Pretty awesome weekend

Mestadels i alla fall. Hade ett litet bråk med mitt illamående på fredagen, men annars så! Den dagen var för övrigt full av aktivitet för en gångs skull. Långpromenad, besök på sjukhuset och middag ute. Much awesomeness!

Lördagen ägnades åt picknick med J-man, hans bror och svärmor. Senare på kvällen blev det bio med J-man och svärmor. Vi såg Minions. Den är precis så söt som jag föreställt mig och hade många roliga stunder! Efter bion gick jag och J-man hem och tog det lugnt. Skönt att få tid för varandra också. Vilket vi passade på att få ännu mer på söndagen! Den spenderades med lite shopping då J-man vunnit (eller hur det var) ett presentkort och behövde inhandla lite nya kläder. Det blev badmintonrack och bollar till oss båda också och ett par lätta hantlar till mig. Sedan passade vi på att köpa frukt och andra godsaker och spenderade resten av dagen och kvällen med filmmys och allmänt livsnjutande. Pretty awesome weekend som sagt.

Nu borde jag ha lagt in lite bilder från helgen, men jag var alldeles för upptagen med att ha det bra för att komma ihåg att bry mig om sådant. Något kom förvisso upp på instagram om man följer mig där.

Får se om det blir fler långpromenader framöver, då ska jag försöka komma ihåg att ta med min kamera. Det är inte så mycket som är intressant att fota i lägenheten just nu liksom. Om man inte gillar lådor och då är vi ändå bara i inledningsfasen fortfarande så att säga. Vi vet fortfarande inte flyttdatum och det är faktiskt rätt jobbigt. Visst att vi vet att det senast blir september hur vi än gör, men om vi får flytta i augusti börjar det bli bråttom nu! Vi vill veta! Men det kommer. Och vi längtar!

Förändring på g igen

Det händer saker. Jag har nästan glömt bort att jag bygger om i bloggen, men bara nästan. Dock känner jag väl att jag har annat att prioritera just nu.

Vi ska flytta. Inte från staden, men en bit från där vi bor nu. Än så länge är det tid kvar (vi ska skriva på kontraktet idag och flytt sker i augusti eller september beroende på hur det går med ny hyresgäst till vår nuvarande lägenhet). Vi kan knappt vänta! Den nya lägenheten har ett stort och fint kök, en jättestor balkong, två toaletter och både disk- och tvättmaskin. Det rummet som ska bli "kontor" känns trångt, men i övrigt så tror jag att det blir lättare att möblera den nya än den vi bor i nu. Om jag har rätt eller fel får vi se. I vilket fall har vi redan påbörjat packning och rensning lite smått. Vi misstänker dock (båda två) att vi kommer rensa ännu mer när vi packar upp i nya och ser vad vi får plats med och inte. Helt otroligt hur mycket saker vi lyckats samla på oss egentligen.

Utsikt från soffan just nu.

När jag gjorde min första klädrensning, tror det var under förra året, så förundrades jag över hur mycket kläder som fanns kvar trots att jag donerade flera säckar med kläder (minst två, men tror det var tre eller fyra egentligen). Hur sjutton fick allt plats? Det som är kvar får ju knappt det ens. Jag har en stark misstanke att detsamma kommer gälla allt som rensas. Vart kommer allt ifrån? I alla fall jag har förvisso en tendens att spara på allt möjligt. Jag kan ju komma att behöva det. Dessutom har jag för det mesta haft ont om pengar så det har känts logiskt att spara. För att slippa köpa nytt. Jag är kanske inte så bra på att avgöra vad som är vettigt att spara och inte och hur mycket plats det tar alla gånger dock... Balansen däremellan. Vad som är slöseri och vad som bara är skräpsamlande.

Hur som helst är det igång. Bloggen blir snyggare när jag orkar. Och så är det med det.

Det här med att vara ute i god tid

Jag tycker om att vara ute i god tid om jag har möjlighet. Det gäller det mesta som inte är tråkigt i alla fall (tänker inte låtsas att jag inte kan vara en prokrastineringsexpert när det kommer till städning och läxläsning eller liknande). Det är väl väldigt vanligt antar jag. Att planera roliga saker månader i förväg liksom. Att vara på plats en halvtimme innan alla andra för att man är förväntansfull och så vidare.

I vilket fall så fick jag för någon månad eller så sedan veta att en gammal vän i England ska gifta sig! Jag träffade honom senast i slutet av sommaren och fick då träffa hans fästmö (fast då var de inte förlovade än) för första gången. Jag fattade omedelbart tycke för henne och J-man, som inte träffat någon av dem förut, blev också väldigt förtjust. Jättekul! Och nästa år blir det alltså bröllop. Nästa år! Det är ju hundra år dit! Nej, men du förstår. Det ska bli så himla roligt och jag är lite otålig.

Något som jag tycker är rätt klurigt med just bröllop (och nu har jag faktiskt inte varit på så många) är klädseln. Jag vet inte ens vad de har för klädkod och redan suckar jag över avsaknaden av finkläder i min garderob. Det är nämligen så att jag misstänker att det kommer vara ett rätt tjusigt bröllop, minns att jag sett bruden prata om att de tittat på lite slott för vigseln, och jag vill ju varken vara under- eller överklädd. Och hur fryser man inte ihjäl i exempelvis en balliknande klänning förresten? Om det nu blir klädkoden. När jag själv gifte mig tror jag det var mycket adrenalin som gjorde att jag inte kände någon kyla ens på kvällen när det inte var så varmt längre.

Men jag måste chilla lite. Som redan sagt så vet jag inte ens vad de ska ha för klädkod och skulle jag köpa en klänning nu är det ju inte säkert att den passar då. Det kan liksom hända ganska mycket med en kropp på ett år. Den kan bli större eller mindre, den kan också stanna precis som den är, men det kan jag omöjligt veta nu. Ser fram emot att shoppa finkläder dock. Det är ju inte så ofta man får möjlighet att göra det.

Vinterpälsen

Precis som varje vinter så har jag inte brytt mig det minsta om att raka mina ben. Varför ska jag gå miste om den extra isoleringen när det är så kallt resonerar jag. Min man har dessutom gift sig med mig för att han älskar hela mig och inte min eventuella avsaknad av hår, så honom stör det inte heller om du nu skulle undra.

Jag kan i alla fall tycka att det är lite roligt med mina håriga ben. Främst känslan av ett kraftfält omkring dem när jag går omkring i lägenheten efter att ha burit strumpbyxor eller liknande och därmed gjort mina fjun fulla av statisk elektricitet. Varje gång jag tar ett steg gör jag dova laserljud i mitt huvud. Woooooom, wooooom...

Sådan är jag.

Julen 2013

Det ryktas om att det är julafton imorgon. Här hemma har vi inte en enda pinal som påminner om julen framme så det känns faktiskt mest märkligt. Sedan kanske det inte blir bättre av avsaknaden av snö heller, men för mig som är så otroligt negativt inställd mot kyla så känns det ändå rätt okej. Sen är varken jag eller J-man särskilt "juliga" som personer heller. Mest är det ju att man har en "ursäkt" att träffa familjen som gör det trevligt så här års. Och det ska vi ju göra. Träffa familjen alltså.

Sessan har varit en del av min familj i åratal, så hon kommer självklart fira julafton med oss i år. Även svågern följer med när vi firar hos min far i Norrköping. Bara massor kul folk! Stor potential att bli en av de bästa jularna någonsin helt enkelt. Nästan lite synd att vi inte kan plocka med katterna också... Misstänker att de inte direkt skulle uppskatta resandet.

Okej, vi har glögg och det är ju lite juligt i alla fall.

Nu är det bara det eviga i-landsproblemet rörande vad sjutton man ska ha på sig! Men det löser sig. Jag ska gräva i garderoben och hitta just det där som jag nästan glömt och som kommer passa perfekt. Annars får jag använda min fantasi. Det är jag ju faktiskt riktigt bra på... Har jag hört.

God jul!

Netflix

Vi har skaffat sådan där apple tv. J-man är jättelycklig. Han har pratat om det länge och nu har det helt enkelt blivit verklighet. Styra tv'n med mobilen och det där... Jag var väl mindre imponerad, mest intresserad av huruvida detta skulle innebära att vi sa upp tv-boxen eller inte. Vi har ju ett konto på viaplay redan.

Så finns plötsligt netflix där. Jag har hört en del om det, men tänkt att "netflix och viaplay är väl mer eller mindre samma sak även om utbutet skiljer sig lite". Första månaden gratis och billig i fortsättningen så vi tänkte att vi testar i alla fall. Och det är inte samma sak. Visst hade jag rätt i att utbudet skiljer sig lite, men det känns verkligen som att netflix har så mycket mer. Varför berättade ingen det för mig? Bye, bye tv-boxen i vilket fall. Onödiga pengar på något som inte används.

Självklart passade jag även på att kolla in Orange is the new Black som jag hört lite viskningar om. Om jag fastnade? Ja. Lite lagom mörk men ändå ganska varm humor funkar bra i fängelsemiljö. Flera karaktärer man faktiskt tycker om. Jo, jag gillar't helt enkelt.

Håller även på att förvandla J-man till Who-vian och planerar att slänga in honom i Buffy-verse, har nämligen för mig att alla säsongerna finns. Awesome.

Glad och bortskämd

Igår kom snön till Linköping. Vilket känns som att det var på tiden, det är ändå december nu. Dessutom fick jag en ny dator av J-man. Han har gjort en helt egen julkalender till mig och det var gårdagens lucka. En ny dator. Jag är så galet bortskämd!

Den nya datorn är döpt till Daenerys efter karaktären i Game of Thrones (för den som inte vet vad det är rekommenderar jag google, för då har du missat något). Önskar mig ett nytt os eftersom att jag, som misstänkt, inte alls är förtjust i windows 8. Men det är å andra sidan ett i-landsproblem av rang. På ena eller andra viset löser det sig liksom.

Men jo, det är lite äckligt hur bra allting är ibland. Fast fint så klart. Galet fint.

Livet rullar på

Jag tänker ganska ofta på hur himla bra jag har det egentligen. Det är inte så att mitt liv alltid varit en dans på taggfria rosor (vems liv är det?), men nu är det faktiskt helt fantastiskt. Jag har träffat en man som är helt fantastisk. Bara där blir ju hela livet mer fullt av färger än grått och trist. En fantasi som blev verklighet på många sätt. Som jag tidigare berättat både en och två gånger så hade jag mer eller mindre gett upp hoppet om att träffa någon som kunde älska mig som jag är och vara villig att arbeta tillsammans med mig i en relation. Så stog han plötsligt där. Rätt person och uppenbarligen helt rätt tidpunkt. Helt galet vilken tur jag haft!

Och inte bara det. Jag har faktiskt många helt fantastiska vänner. Vänner som jag inte längre träffar varje dag, men som finns för mig oavsett vad som händer. Vänner som inte ställer krav eller stjäl energi utan som ger och ger så mycket glädje och kärlek och intellektuellt utbyte i mängder och allt emellan. Människor som tar hand om och ibland behöver bli omhändertagna. Människor som aldrig glömmer bort en eller dömer ut en även om det tar lång tid mellan gångerna man ses eller hörs. Helt fantastiska människor. Riktiga vänner. Sådana som jag haft turen att, till viss del, kunnat ta för givna för att jag trodde att alla nära vänner behandlade varandra på det sättet. Det var först när jag kom till Linköping och stötte på andra kretsar som jag insåg att det finns människor som inte har en enda vän som är så nära och fantastisk som många av mina är. Något jag kanske aldrig kommer förstå till fullo tack vare de fina människorna som vandrat rakt in i mitt liv.

Dessutom så lever jag väldigt gott. Jag vet att det alltid finns mat hemma, jag har till och med lyxen att kunna känna att det inte finns något jag är "sugen" på för jag kommer inte svälta för det. Det här att ha möjligheten att kunna välja själv är helt fantastisk. Så galet mycket lyx. Faktiskt. Att jag dessutom har alla tekniska prylar jag kunnat drömma om, en stor säng, mängder av fantastiska böcker och mycket mer gör ju inte tillvaron sämre. Saker är inte viktiga för lycka, verkligen inte, det är bara mer lyx. Fy fan vad jag är bortskämd! Och fan vad jag är tacksam över det. Inte minst för att det är en del i att jag faktiskt har möjlighet att hjälpa andra när det skiter sig. För det gör det (och det pratar vi mer om en annan dag, för det blir långt och jag kommer bli arg).

Så mycket att vara tacksam över medan livet rullar på i samma takt som alltid. Det finns så mycket mer än det jag redan räknat upp, men det kan räcka för tillfället. Viktigast, för mig, är att jag fortsätter komma ihåg vilken tur jag har. Hur fint livet faktiskt är.

Vad är du tacksam över?

Happy feet!

Okej, så här är det. Jag vet att de är fula, det är kanske delvis därför jag älskar dem, men framför allt så tycker jag att de är galet sköna. Jag pratar alltså om tåstrumpor.

Det var rätt länge sedan jag hörde om tåstrumpor första gången. Ett antal år sedan så att säga. Jag blev kär i idén på en gång, att slippa ha mina stackars tår "ihopklibbade" mot varandra i strumporna. Jag är inget fan av strumpor som du kanske vet. Har ett visst hat mot dem... Men raggsockor är bra när det är kallt, det står jag för.

I vilket fall så kom jag att tänka på dem igen för ett par veckor sedan, vilket resulterade i googling. Tåstrumpor är ju ändå något som inte kan försvinna resonerade jag och jag hade rätt. Jag hittade en svensk sida, strumpbutiken.com (ja, de har flera sorter, men jag tänker skicka dig direkt till tåstrumporna for obvious reasons), som säljer tåstrumpor. När jag har råd så kommer jag byta ut alla mina strumpor till sådana. Undantaget är raggsockor som man ändå har över andra strumpor, i alla fall om man är jag.

Sedan blev det så klart en sväng på Tradera. Det mesta går ju att hitta där. Snabbt blev fem par tåstrumpor hemklickade för nästan inga pengar alls! Enda problemen med dem är att de inte har någon häl, vilket jag föredrar i en strumpa, och är väldigt låga. Fortfarande sköna dock!

Det syns ju att vi har katter i alla fall.

Mer tåstrumpor till folket! Så tycker i alla fall jag (och tycker du att det är obekvämt att använda tåstrumpor tycker jag absolut att du ska låta bli att använda dem). Någon dag ska jag lära mig sticka hälar så jag kan fylla på förrådet av raggsockor också. Kombinationen kommer hålla mina fötter glada hela vintern.

Den finaste present jag någonsin fått

Den som har mig på instagram och/eller facebook har redan sett det här, men ändå. Det är så fint så jag vill dela med mig överallt!

När J-man var mycket yngre än han är nu så hade han slöjd i skolan, liksom de flesta av oss. Där gjorde han denna lilla "plakett", ett hjärta av guld på en bakgrund av rött. När frågan om "vem den lyckliga tjejen" var kom från läraren svarade han "det vet jag inte än" för den han skulle ge den till var nämligen tjejen som skulle bli hans fru.

99/2/28 står det där om man tittar noga
(och vet vad det står för att maken redan tytt sin handstil).

Innan han träffade mig skulle han hinna bestämma sig för att han visserligen aldrig skulle gifta sig och sedan ändra sig igen (som vi vet), men han hade kvar den i alla fall.

Så kom det en dag då vi hade utrensning i lägenheten, den dagen var igår och vi är inte klara än, och plaketten hittades igen. J-man mindes historien från förr och berättade den för mig samtidigt som jag fick plaketten av honom. En sådan där present som jag aldrig hade tänkt mig att jag kunde få.

J-man har visst alltid varit en romantiker helt enkelt. Och jag tycker att det är fint. Tänk så det kan gå!

Solgudens ö

Ett par dagar in i bröllopsresan sitter vi trötta i hotellets restaurang. Vi har precis ätit frukost och passar på att surfa lite eftersom vi ändå har tillgång till internet, om än ett långsamt och instabilt sådant (man märker hur bortskämd man är med sånt hemma). Men det är mysigt här. Vi har tid för varandra, läsning, bad, utforskande av ön... Ja, allt sånt som vi önskat för vår resa. Att stressa ner efter bröllopsplanering och allt sådant där.

J-man säger att jag behöver träna på att ha tråkigt och visst stämmer det. Mest av allt behöver jag dock träna på att slappna av. Sånt har jag aldrig riktigt sysslat med då ångest och sånt kul varit starkt närvarande i mitt liv, men man lär sig och det är spännande det med på sina sätt.

Vi verkar i alla fall ha valt helt rätt plats på ön för oss. Det är ganska mycket turister, visserligen, men pulsen är lugn och avslappnad för det mesta, folket trevliga och maten god. Vi var i Rhodos stad en eftermiddag och vantrivdes också... Inkastare är jobbiga vart man än är tycker jag. Hur det kan vara en bra idé med inkastare när alla de pratar med (attackerar) blir irriterade? I alla fall så har jag aldrig hört om någon som tycker det är kul. Kanske finns de med.

Idag blir det nog lugnt och fokus på skugga i alla fall. Stackars J-man brände sig igår så vi vill inte göra det värre så klart. Kanske spelar vi lite Heroes 3 på rummet, sätter oss i skuggan vid poolen och läser eller något annat tills det blir lite mörkare ute (ikväll alltså). Kanske ringer vi frisören som vi blev tipsade om igår. Kanske glömmer vi bort hur man är still igen och hyr en bil. Möjligheterna är många! Och vi har det väldigt bra.

Oj, oj, oj...

I lördags var det dags. Vi blev man och fru och det var helt fantastiskt, underbart. Vi har fortfarande inte landat än. Vem vet hur lång tid det tar? Det är efterskalv av 15 månaders planering blandat med lycka, oförståelse över att det är klart, vågor av minnesbilder och så försök att landa i vardagen. Svårt att beskriva.

Än så länge har vi inte mycket bilder från dagen. Jag väntar med att skriva om allt det underbara tills vi har fått dem, för enkelhetens skull. Däremot har vi tittat på inspelningen av vigseln och gråtit lyckotårar. Jag hade inte alls någon minneslucka gällande vigseln så som jag hört att man kan få mitt bland alla känslor, det enda jag inte minns är vad jag och J-man viskade om där framme. Inte exakt i alla fall. Klart vi viskade om hur vi kände oss, J-man sa att jag var vacker (han hade ju faktiskt inte fått se mig i klänningen innan) och "vad sjutton ska jag göra med mina händer".

Vi hade också en filmkamera på festen som folk kunde spela in hälsningar på, tyvärr dog visst batteriet innan alla fick en chans... Men vi har skrattat och gråtit oss igenom det som fanns i alla fall. Vi har så otroligt fantastiska människor omkring oss.

Jo, men mycket känslor då. Det kommer bli ett långt inlägg när vi väl fått alla bilder. Det kanske går att stå ut med?

Insåg precis att jag borde varit på Hemslöjden och hjälpt till att packa ihop klassens utställning igår också. Fan. Hjärnan har inte helt startat än som sagt. Får hoppas att de förlåter mig.

Möhippan...

Nu är det en vecka sedan jag blev kidnappad för möhippa och idag var det J-mans tur. Strax efter åtta i morse stormade grabbsen in och väckte min blivande med buller och brak. Så självklart tänker jag tillbaka till hur det var för mig för en vecka sedan. En fantastisk dag, med något lugnare start.

Förra fredagen hade jag och J-man haft en helt fantastisk kväll. J-man tyckte att vi behövde unna oss något speciellt och glömma stressen en stund så han bjöd ut mig på date. Mat på fin restaurang, med gott vin och tid bara för oss. Lägligt, med tanke på att han visste vad som skulle komma dagen efter.

Så på lördagen gick vi upp tidigt. Passade på att göra det när vi ändå bara hade tagit det lugnt dagen innan och vi satt i soffan och tittade på Nightmare on Elm Street 3 när det frenetiskt började ringa på dörren och mina tärnor kom inrusande i lägenheten.

Det tog ett par sekunder för mig att fatta vad som hände. Jag hade verkligen inte en aning. Att J-man väcker mig med kaffe på sängen är inte ovanligt även om det inte är varje dag det sker liksom. Jag fick i alla fall en lapp med instruktioner, saker jag skulle packa och en tillsägelse att klä mig i oömma kläder. Så det var bara att sätta igång!

Snabb som jag är var jag snart klar och i bilen på väg mot Norrköping. Då det var min kära syster som körde var det lite av ett äventyr i sig. Hon brukar inte köra i Linköping så vi körkortslösa fick guida ut ur staden. Hur som helst hade jag vid det här laget också fått en tjusig slöja av Sessan, en hon gjort helt själv och stuckit sig många gånger i fingrarna för. Så en man av tyll, en Redbull i handen och ingen aning om vart vi var på väg eller vad som skulle hända. Glad och förvirrad kan man säga.

Vi kom fram till Vildmarkskampen hur som helst och mötte upp några fler. Femkamp stod på schemat och det var skyddskläder och lagindelning på en gång. Vi var sju så vårat lag fick en extra, men det fick vi lösa på vägen. På ko-fotbollen hade vi till exempel avbytare och en gren kunde ändå inte en av tjejerna vara med på i och med en tidigare skada. Och på tal om skador fick vi skriva på papper om att vi gjorde allt på egen risk innan vi satte igång också. tryggt och det.

Det var i alla fall hysteriskt roligt! Ko-fotbollen var en enda lång skrattfest. Man såg ingenting förutom genom två hål i kons näsa och alla sprang mest omkring och skrek "vart är den, vart är den" varvat med något "vart är jag" och lite sparkar i luften på måfå utifall det skulle råka finnas en boll där. På något vis lyckades jag dock göra två mål, hur vet jag inte alls med tanke på att jag har noll bollkänsla och dessutom bollskräck, och med Lady Ms mål gjorde det oss till vinnare av den grenen. Hysteriskt!

Sen skulle vi sitta på en trästock och försöka ha ner varandra med hjälp av två stora, långa kudd-grejer (du ser vad jag menar på bilden hoppas jag). Syster mot syster tyckte det andra och det var ju intressant för vi är båda väldigt envisa jag och min syster. Vi hade de längsta matcherna är jag rätt säker på. Min syster är dessutom rätt mycket starkare än jag, hon tränar faktiskt och rör på sig och sånt där som är bra för kroppen medan jag är rätt stillasittande i mitt skapande nu för tiden. Så jag trodde att hon skulle välta mig rätt fort. Men... Jag är tydligen väldigt stadig och balansen är helt okej den med. tror inte vi har skrattat ihop så mycket på flera år! Syrran kämpade och tog i med avgrundsvrål medan jag skrattade så jag nästan trodde att jag skulle kräkas. Hon fick ner mig till slut dock. Båda gångerna.

Sen var det en pussel-grej som vi fick slå ihop lagen för. Den var kanske inte jättekul, men vi gjorde upptäckten att min moster minsann är en gladiator  i smyg! Snabb, stark och energisk! Starkare än oss allihop trots att hon inte är särskilt stor. Så.. Min moster är ascool. Så det så.

Så var det någon slags race där vi fick gå på skidor som var gjorda för fler och sedan på styltor. Det var i princip katastrof. Skidorna gick väl okej, men styltor var verkligen inte våran grej alls. Jag skrek och skrattade, skrek och skrattade hela vägen. Man kan väl säga som så att mitt lag inte vann den ronden.

Och så sumo-brottning som avslutning! Också skratt hela vägen. Jag och syrran i närkamp igen, men den här gången var det inte svårt att få ner mig på mattan. Vi kunde knappt röra oss, korta som vi är och balansen var inte alls med mig i den där dräkten. Den enda som faktiskt kunde röra sig i den var faktiskt Sessan, men så är hon ju en sisådär 20 centimeter längre än oss andra också. Blondie snubblade under hennes match och gjorde världens snyggaste faceplant in i motståndarens ena handske. Jag skrattade så jag nästan grät. Och ingen blev skadad.

Efter det blev det hamburgare och champagne i solen. Lite mobbing av ett annan gäng som var där och gjorde höjdbanan (okej, inte mobbing men lite retsamma kommentarer till de som inte såg rädda ut i alla fall, man är faktiskt inte taskig mot någon som utmanar sin rädsla). Sedan blev det en liten tur till Sörping och fika innan nästa grej. Vi var tydligen före i tidsschemat.

Så från supermys i Sörping till mer supermys på Grand Hotell i Norrköping. Nämligen bubbelpool med tjejerna! Och champagne! Ackompanjerat med ett tal a la Sessan dessutom. Det är inte var dag det händer! En lyxig handmassage till mig också innan maten och jag kände mig som en degklump. Adrenalin som bytts till lugn och avslappning. Jag kunde gått hem där och då och varit hur nöjd och glad som helst. Men det gjorde jag ju inte. Syrran tvingade i mig världens äckligaste shot (ockej inte väldens äckligaste kanske, men äcklig i alla fall) innan hon begav sig och det tog inte så lång stund innan partyt kom igång. Mer party än vi trodde vi skulle orka faktiskt! Men detaljerna av det är inte så viktiga för andra än vi som var där. Vi var kvar till stängning i alla fall, jag, Sessan och Blondie. Ingen utav oss var nykter, men alla var glada! J-man, den underbare ängeln, hämtade mig i Norrköping och tog mig ända hem. Han är liksom bäst.

Well... Det var min möhippa. I princip. Jag hade så jävla kul och det är helt sjukt att mina vänner (i synnerhet Sessan som hållt i allt) gjorde en sådan här sak för mig. Helt galet! Det enda jag skulle vilja göra annorlunda är att jag borde laddat mobilen innan, för den dog på kvällen, men jag visste ju liksom inte att jag skulle iväg. Och med tanke på att det är det enda jag skulle vilja ha annorlunda så förstår du nog att det var helt fantastiskt, otroligt awesome!

Jag hoppas att J-man får en minst lika bra dag idag också (jag tror att han får det). Han har i alla fall börjat med att hoppa fallskärm, höjdrädd som han är, så det är en bra start.

Det känns i alla fall nyttigt!

Juicemaskinen är awesome. Färsk apelsin/morot/äpple-juice bara sådär! Frågan är hur länge det kommer vara såhär kul... Det finns ju alltid en period i början när man skaffat en ny pryl där man använder den hela tiden. Sen undrar jag hur mycket frukt och grönsaker vi kommer ha råd att göra juice av månaderna igenom. Det blir rätt dyrt efter ett tag och vi har ju redan en del utgifter i och med bröllopet. Fast det är klart mycket godare än juicen man köper i affären! True story.

Bra grejer

Jag har varit rolig på twitter idag. I alla fall tycker jag det och det är väl egentligen det viktigaste, att man uppskattar sig själv. Och allt började med Groupon. Deras halvirriterande jäkla brev med erbjudanden som kommer varenda dag, de där som nästan aldrig innehåller något vettigt men jag är för lat för att säga upp.

Lykantropi versus mens. Fantastiskt! Så jag har gått omkring och sagt till J-man att jag är en varulv hela dagen. Det är varulvsvecka, jag är lykantropisk. Helt plötsligt blev det mycket roligare med det där som hör till att vara kvinna. Faktiskt den grej jag gillar minst med att vara kvinna om jag ska vara ärlig... Men ändå, det har sin funktion och allt det där.

Mer bra grejer är för övrigt tangentbordet till min iPad som J-man gav mig i present igår. Lättare att skriva när man ser hela skärmen, faktiskt, så det underlättar om jag ska blogga eller när jag håller på med mina listor för bröllopet (jo, när det gäller det så blev jag tvungen, att ha koll på gästerna och deras allergier med mera utan listor är typ omöjligt). Lite ovant att Ä-knappen är på fel ställe, men annars så är det som vanligt fast mindre. Awesome! Precis som J-man. Fast J-man är mer än awesome så klart. Om du nu råkat missa det.

Sen har vi också råkat skaffa oss en juicemaskin. Vilket i sig är rätt spännande faktiskt, för oss. Premiären för den blev broccoli/selleri/äpple-juice. Helt klart en ny upplevelse! J-man gillade det ändå, trots att "nyttigt inte kan vara gott", själv vet jag inte... Det smakade inte illa, men kanske inte heller gott... Det får bli mer experimenterande innan jag bestämmer mig helt enkelt. Färsk äppel- och apelsinjuice däremot! Mmm...

Bilder från Thailand (många bilder)

Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord och det stämmer ofta tycker jag. Så här kommer lite bilder från Thailand! Vi tog över 400 stycken så alla får inte vara med... Skulle bli lite väl mastigt. Dessutom så är inte alla bilder kul för folk som inte var där heller! Oh, the memories!

Första bilden i Thailand! Mat efter resan liksom...

Pappa och jag, precis samma tillfälle faktiskt.

Bangkok

Smog... Yep, Bangkok är marinerat.

Uppe i Bangkoks högsta byggnad. Vid det laget hade vi inte sovit på  mer är 24 timmar så det där med att registrera vad grejer heter och sånt... Nej, det gjorde vi inte. Men det var coolt! Plattformen roterade runt tornet så man kunde stå still och ändå se allt!

Resedagboken vi köpte på 7eleven!

Vi besökte ett litet tempel...

Flaskkondomer för att drycken inte skulle bli omedelbart varm så klart...

Nästa plats!

Åh, denna mat! Allt, allt, allt var gott! Ingen utav oss hade minsta problem med maten, det var bara...  Awesome.

Så här kan man bo.

Stranden...

Minibanan!

Och frukt i mängder så klart!

Vänstertrafik och grejer...

I Thailand är det bara föraren som har hjälm. Även när de sitter fyra på samma moppe. Vi var dock bara två.

Och mer mat! Pizza med thai-topping.

Besök hos skräddaren... J-man fick sin smoking uppsydd!

På båten mot Kho Payam och ö-livet!

Framme...

Så här kan man bo!

Viktigt med myggnät när man bor i bungalow. Vi hade el endast mellan ca 19-23 på kvällen, så man fick passa på att försöka somna medan man fortfarande hade fläkt. Övrig tid på dygnet hade man ju ingen sån.. Och det är varmt.

Litet och spartanskt. Allt man behöver!

Lyxigt med rinnande vatten!

Toaletten spolar man enkelt med en hink vatten. Det var på toaletten vi hade grodor nätterna igenom. De satt där och stirrade på en när man gjorde sin grej och så var det inte mer med det.

Beachlife...

I Thailand har man is i ölen. Skulle aldrig ha det hemma i Sverie, men i Thailand så.. It makes sense.

Palm!!!

Färsk mango.. Bäst... Mmm...

På båttur runt ön. Det skulle vara snorkling, men vattnet var för grumligt  tyvärr.

Vackert var det i alla fall...

Läsning och bara ta det lugnt...

Och så spela spel med pappa!

Tillbaka hos skräddaren! Nöjd? Ja, alltså.. Lite kanske.

Vågor!

Friterad annanas med eukalyptushonung. Den du!

Och så sista bilden på resan... Flygplatsen.

Man kan säga som så att jag inte riktigt har ord att beskriva den här tiden. Vi längtar båda tillbaka, så mycket är säkert. Vi saknar lugnet och värmen och maten och människorna. Att inte veta vad klockan är eller ha några måsten. Bara sitta och prata med varandra, njuta, läsa, ta något gott att dricka... Bara vara. Ja, vi har ju haft det bra. Uppenbarligen.