Pigg och glad en annan dag

Pysen fortsätter att vara jobbig katt. Önskar att vi kunde prata med honom om det, förklara varför det är dumt att väcka folk mitt i natten och fråga vad det är som gör att han känner att han behöver göra så. Än så länge svarar han dock inte när vi försöker. Such is life and so on. Vi får se det som att vi får en liten, liten smakbit av hur livet med småbarn skulle kunna se ut. De flesta nya föräldrar sover nog mindre än vi får dock. Fast misstänker att de även ser ett syfte med de sömnfria nätterna. Det gör inte riktigt vi just nu.

Värst är det för J-man. Han är mycket mer lättväckt än jag. Vilket innebär att han vaknar precis varje gång Pysen är igång och strular medan jag kan sova rakt igenom det till och från, mycket för att J-man stoppar det innan jag reagerar.

Annars är det ungefär som det ska vara. Vardagen rullar på och vi har saker att förbereda oss och planera inför. Bröllopet i slutet av sommaren till exempel. Men först så är snart första delen av Livekarusellen slut och vi får se om något av J-mans band går vidare. Flush (som är det ena av banden) har lite fler grejer på gång oavsett. Jag försöker hjälpa till med det jag kan så klart. Marknadsföra spelningar och försöka hjälpa till med merch till exempel. Det är kul! Förhoppningsvis blir jag bättre på det med tiden. Det hjälper att jag gillar musiken så klart. De finns på Spotify om man vill lyssna!

Party!

I det här hemmet har alla inneboende (mänskliga i alla fall) varit vakna sedan åtminstone 4:30 i morse. Det är ingenting vi valt direkt, mer något som bara hände. Vi försökte somna om så klart, men ju mer klockan närmade sig 5:30 desto mer gav vi upp. J-man skulle ändå upp 5:45 så det var liksom lika bra. Lite frustrerande dock. Vi båda behöver ju vår sömn så klart. Pysen var nog glad att vi kom upp lite tidigare i alla fall. Bus brydde sig inte så mycket. Får han välja så ska vi ligga i sängen hela dagen, men han är okej med att sova i vardagsrummet också. Fönstret är favoritplatsen. Pysen gillar stolar.

Så energin är på topp så klart. Jag har avverkat två koppar kaffe och två rader på min stickning so far. Jag har även filat ner mina naglar (jävlar vad de växer) och påbörjat ommålning. Det tar ett tag att måla för mig då jag låter varje lager torka minst en kvart innan nästa och efter topplacket väntar jag minst en timme innan jag börjar använda händerna "normalt" igen. Det är en process. Men risken att jag förstör lacket blir ju mindre är klart. Viktigt att jag känner att jag har tid så klart, jag blir ofta stressad för att jag vill göra massor annat emellan. Då är datorn förvisso bra. Jag behöver inte naglarna för att skriva och läsa.

Bus är också bra så klart. Alltid.

Jag letar efter ett aktivitetsarmband med pulsmätare förresten. Eftersom jag tillhör en av alla dem som går med daglig ångest vore det liksom intressant att se hur mycket pulsen påverkas beroende på hur min dag ser ut. Snabbare puls är liksom ett väldigt vanligt symptom. Jag har förvisso ganska snabb puls från början, men det är inte särskilt viktigt. De armband som finns i en rimlig prisklass (ändå rätt dyra i ärlighetens namn) verkar dock rätt oförutsägbara i sina mätningar. Ett utav dem har till och med framkallat allergi hos användare enligt omdömen på nätet! Jag tror att det är väldigt ovanligt, men eftersom jag har känslig hy så skulle jag nog inte våga chansa på den modellen. Om det blir något framöver får vi dock se. Inte det mest nödvändiga i livet, mest intressant som sagt.

Small recap

Just i den här stunden har jag varit 31 år gammal i fem dagar. Jag har druckit mitt morgonkaffe, vilket hände runt sjutiden, sett Mirrors på Netflix och filat ner naglarna på ena handen. Jag har också satt igång min laptop för första gången på ett par månader. Den står på vardagsrumsbordet och ser ganska glad ut trots uppehållet. Själv är jag rätt glad jag med. Lite lagom disträ mest. Kissnödig och törstig. I valet och kvalet angående om jag ska ta en kopp kaffe till även om jag nästan aldrig dricker mer än en kopp per dag.

Jag ska fila ner naglarna på andra handen också. Eventuellt ska jag fila lite till på den som redan är klar. Jag gillar fortfarande korta naglar, det underlättar vid handarbete och jag inbillar mig fortfarande att jag ska ta tag i gitarren någon dag. Jag har också tänkt att jag ska ta bort allt gammalt nagellack och måla helt nytt så klart. För det är sådan jag är.

Av helt uppenbara skäl så var min födelsedag detta år oerhört mycket bättre än förra årets katastrof. Istället för sjukhusvistelse i annat land blev det en lugn dag hemma där gästerna fick dyka upp lite som de ville. Jag hade bakat, så klart, och det verkade som att det var uppskattat. Det blev till och med lite presenter trots att jag inte alls förväntat mig det! Väldigt uppskattade sådana till och med! Zelda-boken lästes ut redan morgonen efter och Darth Vader-kramisen ser på Netflix med mig nästan hela tiden.

En gnutta förvånande är att jag verkar börja intressera mig för smink igen. Inte för att det skulle vara så märkligt att jag intresserade mig för det egentligen, smink är ju kul, men det var länge sedan jag brydde mig om sådant alls. Ansiktet alltså. Men det går väl i vågor sådant där.

Såg nya Star Wars på bio runt jul och var nöjd med upplevelsen. Vi skippade 3D eftersom det för det mesta faktiskt är rätt jobbigt för ögonen, sen om det är för att jag är "gammal" nu eller något annat gör det samma. Däremot så är det nog mer än dags att göra en ny synundersökning. Någon rekommenderade vart annat år någon gång och det var en stund sedan den gränsen passerades.

Sjöng karaoke på julafton så klart. Det är ju tradition vid det här laget.

Har fortsatt bråka med hälsan. Det är ju oerhört mycket bättre än det var för ett år sedan så klart, men min kropp är en bråkstake och det tar tid. Så det är ju en väldans tur att jag är envis och har en ganska stor portion tålamod. Visst finns det mer än en stund då det känts som att både ork och tålamod tagit slut, jag är ju inte mer än människa, men det kommer tillbaka varje gång. Till slut blir det bra igen. Det har jag bestämt.

Yogasockorna börjar äntligen bli klara också. Repade upp den första då den var för lös i toppen och jag inte visste hur jag skulle lösa det. Så jag började om. Skaffade ett extra sett stickor i samma storlek och stickade ifatt. Upptäckte att jag stickat ännu hårdare och kände hopplösheten och frustrationen en stund. Men så bestämde jag mig för att sticka några extra varv och göra det bästa jag kan av det halt enkelt. Skillnaden är inte lika stor denna gång och jag tror att det kan fungera. Nästa par, när jag får energi och ork till det, kommer stickas samtidigt i alla fall. Mindre risk för bråk då. Ska dock införskaffa fler stickor i bambu till dess. De senaste blev i metall just för att det var de som fanns och det känns i rygg och axlar. Det är viktigt med pausar då. Långa pausar ibland. Tur att det finns annat att göra emellan om man vill.

Katterna är lika jobbiga och underbara som vanligt. Pysen får sitt kortison varannan dag och är lite rund men verkar annars väldans nöjd med sin tillvaro. Bus är bara olycklig när han inte får gå ut i kylan eller får plats i knät för att det ligger något annat, exempelvis en stickning, där. J-man jobbar som alltid, men är ju hemma varje kväll och har hittat de rutiner som passar honom bäst just nu. Han ska även vara med i Livekarusellen med två band, vilket ska bli riktigt roligt! Första spelningarna är redan på lördag i Norrköping och jag hoppas att jag kan ta mig dit och heja på!

Typ så.

Lite i taget händer det

I lördags gick flyttlasset och nu bor vi på en ny plats. Fortfarande nära stan, men så att det känns som att en cykel faktiskt vore bra att ha ändå. Kikar lite på det, men det är inte vad jag ska prata om just nu. Let's talk flytt!

Den som följer mig på instagram har ju redan lite koll. Jag har uppdaterat där en del de senaste dagarna. Lagt upp bilder på hur mycket grejer vi har och visat balkongen, sovrummet och köket lite grann. Vi hade en massa fina människor som hjälpte oss över med allt så klart. Hela Flush (bandet, de finns på spotify), svärfar och så svågerns flicka så klart. Svärmor hjälpte till i gamla lägenheten och städade. Vi har en himla tur som har så fina och hjälpsamma människor omkring oss! Det är mycket kvar att göra så klart, men köket ser ut som ett kök och är nära klart och sovrummet lika så. Vardagsrummet är rörigt som sjutton, men går att vara i och "kontoret" är ett totalt kaos som man knappt kan gå i alls. Just nu alltså. Men på tre dagar så tycker jag att det hänt en hel del faktiskt! Just nu tar jag lite paus och funderar över hur vi bäst börjar med vardagsrummet. Det kommer inte bli helt klart på ett tag det heller, men någonstans måste man ju börja. Så det känns beboeligt i alla fall.

När jag ser hemmet växa fram så tänker jag ofta på allt vi vill byta ut i lägenheten. Så klart. Vi vill ju ha det på ett visst sätt och det kommer inte bli så med de möbler vi har nu oavsett hur mycket ordning vi får.

Mest av allt vill vi ha en ny soffa. En större soffa. En sådan där u-soffa helst av allt.. I förra lägenheten passade våran lilla in mycket bra. Bättre än den stora innan (även om den var trevlig den med). Men här får vi plats och det känns som att det är bra mycket större chans att vi tar över folk och då är det bra om de får plats. Även soffmys bara för oss två blir ju bättre med en större soffa faktiskt.

En ny säng är det också dags för. Helt klart. För länge sedan förmodligen. Men det kommer när det kommer. Vi ska ju ha råd också. Lär bli samma modell igen, storleken är precis lagom (160 cm bred).

Bokhyllor! Riktiga bokhyllor till alla böcker. Vi har ju hyllor att ha böcker i, men de är så djupa att det mest är ett stort gap bakom böckerna som står outnyttjat förutom när en katt får för sig att tränga sig in och sparka ut lite böcker. Vi har även funderingar på någon form av vitrinskåp att ha finare glas och porslin i, men vi får se hur det känns och vad vi känner att vi får plats med så småningom.

Utemöbler till balkongen så klart. Vi har numer en väldigt stor balkong. Den är som ett extra rum ungefär. Vi kommer kanske inte kunna nyttja den hela året även om vi skaffar infravärme (ja, vi har planer på det, men det är ingen prioritet), men det kommer bli fantastiskt varma sommardagar och kvällar. Vi tänker oss en soffa och bord där ute. Kanske en elgrill också. För visst får man ha sådana på balkongen? Vi får kolla upp det först. Det blir mys oavsett. Nät hoppas vi få upp rätt snart dock. Katterna med så klart. De vill kunna vara ute!

Det är väl typ det egentligen... Har fortfarande mycket kvar som sagt och vi kommer nog på mer saker på vägen. Hur vi ska möblera "kontoret" när vi väl kommer så långt känns just nu som ett stort mysterium till exempel. Det kan ju bli så att vi behöver byta ut eller köpa till en hel del för att få det att fungera. Men det är ett problem för en annan dag. Just nu trivs vi trots röran och känner tålamod. Det kommer bli så himla fint här hemma.

Det närmar sig långsamt...

Nu är det i alla fall klart att vi flyttar i september. Alltså nästa månadsskifte. Det känns som en evighet! Men det blir nog ganska lagom egentligen. Vi har mycket saker att packa och rensa innan det är dags. Längtar tills det är klart. Jag hatar att flytta. Tycker att jag gjort det tillräckligt. Samtidigt så är det förmodligen inte sista flytten i livet så klart. Vi kanske vill ha något större ändå till slut eller så kanske vi vill flytta till hus även om jag fortfarande är lite skeptisk till just det. Det finns massor tid att bestämma sig på i vilket fall. Hela livet faktiskt! Och vad som sker på vägen vet vi ju inte än.

Rosa

Jag är en sådan där typisk "gillar inte rosa" person. Mycket är det nog just för att det är så förknippat med "tjejighet" och man fick ju lära sig rätt tidigt att sånt inte är bra. Sen har jag väl inte riktigt gillat färgen i sig heller i och för sig. Ljusa pasteller (vilket i alla fall jag förknippar rosa med i första hand) har inte direkt varit min grej. Jag gillar starka färger. Klara färger. Mörka färger. Svart. Inte rosa.

Men jag känner att jag varit lite orättvis. Så nu ger jag rosa en chans. Inte så att jag kommer byta ut min garderob, telefon, dator och allt annat till rosa grejer precis, men lite småsaker har börjat få smyga sig in.

SÅ svårt att få på bild, men jag har rosaglittriga naglar.
Depend 190 för den som är nyfiken. Lagom för mig!

Hantlarna går åt det lila hållet, men det är åt det hållet i alla fall. Inte dumt.

Jag har faktiskt ett rosa linne sedan tidigare också. Med svarta kantband. Det har varit mitt undantag i flera år bara på grund av att det råkar sitta galet snyggt på mig och jag gillar kontrasten i det svarta mot det rosa. Oklart om jag kan ha det längre dock. Kroppen har ju förändrats lite under åren, som sig bör.

Undrar vad nästa grej blir? En tröja kanske? Eller tonade champagneglas? Jag behöver ju inte gå över styr. Det kanske räcker så här. Just nu är jag rätt nöjd.

Pretty awesome weekend

Mestadels i alla fall. Hade ett litet bråk med mitt illamående på fredagen, men annars så! Den dagen var för övrigt full av aktivitet för en gångs skull. Långpromenad, besök på sjukhuset och middag ute. Much awesomeness!

Lördagen ägnades åt picknick med J-man, hans bror och svärmor. Senare på kvällen blev det bio med J-man och svärmor. Vi såg Minions. Den är precis så söt som jag föreställt mig och hade många roliga stunder! Efter bion gick jag och J-man hem och tog det lugnt. Skönt att få tid för varandra också. Vilket vi passade på att få ännu mer på söndagen! Den spenderades med lite shopping då J-man vunnit (eller hur det var) ett presentkort och behövde inhandla lite nya kläder. Det blev badmintonrack och bollar till oss båda också och ett par lätta hantlar till mig. Sedan passade vi på att köpa frukt och andra godsaker och spenderade resten av dagen och kvällen med filmmys och allmänt livsnjutande. Pretty awesome weekend som sagt.

Nu borde jag ha lagt in lite bilder från helgen, men jag var alldeles för upptagen med att ha det bra för att komma ihåg att bry mig om sådant. Något kom förvisso upp på instagram om man följer mig där.

Får se om det blir fler långpromenader framöver, då ska jag försöka komma ihåg att ta med min kamera. Det är inte så mycket som är intressant att fota i lägenheten just nu liksom. Om man inte gillar lådor och då är vi ändå bara i inledningsfasen fortfarande så att säga. Vi vet fortfarande inte flyttdatum och det är faktiskt rätt jobbigt. Visst att vi vet att det senast blir september hur vi än gör, men om vi får flytta i augusti börjar det bli bråttom nu! Vi vill veta! Men det kommer. Och vi längtar!

Det är varmt!

Och här sitter jag med AC i vardagsrummet och låter bli att svettas. Den är ful och låter en del, men jisses vad glad jag är att vi köpte den förra året. Våran lägenhet blir ju, som jag garanterat klagat över förut, väldans varm på somrarna. Hur det blir i nästa vet vi ju inte än.., Men eftersom AC'n följer med bör det inte vara några problem i vilket fall. Ser fram emot att kunna sitta på jättebalkongen med en bok sådana här dagar dock... Vi får se hur många de blir dock. Soldagarna alltså. Såg väl inte ut som jättemånga den närmsta tiden enligt min väder-app i alla fall.

Ful, som sagt.

Annars? Ja, annars har vi projekt "BUS! Ät inte på kartongen!" som är i rullning just nu. Bus älskar nämligen kartonger. När det kommit fram en "ny" kartong så blir han helt till sig, man skulle kunna tro att varje kartong är gjord av kattmynta ibland. Och så när han lugnat sig och börjar bli lite uttråkad så hittar han en kant att gnaga på. Konfetti är kul och det. Bara det att vi behöver kartongerna då. Att packa i.

Han är ju söt i alla fall...

Pysen tycker också om kartongerna förvisso. J-man har ställt en bunt i köket, så att de finns där när vi kommer dit liksom, och där ligger Pysen och myser för sig själv hela dagarna. Han är ju en krångelkisse också tyvärr... Så han får medicin varje dag och kommer byta till en annan över tid. Något är han allergisk mot, men vad visade inte blodprovet. Däremot så vet vi ju att han är typ världens duktigaste kisse när det kommer till jobbiga saker som veterinären. Han är så snäll och beskedlig trots stressfällning och svettiga tassar. Fast vi önskar ju att han fick slippa så klart. Våran lille oturskatt.

För det mesta får Pysen ha sin plats ifred, men inte hela tiden. Det är ju kartong.

Så var det med det. Vi får finbesök i helgen och kommer spela spel och se på film, sådär som man ska ibland. Sedan är det bara att fortsätta packa och rensa och packa... Det ska bli skönt när det är klart. Jag längtar verkligen till flytt. Eller... Jag längtar tills även flytten är klart. Att flytta är i sig inte vidare roligt faktiskt.

Det blev en header i alla fall

Jag gillar sådana som rör på sig så jag är glad att jag fick det att fungera. Mycket lättare än jag trodde också... Fixade bilderna, hittade en sida på nätet som gör gif's åt en och laddade ner den färdiga filen. Ladda upp i mallen på blogger och så var det färdigt! Kanske borde fixat roligare bilder, men jag tycker att de är väldigt representativa för hur jag känner mig angående bloggen just nu. Så jag är nöjd. Tillräckligt för tillfället i alla fall.

Förändring på g igen

Det händer saker. Jag har nästan glömt bort att jag bygger om i bloggen, men bara nästan. Dock känner jag väl att jag har annat att prioritera just nu.

Vi ska flytta. Inte från staden, men en bit från där vi bor nu. Än så länge är det tid kvar (vi ska skriva på kontraktet idag och flytt sker i augusti eller september beroende på hur det går med ny hyresgäst till vår nuvarande lägenhet). Vi kan knappt vänta! Den nya lägenheten har ett stort och fint kök, en jättestor balkong, två toaletter och både disk- och tvättmaskin. Det rummet som ska bli "kontor" känns trångt, men i övrigt så tror jag att det blir lättare att möblera den nya än den vi bor i nu. Om jag har rätt eller fel får vi se. I vilket fall har vi redan påbörjat packning och rensning lite smått. Vi misstänker dock (båda två) att vi kommer rensa ännu mer när vi packar upp i nya och ser vad vi får plats med och inte. Helt otroligt hur mycket saker vi lyckats samla på oss egentligen.

Utsikt från soffan just nu.

När jag gjorde min första klädrensning, tror det var under förra året, så förundrades jag över hur mycket kläder som fanns kvar trots att jag donerade flera säckar med kläder (minst två, men tror det var tre eller fyra egentligen). Hur sjutton fick allt plats? Det som är kvar får ju knappt det ens. Jag har en stark misstanke att detsamma kommer gälla allt som rensas. Vart kommer allt ifrån? I alla fall jag har förvisso en tendens att spara på allt möjligt. Jag kan ju komma att behöva det. Dessutom har jag för det mesta haft ont om pengar så det har känts logiskt att spara. För att slippa köpa nytt. Jag är kanske inte så bra på att avgöra vad som är vettigt att spara och inte och hur mycket plats det tar alla gånger dock... Balansen däremellan. Vad som är slöseri och vad som bara är skräpsamlande.

Hur som helst är det igång. Bloggen blir snyggare när jag orkar. Och så är det med det.

Ombyggnad påbörjad

Nu har jag börjat pilla lite smått. Inte så snyggt (än) men det får vara så en stund. Kände att jag i alla fall var tvungen att göra någonting. Annars hade det aldrig hänt något. Så det får vara lite fult ett tag. Inget fel med det.

Svårast är att hitta på vad jag ska göra för header, så är det jämt. Jag har en idé. Om jag klarar ut att genomföra den är ju en annan sak dock. Vi får se. Ska försöka hitta på någon bra bakgrund också. De som finns att välja på är ju bra, men det är ju ännu roligare att ha en helt egen så klart. Tycker jag då.

Men ändå. Varsågod för röran!

Nytt vore kanske nice

Jag känner att jag behöver förnyelse gällande bloggen. Inte på det sättet att "nu ska jag skärpa mig och se till att publicera två inlägg om dagen", cause that's not gonna happen, utan snarare designen. Jag gillar visserligen designen på många sätt, men det har varit lika dant så länge nu och jag ser inte ens ut som jag gör i headern längre. Håret har ju gått tillbaka till sin naturliga färg och vuxit en hel del till exempel. Och sen gillar jag att ha lite projekt. Jag gillar att fixa header och ändra typsnitt och annat. Kanske vågar jag mig in i koden också om jag hittar någon bra guide. När jag hade blogg.se så pillade jag i koden ofta, det fanns iallafall då väldigt bra guider och man lärde sig vissa saker väldigt fort. Så jag funderar på det. Det är väl mest energin som inte är på topp.

Jag skelar ibland när jag är väldigt trött eller full (har folk sagt till mig iallafall),
men bara på ena ögat. Det kanske är därför jag fått höra att jag är dålig på att
"se i kors" som på bilden, just för att mina ögon redan är lite ojämnt ställda.

Borde kanske göra lite inlägg om serier och filmer jag sett den sista tiden också. Vi har ju netflix och det finns faktiskt en hel del bra där, tipsa lite liksom. Sen tycker jag att det saknas mycket också så klart. Det svenska utbudet när det kommer till övernaturliga skräckfilmer (min favoritkategori) är skral och det är inte mycket som är bra. Det gick för fort att gå igenom helt enkelt. De borde ha en sektion där man kan önska filmer och serier som man vill att de ska ta in. Till exempel skulle jag tycka att det var trevligt om de hade alla Hellraiser-filmer och inte bara Hellraiser VI: Hellseeker. Vill jag se en filmserie så vill jag se den från början liksom. Nu säger jag inte att det nödvändigtvis är min favorit-franchise, men ändå. Det finns nostalgiskt värde i de rullarna. Säkerligen för fler än mig och jag har inte ens sett alla, vilket gör att jag ännu mer tycker att de borde ta in dem allihopa givetvis.

Ja, ja, i-landsproblem. Det är ju lite så vi rullar och det är jag tacksam för.

So far är det inte mitt år iallafall.

Men det är ju ingen nyhet. Att det inte är mitt år alltså. Vi åkte till Sälen i torsdags förra veckan. Svärfar med partner hade bokat en tjusig stuga och vi var ett gäng. Jag kan inte åka skidor, men jag tänkte att det kanske kunde vara dags att lära sig nu när jag ändå är trettio liksom. Det var kanske inte helt rätt tänkt just nu. Jag borde kanske tagit detta bajs-år i beräkning först.

Inga brutna ben. Jag säger det direkt. Men det är väl för att jag aldrig kom upp i backen så att säga. Åkte i en liten, långsam och jättelätt backe och lyckades göra mig illa av bara det. Vilket jag får säga ändå kräver en viss talang (inväntar applåder). Så, ja... Det var inget vidare för mig. J-man däremot hade roligt. Han gjorde sig inte illa och kunde åka i alla backar han ville åka i. Jag kände mig väl mest i vägen och utanför. Det kan ju liksom bli så när man inte kan vara med på samma villkor som alla andra. Men vi tog lite äventyrsbad på lördagseftermiddagen och det gick ju bra som tur var! Mycket mindre än vi tänkt oss, men vi hade kul ändå.

Köpt i Thailand, använd i Sälen.

Min mage blev givetvis trasig sista dagen också. Än är det inte över! Men, men... Någon gång får jag hoppas att det vänder igen. Vi har iallafall inte gett upp det här med skidor. Hur mycket jag än hatade det så tänker jag inte erkänna mig besegrad än. Däremot så behöver jag nog lite hjälp... Så nästa gång vi beger oss mot snöiga backar och dalar blir det att boka skidskola för mig. Går det inte då så får jag väl ge upp, men förhoppningsvis är jag inte så hopplös.

Vad hände med Stockholm?

Det är ju ett antal månader sedan jag skrev om att vi skulle komma att bli Stockholmsbor i sinom tid. Så ser det inte längre ut. Istället verkar det bli ett kontor här i Linköping snabbare än det var tänkt från början. Vilket ju känns bra för oss. Här har vi ju våra vänner och vår familj och sådant där . Men eftersom det kan svänga fort ibland så skulle det inte förvåna mig om det blir ändrat igen bara för att jag skriver ut det. Bara för att jag ska verka extra virrig liksom. Men ändå. Så ser det ut just nu.

Lite ditt och lite datt

Jag är trött. Det blir liksom så när man vaknar runt halv fem utan orsak och inte kan somna om igen. Lyckligtvis är det inte en vanlig företeelse nu för tiden dock.

Men, men... Vi hade rätt tjusigt vårväder i Linköping igår. Något främst J-man, men även jag, såg fram emot att kunna njuta lite av. Så blev det givetvis inte. J-man spenderade precis hela dagen med att må dåligt. Vi vet inte om det var något han ätit dagen innan eller om det var dags för honom att bli sjuk eller en kombination av båda två. Än. Vi får ju se hur det går idag. Inte för att det vore konstigt om han blev sjuk. Det har varit ett tungt år än så länge. Först får han spendera hela "semestern" stressad och orolig över mig och sedan har han jobbat mycket och långa pass. Det vore helt enkelt inte konstigt om kroppen protesterar. Mest får vi väl hoppas att han blir frisk till helgen då vi ska till Sälen. Men är han sjuk så är han liksom. Hälsan först.

Så jag spenderade gårdagen med att göra nästan ingenting kan man säga. Det fanns ju ingen mening med att störa J-man när han behövde vila, men jag fanns ju tillgänglig hela tiden ifall han skulle behöva något. Och så var jag ju inne och kollade till honom till och från så klart. Konstigt vore det annars. Det jag gjorde var i alla fall att skriva lite grann. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag har gett mig på att skriva en längre historia för en gångs skull. Ännu längre än den där om tändaren alltså. Kanske blir det en bok, kanske blir det en längre novell (med kapitel), kanske blir det ingenting alls. Det är egentligen inte så viktigt. Just nu så är det en blandning av nyfikenhet och inspiration som styr, även om jag brottas med helt onödig prestationsångest till och från. Det är väl så att när man säger till sig själv att man ska se om man kan skriva en bok så föreställer man sig att andra ska läsa den, även om det inte alls behöver vara själva syftet. Jag försöker tänka att det bara är jag som ska läsa den. Och J-man eftersom han är intresserad av vad jag gör så klart, om han pallar. Jag skriver skräck.

Lockade håret (eller vad säger man?) också. Ibland orkar jag. Det är kul med lite variation.

Dessutom har jag en nyupptäckt kärlek till avokados. Apropå ingenting då alltså. Avokado smakar gott och gör mig glad. Citron och salt (vitlökssalt for the win) räcker för att det ska vara halv-gourmet. I fredags gjorde vi tacos och det kan ha varit årets bästa idé (so far) att ha avokado i dem. Inte guacamole då, även om det är gott det med, utan avokadobitar. Hur har jag inte tänkt på det innan? Någon borde sagt det till mig kan jag tycka. Plus att jag gjorde en awesome tzatziki som jag åt upp resterna av med chips dagen efter. Go me!

Och det var väl ungefär all onödig information som jag kände för att dela med mig av just nu. Jag börjar nämligen bli hungrig och känner att det är dags för kaffe. Så jag tänkte åtgärda det.

Tandläkaren

Igår låg det en kallelse till tandläkaren på hallmattan och det knöt sig genast i magen. Jag tycker inte om tandläkare. Inte alls. Jag är fullständigt övertygad om att man måste vara någon form av sadist för att bli tandläkare, kanske främst för att jag varit rädd för dem så länge jag kan minnas. Men ändå.

Nu är det bara en undersökning det gäller, men det hjälps inte. För mig är det inte mycket bättre än en rotfyllning (en sådan gjorde jag förra året, inget vidare det heller). Tandläkaren jag har nu är dock väldigt bra. Lugn och van vid tandläkarrädda. Jag har inte gråtit lika mycket under de senaste besöken trots att de varit påfrestande Det är jag tacksam för i alla fall.

Relativt bra illustration av mina initiala känslor till kallelsen.

Jag ska ju ta mig dit även fast jag inte alls vill. Förmodligen är enda chansen att jag kanske, kanske ska bli av med skräcken (till viss del i alla fall) att jag går dit. Det säger ju sig lite själv egentligen. Men det är ingenting jag ser fram emot.

En aning mer klagan

Det börjar nu närma sig två månader sedan jag först blev sjuk. Jag mår klart bättre idag, slipper sjukhus och dropp och sånt. Men magar är kluriga saker och jag mår fortfarande inte helt bra. Det tar väldigt lång tid att må helt bra tydligen. Och det är väldigt frustrerande.

Nu är det lyckligtvis inte så att jag är dålig varje dag, hela tiden. Däremot är det ändå majoriteten av tiden. Jag mår illa eller har ont i magen eller känner mig allmänt konstig. Bäst mår jag om jag är helt still och helst inte har ätit på länge. Ofta när jag äter börjar jag må dåligt och jag vet sällan om jag är mätt eller inte när jag väl äter, det känns bara konstigt. Men jag ska helst inte bli hungrig heller för då är chansen också stor att jag börjar må dåligt. Jag försöker klura ut en bra rutin så att jag kan minimera risker åt alla håll. Finns ju ingen anledning att inte försöka få ordning på det.

Jag har fått rådet att undvika alkohol, laktos och gluten. Laktos och gluten finns i nästan allt som jag tycker om så det känns rätt surt. Alkohol är inga problem att undvika, men det är klart jag kan bli extra sugen på en öl eller drink bara för att jag vet att det inte är bra för magen just nu och min hjärna gärna leker trotsålder när det kommer till förbud. Tråkigast är ändå som sagt laktos och gluten. Är bortskämd med att kunna äta det som jag känner för annars och just nu skulle jag göra mycket för en toast med massor ost eller bara sitta och dippa bröd i dressing... Mmm... Men, men. Jag har ju tur eftersom det här ska vara något övergående, även om det tar ett tag.

Två till tre månader är det jag har att gå på. Och hur mycket jag än vill tänka att det är från och med att jag blev sjuk så att jag kommit igenom det mesta nu så är det ju snarare från och med jag sist blev så dålig att jag kräktes och så... Och då har det bara gått tre veckor. Men jag är glad att det är bättre, det är jag faktiskt.

Hoppas jag snart kan släppa det här helt. Blir rätt tjurig av att nästan aldrig må bra i kroppen faktiskt. Som tur är så har jag två mysbollar och världens bästa make som tar hand om mig här hemma och jättefin stöttning i mina vänner. Det är tur att jag har dem.

Minsann...

Jag lyckades skriva en novell till slut. En färdig och betydligt längre än jag vanligtvis skriver det vill säga. Sen kanske jag omarbetar den längre fram om jag känner att det behövs så klart... Vilket bara det känns märkligt då jag aldrig omarbetar mina texter (jag rättar stavfel om jag märker dem, men annars händer inte mycket). Jag skriver ju, som nämnt tidigare, med hjärtat och sedan får det bli som det blir. Ibland blir det bra, ibland inte.

Den här novellen är inte riktigt som de jag vanligtvis skriver. Den är längre, som sagt, men också gladare även om jag inte skulle kalla den glad. Inte lika mörk som de andra helt enkelt. Dessutom handlar den om en tändare.

Novellen kan du för övrigt hitta HÄR om du vill läsa den. Har du även ett konto på kapitel1 och gillar den så kan du rösta på den från och med den 15e dessutom. Bestämde mig för att tävla med den mest för att öka chansen till att få lite kritik. Gick med i kapitel1 för att läsa och försöka finna inspiration i första hand, men det är klart att jag vill få lite kritik när jag väl skriver. Vore kul att utvecklas. Jag skrev väldigt mycket när jag var yngre och jag vill hitta tillbaka lite. Det var något jag tyckte var roligt helt enkelt. Och jisses vad mycket duktiga författare det finns! Kika gärna runt lite på sidan om du gillar att läsa och inte redan är bekant med den.

Vad gäller novellen jag skrev om sist så funderar jag fortfarande på att utveckla den på något vis. Börjar bli dags att ta tag i det helt enkelt. Lite i taget.

Så dumt egentligen

Jag har överansträngt mig. Sådant som händer, men det känns ju rätt dumt egentligen. En kombination av ivrigt virkande och mobilpillande gissar jag. Ont gör det oavsett. Sen i onsdags har det varit så här. Irriterande. Stödgrejen hjälper, upplever jag, men är inget kul för det. Den blir ju i vägen så klart. Till och från får jag ta av den för att kunna göra normala saker, som att äta till exempel. Det är ju bara en stund.

Som många andra är jag dålig på detta med att inte kunna/få göra vissa saker. Jag blir stressad av det och i förlängningen tjurig eftersom jag inte kan göra något åt det. Undrar varför det alltid blir så? Det finns säkert en väldigt simpel förklaring. Förhoppningsvis är det bra snart så jag kan slippa ajaj'et i alla fall. Handlederna tar ju stryk ändå. Har märkt att de gärna bråkar lite (knakar och "trött-värker") oavsett vad jag gör. Undrar om det alltid varit så utan att jag tänkt på det? Inte för att det spelar roll i och för sig.

Det händer saker...

Jo, det är ju så att det händer saker mest hela tiden. Lite så livet fungerar. Ibland händer det mycket och ibland mindre. Just nu så är det lite rörigt hos oss. Mest känslomässigt kanske, men det spelar ju roll det med.

J-man har ju ett jobb som han går till varje dag. Ibland reser han iväg. Det är ju så det är. Just nu jobbar han dock sin sista månad på den arbetsplatsen. Han har nämligen fått ett annat jobb, så som folk får ibland. Ett jobb som vi båda tror kommer bli väldigt bra. Sådant är ju faktiskt ganska viktigt. Vi tror också att han kommer trivas bra så klart. Dumt annars. I vilket fall så kommer han byta arbete ganska snart.

Vad spelar det för roll att J-man ska byta arbete? Varför gör det livet rörigt just nu? Jo, det är så här att det nya jobbet är i Stockholm och vi bor i Linköping. Även om J-man rest mycket i perioder så har han ändå varit hemma mer än han varit borta hela tiden och när han nu börjar jobba så långt bort så kommer det inte bli så. I alla fall inte de första månaderna.

Det är nämligen så att vi inte bara kan släppa allt och flytta till Stockholm hux flux. Delvis så ser ju bostadssituationen i Stockholm ut ungefär som ett tilltrasslat garnnystan, men det finns ju också saker här som inte är lämpligt att bara släppa på en gång. Vad det är spelar i sammanhanget mindre roll egentligen. Så är det alltid lite motigt och jobbigt att lämna en plats och ett liv som man trivs med för något som man omöjligt kan veta hur det kommer att bli. Jag tycker att det är jobbigt med förändringar, men ibland är de nödvändiga.

Som det ser ut nu så kommer J-man pendla mellan Stockholm och Linköping, men då inte varje dag. Han har hittat ett rum som verkar bra och vi ska upp och titta på det så snart som möjligt. Så kommer han bo där i veckorna och komma hem till mig på helgerna. Vilket nog kommer bli jättebra även om det känns jobbigt just nu. Vi har pratat om att det kommer bli extra viktigt med kommunikationen, du vet den där vi alltid jobbar på oavsett. Det kommer ju kanske komma dagar, särskilt i början, som bara känns bajs och jobbiga och då måste vi kunna prata med varandra om det helt enkelt. Men pendlandet kommer inte vara för alltid.

Beroende på hur saker och ting utvecklar sig så kommer även jag flytta upp till Stockholm så småningom. Det blir troligen under nästa år i sådana fall, förutsatt att vi hittar någonstans att bo.

Lite rörigt känns det, men jag tror det blir bra till slut. Vi får vänja oss lite i taget.