stressen är... Ja, ganska mycket mer än vad som egentligen är okej kan man säga. Hade jag haft möjligheten att bara ägna mig åt bröllopet så hade saker och ting varit så mycket lättare givetvis. Så ser det dock inte ut.

Man lär sig mycket under en sådan här period av stress. Till att börja med så lär man sig otroligt mycket om sin relation. Hur man hanterar stress ihop och löser eventuella konflikter, vilket jag tycker är oerhört nyttigt. Det är ju i sådana situationer man ofta upptäcker om man fungerar ihop eller inte, för förr eller senare kommer det sådana perioder. Förhoppningsvis inte så koncentrerade som den här lite udda tiden dock... Men perioder när frustrationer och stress gör att man kanske säger något som man inte menar, inte förstår det där man i vanliga fall inte alls skulle ha några svårigheter med eller när man blir ledsen/arg på något helt i onödan. Inte för att alla kanske reagerar så, men min uppfattning är att det inte är helt ovanligt ändå.

Förlovningsringarna som kanske känns igen.

Jag är rätt fascinerad över att vi inte kommit i någon direkt konflikt en enda gång under den här tiden. Vi pratar och diskuterar så pass mycket att det inte har varit nödvändigt. Enda gångerna som något utöver det vanliga har hänt är när jag kände att jag hade för mycket att göra och att J-man inte verkade stressad alls, vilket är helt ologiskt egentligen eftersom han hjälper mig så gott han kan och självklart också känner hur tiden rinner iväg även om han inte visar det på samma sätt som jag, och när min frustration över att vissa tydligen inte klarar av att kryssa i en svarslapp och lägga i ett redan frankerat kuvert så att vi helt enkelt kan planera maten rann över. Yepp, det var jag båda gångerna. Vilket kanske inte är jättekonstigt eftersom att det råkar vara jag som drar det "tyngsta lasset" gällande planeringen. Det är jag som har koll på vad som behövs och ska göras. Arbetsledare kan vi kalla mig.

Sen är det är lite speciellt med bröllop. Det är kanske inte så vanligt att man har bordsplacering i vanliga fall, men de flesta har ändå koll på att det hör de flesta bröllop till. Det här med tal är inte heller något som hör alla tillställningar till eller att man faktiskt ska planera och anmäla sitt tal. För mig är det så självklart, men jag vet inte om det egentligen är något som folk i allmänhet har koll på. Jag är dock inte helt säker på att jag kan lita på att mina gäster, trots informationen i brevet de fått med inbjudan, förstår att de ska anmäla sitt eventuella tal i förväg. En del av problematiken med att informationen inte verkar läsas ordentligt. Dock ser jag det varken som mitt eller toastmasterns problem. Vi planerar att ha en filmkamera som man kan spela in en liten hälsning på om man nu skulle vilja det och om man inte klarat av att anmäla sitt eventuella tal till toastmastern får man helt enkelt ta det där istället. Då slipper toastmastern greja med sin planering och gästen får ändå ge sitt tal, på sätt och vis.

Jag och J-man har ändå en relativt avslappnad syn på det hela, även om det inte ser ut så när man ser på all text jag redan spytt ur mig. Saken är ändå den att vi har gjort så gott vi kan för att underlätta för våra gäster. Vi har gett så mycket information vi kunnat, för att undvika missförstånd och oklarheter. Vi har gjort svarskort redo att bara kryssas i (kommer på vigseln, kommer på festen, kan tyvärr inte komma alls) för att det ska vara så enkelt som möjligt och lämnat utrymme för eventuell specialkost så inga sjukhusbesök behöver göras, till det gav vi ett adresserat och frankerat kuvert så att det inte skulle bli några svårigheter att svara heller. Vi gör bordsplaceringen utefter att alla ska ha någon de känner i närheten av sig snarare än efter etikettens regler just för att alla ska ha så trevligt som möjligt under middagen. De som önskat har fått lämna förslag på musik till festen, även det för att alla ska ha så roligt som möjligt. Våra gäster är ju viktiga för oss. Annars hade vi inte bjudit dem. Hade inte våra vänner och familj varit viktiga så hade vi inte delat vår lycka med dem helt enkelt. Svårare än så är det inte.

Det är mycket nu helt enkelt. Men vet du vad? Jag skulle aldrig ändra på det. Om jag inte gör det här på det här sättet skulle jag aldrig förlåta mig själv. J-man säger samma sak. Det här är ändå bara en gång i livet. Då ska det göras ordentligt.

Och jag vet att jag är rörig. Man blir sån när man har en sisådär tio grejer för många att tänka på. Men orkade du läsa ända hit så är jag, för det första, lite imponerad och du har också lite mer koll på varför jag inte prioriterar bloggen just nu. Fram till bröllopet lär det vara så helt enkelt. kanske till och med längre, beroende på hur tiden efter känns. Så är det med det.

En sak slutar, en annan börjar

Formex har kommit och gått. Vi har kämpat med och svurit över våra produkter fram till dess och sedan belönats med att få visa upp oss på mässan. Det har varit riktigt roligt! Fast jag skulle ljuga om jag sa att fötterna var mindre glada på mig... Att stå upp i flera timmar är väl mindre kul för de flesta, men vi har träffat väldigt mycket trevligt folk och det finns så mycket att se på när man väl fick tid att gå runt bland de andra montrarna.

I och med Formex så avslutades kursen. Vi har fortfarande en portfölj att skriva (vi fick lite extra tid eftersom mässan varit ganska tidskrävande att förbereda), men ändå. Samtidigt börjar en ny kurs. Experimentellt arbete. Det kommer bli jättespännande! Jag försöker lista ut hur jag bäst får in så mycket bröllopsrelaterat som möjligt i kursen. Så jag inte bränner ut mig. Det skulle bli så dålig stämning då...

När vi ändå snuddar vid bröllopsplaneringen... Jag har skrivit adresser för fulla muggar nu. Inbjudningarna ska ut innan vi åker till Thailand den 1e, så lite stressigt känns det. Särskilt med tanke på att så mycket av förberedelserna till inbjudningarna försvann. Längtar dock! Det ska bli underbart när svaren på vilka som kommer trillar tillbaka! Och i helgen skriver vi på pappren för hindersprövning. Eftersom den bara gäller i fyra månader så har vi varit tvungna att vänta.

Mycket på gång...

Återhämtning

Igår (i natt egentligen, men ändå) lämnades rapporten in. I tisdags var redovisningen. På lördag och söndag är mina pass uppe på Formex-mässan. Ja, ungefär så ser det ut just nu. Jag är rätt glad att få lite tid emellan att bara andas på. Nog för att portföljen också ska skrivas så klart, men ändå! Lite vila mitt i allt!

På sätt och vis så har jag nog inte riktigt förstått hur trött jag varit, samtidigt så vet jag ju att jag har varit trött. Lite mer lättretlig än vanligt (stackars J-man som är så fin och förstående), lite mer stressad och virrig... När man är mitt uppe i något, och särskilt något man tycker är roligt, så glömmer man ju lätt att vila är bra. I alla fall jag. Tur att jag har någon som har koll på mig.

Nu är planen att påbörja en kort "kavaj", i brist på bättre uttryck, i samma material som jackan. Förhoppningsvis så blir den klar idag eller imorgon så jag kan bära den på mässan, så att det syns att det är just jag som dekorerar med bastråd! Det skulle vara riktigt kul! Och tvätta ska jag hinna också. Märkligt hur lite kläder som finns kvar efter en riktigt stressig period.

Närmre och närmre...

Jag var en snabb sväng i Norrköping idag. Ja, så snabb som den nu kan bli med tåg. Provade min klänning igen och kände mig som världens vackraste brud, något jag tycker att alla brudar förtjänar. Kan knappt bärga mig! Vill visa upp klänningen för J-man och hela världen nu, nu, nu! Men det får vänta... På måndag ska jag tillbaka för att påbörja ändringarna. Trodde det skulle ske idag, men klänningen ska kemtvättas och lite så innan.

Nu har jag i alla fall fått i mig lite mat och ska fortsätta sammanställningen av morgondagens redovisning i entreprenörskap. Det ska bli en väldig spännande redovisning faktiskt! Åtta presentationer av olika företagsidéer. Riktigt roligt!

I ärlighetens namn ska det bli skönt när den här veckan är över. Även om allt som händer just nu med Formex och redovisningen och allt är fantastiskt roligt så blir man ju ganska trött. Sen så är nästa kurs också väldigt spännande... Så jag ser fram emot den med.

Trött, så trött, så trött...

Jackan är klar och finns nu uppe på uni i väntan på att åka till Formexmässan i Stockholm. Redovisningen var igår och det gick riktigt bra! Jag fick några kluriga frågor att fundera vidare på till mässan och så fick jag gå modell för mina klasskamrater för att de skulle få se jackan på också så klart. Väldigt rolig redovisning måste erkännas! Bilder kommer dock en annan dag. Just nu behöver jag nämligen vila lite.

Det är mycket som händer för oss på uni just nu. Vi skriver rapport i entreprenörskap samtidigt som det förbereds för Formex och på tisdag ska den redovisas för klassen. Så helgen går åt till ytterligare planering inför Formex (saker som ska fixas till montern), filande på rapporten, planerandet av den muntliga framställningen och så klart det visuella till den. Lite Powerpoint när det är som bäst!

Kan säga att det verkligen är alla i klassen som kämpar just nu, men jag är glad att jag har den klassen jag har för alla är ändå villiga att hjälpa till och om någon fräser lite får den vara ifred en stund så blir det bra sen. Samarbete och hjälpsamhet. Jag har fått för mig att det tyvärr inte är det vanligaste i lite större grupper eftersom det finns så många olika viljor, men i klassen har jag inte märkt några egentliga problem. Vilket är underbart. Det underlättar ju. Massor! Även om man blir trött och sliten och tjurig ändå ibland.

Men hur som helst. Jag ska vila. Imorgon blir det fart på riktigt igen. Ska bara andas först. Det är viktigt det med.

När saker inte riktigt går som man tänkt sig...

Det verkar vara otur på schemat just nu. Vilket är sånt som händer alla då och då, men det är fortfarande inget kul för det så klart. Igår blev en sådan där dag där jag kände "typiskt" och visst är det lätt att bara gräva ner sig i det där som gick fel och ge upp, men jag ser inte poängen med det. I alla fall inte i dag (alltså i nutid). Förr blev jag lättare nedslagen nämligen, vilket ju är dumt så jag började jobba på det. Mycket sitter i attityden. Fast ibland är det bäst att ge upp för stunden ska erkännas, alltså ta en paus och rensa ur huvudet så det inte bara blir värre.

Det är egentligen två saker som gått riktigt knas i skrivandes stund. Ingen av dem är dock omöjliga att lösa tack och lov.

För det första så har jag självklart suttit i ett antal timmar med inbjudningarna till bröllopet. Skrivit ihop all information, redigerat och fixat. Bråkat med program som vill annat än jag vill och allt sånt där som så gärna händer när man umgås med datorer. Av alla förberedelser så är bara själva korten utskrivna. Det är de som måste göras mest med så de behövdes helt enkelt skrivas ut. De andra sakerna fick vänta ifall något behövde läggas till eller så innan de skrevs ut. No worries! Så skönt att ha klart! Men så kan vi ju inte ha det sa min dator då...

Så datorn gjorde en spontan systemåterställning och inte ens bästa T-man kunde hitta ens ett spår av de timmar jag lagt på inbjudningarna. Bara att börja om alltså. Vilket så klart inte känns jätteroligt, men det är ju bara att göra. Kanske blir det till och med ännu bättre nu! Det finns ju ingenting som säger något annat i alla fall. Så fick vi ta en ny bild, J-man och jag, till inbjudningskorten också (eftersom den första raderades) så vi fick ett extra tillfälle att skratta ihop igår. Inte fy skam det heller.

Så var jag mitt uppe i mitt syende igår också. Kappan tar sig! Och snygg blir den också! Var mitt i att försöka få fast dragkedjan när det blev sådär som det inte får bli. Pedalen gick sönder. Den fastnade i läge "racerfart" och samtidigt fastnade nålen i tyget så motorn stod bara och skrek. Jag suckade högt. Vid det laget hade jag jobbat runt fem timmar i sträck och glömt att ta paus så jag var lite trött.

Hur som helst var det bara att slita ur sladden och manuellt dra ur nålen och kontrollera så plagget inte tagit skada. Inga problem där i alla fall, men pedalens läge försvårar att komma vidare med arbetet... Så vad gör man? Jag vet inte hur andra gör, men jag kopplar ur alla sladdar och öppnar upp pedalen med förhoppning att laga den i alla fall. Går inte det så blir det att försöka hitta en reserv lite jättefort. Det löser sig liksom.

Lite av hur en arbetsprocess kan se ut

När det gäller saker som sys, stickas och snickras (för att ta några exempel), alltså olika typer av hantverk så verkar en del tro att det är något som bara trollas fram och finns där. Gissningsvis så håller de personerna inte själva på med hantverk och det är ju inte så konstigt att man inte vet att det tar tid då så klart. Däremot så tänkte jag visa lite hur man kan arbeta och kanske förstår även du som inte håller på med detta lite mer om varför det tar tid att göra saker och ting. Därmed kanske också varför din vän som är duktig på att sy eller liknande inte har tid att fixa dina grejer direkt alla gånger, eller varför det kan vara ganska dyrt att gå till en skräddare. De måste ju också få betalt för sin arbetstid! Precis som alla andra!

Här har jag använd ett gammalt påslakan att göra en "mall" av. Det gör jag för att inte slösa på det dyra tyget eftersom jag gör mönstret själv och kan behöva ändra en hel del i designen. Till den här så började jag med ett mönster för en "formsydd kavaj" och sedan gjorde jag om halsringningen, midjan, ärmhålen... Egentligen var det bara insnitten för bysten som jag behöll någorlunda. Anledningen till att jag använde det andra mönstret var för att ha en hjälp för storleken egentligen. Det är en "medium", enligt måtten.

Här har vi ett bra exempel på att man får rätta till saker ibland. Jag testade med två insnitt i ryggen först, men det kändes fel på alla sätt så jag fick lappa ihop dem (annars beter sig tyget annorlunda och det blir fel ändå) och sedan göra ett större insnitt mitt på ryggen istället. Det kommer bli mycket snyggare med dekoren som kommer på den färdiga produkten dessutom!

Allt det tar ett antal timmar. Hur många vet jag inte då jag är ganska dålig på att titta på klockan, vilket i och för sig är bra det med i och med att det lätt blir stressande helt i onödan. Sen får man sprätta upp alla sömmar man sytt för att kunna använda mönstret på det materialet produkten ska vara i när den är klar. Det är det minst roliga tycker jag.

Sen kan det bli så här! En produkt som inte är det minsta färdig än så länge. Ärmarna ska göras om då de blev lite för smala. En krage ska dit, fickor och dekorsömmar på framsida och baksida, dragkedja, alla kanter ska fållas... Och så ska den fodras också. Vilket innebär att man får sy en till, mer eller mindre lika dan, som man vänder ut och in och syr ihop med den andra. Så den blir riktigt skön att ha på sig!

Sist av allt så ska jag dessutom dekorera den med bassträngar som jag kommer sy på för hand. Så det är mycket jobb. Mycket jobb som man kanske inte tänker på när man ser slutprodukten sedan. Men handgjorda saker tar ofta ganska mycket tid, energi och eftertanke från den som skapar det. Ganska häftigt tycker jag!

Work vs health

Att jag är trött på detta eviga sviktande i hälsan kan ju vem som helst räkna ut. Obalans är vad det är och det ställer så klart till det till och från. Den senaste veckan har jag varit dålig nog för att hamna efter i min planering för slutuppgiften. Det är nämligen krävande att skapa ett helt eget mönster, om du nu inte visste det, särskilt när det är första gången man gör det. Vanligtvis så freestylar jag bara och det fungerar ju det med, men för att spara material och kunna spara mönstret till framtiden blir det annorlunda just den här gången.

Däremot så lyckades jag göra nya pulsvärmare (som du ser ovan)! De kommer passa perfekt till min slutuppgift så det är varken bortslösad tid eller bara för nöjes skull, även om jag tycker att det är roligt också. Garnet jag hittade när jag inhandlade allt material till slutuppgiften är jättefint! Cam-bilden gör det inte rättvisa om man säger så. Från vitt till grått till vitt och så vidare går det i alla fall och här och var finns det glittrande paljetter i silver. Jag köpte två nystan direkt, men nu undrar jag om jag inte borde köpt ännu fler för säkerhets skull... Finns ju så mycket fint man kan göra!

Jag mår bättre hur som helst och har både pysslat med brölloppsinbjudningar och spelat lite Guild Wars 2 när energin har varit på lagom nivå. Idag har jag tagit tag i lite saker som behövde skrivas och kvällen kommer ägnas åt att komma ifatt med slutuppgiften igen. Ja, att börja med att komma ifatt i alla fall. Kan knappt bärga mig tills det är klart! Det kommer vara det häftigaste jag gjort hittills!

Studera mera

Hela dagen har spenderats vid datorn. Inte ovanligt visserligen, men det är inte varje dag jag sitter och skriver skolarbete. Oftast streamar jag bara något medan jag syr eller stickar eller målar eller så! Men eftersom jag blev supersjuk förra veckan så kom jag lite efter med mitt portföljskrivande och så har jag lite uppgifter till jag tagit tag i. Mycket att göra som vanligt helt enkelt.

Det är ganska roligt med portföljen ändå. Genom den så går man igenom allt man gjort genom kursen, eller det mesta i alla fall. Man blir påmind om allt man lärt sig på vägen. Riktigt härligt! Så jag känner mig lite extra duktig just nu. Perfekt innan starten på nästa kurs imorgon.

Glädjen som infinner sig...

J-man är hemma. Äntligen! De senaste två veckorna har varit ett virrvarr av arbete för honom så sen han kom hem i torsdags har vi försökt ta igen tid tillsammans. Mys framför film, kramats med katterna, träffat vänner, haft långa samtal om viktiga och oviktiga ting, skrattat tills vi nästan gråter och allt sånt som man gör när man är med någon man älskar.

Idag är det dags för vardagens allvar igen dock... Han vilar upp sig lite extra, men jag pluggar. Imorgon ska praktiken redovisas dessutom och det är dags att skriva portfölj innan nästa kurs.

Så ligger Bus i fåtöljen bredvid och myser med en av mina knappkuddar. Han ser sådär oförskämt nöjd ut och jag förstår honom... Mellan mig och ryggstödet har jag placerat ännu en av mina kuddar. Så att jag sitter sådär skönt att det inte är så jobbigt att plugga och det är lätt att glömma bort att man ska ta rast ibland.

Så... Jag har det väldigt bra just nu.

Massor glad kritik

Jag har haft sista handledningen för kursens stora uppgift idag. Temat är "Didaktiska triangeln", vilket låter krångligt men det handlar om lärande. Konsten att lära sig, i det här fallet också med fokus på matematik. Klurigt värre.

Hur som helst så känner jag mig grymt positiv och taggad inför redovisningen om en vecka ungefär. Fick väldigt positiv feedback på min modell (som är i princip helt färdig)! Så nu känner jag mig superpositiv! Det finns dessutom en spännande liten twist på just den här uppgiften... Vad det går ut på är att vi i klassen, antingen var för sig eller i grupp, ska göra en väggdekoration till ett klassrum. Temat är som sagt "Didaktiska triangeln" och efter att vi redovisat våra modeller så kommer en jury titta på våra verk och sedan utse en vinnande modell... Den eller de som gjort den vinnande modellen får sedan göra väggdekorationen på riktigt i klassrummet! Plus en prissumma... Så det är extra spännande den här gången!

Från min instagram

Känner mig säker på att jag vinner. Sådär som man ju ska när man har gjort något man är stolt över. Tror att fler känner som jag dock... Och det är massor med duktiga människor i min klass! Juryn kommer garanterat få det supertufft. Glad att det är någonting jag slipper i alla fall.

Duktiga jag!

Jag har recenserat utställningen Body Worlds som är på Tom Tits just nu och skickat in till min lärare. Skönt när man blir klar med uppgifter i god tid för en gångs skull. Det innebär ju också att jag har gott om tid att rätta till om det skulle vara något som inte gillas. Alltid bra det!

Nu vill jag bara få ordning på CSN och allt så jag kan köpa in material och få fart på kursens stora uppgift, som råkar vara en tävling också. Go me och det... Så måste jag få tag på praktikplats pronto också. Men lite i taget löser det sig!

Alltid bra att tänka positivt.

Känns som att jag inte ser något annat än insidan av våran lägenhet nu för tiden... Som jag nämnt förut så börjar det där med regnväder bli jobbigt just för att det är så grått. Och denna förbannade huvudvärk. Jag förstår inte hur jag kan ha huvudvärk när det regnar! Alla spänningar borde ha släppt vid det här laget ju! Vill fortfarande sitta ute på en filt med en stor flaska vatten och plugga/mysa. Lär inte bli så dock. Imorgon ska sista portföljen för läsåret senast vara inne och jag tror inte det blir mys och sol tills då om jag ska vara helt ärlig! 

Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu...

...och alldeles nyss (känns det som) såg trädet ut såhär. Tog bilden med mobilen som du ser. Orkade dock inte föra över eftersom min dator inte vill ha några bilder från min telefon och det tar lång tid att improvisera den lösningen.

Försöker inspirera mig i alla fall. Det är ju det man får göra när det är trist och grått. Annars brukar det ju vara bra med tråkigt väder när man ska plugga, men när man har valet att plugga ute vill man väl hellre det? Det är väl inte bara jag som tycker det verkar vara en mycket trevligare idé än att sitta instängd mellan samma fyra väggar hela dagen?

Oh, well... Bara att fortsätta.

Jorå, så atte...

Lagar morgonens huvudvärk med ipren och häller i mig en resorb på det. Man får inte glömma att vätska är viktigt när det är varmt. Vätska som i vatten och inte bara läsk, kaffe och annat som har en vätskedrivande effekt. Jag har varit så sjukt dålig på att komma ihåg det där själv, men sen förra sommaren har jag skärpt mig en del i alla fall. Tänkte fortsätta på det spåret.

Märker att J-mans förkylning börjar smitta av sig på mig också. Antar att det är oundvikligt när man bor ihop och ens immunförsvar (tydligen) är trasigt. Jag tänker dock inte vara okej med det. Inte lägga mig ner och ge upp när redovisningen är imorgon. Så minst en dag får skiten vänta faktiskt. Det har jag bestämt. I värsta fall får jag väl gå dit, göra min redovisning och åka direkt igen. Så länge jag kan stå upp så löser det sig.

Vi skulle gå Blodomloppet idag också, men J-man verkar inte bli pigg nog tills dess. Vi får se i eftermiddag... Själv hoppas jag fortfarande kunna gå, men det får bli en sådan sak som märks även där. Lite trist. Samtidigt kan man inte styra över sin hälsa helt, hur mycket man än vill. Kunde man det så skulle man ju vara frisk och pigg jämt!

Jag ska fortsätta med mina måsten, så att jag kan vara lugn och glad imorgon. Så hoppas jag på ett ordentligt ösregn så alla spänningar i luften släpper och jag kan slippa den eviga huvudvärken. Skulle vara så skönt!

Walking in the rain...

Jag har fadderutbildning på universitetet så jag passade på att ta en morgonpromenad. Tog med mig paraflaxet för säkerhets skull och efter två tredjedelar av vägen behövdes det. Ledsen blev jag däremot inte! Det är så mysigt att gå i regn! Lite rock i öronen så regnet hörs igenom musiken på det... Mys!

Den där glädjen med katter...

Ja, som jag berättat tidigare så stickar jag ju plast.. Vilket råkar vara Pysens favoritgodis. Varför förstår jag inte och vi försöker verkligen se till att han inte tuggar i sig sådant. Men just nystanet jag gjort är tydligen oemotståndligt. När jag började hitta plast i kattlådan och det saknade bitar mitt i mitt nystan blev jag inte glad... Funderar dock över hur miljövänliga påsarna är (som ska användas för återvinning) när kattens system inte brytit ner det alls.

Självklart älskar jag båda små missarna, men man blir inte glad när de aktivt förstör ens arbete. Vilket Pysen gör när han äter upp mitt nystan. Sen vill man ju inte att han ska bli sjuk heller! Något han vägrar ta hänsyn till! Hur som helst så resulterar det givetvis i att vi får låsa in mitt arbete hela tiden. Så han låter bli det. 

Tror inte frasen "min katt åt upp min slutuppgift" fungerar så bra på universitetet heller...

My work is freaking beautiful!

Själva sjalen börjar bli klar och den är superenkel, det är detaljerna som kommer göra den unik. Tycker ändå att den är helt fantastisk! Färgen, tätheten, hur den känns i mina händer... Mycket glad katt!

Vårmarknad!

Mina produkter på marknaden

Studenterna från mitt program har vårmarknad i Key-huset på Campus Valla idag och imorgon. Det finns verkligen allt möjligt fint! Keramik och läder, silver och mängder annat.. Själv har jag bara tagit med mina smycken i cernitlera. Det är både skrämmande och spännande att göra såhär. Det är ju nu man ser om det man gör är intressant eller inte! I alla fall mer än när sakerna bara ligger hemma och ligger.

Detaljbilder på alla smycken finns. Men jag kommer portionera ut dem i flera inlägg så att det inte blir så mastigt. Jag har gjort ett gäng och några finns ju redan i bloggen.

Marknaden

I'm alive! Typ

Emo-face

Det känns lite som om en lastbil har kört över mig. Sådär som det kan kännas när man har haft mycket i huvudet ett tag. Det har dock varit en bra period på många sätt, så det är inte så att jag egentligen vill klaga. Jag är mest bara trött.

J-man är iväg på jobb igen och jag har vårmarknad och möte imorgon. Det är efter den här veckan som mitt liv börjar se någorlunda normalt ut igen. Ny kurs börjar då också så saker att göra finns ju alltid hur som. Inte lika intensivt däremot. Inte till en början i alla fall. Det där allmänna missförståndet om att studenter skulle vara lata och bara festa hela tiden... Nej, så är det inte. Många jobbar mer än heltid på sina studier och ingen av oss blir rik för det. Inte så länge vi fortfarande pluggar i alla fall. Att vi tar de tillfällen vi kan att ha kul istället tycker jag inte någon ska hålla mot oss (och det finns massor roliga aktiviteter som inte är alkoholrelaterade också, så tolka inte in någon hobbyalkoholism i det här nu).

Nu har jag massor att göra inför marknaden. Har inte riktigt lyckats lösa hur jag ska förvara alla mina smycken riktigt än... Men det är bara att fixa! Blir svårt imorgon annars.

Working

Förundras gång på gång över hur svettig man kan bli av att sy. Kanske är det koncentrationen som gör det? Hur som helst går det frammåt. Jag har äntligen kommit en liten bit med slutuppgiften, trots rapportskrivning och annat. Samtidigt vill jag sitta och bara titta på bröllopsklänningar, menyer och resor... Inte så konstigt. Många tankar i ett litet huvud.

Det känns som att jag sitter mitt i en orkan. En orkan av känslor och måsten och förväntningar. Spännande dock!