När familj och vänner anfaller...

Drama, drama! Eller? Nej.

Jag fyllde ju år. Handskades med det där lite obehagliga att inte planera något alls för en gångs skull. Nedslogs en skvätt av den där tristessen som kommer med att bara vänta och vänta. Det vanliga. Men det blev inte som vanligt ändå.

En stor del av familjen dök upp, men inte alla, och det blev trångt i vardagsrummet. Så ramlade några vänner in också. De som kunde. Det åts godsaker och pratades lite lätt om det ena och det andra... En lugnt stämning. Kanske något tryckt, sådär som det kan bli ibland när man trycker ihop ett gäng människor som kanske inte känner varandra så bra. Jag funderade lite över om det kanske hade varit bättre att bjuda in dem i omgångar ändå. För att slippa trängseln. Men det fanns ett syfte.

Det blev dags för present. Jag som, trots min kärlek till scenen, tycker att det är rätt obehagligt att få all fokus på mig sådär försökte väl mest komma ihåg att andas. Ett stort kuvert sattes i mina händer. Visst hade jag vissa aningar, men jag var inte beredd för det. Öppnade kuvertet, tog ut innehållet och brast i gråt.

En resa till London och biljetter till Wicked. Bara sådär. Helt sjukt. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska reagera, än mindre tacka. En helt fantastisk present.

Så den 8-12 januari var jag i London med min man. Den 10e såg vi Wicked, jag har en t-shirt, det var awesome. Allt var awesome. Jag har fantastiska människor omkring mig. Helt galet.

Happy birthday to me

Varje år är det födelsedag. Samma datum varje gång. Som för alla andra.

Det har definitivt inte samma charm som när man var liten. Å andra sidan så är det få saker som har det. Något som däremot är återkommande, för mig, är att jag alltid vaknar tidigt på min födelsedag. Som om jag är förväntansfull trots att jag vet ungefär hur dagen kommer se ut. Jag kommer försöka sova längre, eftersom jag egentligen är rätt trött. Jag kommer ge upp och masa mig upp ur sängen, hitta något att vara negativ över helt i onödan (idag hatar jag mitt hår till exempel). Jag kommer dricka kaffe, äta något och vänta. Mobilen kommer plinga då och då för att någon säger grattis. Och väntan. För det är alltid en massa väntande, särskilt när man vaknar tidigt, på att folk ska komma förbi och fika och gratta och sånt. Sen är det klart och så blir födelsedagen till vilken dag som helst igen.

Man blir mer trött av väntan också.

J-man städar och donar och jag bara sitter. För första gången, typ någonsin, har jag inte planerat någonting och känner mig mest vilsen. J-man har grejat med allt. Jag vet ingenting. Jag bara väntar. Får mail från femtioelva företag som vill "ge" mig erbjudanden. Facebook-notiser. Appar som skickar gratulationer, lagom personligt. Någon slags vårväder utanför. Märkligt. Så jag bloggar lite. Kanske skulle jag lägga mig i sängen och läsa en stund. Vet ju inte när folk kommer.

Det ska i alla fall bli kul att träffa folk när de väl kommer. Hoppas på både familj och vänner även fast jag inte vet säkert. Spännande...

Gott nytt år and all that jazz

Jag tänker faktiskt inte remenissa över 2013. I alla fall inte idag, det känns som att det är tillräckligt med sådant så här års. Inte för att det är något fel på det så klart. Jag känner mig bara lite "mätt". Dessutom är det bra mycket roligare att läsa om det än att skriva om det. Tycker jag.

Men nyår... Idag ser jag bilder från härliga fester och statusar om bakfylla och städning i mitt Facebook-flöde. Precis det som vi avsade oss den här gången. Och det är så otroligt skönt! Inte för att det inte är kul med partyn, men jisses vad skönt det är att slippa städning och bakfylla idag. Vi bestämde oss nämligen för att ha en lugn hemmakväll och bara ägna oss åt god mat, dricka och varandra. Bara massor kärlek och lugn. Precis vad vi behövde mest av allt! Så det kan mycket väl vara en ny tradition på gång här.

Gammal bild, men mysfaktorn är densamma.

Jag funderar lite på det där med nystart och tänker att vilken tidpunkt som helst egentligen duger minst lika bra som den andra. För min del har jag i alla fall aldrig känt någon magisk ny kraft strömma igenom mig vid årsskiftet. Det har varit som vilket annat tolvslag som helst, bara mer högljutt och färgsprakande i och med alla fyrverkerier. Så en vanlig onsdag i maj duger lika bra för mig. Tiden går ändå så att säga. Förändring, på riktigt, sker först när man är beredd och villig att göra den. Annars halkar man bara tillbaka i samma mönster som innan ändå, enligt min högst personliga uppfattning. Det är lite så jag ser på det här fenomenet att så många skaffar gymkort i början av året och slutar gå efter bara en kort tid (och tro inte att jag är oskyldig till sådant här, jag gör det bara inte efter nyår utan tar en vanlig dag när som istället).

Så nytt år med nya möjligheter och det där.. Ja, det är det. Nytt år i alla fall. Möjligheterna är för det mesta de samma, det är ju upp till en själv att göra något av det man har och kanske skaffa sig än fler möjligheter på vägen. Allt efter vad man själv vill, kan och önskar. Sen kanske det inte alltid blir som man tänkt ändå, men man gör vad man kan.

Tröttheten lyser igenom märker jag. Känns som att jag vill överförklara i oändlighet, men det är ju inget kul. Jag är generellt för tydlighet, men mot överförklaringar just för att det ofta blir en välmenande dumförklaring. Så vi stannar här för den här gången.

Anyway!

Gott nytt år!