söndag 31 juli 2011

Värme = trötthet?


Jag kände mig som en zombie när J-man väckte mig i morse. Tur att det är söndag ändå, jag sov vidare en stund till. Utvilad känner jag mig dock inte idag. Kan verkligen inte komma på något annat än värmen (det är ju äntligen sol igen) att skylla på. Det irriterar mig. När det är sol och varmt och skönt vill ju jag ut och röra på mig, ha energi och sånt!


Det känns som att jag skulle kunna somna igen, trots att jag varit vaken i flera timmar. Hur kul är det? Nje, inte särskilt. Nog för att det är skönt att sova... Men det är ju faktiskt betydligt mer spännande att hinna med att leva också. Så det så!






Han är för jävla rolig...



Jag bara ler. Han är så underbart störd! Precis vad jag behöver en seg söndag som den här.


lördag 30 juli 2011

Väldans seg såhär dags

Vi har varit i Norrköping och hälsat på min kära syster idag. Jag och J-man och mamma var där och socialiserade oss över en bit mat. Oerhört trevligt måste jag säga.

Både jag och J-man är dock helt slut efter resan hem. Varför är en bra fråga.. Men kanske är det så enkelt att det är för att man sitter still så länge. Pendlande är ju inte riktigt min grej. Klart mer skönt när man åker bil och har någon att prata med, men det hjälper inte så mycket. I alla fall inte för mig.

Spexare
Kvällen blir i alla fall lugn och skön. Ingen utgång, inget party. Inte idag. Igår var ju karln ute. Jag å andra sidan blev bortskämd av bästa Iza med mat ute och parkhäng och massor mys och prat i parken. Som det ska vara!

torsdag 28 juli 2011

Det gör mig faktiskt ledsen

J-man står i sitt rum och kollar ut tonarter på några låtar med en vän. Jag är välkommen bäst jag vill, men just nu väljer jag att sitta här. Tar det lite lugnt så att säga... Men det var inte det jag skulle berätta om just nu.

Jag har mått mycket bättre idag. Tillräckligt för att städa en del och sy om en klänning J-man köpt på rean till mig igår. Man kan säga att rastlösheten därmed är total. Och så fick jag höra att J-man ska på "after-work" imorgon. Men inte med jobbet. Han ska tydligen bjuda med sin bror och några av hans vänner. Jag är däremot inte välkommen.

Det är förmodligen grymt själviskt, men jag kan inte låta bli att bli ledsen. Klart att jag också vill göra något roligt. Jag vill också ut, kanske ta en öl och prata med roliga människor. Jag vill vara välkommen ut med min pojkvän när han är på roligheter. Eftersom jag faktiskt har möjligheten. Jag har inget jobb eller någon skola dagen efter... Vi ska dock båda till min kära mor och grilla dagen efter.

Ååååh! Jag vet inte... Jag vill inte bara sitta hemma och deppa. Men det verkar tyvärr vara så det anses jag ska göra. Hur känner man sig glad då? Är jag självisk och dum nu?

Bye bye piercing!

Jag har haft min piercing i tungan i ungefär 6 år. Det är mer än de flesta har den inne och jag har till skillnad från en del andra inte skadat mina tänder med den. Om man låter bli att leka med den hela tiden så behöver det inte hända helt enkelt. Men nu känns det som att det är dags. Det går ju alltid att göra om den om jag skulle ångra mig längre fram och den växt igen. Eller hur?

Före!


Efter!

onsdag 27 juli 2011

Känns som att det är på riktigt

Jag läser igenom antagningsbrevet igen... Fyller i datumet i min kalender. Det känns så långt bort! Jag skakar i hela kroppen, av förväntan. Det känns läskigt. Bra läskigt. Förväntansfullt läskigt. Jag vill börja idag.
Published with Blogger-droid v1.7.3

tisdag 26 juli 2011

Här hemma är visst alla trötta

Bus har sovit hela dagen och jag har sovit en stund på dagen i alla fall. J-man kom hem för en stund sedan och då gjorde han mat... Nu sitter vi i soffan. Sega alla tre. Mer än så här blir det nog inte idag helt enkelt. Vilket i mitt fall förmodligen är lika bra i och för sig, men det känns ju lite småtrist ändå.

Helt normalt...
Jag är rädd att jag inte är mycket roligare när jag är sjuk. Å andra sidan, vem är det? Så är ju det bästa att fokusera på att bli frisk, så det blir lite så. Jag kör på i den takt jag orkar.

Väx håret, väx!


Jag har läst att håret ska växa snabbare om man masserar hårbotten i två minuter varje dag. Om det stämmer eller inte kan jag inte svara på, men jag kan inte se förlusten i en skön hårbottensmassage varje dag. Skulle det hjälpa skulle jag dock bli överlycklig! Jag är (åter igen) tillbaka på den tråkiga mellanlängden där jag inte riktigt vet hur jag ska göra med håret igen. Målet den här gången är dock långt. Långt, långt, långt och ljusare med färgglada toppar.

Sitter du inne på några spännande tips om hur man får håret att växa fortare? Skriv ner dem till mig då! Oavsett om de funkar eller inte kan det ju vara kul att ha lite mer saker att pyssla med. För mig alltså.


3 saker

Jag är inte så förtjust i det här med listor och jag lovar att det kommer bli väldigt få om ens några fler av den här typen... Men har man tråkigt så har man och det är ett enkelt sätt att dela med mig lite mer av vem jag är med dig som läser. Jag hittade de hos Michaela som jag nyligen börjat följa och jag gör som hon... Utmanar alla som har lust och ork! Vill gärna se dina svar om du väljer att göra den så länka gärna i en kommentar!

Tre saker jag inte förstår mig på: 
- Människor som är elaka bara för att vara elaka
- Människor som förgriper sig på barn och djur (eller andra vuxna, allt sådant är obegripligt)
- Kärnfysik


Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet:
- Nagellack
- Kaffekopp, med kaffe i
- Favoritparfymen
Acqua di Gioia som J-man gav mig i present igår

Tre saker jag gör just nu:
- Dricker kaffe
-
Bloggar
- Stör mig på den här punkten eftersom det säger sig självt att jag fyller i listan


Tre saker jag vill göra innan jag dör:
- Gifta mig (surprise)
- Få barn
- Bli gammal (och vara lycklig under tiden, underförstått)


Tre saker jag inte kan:
- Vrida på tungan (men jag kan rulla den)
- Göra "fiskmun"
- Gå ner i spagat och split


Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
- "Pensa" av Fabrizio Moro (anti-maffia sång)
- De du älskar mest (familj, partner, vänner)
- Dig själv, det är så lätt att glömma det



Tre saker jag skulle vilja lära mig:
- Gå ner i split och spagat (egentligen bara för att)
- Hur man gör för att orka när det känns som svårast

- Att vara social och självsäker även i nya sällskap (och helt nykter)



Tre favoriträtter:
- Plankstek
- Rotmos och fläsk
- Chips (vet att det inte är mat, men det är ju typ det bästa som finns)

Nu kan det ju bara bli bättre



Jag var ju hos doktorn igår... Klockan 15 var vi där, J-man kompade ut eftermiddagen för att vara med mig. Tyvärr (jo, efter 4-5 veckors sjukdom känner jag faktiskt så) så kan jag inte få någon antibiotika. Däremot fick jag utskrivet en hostdämpande medicin så jag har äntligen fått sova!



Många timmar blev det... Somnade först i J-mans famn i soffan och sen förflyttade jag mig till sängen runt 19-ish. Vaknade halv fyra av att jag hostade igen så jag tog lite medicin och somnade om. Jag är fortfarande trött.. En blandning av att sovit för mycket på en gång och att äntligen få vila tror jag. Men det är skönt. Det gör ingenting för mig att jag är trött. Jag brukar sova massor när jag är sjuk, men den här gången har jag ju inte fått det. Så jag känner att ju mer jag sover, desto snabbare blir jag bra igen.

måndag 25 juli 2011

Ja, då väntar man

Kvart i nio ska vårdcentralen ringa upp mig. Tycker att det är ett rätt bra system faktiskt... Om man inte har råd att sitta i telefonkö (vilket ju många inte har) så är det ju perfekt att de ringer upp en. Fast jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Tycker inte om att gå till doktorn ju.


Lagom till nu är jag givetvis jättetrött igen. Alltid roligt när kroppen samarbetar! och efter igår är kaffe inte riktigt lika gott som vanligt. Så jag får väl sura och helt enkelt se till att hålla mig vaken. Inte mer med det. Mitt illa morgonhumör dök tack och lov inte upp förrän J-man åkt till jobbet, så det drabbar bara mig själv. Tur det.


Tidig klagosång

Jag brukar inte frivilligt vara uppe så här tidigt... Det är jag inte nu heller. Helt enkelt kunde jag inte sova längre.. Kroppen är stressad för att jag ska göra saker jag tycker är jobbiga idag. Hatar läkare nämligen. Dåliga erfarenheter och så kostar det ofta mer än vad hjälpen är värd... Jag vet att det låter bittert, men när erfarenheten är att de flesta läkare är för stressade/trötta/ointresserade för att verkligen ta reda på problemet och hjälpa en blir man inte så positiv.

Jag har dessutom tandvärk. Inte okej med det alls... Jag tillhör den gruppen som har tandläkarskräck. Ganska stark sådan dessutom. Jag kan bara minnas en gång jag varit hos tandläkaren utan att storgråta och det var bara för att den tjejen (som gjorde en standardundersökning) var otroligt lugn och försiktig och dessutom hade gett mig extra lång tid eftersom jag har sådan skräck. Nu har jag upptäckt ett hål och det gör mig livrädd. Det emotionella stressar mig. Det ekonomiska är nästa press. Tandläkare är dyrt. Hur ska det gå? Hur dyrt blir det? Hur betalar man av skiten när inkomsten inte är tillräcklig? Och så fortsätter det i en evig karusell av skräck och oro.

Så... Ja, jag är inte så glad just nu. Trött och allt det där också så klart. Typiskt...

söndag 24 juli 2011

Tjoho!

Jag sitter i soffan och mår lagom pyton. Min kropp reagerade dåligt när jag åkte hem från ett möte idag och J-man fick stanna bilen så jag kunde fontänkräkas vid väggrenen. Inte coolt. Illamående är bland det värsta jag vet eftersom att kräkas är i princip det värsta jag vet. Tjurig på vad som hände där även om jag säkert mest har mig själv att skylla.

Älsklingen spelar gitarr i sitt rum just nu. Jag tycker om när han gör det.. Han mår alltid bättre av musik och blir gladare när han får spela av sig lite. Själv längtar jag efter att få sjunga igen. Dumma trasiga hals liksom. Fast det löser sig. Jag kan inte vara sjuk för evigt, så är det bara.

Så.. Jag är inte så kul just nu. Vill mest må bra igen. Chips känns som ett bra alternativ. Det gör det nästan alltid när jag mår illa. Tror det beror på saltet.. Men jag vet inte. Jag brukar inte kräkas när jag äter chips i alla fall och under tiden jag äter brukar det kännas bra. Får se om det är möjligt att skrapa ihop till en påse?


lördag 23 juli 2011

Mysdag!

Jag vill bara dela med mig lite av trevligheterna här! Vardagslyx minst sagt. Och härligt sällskap. Allihopa! Även om bara Iza syns på bild just här.

Vad mysigt det skulle vara att kunna dela med sig av det här till dig med! Men jag vet inte hur. Hoppas du känner lite mys när du läser det här i alla fall!
Published with Blogger-droid v1.7.3

Alla får bada utom jag


Vi är och ska grilla på svärmors pojkväns kolonilott. Riktigt mysigt! Så j-man och hans bror och Iza passar på att bada lite i väntan på mat. Jag får snällt titta på. Dumt att göra mig ännu mer sjuk.

Tråkigt att inte vara med att bada men mysigt att vara med i gemenskapen. Jag är rätt glad faktiskt.

Så stod älsklingen precis och gjorde pruttljud i armhålan på bryggan... Det är kärlek det! Skönt att veta att han inte tappat barnasinnet än i alla fall.
Published with Blogger-droid v1.7.3

"Jag är ju mycket snyggare än du"

Jag kommer ihåg när jag var en sisådär 15-16 år gammal och en av mina bästa vänner böjde sig ner över bordet på caféet vi satt på och såg mig rakt in i ögonen. Vad hon sa har följt mig sedan dess, även om jag inte helt vill erkänna det.

"Det är ingen som vill ha dig. Alla vill bara ha mig.
Jag är mycket snyggare än dig."

Hon sa det utan att blinka och jag, även om jag inte ville det, svalde det med hull och hår. Självklart fanns det ingen som ville ha mig. Självklart var hon finare, snyggare, sexigare, bättre än mig. Inte skulle en av mina bästa vänner säga så bara för att vara elak. Men varför sa hon det alls? Jag minns inte vad jag kan ha gjort för att förtjäna just de orden. Om hon minns det får jag nog inte veta det ändå eftersom vi inte har kontakt idag.

Något som fascinerar mig (fast inte på det bra sättet) är hur illa en del behandlar de som de kallar sina vänner. Exempel som det ovanför är tyvärr inte så sällsynta och jag har hört flera av mina vänner berätta om andra som gjort liknande saker mot dem. Helt enkelt ställt sig och berättat att de är snyggare/finare/sexigare/mer åtråvärda än sin vän. Utan minsta hänsyn till att smaken faktiskt är individuell och att det förmodligen finns minst lika många som finner dem oattraktiva som tvärt om.

Så varför gör en del så här? Är det för att de själva ska känna sig mer attraktiva? Är det ett försök att trycka ner den andra så mycket att det blir sant? Är det för att de är så ignoranta att de tror sig ha rätt att behandla andra så illa? Var snäll och förklara det här för mig om du kan. Själv har jag inte en enda vän som jag ser mig själv som "finare" än. Tvärt om tycker jag att allihop är vackrare än mig även när jag har mina bästa dagar och jag skulle aldrig på allvar säga något så elakt vare sig jag menade det eller inte.

Nu är det här bara ett exempel på vad jag fascineras av när det gäller människors elakhet... Skitsnack har jag pratat om förut och kommer nog göra igen. Men det här får räcka för den här gången. Det är illa nog.

Tre av de fina vänner
jag har som inte sysslar
med sådana elakheter.

Jäkla hosta

Jag mådde bättre igår och även idag, men i natt fick jag inte sova på grund av hostan igen. På måndag blir det vårdcentralen. Inte coolt det här.

fredag 22 juli 2011

Det är dags att sova


Mosig puss
J-man har redan krypit ner i sängen. Jag har envist suttit kvar. Helt utan anledning egentligen... Jag ville nog mest slappna av lite till och passa på att blogga en sista gång innan läggdags. Klart jag kan blogga från mobilen om lusten verkligen tränger på, men det är lite mysigt att förhandsgranska inlägget på datorn. Jag tycker om att se mina resultat helt enkelt.

Jag fick papper från utbildningen idag också. Det är skrämmande, spännande. Saker jag inte har tänkt på än, vissa saker jag inte ens hade reflekterat över, bör förberedas. Det som går att förbereda. Det kan bli en kostsam utbildning på sina sätt... Men inte den dyraste ändå så klart.

Nej, nu ska jag krypa ner bredvid min älskade karl. Om han är vaken är sådant som märks, men även när han inte är det brukar han krypa ihop vid mig och gärna lägga armen runt mig så jag inte kommer undan. Så nosar han lite på mig i sömnen och grymtar förnöjt. Det är kärlek det!


Jag vet att det är ett evigt tjat...

...men jag lovar att det kommer gå över. Nu har jag (som du nog ser) ordnat en header i alla fall. Och jag letar motiv till bakgrunden. Snart är jag helt nöjd. För tillfället... Ibland vill man ju fixa och trixa lite mer.

Jag har en fundering över om man skulle ha en bakrund av text igen. Fast fotograferad från en bok. Problemet med det är dock hela grejen med upphovsrätt, vilket jag inte exakt vet hur det fungerar i det läget och sedan... Ja, med tanke på vilka böcker jag för det mesta läser kan det nog ge en ganska så felaktig bild av mig som person för den som ger sig sjutton på att läsa bakgrunden. Jag har en enorm kärlek för skräckböcker, både fakta och fiction, nämligen.

Hade inte tänkt bli klassad som galen mördar-typ bara för det. Men några andra böcker har jag ju också... Men upphovsrätten ja. Någon som har koll på hur det fungerar i det läget?


Lite kreativitet hinner man med i alla fall!

Även om jag inte har massor med ork så finns det ju alltid lite man kan göra. Jag har målat mina naglar så att jag får känna mig lite fin. De små sakerna betyder rätt mycket liksom.


Ovanlig syn.
Omålade naglar.
(Fast jag har faktiskt baslack där... Sch.)
 

Silver som grund idag.


Massor prickar i cirklar!
Lagom slarvigt sådär.
När jag gjort det här, fixat mina fingernaglar i lagom diskret design alltså, ville jag göra något roligare med tårna. Ett experiment jag inte testat förut det vill säga. Tårna behöver ju ingen se om det blir helt misslyckat. Så jag gjorde leopardfläckar. Bara på stortårna eftersom de andra naglarna är så små, men ändå... Jag ville dock inte göra vanliga leopardfläckar så jag har gjort dem i orange och grönt. Kändes mer kul helt enkelt. Resultatet får mig att ångra lite att jag inte testade det först så att jag målat fingrarna lika dant...


Glada fötter!



Världen fortsätter att vara grå

I natt blixtrade det och åskade massor. Det var som en egen ljusshow i vardagsrummet och regnet slog hårt mot fönsterrutorna... Personligen tycker jag att det är grymt mysigt. Det är lättare att sova för mig, det ger mig lugn. Sådär som vissa slappnar av bäst till delfinsång och vattenfall.

Älsklingen skickade nyss ett meddelande och skrev att det tydligen ska bli ännu värre mer åska ikväll. Hur underbart är inte det? Nog för att det kan kännas oerhört trist att världen är så grå... Men det som hör till... Ösregn och blixtar och åska... Det tycker jag om. Så blir det massor med åska och dunder inatt med ska vi vara vakna länge och mysa ihop oss.


Dagen består, för mig, av att fortsätta försöka bli frisk. Tvinga mig att kanske ta det lite lugnare än jag vill till och med. Fast än att jag vill plocka, dammsuga och fixa så kanske jag bör ta det försiktigt. Just nu i alla fall. Vi får se hur väl jag lyckas.


torsdag 21 juli 2011

Precis innan läggdags

J-man går runt med Bus favorit(fjäder)leksak i lägenheten. Med lite tur så gör det att Bus är lagom trött för att inte hoppa på oss när vi krypit ner i sängen så som han brukar. Det känns bra och mysigt på något sätt att vi har det såhär. Även om lägenheten mest ser ut som ett bombnedslag eftersom jag är sjuk och inte orkar plocka undan så mycket som jag borde. Även om jag sitter klistrad vid datorn den mesta tiden. Det finns ändå mycket värme och kärlek här hemma och oavsett omständigheter är vi alla en del av den här hemma.


En av Bus's lugna stunder.
I pappas famn så klart.

Jag är faktiskt väldans lyckligt lottad!

HaHA!

Jag har bytt bakgrund äntligen! Visst, det är en temporär bild... Men nu vet jag hur jag kan göra för att få den i den storlek jag vill och det är ju det jag surat över nu ett tag. Så skönt att ha det i-landsproblemet utrett! Nu är det inte värre än att jag får hitta mig det motiv jag vill ha bara. Så kan jag greja med headern sen. Det är ju nemas problemas egentligen.


Passar på att säga grattis!

En av mina mest trogna kommenterare har gift sig! När är jag väldans osäker på då bröllopet inte är beskrivet i hennes blogg (fy på sig), men gift sig med sin kärlek har hon gjort. Sådant gör mig mer än glad, kanske ännu mer eftersom så få idag verkar vara beredda att dela ett helt liv med någon annan. Så...

Jättegrattis till
Jessie och hennes man!

Hon är för övrigt en allmänt duktig skribent som kan mer om lagen än de flesta och skriver egna historier. Så passa gärna på att hälsa på hos henne och läsa ett inlägg eller två förutom att gratulera!


I just can't catch a break

Igårkväll hände det IGEN! Som att någon slog mig i huvudet med en feber-slägga. Inte för att jag egentligen tror att jag fick feber, men näsa och hals tjocknade igen. Huvudet, halsen och till viss del även öronen värkte. Bara sådär. Jag är så sjukt (ha!) trött på det här nu.

Alla förslag på mirakelkurer är välkomna. Hur i hela friden jag kan vara såhär sjuk hela tiden förstår jag verkligen inte och det gör mig arg och frustrerad. Så pass att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.

Vårdcentralen kommer få ta sig tid för mig i alla fall... Hur illa jag än tycker om det. Det här går inte. Gränsen är nådd för många gånger redan.
Published with Blogger-droid v1.7.3

onsdag 20 juli 2011

Mitt i skogen

Riktigt härligt lantställe har vi hamnat på! Täckningen är dock inte den bästa och svänger åt både ena och andra håller hela tiden. Så hur bra det kommer gå att publicera det här märker vi. Betyder ju inte att jag inte försöker (uppenbarligen).

Vi har lekt 5-kamp med blandade resultat och många skratt i alla fall. Alltid lika roligt med de här människorna tycker jag, för stämningen är faktiskt väldigt lättsam. Vem som vinner och förlorar spelar liksom ingen större roll. Och snart blir det mat också!

Allmänt glad dag kan man säga!
Published with Blogger-droid v1.7.3

On the road again

Idag ska vi iväg på äventyr! Ända till Nyköping(ish) nämligen! Älsklingens systers lantställe för bad och mys. Så jättemycket uppdaterande blir det kanske inte idag heller. Telefonen är givetvis med, men ändå... Bad och sol för första gången i sommar ju!


tisdag 19 juli 2011

Mycket trevlig dag för övrigt

Det är faktiskt inte riktigt varje dag jag kommer ut och fikar nu för tiden. Jag har liksom inte råd och det är inte heller alla dagar jag har någon att fika med förstår du. När jag bodde i Norrköping var det fika var och varannan dag, men fikakulturen i Linköping är, i alla fall i de kretsar jag rör mig mest i, inte riktigt på samma sätt här. Så de gånger det blir fika är det inte omöjligt att det blir läääänge. Med rätt vän så klart. En lång fika kräver att man har saker att prata om hela tiden. Idag fikade jag med precis en sådan vän det går att prata i timmar med utan att man märker att tiden går förrän man blir hungrig och/eller trött.


Typiskt bra vän att prata i timmar med!
Ungefär sju timmar lyckades vi hålla samtalet igång. Allt mellan himmel och jord pratades det om både på fullaste allvar och med en näve humor. Sådant gillar jag. Diskutera, filosofera, lära och skratta. Allmänt givande. Det är mest bara lite synd att alla inte är lika öppna för vissa ämnen. Även det som är tabu bör man kunna prata om, om inte annat för att få chans att bilda sig en uppfattning. Det svåraste är i vissa fall att lyckas möta en del ämnen på ett objektivt sätt, särskilt när man redan bestämt sig för eller vet att man tycker att något är fel.. Bara att diskutera sådant kan ge en nya perspektiv och flera sätt att se på samma sak. Vilket kan vara oerhört nyttigt.



Glad fontän i grå värld!
Jag är trött så det kanske är lite svårt att förstå exakt vad jag menar... Men fråga gärna om det finns oklarheter i mitt trötta svamlande. Hur som helst var det en oerhört trevlig dag och bråket med internet som jag hade lite tidigare ikväll var egentligen det enda dåliga som hände. Så det så.


Mindre roligt

Jag är osams med min dator just nu. Eller internet är det egentligen som bråkar typiskt nog... Så trots att jag sitter vid min dator kan jag inte blogga från den. Så kan det vara... Än mer irriterande är ju när man precis samtidigt pratar med folk online och det dör.

Så jag surar lite... Men det går över.
Published with Blogger-droid v1.7.3

måndag 18 juli 2011

Som vanligt hos oss

Vi har lagt oss i sängen. Tidigare än vanligt eftersom vi båda sovit mindre än vi behövt (särskilt J-man). Då börjar den vanliga kvällsrutinen. Bus blir jättebusig och ska leka. I sängen givetvis. Ingen annan stans duger några längre stunder.

Han är knasig den där katten... Men vi älskar honom.
Published with Blogger-droid v1.7.3

Tjurig

Jag kommer ingenstans med det här med bakgrund just nu.. Allt jag har är tydligen alldeles för bra kvalité och jag hittar ingen jävla funktion i mina redigeringsprogram som hjälper mig. Massor irriterad! Jag krymper, jag skalar om... Men bakgrunden får inte överstiga 300kb och måste ändå vara minst 1600x1800 px för att täcka upp. Och en bakgrund med monsterpixlar intresserar mig så klart inte. Klart jag kan ha en av de befintliga eller bara en bakgrundsfärg... Men det är ju inte det jag vill ju!


(Lördags natt)
Klart att det löser sig, men just nu är jag tjurig. Det är störigt när saker inte är så enkla som jag vill att de ska vara. Tycker så klart att det borde finnas en simpel redigeringsfunktion där man bara skriver in hur stor filen får vara och så fixar den det och så blir allt som jag vill. Tycker att det borde finnas... Skulle inte heller förvåna mig om det finns, men det stör mig ju ännu mer att jag inte hittar skiten.

Okej. Färdigklagad för nu!


Funderar och klurar


Designissues! Vill ha en egen bild i bakgrunden och så ska jag ju så klart fila ihop en header. Bakgrunden känns viktigast. Tror den är svårast nämligen. Att få som jag vill alltså. Jag vet ju inte riktigt hur det funkar här på blogspot än så länge. Måste testa mig fram...

Har du några tips och idéer? De mottages tacksamt!


Tröttboll

Jag somnade visst i soffan. Har kanske inte sovit helt jättebäst med tanke på sömnhostan? Vad vet jag? Trött är jag i alla fall. Mycket trött. Antar att allt det grå och blöta utanför inte hjälper energin heller... Men jag gillar regn. Det är mysigt. Och lätt att somna till... Inte helt perfekt när man försöker hitta energi att börja kampen med CSN. Ja, det är ju dags att börja tänka på det igen.


Dagens i-landsproblem är alltså: Hur ska jag göra för att tvinga i mig själv lite energi så jag kan ta tag i tråkigheterna som förhoppningsvis leder till roligheter? Motivera mera! Ja, det är en bra grej! Synd att man inte kan plocka fram en glad regnbåge ur en låda och bara kasta den i ansiktet på sig själv när det är grått. Känns som det skulle ge hur mycket energi som helst på något vis.


Min underbara karl

Igår så skämtade jag så klart när jag skrev att jag borde övertala J-man att skriva kärlekslappar varje morgon. I morse upptäckte jag dock att han just idag gjort precis det. Fem lappar spridda i lägenheten med kärlek bara till mig! Är det inte underbart att bli bortskämd ibland?


På hallspegeln

Usch och fy


Jag fick hosta sent igår kväll. Vilket chockade mig en gnutta weftersom jag inte haft det på hela dagen och inte heller kännt mig minsta krasslig, bara lite bakis-trött eftersom jag var ute i lördags. Jag chockades dock inte lika mycket av att plötsligt få hosta som att hosta så kraftigt att jag faktiskt kräktes. Inte så mycket tack och lov, men otrevligt är det alltid. Jag hatar att kräkas. Oavsett hur mycket eller lite jag kräks gråter jag.

J-man var en ängel som gav mig både glass och thé för att försöka lena halsen. Jag lyckades somna om mycket tidigare än jag trott, men min stackars älskling sov knappt alls i natt... Tydligen har jag hostat i sömnen. Hostat och gnytt. Kan inte varit det lättaste att somna till.
Published with Blogger-droid v1.7.3

söndag 17 juli 2011

Soffmys


Vi slöar i soffan och jag har svårt att lägga ifrån mig datorn trots att jag har världens finaste kille bredvid mig. Det är liksom lite för roligt med det nya. Inspirerande, samtidigt som jag inte har allt för mycket att berätta om.

Det bästa med att ha en så fin kille som jag har är dock att det inte spelar så stor roll om vi kramas eller inte när vi slöar i soffan såhär. Vi trivs så bra i varandras sällskap så att vi kan vara hur som helst. Varsin ände av soffan, en eller två utav oss med en dator eller tidning eller bok i knät eller ihopknutna som en liten boll. Oavsett vad så har vi puss-pausar. Det är en bra sak.

När katten klättrar i träd...

Jag var på fest igår och hade väldigt kul. För kul enligt vissa kanske... Men städat var det faktiskt ändå. En bunt trevliga människor som socialiserade sig helt enkelt. Skrattade och lärde känna nya människor gjorde jag. Pratade teater, teater, teater och livet i stort. Helt underbart! Iza var också med och hon var ganska mycket lugnare än mig... Inte tråkig alltså, bara lugnare. Vi bor ju åt samma håll också (praktiskt taget grannar) så vi följdes åt på hemvägen av förklarliga skäl. Och min busigaste katt-sida hoppade plötsligt fram vid Konsert och Kongress.


Inte min vackraste eller mest smickrande sida... Men, vad fan, man kan inte vara snygg jämt när man hittar på bus i världen.


Sjukt nöjd!

"Undrar hur jag ska komma ner igen?"


Alla bilder är tagna av Iza Palm som för övrigt erbjöd sig att hjälpa mig ner, men eftersom katter alltid landar på fötterna (säger vi) så tyckte jag att jag skulle klara mig själv. Det var inte ett så högt träd att risken för skador var överhängande heller. Hoppet (fallet) kan inte varit mycket mer än en meter, så för att göra mig illa hade jag behövt vara extra klantig.


Hoppsan!


Jag somnade visst i soffan och när jag vaknade möttes jag av det här. J-man hade upptäckt mig och bestämt sig för att inte störa, men lämna ett litet kärleksbevis istället.

På lappen står det att han älskar mig och skulle skämma bort mig så alla skulle dö av avund om han bara kunde... Ungefär. Mycket svårt att inte bli glad när man vaknar så kan jag lova!

(Undrar om man kan lura honom att skriva en sån där varje morgon? Svårt att vara morgonsur då. Fast det är nog bäst när det händer såhär utan förvarning... Mer äkta då.)
Published with Blogger-droid v1.7.3

Härligt!

Det börjar verkligen ta sig. Känner mig väldigt nöjd ska erkännas. Än så länge alltså. Jag har fått in de widgets jag vill ha och för tillfället räcker det här så oerhört fint för mig. Klart det kommer komma en annan header och så om ett tag... Men jag har ingen stress för en gångs skull. Bloggen känns inte ful. Den känns inte som ett kaos. Det känns bra. Lite tomt bara. Kanske därför jag uppdaterar varannan sekund.


Nu vaknade älsklingen också... Så jag lugnar mig en stund.


Med andra ord... Glöm inte lägga till mig ni som följt mig sen tidigare och de som känner sig sugna att börja följa mig nu. Ni som har bloglovin alltså... Har man inte det får man göra som man brukar göra!

Nervöst

Oerhört spännande hur nervös man kan bli av att göra ett enkelt byte. Man vill ju ogärna tappa sina besökare. Flera av mina läsare (egentligen alla, men vissa märks mer än andra) betyder väldigt mycket för mig och jag skulle bli jätteledsen om de inte vill fortsätta följa mig nu.

För övrigt så verkar ju mobilappen fungera klockrent, sitter med mobilen nu trots att datorn bara är en meter bort. Var ju tvungen att testa liksom!

Dessutom är jag glad att J-man fortfarande sover. Jag känner mig pinsamt gasig eftersom jag är bakis... Inte redo för det än. Hur fånigt det än verkar.
Published with Blogger-droid v1.7.3

En ny plats

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att testa en ny bloggportal. Om jag trivs eller inte kan ju bara tiden utvisa, men so far so good som man säger. Alltid spännande med nya saker! Dessutom är jag väldigt glad att ha bloggadressen just så som jag vill ha den och nu ska jag förhoppningsvis kunna blogga vettigt från mobilen (äntligen).

Min gamla blogg (http://jonesythekatt.blogg.se) kommer finnas kvar. Det finns mycket kärlek där och jag vill inte förlora något, den kommer dock inte vara aktiv om jag inte bestämmer mig för att helt byta tillbaka. Du behöver dock inte oroa dig för att jag ska börja hoppa från bloggportal till bloggportal nu, det är nämligen inte min grej. Anledningen till att jag byter över huvud taget är just för att jag saknar mobilappen. Även adressen är skönt att få som jag vill, men jag hade lika gärna kunnat stanna på blogg.se om det bara var den ändringen jag ville ha.


Det är mycket att pilla med innan jag kommer känna mig riktigt hemma än så länge. Det kommer dock ta en stund att lista ut hur jag ska få in min twitter och dayviews här. Allt är ju nytt och spännande! Men på något sätt ska det väl gå. Lite i taget bara.