Liten update!

Det finns massor att göra hela tiden och jag skrattar mig igenom större delen av dagarna tillsammans med mina kollegor, så jag har dåligt med tid som du vet. Trivs väldigt bra även om man känner att man är trött (fast mest i fötterna). Saknar J-man och katterna bara.. Men imorgon åker jag hem igen!

"Eeeen tijer!"

Det har precis varit en konsert för barn på våran scen och artisterna uppmanade barnen i publiken att komma fram och avslöja en hemlighet (som inte längre behöver vara hemlig) i mikrofonen... Fram kommer en liten tjej som troligen inte var mer än två år gammal och avslöjar att hon minsann är en tiger! Fantastisk hemlighet! Kan inte bli annat än lycklig av det! Då det gjorde hela min morgon.

För övrigt kan jag avslöja att jag fortfarande har det väldigt bra i Borlänge. Alla man jobbar med är helt underbara och man har mer kul än tråkigt hela tiden. Visst blir man trött, men aldrig tjurig för alla hjälper varandra att må bra hela tiden och förebygger dåligt humör och mående långt innan det ens hinner börja. Tänk om alla arbetslag fungerade så!

Jag har haft problem med att komma åt internet sedan igår och Bloglovin har slutat fungera nästan helt... Men jag lyckades läsa J-mans gästinlägg till slut! Visst är han underbar? Gav mig lite väl mycket cred bara... Kanske för att han inte har kommit på hur mycket han utvecklas helt själv, utan min hjälp? Han var lite nervös över vad du skulle tycka  om det han skrev så ge honom gärna en kommentar!

Nu ska jag fortsätta här på Peace & Love!
Kram!

Kraften som kommer med steget /J-man

- Hej! Det är jag som är J-man. Jag har snott Kattens blogg nu när hon är i Borlänge och jobbar på Peace & Love. Jag tänkte bara passa på att berätta lite kort om mig, vem jag är mer än Kattens fästman. 


Det som oftast kretsar i mitt huvud är, kärlek, sport, musik och personlig utveckling. Det som gör mig till just mig är att jag är unik som alla andra. Jag är mig själv, jag låter inte (längre) andra styra vem jag är, jag sätter mina egna värderingar, och jag skapar och står för mina egna åsikter. Jag älskar nu att utvecklas och jag älskar känslan som infinner sig när man inser att man precis för första gången gjort något man varit för rädd, osäker eller nervös för innan. Kraften som kommer med steget. Mitt personliga mål är nu att hela tiden försöka känna mig lugn och trygg i vem jag är, jag strävar efter att hela tiden känna att jag älskar den människan jag är. Varför? Jo, för kan jag inte älska mig själv, så kan jag inte heller älska någon annan, och kan då heller inte låta någon annan älska mig, och jag älskar Katten, jag vill aldrig dela mitt liv med någon annan, ingen annan människa har någonsin gett mig så mycket som hon, och de vore inte rättvist att inte låta henne älska mig tillbaka. Därför vågar jag säga att jag älskar mig själv, och det är mycket tack vare henne. 


Jag skrev i det tidigare inlägget "jag låter inte (längre) andra styra vem jag är..." och jag vill förklara varför. Förr så lät jag min omgivning styra vem jag var. Jag var allas bästa vän, hela tiden. Jag passade in i nästan vilket sällskap som helst, bara jag fick en dörr på glänt. Och de låter ju faktiskt väldigt bra, eller hur? Nästan fantastiskt bra. Men. Det är ett destruktivt beteende som nästan gjorde mig ensam. Jag gjorde mig tvingad till att hålla reda så himla många olika åsikter beteenden för att alltid passa in, så hjärnan var konstant trött, jag mådde aldrig bra för att jag aldrig tog tid för mig själv, och jag fiskade komplimanger av andra genom att slå ner på mig själv..

Katten träffade mig i samma skede som jag insett detta beteende, men innan jag egentligen förstod konsekvenserna av det. Jag försökte givetvis fly från arbetet de innebär att ändra på sig själv, för de är jobbigt, tar tid och jag är lat, och det är lättare att "bara få det att funka" istället för att bli nöjd och stolt över sig själv. Jag gick in i vårt förhållande med denna insikt precis nådd men jag kände styrkan i Katten, jag såg den direkt. Första gången vi satt där på Ågatan och tog en öl och pratade i timmar. Jag har aldrig  känt mig så trygg och varit så livrädd för en människa på samma gång. Den kvällen var perfekt, och starten på mitt livs resa. Jag älskar dig! 

Mannen på bilden är Kattens öde... Hoppas de går väl. 

//J-Man -> Out

Det var den dagen...

Jag är förvånansvärt trött. Samtidigt kanske det inte är så konstigt att jag är trött i och med att jag sedan mitt förra inlägg varit på en lång shoppingrunda. Köpte gummistövlar och läslampa, en filt ifall jag fryser trots sovsäcken och godis. Allt högst nödvändigt! Det är blött och kallt ute och man vill inte att blodsockret sjunker vid fel tillfälle. Det blir inte bra då helt enkelt. Läslampan är i och för sig mest egoistisk... Jag måste ju inte läsa på kvällen, men jag vill ha möjligheten om jag inte kan sova.

Väntar på att J-man ska höra av sig just nu. När jag pratat med honom ska jag borsta tänder och bädda ner mig. Kanske läsa lite. Imorgon tar det fart igen så jag tänker ta till vara på den tid jag är ledig. Vet inte hur mycket sådan tid jag kommer ha sedan liksom.

Lugnt och skönt...

Just nu ligger jag på min madrass i sovsalen och har det bra. Vi har proppats fulla av information hela förmiddagen så det är skönt att bara ta det lugnt. Lyssnar lite slött på andra som pratar och läser bloggar och tweets. Lite senare blir det att hänga med de andra och lära känna dem bättre. Underbart hur många trevliga och mysiga människor som kan samlas på samma plats! Svårt att inte känna dig välkommen i alla fall.

Börjar få grepp om vad som ska hända och ske under veckan också. Fortfarande lite nervös, men inte som förut så klart. Men lite hemlängtan har man ju.. Svårt att komma ifrån även om man har det bra. Tur att man har telefonen och kan messa och ringa älsklingen i alla fall!

Ja, jätteintressanta saker har jag inte att berätta just nu.. Bara att jag har det fint! På Twitter skriver jag lite annat, som även de som har mig på Facebook märker... Men det får du gärna läsa där istället. Kan få ett ryck och skriva inlägg om det, men eftersom jag inte vill lova saker jag inte säkert kan hålla så låter jag bli att lova ändå.

Borlänge då...

Anlände vid sex i eftermiddags ungefär och hittade en trevlig tjej att slå följe med till incheckningen. Bara det att vi gick lite fel så det blev rätt långt att gå... Vilket mest var jobbigt för att packningen faktiskt var väldigt tung och att jag började bli hungrig. Tror jag tappade tre kilo bara i ren svett under den promenaden faktiskt! Men vi kom rätt och jag hittade till skolan jag ska bo på i veckan också. Installerade mig och tog mig till en pizzeria. Stor pizza (trots att det var minsta modellen) som gick fort ner. Halva i alla fall... Amerikanska pizzor är rejäla kan jag lova! Väldigt gott också!

Sen passade jag på att prata med J-man i någon timme till mobilen dog. Saknar honom massor redan! Är ju så ovan att vara hemifrån! Och det är faktiskt mysigare att ligga i sin egen varma säng och lyssna på din kärleks andetag och katternas tisseltassel än att ligga på en upplåst madrass i ett rum med främlingar. Snart kommer de fick inte vara främlingar längre... Spännande det med.

Men nu är jag trött och ska i alla fall försöka sova. Behövs nog inför allt nytt imorgon.

God natt!

Folk

Folk som är såååå ledsna och sårade när det är de själva som gjort fel finns det gott om. Det är nämligen mycket lättare gör samvetet att försöka få andra att tycka synd om en än att svälja stoltheten och ta konsekvenserna. Har man gjort fel så ska man inte ha sympatier och konstigare än då är det inte.

Kan säga på en gång att jag inte har mycket respekt för människor som gnyr, gnäller och skyller ifrån sig så fort de gjort någon upprörd. Det är nämligen väldigt oärligt i mina ögon. Människor som upprepar samma beteende om och om igen och tror att det räcker med att bli ångerfull och be om ursäkt förtjänar lika lite respekt. De bevisar ju att de varken vill eller tycker att det är viktigt att bättra sig. De tycker inte att de behöver utvecklas även om de påstår annorlunda. I alla fall om man ska tro deras handlingar, vilket jag anser vara de bästa bevis man har för hur en människa fungerar och inte.

Är det då hårt, elakt och orättvist att känna avsmak för sådant här? Vad tycker du? Jag tycker inte att det är annat än rättvist eftersom jag alltid ger folk flera chanser att bevisa att de vill göra rätt för sig. Det är när gränsen är nådd som respekten tar slut och gränserna är olika för olika personer. Det är på grund av personkemi, hur nära man står varandra, hur stora fel personen gör och hur mycket den påstår att den vill bättra sig kontra verklig förbättring. Att bättra sig när man gjort någon ledsen/besviken eller vad det nu är gör man ju för att man tycker om och respekterar den personen. För att man vill att den ska bli glad.

För mig är det så självklart. Frågar igen: Vad tycker du?

Dripp dropp

Regnet verkligen ÖSER ner utanför tåget. Det är en typisk sådan sak jag tycker är mysig. Ljudet av regndroppar mot glas är bland det bästa som finns. Jag blir alltid lite filosofisk av mig när det regnar på riktigt och inte bara småskvätter lite.

Har mycket tankar som rör sig i mitt huvud just nu... Det är känslan av att vara förväntansfull och nervös blandat med irritation och stress. Saknaden efter J-man och katterna har redan börjat smyga sig på lite också bara för att jag vet att det är en vecka tills jag ser dem igen. Hjärnan är lurig på det sättet.

Har satt J-man på bröllopsbestyr i veckan i alla fall. Mer forskning på lokal och det är dags att hitta fotograf också. Så han ska se vad han kan göra. Älskar att han engagerar sig i planerna och faktiskt vill vara med. Det visar så tydligt att han vill det här lika mycket som jag! Så ska han välja musik till ceremonin också... Ja, inte all musik, men minst en låt och gärna hitta lite förslag också. Bara för att vi gifter oss borgligt blir det ju inte tyst och tråkigt!

Funderar mycket på hur man bäst hittar florist och hur bråttom det är med det. Och bröllopstårta! Jisses... Ringarna hoppas jag att vi ska ha råd att få hem relativt snart i alla fall. Längtar då jag blir tokig! När de är här så kan vi ta det när som, även om vi vill hålla oss till vårat datum så klart. Det är jobbigt att vänta även om tiden behövs, inte minst för ekonomins skull.

Vissa personer får mig dock stundvis att vilja gå emot mina egna drömmar och önskningar och bara skita i allt, rymma med J-man och ta med två vittnen och gifta oss i smyg. För att slippa krångel och onödig irritation. Men det är ju inte det vi vill och i slutändan får det väl bli då att de som stjälper mer än hjälper kanske får hålla sig undan bröllopet? Inte vill man ha någon som gör att man inte mår bra på plats på sin stora dag heller!

Många funderingar som sagt...

Alltså tåg...

Risk för flera tåginlägg. Hatar att åka tåg nämligen, det är så tråkigt. Så beroende på hur tråkigt jag får, hur batteriet och täckningen mår samt hur trött jag blir kan det bli lite inlägg. Ska åka tåg i två hela timmar nämligen! Skitjobbigt ju! Tycker jag i alla fall.

Tyvärr kanske det inte blir jätteintressanta inlägg... Tåg är ju inte så inspirerande. Inte för mig i alla fall. Fast jag har skrivit ett eller två bra inlägg under tågfärd... Vi får se. Märker jag att jag inte har nåt alls att säga så får jag kontrollera mig helt enkelt.

Suck och stön...

Nu börjar resan mot Borlänge. Jag har väldigt blandade känslor kan jag lova! Det ska bli jättespännande så klart, men jag som inte gillar att sova borta och är ovan att vara ifrån både katter och J-man... Tror det kommer bli bra så klart, men ändå... Du förstår.

Blev inte mycket bättre av att folk inte håller avtal heller. Inte för nerverna i alla fall. Men man lär sig ju hela tiden vem som är pålitlig och inte. Ska inte förlita mig på någon av dem i alla fall! Särskilt när det gäller bröllopet vill jag inte behöva oroa mig för människor dom inte går att lita på. Tror nog att de absolut flesta håller med mig där.

Så... Upp med humöret då!

Obligatoriskt kaffe på balkongen

Sitter i solen med min kaffe och svettas sådär som man gör när det är vindstilla... Lyckan! J-man sitter bredvid och kollar instagram. Han kom dessutom på en bra idé som vi kanske kan tillämpa under min tid i Borlänge! Han gav förslaget att han kan gästblogga under veckan! Det kanske inte blir så många inlägg, men bättre än inga ju.

Vad tycker du om det?

Peace & Love ya'll!

Imorgon åker jag till Borlänge och är borta en hel vecka. En hel vecka utan min älskade prins och mina små bebisar! Jag ska nämligen till Peace & Love och jobba under festivalen. Jag ska alltså inte hoppa omkring och vara full på en camping utan faktiskt jobba och vara duktig. Tror dock att det kommer bli många roliga stunder för det och jag får ju faktiskt se lite band och så själv också. Hur jag jobbar får jag veta på måndag dock...

2010 tog J-man med mig på Peace & Love och det var  efter den veckan jag visste att han var den rätte för mig.

Troligtvis blir mitt bloggande extremt lidande av min tid i Borlänge. Jag kommer inte ha tillgång till dator och kanske kommer det vara massor att göra hela tiden också. Mobilen är i alla fall med så står du ut med väldigt sporadiska mobilbloggar så kanske det går ändå...

Just nu är jag dock mest lite spänd. Nervös. Än så länge vet jag ite vad som väntar mig och det är lite läskigt. Fast inte obehagligt. Kommer ju ha människor som är i precis samma situation som jag runt mig hela veckan. Och J-man och jag kan alltid prata i telefon när tid finns och messa om det är något.

Alltså... Det där med "hen"...

Jag vill egentligen inte lägga mig i någon debatt. Känner inte att jag är påläst nog, samtidigt tycker jag inte att man ska behöva vara påläst för att förstå vad det handlar om. Att lägga till ett ord i språket är ju varken ovanligt eller konstigt. Det som är så märkligt är hur laddat just det här ordet verkar vara. Hen. Ett ord som kan användas när man inte vet könet på personen, om man vill. Man får i högsta grad använda sig av "han eller hon", "den", "personen" eller något annat om man är obekväm med "hen". I alla fall för hen-förespråkarna. Jag har inte sett någon hen-förespråkare som är emot att man låter bli att använda det. Vilket också är anledningen till att jag inte förstår motståndet de som väljer att använda det lilla ordet möter.

Själv har jag inte använt ordet i varken text eller tal innan det här inlägget. Inte som jag kan komma på... Än så länge har jag inte känt behov av att använda "hen". Jag har inte hamnat i en situation där det behövts än helt enkelt. Jag är dock ingen motståndare. Inte heller är jag förespråkare. Jag skulle i alla fall inte kalla mig förespråkare bara för att jag inte har något emot att det används och själv absolut kan tänka mig att använda det när det behövs. För visst finns det tillfällen då ett könsneutralt ord är behändigt? Jag upplever det absolut så i alla fall. Och vill jag då inte använda "den" eller "personen" eller så just då så kommer jag använda "hen". Inga konstigheter.

Vad tycker du om det här? Jag förstår inte att det är en debatt alls faktiskt. Man får väl göra som man vill? Det är ju inte på något sätt ett skällsord liksom...

Kan det vara så att del ett i utstyrseln är klar?

Jag är ju ett stort fan av Tradera, kanske svårt att missa det, och letar frekvent efter användbara saker där. Har letat skor till bröllopet länge (känns det som i alla fall) och det är verkligen inte lätt. Det mesta är för gulligt för mig. Eller för plåttrigt. Eller så är det för enkelt. Har också bestämt mig för att klacken inte får vara alldeles för hög heller eftersom jag ska ha dem en hel dag och inte vill behöva byta för att fötterna gör så ont att jag inte kan gå längre. Ja, sånt som man kanske tänker på när man ska gifta sig... Bekvämt mitt i allt det vackra. För mig är det i alla fall viktigt.

Så hittade jag ett par silversandaletter på Tradera i min storlek. Silverskor och helst öppna sådana är vad jag bestämt mig för. Jag vill kunna använda skorna även efter bröllopet, det räcker med att klänningen och slöjan bara kommer användas en gång, så mycket som möjligt som går att återanvända efteråt är bra tycker jag. Sen är jag ingen motståndare till begagnade saker heller, så länge det är i fint skick. Hur som helst så vann jag auktionen!

Så nu väntar jag... Hoppas innerligt att de sitter bra på foten när de kommer hem och att de känns lika bra i verkligheten som de gör på internet. I så fall är nämligen skorna till vigseln klara och vi kan checka av det från listan. En sak mindre att oroa sig för och leta febrilt efter. Jag är så förväntansfull!

Midsommar på balkongen

Jag har ju pratat lite lätt om hur vi fixar med balkongen i alla fall.. Igår blev det helt klart, tack vare hjälp från svärfar. Trallen är lagd, nya möbler köpta, en grill och så nät så katterna inte kan ramla ner. Pysen älskar det och är här ute (yepp, jag sitter på balkongen och skriver) så mycket han bara kan. Bus håller sig på golvet. Sedan han ramlade ut när han var liten verkar han ha utvecklat höjdskräck nämligen.

Innan vi fick upp nätet...

Jag är så sjukt lycklig över att vi fått ordning här ute äntligen. Så skönt att kunna ha öppet nu när det är varmt och att kunna sitta ute är så sjukt underskattat. Bara ta en kaffe eller något kallt och kanske läsa en bok. Blogga lite eller vad som helst. Åh, vad jag har längtat efter det här! Vet inte om J-man har förstått hur mycket jag längtat efter det faktiskt... Har sett det som det är och vi har inte haft råd innan, så då tjatar jag inte om det. Bara onödig energi.

Lycklig, men okontaktbar, katt. Det finns ju så mycket nytt att titta på här ute!

Försiktigt, försiktigt...

Bus vill inte vara i famnen här ute. Han får nästan panik bara av det. Som att man skulle slänga honom över kanten, trots att han vet att vi aldrig skulle göra något så hemskt mot honom. Och även om någon nu skulle försöka (nåde den säger jag bara) så går det inte nu när det finns nät. Pysen vill inte vara i famnen för att att hellre vill titta på allt som finns i världen istället. Nyfiknare misse kan man leta efter!

Och här sitter jag i motljus och är glad!

Vi har besök från Örebro över midsommar så det blir till att grilla och mysa ikväll. Precis lagom! Kanske skippar vi till och med att klä upp oss och kör på myskläder hela dagen? Sådant får märkas under dagen tror jag. Hur som helst.. This is life!

Evigt morgontrött

Jag gick upp en liten stund efter sju idag. Bättre än igår när man är i behov av sovmorgon, men jag hade gärna sovit en stund till om jag ska vara helt ärlig. Behövde dock gå upp för att hämta tvätt nere i tvättstugan. Vi hann inte få allt torrt igårkväll så det fick hänga i torkrummet under natten. Dessvärre utan värme eftersom fläkten låter så himla mycket och jag inte vill störa grannarna på första våningen bara för att jag tydligen är dålig på att planera.

Nu är det som det är i alla fall och jag njuter av mitt morgonkaffe samtidigt som jag ser på ett gammalt barnprogram "Goosebumps". J-man var inte alls förtjust i det... Undrar hur förtjust han kommer vara den dagen vi har barn och de ser samma saker om och om igen, saker som är för mindre barn och sådär jobbiga som barnprogram ibland är för vuxna? Tror han anpassar sig så klart, men det är helt klart spännande att spekulera. Något jag inte ser fram emot den dagen vi har barn är de tidiga morgnarna dock... Något som verkar omöjligt att komma ifrån som förälder.

Om jag var morgonpigg när jag var liten så har jag helt förträngt det. Även om jag kan tycka att det är jätteskönt att komma upp tidigt och ha hela dagen framför mig så kan jag inte minnas någon tid när jag hoppade ur sängen utan inre svordomar. Dagar med speciella händelser som man ser fram emot är så klart undantag. Vad värre är... Med den här morgontröttheten har ett väldigt dåligt morgonhumör följt. De flesta som känner mig (och definitivt de som bott med mig under åren) kan intyga den mindre smickrande sidan hos mig. Magiskt nog har J-man nog knappt behöva lida av det trots att vi varit tillsammans och bott ihop i mer än två år. Men det är nog för att han är magisk... Magisk för mig i alla fall.

Jag ska fortsätta vara trött en stund.. Sen ska jag se vad jag kan hitta på för nyttigheter här hemma så jag inte somnar i soffan som igår. Så onödigt ju! Ufos och Saras bröllopspresent ska i alla fall hämtas idag. Hoppas verkligen att de kommer tycka om den! Bild kommer efter deras bröllop. Vill ju inte riskera att de får se sin present innan de fått den så klart.

Oh, that's why...

Jag fick ta konsekvenserna av att vakna för tidigt och sedan inte ha så jättemycket att göra under dagen... Ja, jag somnade i soffan helt enkelt. Vaknade upp, drypande (okej inte riktigtmen för effektens skull) av svett. Vi kan inte ha balkongdörren öppen alls sedan låset blivit dåligt och katterna listat ut det nämligen.. Så varma, härliga dagar som den här blir det så klart varmt. Nu är dock fläkten på så jag har ingenting att klaga över. I eftermiddag/kväll så kommer förhoppningsvis svärfar förbi och hjälper oss rama in balkongen med nät så vi kan ha öppet utan att vara orolig för älsklingarna resten av sommaren! Längtar efter att kunna ta förmiddagskaffet där ute!

Nu har jag att göra dock. Vill inte att det ska vara allt för rörigt när vi får besök så klart. Och så ska tvätt sorteras också, för vi har tvättid. Inte det roligaste kanske, men det är ju väldigt skönt med rena kläder så det är inget att klaga över det heller.

För övrigt så funderar jag på lite inlägg som ska komma upp så småningom.. Fick ett väldigt bra tips av Jessie att ha något att skriva på i närheten av datorn så jag kan anteckna idéer. Just nu blir det dock att prioritera de där "måstena" istället... Men om vi har tur du och jag så får jag tid över lite senare.

God morgon!

Varför jag vaknade tio i sex imorse och inte kunde somna om är ett mysterium. Lika bra att gå upp om man är vaken tycker jag i alla fall så när J-mans väckarklocka gick igång släpade jag mig upp. Gav katterna frukost och placerade mig i soffan. Började läsa bloggar, som vanligt.

Nu har J-man för ett tag sedan åkt till jobbet och jag har för ovanlighetens skull ordnat mig frukost. Oerhört hungrig när jag vaknade! Det är verkligen inte varje dag! Så det blev yoghurt  med hallon och lite honung för sötmans skull.

Definitivt i-landsproblem

Det tar 7 minuter att föra över mina bilder från kameran till datorn. Lite mer egentligen, men att räkna sekunder är inte riktigt min grej. Lite spännande hur något sådant kan störa en så mycket. Det är ju i allra högsta grad ett lyxproblem. Inte alla som har både systemkamera och dator att leka med ju! Bara det!

Jag kan känna att jag blir så trött på hur bortskämd jag är. Det är så lätt att glömma bort hur bra man har det när man har det så bra varenda dag. Man borde njuta mer egentligen. Ska försöka komma ihåg det mycket oftare.

Måste rensa igen

Inser att mitt bloggläsande kommer ivägen för mitt bloggande. Jag spenderar mycket mer tid än jag borde med att läsa andras bloggar helt enkelt. Egentligen är ju inte det en dålig sak, så förstå mig rätt, man lär sig mycket om bloggande genom att se vad andra gör för rätt och fel. Man blir inspirerad och upptäcker nya saker hela tiden. Problemet, i alla fall för mig, är att jag alltid har så mycket att läsa att när jag är klar har jag glömt bort alla de bra idéer jag fått under tiden jag läst. Så då blir det inte mycket...

Dags att rensa bland bloggarna jag följer igen hur som helst. Så kanske jag får lite bättre ordning på mitt eget bloggande igen. Sen så är det ju så att man tröttnar på vissa bloggar och hittar nya att tycka om till och från ändå... Misstänker att jag har tappat både en och tre läsare på att vara så inaktiv. Rätt åt mig!

Damnit...

Nog för att jag kan förlägga saker ibland. Det verkar liksom ligga lite i släkten att vara tankspridd till och från... Men att ha bort saker är inte min grej. Jag är rörig och tankspridd, men inte slarvig och oförsiktig. Trots det så verkar mina kort ha rymt. Det är alltså mitt kortfodral som försvunnit. ID-kort, bank-kort, LiU-kort... Fy fan vad jobbigt det känns. Första gången dock, så jag antar att det är bättre än att ha konstant otur och bli bestulen eller så. En av mina bekanta blev av med sitt ID-kort typ tre gånger i rad för ett par år sedan. Så fort hon skaffat nytt försvann det igen, den oturen önskar jag ingen!

Hur som helst... Inte glad just nu. Inte arg eller så heller, jag är nog lite för förvånad över vad som hänt för det, men kul är det inte alls. Så... Spärra kort och vara tvungen att skaffa nytt då... Typiskt när man hellre lägger de pengarna på bröllopskontot. Det är dock som det är. Bara bita i det sura äpplet och svära en stund  då...

Ett föga stort avslöjande

Många som läser min blogg känner mig privat och vet därför om att jag tillhör skaran före detta rökare. Något jag dock varit mindre framgångsrik med är att sluta feströka. Har inget behov när jag är nykter, men efter en halv öl så vill jag ofta ha en cigarett. Däremot så tycker jag att det är sjukt dumt... Så jag letade reda på en lösning som kunde stilla mitt rök-behov utan att förgifta mig. Lösningen heter Oddwolf och är elektroniska cigaretter utan nikotin, tjära eller något av det där skräpet cigaretter annars innehåller.

Oddwolf påminner lite om vattenpipa utan tobak för mig. Det är vattenånga och smak i princip. Dessutom har de en skapligt awesome kundtjänst om man får några problem. Det finns massor olika smaker på patronerna också, allt från tobakssmak till exempelvis jordgubb. Så försöker man sluta, eller bara inte kan släppa det konstiga suget att hålla något i handen som det kommer rök ur... Ja, då är det faktiskt jävligt bra med Oddwolf. Tycker jag.

Måste nämna kundtjänsten igen.. Supertrevliga och de jobbar fort också! Inte alla företag som har så bra service!

Present!

Åh! Jag har ju glömt att visa! Jag ska ju lära mig att spela gitarr på J-mans nylonsträngade (som han knappt använder så den är typ nästan min) vad det lider och det är inte alltid J-man kan sitta med mig... Så han gav mig present igår! En DVD för nybörjare så jag kan lära mig i min egen takt oavsett vart han är och vad han pysslar med. Yay!!!

För övrigt svårt att posa naturligt med en DVD i örat

När vi ändå är inne på det här med hemmet...

Jag är ingen inredar-person. Det vill säga, jag har inte särskilt stort intresse för inredning. Det är trevligt när det är fint, men hur det blir det får tiden utvisa typ... Kanske är jag bara lat? Hur som helst så har jag ett litet, litet tips om du som vi har en ful hylla som avgränsare i rummet och vill göra det lite roligare. Spika upp ett tyg (valfri färg, jag tog ett svart lakan) på baksidan och nåla dit lite bilder du tycker om. Jag tog lite random bilder så länge, J-man är inte hemma så han kanske vill ha något annat uppe. Satsade på saker vi tycker om dock.. Katterna, musik och vardagslyx!

När jag ändå är igång och tipsar kan jag också avslöja att frusen frukt är de bästa isbitarna jag vet. Avskyr när isen smälter och späder ut drickan nämligen så frusna bär är det bästa. Bara man tänker lite på vad man matchar ihop med vad... Frusen frukt ger ju smak när den smälter så tänk på vad du tycker är gott innan du stoppar mangobitar i coca colan liksom.

En liten del av hemmet...

Jag tog ett djupt andetag och samlade mig såhär på förmiddagen. Började plocka undan skräp som vi samlat på vardagsrumsbordet under sega dagar och lade böcker och tidningar på sina respektive platser. Fram med dammsugaren och hipp som happ var det klart! Härligt luftigt och fint igen!

Är det något jag avskyr så är det just att städa, men det är ju så förbannat tillfredsställande när man är klar. Måste vara därför de som uppskattar städning uppskattar det. Själva handlingen är väl inte så tilltalande ändå? För mig har den aldrig varit det så om du tycker att själva städandet är det roliga får du gärna förklara hur. Jag är alltid öppen för att lära mig något nytt och se saker från en annan vinkel. Även om jag kanske inte håller med i slutändan.

Hur som helst så är jag stolt över mig själv. Blir alltid lite stolt över mig när jag gör något som jag avskyr. Tycker att jag förtjänar det. Alla borde unna sig att vara lite stolt över sig själv då och då. Bara det inte går över styr så man börjar bete sig märkligt mot andra. Man ska inte vara för självgod helt enkelt. Men helt ärligt så tycker jag inte att man ska glömma att ge uppskattning även för de minsta och mest triviala vardagliga sakerna. Både till andra och sig själv. Jag kan inte se varför man inte skulle göra det. Man blir ju alltid glad av uppskattning!

Nu ska jag vara nöjd och glad och ta och belöna mig med en skvätt läsk. Lika bra att passa på och samla lite krafter och se om man kan få mer energi och ta ett rum till kanske? Men bäst att inte lova någon.

Det pimpade linslocket

J-man påminde mig lite fint om att jag kanske borde visa upp hur linslocket blev efter min pimpning här på bloggen och inte bara på instagram och dayviews... Så här kommer en bild:

Tjusigt!

Självbild?

Jag ser mig själv som blyg. Tystlåten och på sätt och vis väldigt tillbakadragen. Det finns de som inte skulle hålla med mig alls.

När jag var yngre skulle de flesta beskriva mig som så försynt som jag skriver ovan. Vissa skulle nästan ta mig för osynlig. Idag syns jag. Jag hörs också. I vissa sällskap hörs jag till och med mest av alla. Jag är en av grabbarna som svär och drar fräcka skämt. Jag pratar tv-spel och teknik, sex och relationer. Jag tröstar också när det behövs och tar hand om och lyssnar, provocerar fram skratt eller tårar beroende på vad situationen kräver.

Enkelt sagt så är jag människa. En människa som alla andra med många sidor. Ändå är det så att när jag möter någon ny och känner mig lite osäker eller så och rösten blir sådär tunn och liten när jag ska klämma fram den där hälsningen, oavsett om det är J-mans gamla skolkompis eller kassörskan på ICA som står framför mig, då är jag ingen annan än den blyga tjejen. Det är också där jag definierar mig. Just för att den känslan är så mycket starkare än allt det andra. När jag kommer förbi det, då ska jag sluta beskriva mig som blyg.

Hur definierar du dig?

...

Nu har jag pillat och grejat med kameran ett tag. Uppdaterat Daywievs med lite bilder och jagat katterna med kameran. Pysen älskar att trycka nosen mot linsen, tydligen är objektivet jättemysigt. Bus vill helst inte vara med på bild. Han minns från när jag lånade Izas 450D hur mycket han fick modella misstänker jag.

Måste ordna mig en ny Daywievs-widget till bloggen nu när jag kommer börja använda det igen... Får se vad det blir. Hur som helst så kan du i alla fall njuta av att kvalisorten på bilderna ökar markant över lag från och med nu. Självklart kommer det ibland dyka upp en kornig cam-bild någon gång ändå och mobilbloggarna innehåller bilder från mobilkameran... Men över lag som sagt. Jag är så glad!

Canon EOS 1100D

Första bilden som tagits med min nya kamera!

En WB-justering senare blev det så här.

Äntligen är den här! Min fina, fina kamera som sitter som gjuten i handen på mig! Nu blir det till att vänja om mig igen eftersom jag haft herr Nikon så länge att jag är mer van vid vart funktionerna sitter på den, än så länge. Känns så underbart bra att ha min kamera nu äntligen hur som helst!

Så här kommer lite random bilder. Bara för att jag vill visa lite hur fint det kan bli. Funderar också på att pimpa mitt linsskydd som jag sett att en av Izas vänner hade gjort. Riktigt snyggt! Här är i alla fall lite bilder:

Citron i sodastreamflaska, två olika fokus. Kunde inte välja vilken jag gillade bäst. 

Godsaker!

Linslocket som det ser ut just nu.

Förväntansfull

Tidigt uppe idag. Ja, för att vara jag alltså. Får ju egentligen ha sovmorgon (nästan) hur länge jag vill, om jag vill, så att jag var uppe vid sju-någonting och passade på att umgås med J-man innan han åkte till jobbet är inte det vanligaste. Idag kommer dock mamma till Linköping och vi ska åka och köpa kamera och sedan luncha ihop. Så jag är vaken. Uppspelt och förväntansfull och vaken. Väldigt vaken! Däremot satte jag kaffet i vrångstrupen för en stund sedan och höll nästan på att kräkas så jag mår lite illa... Mental anteckning: Drick morgonkaffet försiktigt hädanefter.

Ska göra mig iordning och plocka lite här hemma medan jag väntar. Lägenheten ser lite ut som en krigszon (mest vardagsrummet, men ändå) efter mitt sågande igår. Har dammsugit flitigt, men det är ju inte bara dammet som gör det stökigt. Inte dagens roligaste sysselsättning, men det får tiden att gå i alla fall. Sedan är det ju alltid trevligt att ha det fint omkring sig!

Streamade säsongsstarten på True Blood till kaffet förresten. Vilken start! Är man True Blood-fan så kommer man inte bli besviken i alla fall, hur de ska ta sig vidare från det här blir väldigt spännande! Sessan får avslöja om de följer böckerna ordentligt eller inte, har inte hunnit börja läsa dem än. I sommar ska jag dock ta mig tid.

Arbete hemma

Vi har bestämt oss för att fixa till balkongen så vi kan ha öppet i sommar utan att katterna ramlar ner och försvinner. Det betyder att vi har inhandlat trall till balkonggolvet och nät att rama in med också under de senaste dagarna. Det är en jätteglipa mellan golvet och balkongräcket så trallen var ett måste och inte bara estetisk för oss. Saken är den att trallen så klart inte är måttad så att den passar perfekt på balkongen (som dessutom är snebyggd) så jag har sågat idag. Sågat tills jag fick blåsor i handen och därmed gav upp för dagen. Vi ska se om vi kan få tillgång till en ordentlig såg istället. Smidigare så ju... Så imorgon ska jag mäta det sista, klurigaste.

Riktigt snyggt blir det i alla fall!

Fina lilla Bus

Igårkväll blev det så att J-man kände sig lite nere sådär som man kan göra ibland utan egentlig anledning. Så han kröp nära mig och jag killade honom i nacken. Bus, som låg på sin vanliga plats mellan våra kuddar, märkte att pappa inte riktigt var på humör så han bestämde sig för att ta hand om pappa han med. Han började noggrant tvätta J-mans hår, sådär som katter gör. Länge och ordentligt tvättade han sin pappas hår och luggen med så klart. Fina lilla Bus...

De däringa ögonfransarna

Helt seriöst så har de blivit längre av ögonfransserumet (xlash). Jag har färgat dem mörka så de syns mer, men det är typ allt.. Känner inte alls samma "behov" av att ha mascara längre, slänger på ett tunt lager om jag ska ut på något för att förstärka färgen mer nu när färgningen börjar blekna bara. Kanske helt ointressant för dig, men jag som alltid velat ha långa ögonfransar är faktiskt väldans lycklig över det här!

Kommer sluta med serumet när flaskan är slut, men till nyår kommer jag börja igen så jag säkert har fina fransar till bröllopet. Typiskt trevligt när saker fungerar som de ska.

En långsam dag med många tankar

Sitter och äter ostringar med chili-smak framför skräckfilmer och kikar på den preliminära gästlistan för bröllopet. Vi kommer få rensa tror jag. Vi är uppe på nästa 80 pers och då har vi inte gått igenom den så noga. Vore det inte så dyrt med mat och tårta och sådant skulle antalet inte spela roll, men när man har ekonomiska begränsningar så kan man tyvärr inte göra som man vill. Funderar över vilka alternativ som finns annars.. 

Visst kan man välja att bara bjuda på bröllopsfika och sedan fest, men det blir nog en lite väl hård fest om man inte får äta innan. Sedan kan man väl ha en "paus" mellan vigseln och festen så att folk kan äta själva emellan, men det känns faktiskt inte så kul. Och det känns snålt också. Något som varken jag eller J-man är. Så mat ska det bli tycker i alla fall jag. Sedan blir det förmodligen enklare mat, men det kan vi nog leva med allesammans tror jag.

Har du några tips, råd eller förslag? Jag välkomnar allt sådant! Vi kommer göra som vi vill i slutändan, men ibland glömmer man massor finurliga saker för att man är så fokuserad på sitt mål.

Pysslar lite

Det var länge sedan jag ägnade mig åt mina naglar mer än för heltäckande lack. Pysslandet har kommit i skymundan, inte minst för att jag inte har samma tid som förut. Det är lite trist, men samtidigt gör jag ju så mycket kul! Dessutom vill jag inte ta fokus från min vackra ring med för flashiga naglar... Även om jag kanske får mer fokus på den med skrikiga naglar? Vad tror du?

Ursäktar de suddiga bilderna. De såg faktiskt inte så farliga ut på skärmen... Hur som helst får du se ungefär vad jag pysslat med. På måndag kommer min kamera äntligen (det hade visst blivit lite krångel), så efter det blir det bättre igen!

Dagens skräckfilmer

Tankar på mys...

Idag har det varit sol i Linköping. Sådär mysigt ljust och härligt, lagom temperatur och allt det där. Jag har ingenting att klaga på vad det gäller den här dagen egentligen. Inte på andra sätt än vädermässigt heller... Men det är inte det jag sitter och funderar på just nu. Just nu (och till och från en tid tillbaka) har jag börjat mjukna för tanken på det där med onepice och under de gråa regniga dagarna som gått förbi kom jag fram till att även om jag tycker det är ett oerhört fult plagg så ser det för skönt och mysigt ut för att jag inte ska vilja ha en helt egen.

Något som jag tyckte var ett problem från början var dock det här med hur pösig onepiecen är. Det är av den enkla anledningen att jag själv föredrar kläder som sitter närmre kroppen. Sånt där är ju en smaksak och då såg jag det helt enkelt som att det inte var något för mig. Testade en variant på onepiecen på Gina Tricot och avfärdade den genast på grund av den lösa passformen. Det finns dock en slim-variant. Vad jag vet är det bara onepiece själva som gör den. Därför är inte heller billigare varianter ett alternativ för just mig.

Bilden ovan visar modellen jag vill mysa ner mig i regniga sommar- och höstkvällar. Sitta och dricka varm choklad med J-man kalla vinterdagar och läsa en bok i myshörnan under våren. I sommar blir det dock ingenting med det eftersom jag inte har någon inkomst, så då kan jag ju liksom inte handla. I höst kanske det blir verklighet i alla fall. Kanske skaffar sig även J-man en variant han trivs med då också, så att vi kan vara bekvämt mysiga ihop även till utseendet. Bli "det där" paret till och med? Inget jag skulle ha något emot i alla fall!

I ärlighetens namn så håller du väl med om att det ser mysigt ut och låter som att det ska bli superhärligt också? Det tycker i alla fall jag.

Den onepiece jag suktar efter (där bilden är hämtad) hittar du HÄR och om just den inte föll dig i smaken kan du slå en kik på hela sortimentet HÄRIFRÅN istället. Längtar till hösten så jag kan köpa mig en... Mys!