Video: Hand-surerier

Vad fint...

Jag skulle göra frukost tänkte jag och kokade upp lite vatten för att koka ägg. Sen råkade jag hälla det kokande vattnet över min högra hand... Chockade skrik som skrämde katterna åt alla håll och kyla ner massor. Ringa mamma och be om råd.

Vårdcentralen så åt mig att gå till apoteket, lägga om det luftigt(?) och ta värktablett om det gör ont. Om det inte blir värre så klart. Så jag sitter på ett café med tejpad hand och ska äntligen få äta. Suck... Bra start på veckan.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Höst och blod

Idag har jag pysslat. Passade på medan jag vilade mig liksom. Helt still vet jag ju inte hur man är. Det har vi märkt förut... Hur som helst så har jag gjort lite smycken som jag tänkte visa dig!

Tre halsband inspirerade av hösten och en bloddroppe som symbol för blodgivning.
Halsbanden är bara 40 cm långa så de sitter tight och fint!

Ett ganska stort löv.

Rött, rött, rött...

Mycket färg i ett litet blad.

En droppe blod.

Tre par höstiga örhängen i olika storlek.

Bloddroppar i öronen.

En ganska tidig fredagsmorgon

Ja, jag lever. Fast jag är lite bakis.. Det var overallsinvigning igår och det innebär att man leker lekar som alla innebär någon form av fulvinshävning (fulvin är hemjäst vin ifall du undrar). Jag klarade mig knappt ifrån att kräkas vid sista tävlingen, en del andra hade inte samma tur. Eller det beror väl på hur man ser det... Kanske behövde de det för att kunna fortsätta ha trevligt. Jag är glad att jag inte tillhörde de som gick på kravall efteråt däremot, även om jag var sugen på att festa mer, annars hade jag nog mått betydligt sämre idag.

Vad gör jag uppe såhär dags då? Jo, till skillnad från många andra så sover jag väldigt dåligt när jag har druckit. Jag vaknade vid fyra i natt och efter att ha försökt somna om i nästan två timmar gick jag upp. Det finns ingen vidare poäng med att bara ligga där och vara sömnlös liksom. Så jag låg i soffan och tittade på "Tummen mitt i handen" när J-man gick upp. Han var lite förvånad över att vakna ensam i sängen kan jag lova. Så drack vi morgonkaffe ihop innan han tog sig till jobbet och nu sitter jag här.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var pigg, men jag mår inte dåligt. Mest sliten. En riktigt flottig frukost och ännu mer vätska råder nog bot på det ska du se! Däremot så behöver jag ta mig till universitetet och lämna in min portfölj (det är alltså en uppgift och inte en läderväska) innan klockan blir 17... Så jag funderar på att ta cykeln och pallra mig dit. Jag är ju ändå vaken och det ska ju göras hur som. Ett bra sätt att straffa sig själv lite extra i bakfyllan kanske. Jag har ju ingen annan än mig själv att skylla. Så behöver jag ju inte heller marathoncykla till LiU.

Alltså... Cykla till LiU, lämna portfölj, gå till biblan och låna lite kuliga böcker och cykla hem. Eller till Priso. På nedervåningen ligger Klippet och där gissar jag att de har billigt bakplåtspapper, jag har ett nytt projekt på gång som involverar en del cernitlera så det kan ju vara trevligt. På Priso finns det mat. Vad smart jag är!

Bäst att sätta fart då! Om en liten stund...

Inte tufft så att säga

Det skulle vara häftigare att säga att mitt onda knä var på grund av en gammal dansskada. Det är det inte. Trots flera års dansande har jag aldrig skadat mig mer än lite sträckta hälsenor, ben och vrickade fötter.

Jag jobbade på ett lager där vi packade varor åt företag för ett antal år sedan. I smala gångar sprang jag och de andra runt och jobbade på så effektivt vi kunde... Just den dagen hade jag en vagn som kartongerna jag packade i stod på. Den hade en liten stege som man kunde fälla ut för att nå de varor som låg högt upp. Ett riktigt bra hjälpmedel med andra ord! Om man inte blev för stressad lärde jag mig.

Betonggolv och knän är inte kompisar. Det vet de flesta. Jag fastnade med foten i stegen på vagnen och slog båda knäna i. Högerbenet som var det som satt fast tog mest stryk. Det blev liksom stumt när det satt fast sådär. Envis som jag var (är) åkte jag dock inte till läkaren förrän någon vecka senare och kanske är det därför de inte hittade något och jag fortfarande kan få riktigt ont. Mer och mer sällan dock.

Ja... Så kan det gå. Bättre att vara försiktig och gå till doktorn direkt så kanske man slipper ont längre fram.

Så! Nu slipper du göra det misstaget!

Helt slut...

Jag är hemma igen och har ätit och varvat ner... Skulle kunna somna i stolen tror jag. Det har helt klart varit en påfrestande dag även om det mest varit på grund av min egen nervositet. Redovisningen gick helt okej, men det blev mycket diskussion (både om mitt och andras arbete) så osäkerheten gör sig påmind...

Lite av det jag pysslat med i alla fall:

Stress!

Jag sitter på bussen och är jättenervös. Hittade inte mitt LiU-kort när jag skulle gå så jag blir någon minut sen och vet dessutom inte riktigt vilken sal jag ska vara i eftersom det stod två olika på schemat... Bra start innan redovisningen? Nje... Men nu kan det väl bara bli bättre?

Stör du så dör du ;)

Jag sitter och jobbar för fullt på min slutuppgift för kursen. Inget msn, inget skype, inget facebook eller twitter är tillåtet. Bloggen är undantaget eftersom man ibland behöver en paus från det man gör. Skillnaden är ju att jag inte fastnar på samma sätt när jag skriver ett inlägg. Då skriver jag mitt inlägg och sedan är jag liksom klar.

Det jag gör är en logga och ett mönster för att förklara det extremt kort och inte det minsta uttömmande. Det kommer dock dokumenteras när det är helt klart så det kommer komma upp så småningom. Att börja fota och lägga in bilder på datorn och pilla med det tar däremot lite för mycket fokus just nu.

Så du förstår varför jag är så frånvarande just nu. Fullt upp med allt arbete! Det känns härligt. Däremot är det svårt att hålla sig ifrån att arbeta med andra projekt också när man är helt uppe i skapartagen. Än så länge har jag dock varit duktig.

Sen föreläsning...

Kvart över fem börjar nästa föreläsning. Vi har redan haft en, fast inte riktigt föreläsning egentligen utan mest ett tillfälle för oss att ge feedback och få påverka. Hur awesome är inte det?

Att klockan går mot det senare och det börjar mörkna känns dock. Jag är redan trött. Tråkigt när man strax ska få träffa på en konsthantverkare. Känns som man vill vara alert då ju! Men det löser sig nog ska du se. Det kan ju bli en ordentlig energikick när föreläsningen kommer igång.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tävlar hos Bokkei!

När man kan vinna en awesome minitavla och godis från Japan så är det svårt att hålla sig ifrån att tävla. Det finns alltid massor skäl till att man vill vinna så klart... Bara det att en liten överraskning piffar upp vardagen kan vara skäl nog. Jag tänker dock inte fokusera på varför jag vill vinna. Jag tänker fokusera på vad jag ska göra med tavlan om jag vinner! Godiset hamnar ju i magen liksom. Bokkei har bett om ett kreativt bidrag så här kommer en miniserie. (Vill du också tävla finns tävlingsinlägger HÄR.)

"Suck... Fodralet till min HTC Flyer är så trist och tråkigt..."

*glödlampa*

"Lite papper och penna kanske kan råda bot på tråkigheterna?"

*rita, rita*

*pilla, pyssla*

"Så gör man konst!"

"...fast... Ingen vidare bra konst..."

"Bokkei! Kan du inte hjälpa mig att få ett finare fodral till min surfplatta? Jag använder den ju nästan varje dag!"

Video: Istället för att plugga

Ajsing bajsing

Vet inte vilken dag i raden det är nu som jag har huvudvärk. Inte så att jag har migrän eller så, det är mest en dov värk som irriterar och tar fokus. En del av det är spänningsvärk, det vet jag, men inte allt. Det är ju skillnad på värk och värk faktiskt.

Jag har ju nämt det förut att det är dags för ett besök hos optikern igen, men jag ser inte fram emot det. Oftast så brukar jag försöka göra sånt i början på året (runt min födelsedag) för att det är bra med extrapengar när man ska till ögondoktorn. Själva undersökningen är visserligen inte så farligt dyr... Men nya glasögon är inte billiga. Glasen är ju det som kostar mest om man inte ska ha designerbågar och jag tänker faktiskt bara byta glas den här gången. Hur jag ska ha råd märks väl. Inte alltid man som student kan slänga  fram närmare 2000:- bara sådär ju!

Längtar...

Jag behöver ett par rullar silvertejp för att kunna göra min provdocka. Stoppning behöver jag också och en ställning eller liknande att ha den på. En gammal lampfot modell större eller liknande. Mer kartong... Katterna äter nämligen den kartongen vi redan fått. De blir till deras tillhåll och mellanmål så att säga.

Fram tills jag får ordning på det känns det som att symaskinen kommer få stå där den står. Även om jag har andra projekt så är jag inte riktigt inspirerad att ta tag i dem. Inte när jag är så nära men ändå långt ifrån att ha min alldeles egen provdocka. Jag vill testa och inspireras av det nya! Längre fram vill jag ha en ställbar provdocka så jag kan testa att sy i andra storlekar också. Jag har inte tänkt att jag bara ska göra kläder till mig i resten av livet.

Saknar att ha garn också... Har inte alls så farligt mycket kvar på min pocho/kofta, men fram till CSN dyker upp på kontot igen så har jag inte råd med 130 kr för garn tyvärr. Kanske kan vi få ihop det med panten i köket i och för sig? Många bäckar små som de säger! Det blev en lite dyrare månad än vi hade räknat med helt enkelt. Ibland blir det så. Vi har mat så det räcker i alla fall så jag klagar inte. Jag bara längtar till nästa månad och mer skapande.

Jag måste få ordning på min slutuppgift hur som. Svårt är det... Men roligt!

Tusan också!

Iza tog ju tillbaka sin 450D när hennes 7D var inne hos kamera-doktorn... Så hon fotade i RAW med 450Dn eftersom det är det hon fotar med just nu. Typiskt för mig så glömde jag att kolla formatet innan jag började klicka bilder, så nu kan jag inte ens titta på dem jag tagit i min dator. Suck!

Det är rosa månad igen (ja, som varje år) och du som följt mig länge vet att jag är väldigt positiv till insamling för bröstcancerforskning. Egentligen är jag ju för allt som kan hjälpa de som behöver det, men just bröstcancer är mer personligt för mig eftersom jag själv fått operera bort en knöl (godartad tack och lov) när jag var 18 år gammal.

Så idag har jag rosa naglar. Blev kanske lite mycket för min smak ändå... Kanske hittar jag på en annan design med lite mindre rosa när jag får tid och ork över.

Och glöm inte att undersöka dina bröst, vare sig du är kvinna eller man, regelbundet. Bara så du är på den säkra sidan om någonting skulle förändras.

Jag och mitt kaffe sitter vid skrivbordet och funderar över hur den här dagen allra bäst planeras upp. Det är inte så att jag inte har saker att göra. Tvärt om. Jag har massor spännande saker att arbeta med. Det kluriga är vad man ska börja med och hur mycket tid man ska ägna åt varje uppgift. Balansera skola och vardag är ju alltid bra också... Lite plock till att börja med så att jag får en ren arbetsyta igen kanske? Spännande, spännande!

Jag försöker skissa mönster till slutuppgiften och kör fast gång på gång. Få saker tilltalar mig... Och hur gör jag något som inte gjorts förut? Det är svårt att veta vad man sett förut och inte. Miljontals mönster har ju redan gjorts. Precis som de flesta andra vill jag ju göra något originellt. Tänk om de skulle tro att jag fuskat? Det vill jag ju självklart inte,

Jag råkade börja skissa på en klänning också... Har ju det där fantastiska tyget, men jag vill inte riktigt börja förrän jag har en provdocka (en som jag gör själv menar jag då) eftersom jag vill att mönsterdelarna blir rätt från början. När jag använder mig själv blir det ofta ganska mycket spill eftersom jag inte vet hur man måttar ut mönster. En bok om hur man gör det letar jag för övrigt efter så om du råkar veta en bra får du gärna hojta till.

Lite av varje i huvudet på mig idag som du märker... Mest arbete dock. På det bra sättet. Att få vara kreativ igen är så oerhört skönt! Önskar att alla fick trivas så bra som jag. Att man så lätt viker sig för andras viljor, för att man bara vill att någon/några ska vara stolta och glada, är oerhört synd. De som älskar dig vill ju att du ska vara lycklig.

Hoppsansa...

Jag vet att jag inte märktes alls igår... Men det finns faktiskt en orsak. Det råkade bli så att jag var sängliggande och faktiskt ganska mycket dålig. Faktiskt så pass dålig att jag inte ens hade mobiltelefonen vid mig större delen av dagen. Och jag ska självklart berätta varför.

I tisdags så var jag och gav blod. Jag ser nämligen ingen anledning till varför man inte ska göra det om man tillhör de som kan och får. Dessvärre reagerade min kropp väldigt negativt på blodgivningen. Varför lyckades varken jag eller sköterskorna lista ut, men det tog mig mer än en timma att kunna resa mig efteråt och då gav de mig ändå något för att underlätta. Så jag ska inte ge blod igen på ett bra tag... Däremot ser jag det inte som sista gången jag ger blod för det. Tänker mig istället att ändra på lite olika livsvanor, som att komma igång aktivt med träning och sådant igen... Så kanske min kropp kan hantera det bättre.

Nu tycker jag inte att du eller någon annan ska bli nervös över att ge blod. Så länge man gör allt rätt är chansen att man blir dålig pytteliten. Jag hade mest bara otur. Att ge blod är en oerhört bra sak. Tänk själv vad hemskt det skulle vara om det inte fanns blod till din mor eller far, bror eller syster, bästa vän eller kanske till och med ditt eget barn när en olycka skett. Vi kan väl hjälpas åt att ta hand om varandra?

Man får alltid en liten, symbolisk gåva när man ger blod. Jag gav min till Barncancerfonden. Hur du vill göra är helt upp till dig.

Tidsinställt: kärlek

Det är lördag när jag skriver det här. Har passat på med förberedelser nu när J-man fortfarande är borta... Hur som helst.

Igår (när du läser det här, alltså måndag den 10:e) firade jag och J-man 1,5 år tillsammans. Han har fått en present av mig och idag kommer han få ett kärleksbrev. Imorgon kommer han få ett kärleksbrev och på torsdag också... På söndag får han det sista. Min present till honom är nämligen en vecka med lite extra kärlek. Fast det vet han inte förrän han får brev nummer två... Alltså idag (tisdag). Usch så stygg jag är!

Det är okej att vara arg

Vissa dagar så vaknar jag med en enorm ilska mot världen. Jo, jag har sådana dagar även om jag sällan skriver ut mitt hat i bloggen. De dagarna letar jag fel på allt i min omgivning och spottar och fräser internt över hur alla andra än jag är dumma i huvudet och gör fel val. Att de är fula. Även fast jag kanske egentligen inte tycker så. Och jag säger ingenting till alla dessa människor jag är så arg på heller. För jag är ju inte arg på dem egentligen... Jag känner dem inte ens. Jag behöver bara få ut lite frustrationer.

Allra bäst är det ju att ta ut sin ilska på rätt plats. Säga till den där vännen som uttryckt sig klantigt att den gjort just det och reda ut det innan det blir en onödigt stor grej. Självklart. Men vet du vad? Ibland måste man få vara arg också. När man går runt och bara har det bra börjar man till slut må dåligt för att man inte förstår hur bra man har det. Det blir slentrian.

Jag tycker inte om att bråka. Jag är sådan som reder ut det, även om jag ibland behöver lite betänketid för att reda ut hur stor sak det egentligen var det där som hände. Så ibland måste jag bli lite arg. Bara för att jag inte ska explodera på någon nära mig utan anledning. För att jag inte ska bli förvirrad i hur bra jag har det och få för mig att det inte är bra. Så det är helt okej att vara arg utan anledning då och då. Så länge man inte skriker på någon som inte förtjänar det så klart. Men att tänka att alla är idioter är ganska skönt ibland. De behöver ju inte veta att du tycker så.

Cause I've got me a new watch

Jag passade på att skaffa mig en klocka eftersom J-man råkade tvätta min... Får skylla mig själv som inte hade tömt mina fickor ordentligt. Den här gången bestämde jag mig för att gå på lite mer speciell design dock. Den är lite stor för min smak, men måste säga att jag tycker om den ändå faktiskt. Awesome!

Det här väntar min älskling när han kommer hem inatt. Inte mycket... Men tillräckligt.

Svar på anonym kommentar!

Det är klurigt att veta hur man ska svara ibland när folk kommenterar anonymt. Inte för att det är något fel att göra det däremot, det är ju helt upp till var och en, det är bara klurigt att veta om det är värt ett eget inlägg eller inte då och då. Nu har jag däremot fått en kommentar som jag tycker förtjänar ett eget inlägg som svar!

Anonym frågar varför jag inte följde med J-man på resan till Rom. Svaret är väldigt enkelt! Han reste med jobbet. Arbetsresor (konferens till och med) brukar man inte ta med sin partner på. Nöjesresor gör vi ju så klart tillsammans såvida inte någon av oss har förhinder. Som när J-man åkte till öl- och whiskymässan i Stockholm. Hade jag inte haft föreställning (som tråkigt nog blev inställd visserligen) så hade jag varit där jag med.

Så var det med det... Inga konstigheter, eller hur?

Tummen upp!

Rörigt

Det är trångt i mitt nya "kontor". J-mans gitarrer och förstärkare står upptryckta mot väggen och ingen annan stans kan jag ställa dem heller. Fortfarande har jag mycket att få ordning på men det är klurigt att veta vart allt ska vara. Drömmen vore att få in ett stafli och en provdocka i rummet... Men det får inte plats så länge J-mans saker är kvar. Gärna skulle jag ha strykbrädan och strykjärnet här inne också men det är för trångt. Suck...

Mitt i allt

Jag tar en rast. Har flyttat alla stora saker (som jag kan i alla fall) och behöver vila min rygg. Passar på att göra iordning mina naglar så länge. Blir tvungen att vara still då. Ganska skönt.

J-man har det mysigt i Rom också. Lite svårigheter med täckningen bara, så kontakten är ganska sporadisk... För mycket kontakt blir det ju dyrt att ha också, men lite vill man ju höra hur han mår och har det.

Katterna har varit små orkaner så länge jag möblerat, men nu när jag vilar ligger de båda och sover så klart... Typiskt.

Video: Om förändring på ett rörigt vis

Har du tänkt på att jag nästan alltid gör videobloggar när jag är trött, sliten eller sjuk? Anar ett mönster här...

Lite i taget

Första delen av min poncho/kofta är färdig och jag har påbörjat del två. Det tar ett tag! Så får vi se om garnet räcker hela vägen också, annars får jag köpa mer ändå.

Pysen är överlycklig så klart. Han har ju massor garn all ligga och sova på! Bus nöjer sig med soffan. Han behöver inget hantverk att sova på han inte.

Tjoho...

Jag har gjort i princip ingenting idag. Det är ganska skönt i och för sig... Lite irriterande också. Tycker ju om att göra saker. Skulle behöva städa också... Fast det är ju inget kul.

Undrar om jag kanske skulle försöka möblera om lite... Egentligen ska vi göra det ihop, J-man och jag, men han är ju inte hemma just nu och jag skulle nog gilla förändringen. Lite ny energi så att säga! För mycket kan jag dock inte göra som du förstår. Det blir ju ganska tungt för någon som är helt själv. Ska skicka ett litet mess till min älskling och fråga om hur jag ska göra med hans dator kanske? Kanske får jag låta bli ommöbleringen... Men, men... Det vore skönt!

Jag är visst lite snurrig idag! Det är okej det med. Ingenting att gråta över direkt. Däremot är det lite ledsamt att de sista föreställningarna blev inställda. Such is life.

Nostalgi!

När jag var liten så älskade jag Alf. Vem skulle inte vilja leva med en sådan glad figur i familjen? Jag hade ett band komplett med blädderbok som handlade om när Alf kom till familjen Tanner och lyssnade flitigt på den. Jag  blev nyligen påmind om min gamla vän och nu delar jag med mig av en liten del av det jag tyckte så mycket om i min barndom. Blir fortfarande helt varm i kroppen av glädje när jag ser det här!

http://youtu.be/Kpp4GPvxzWw

(videon går inte att bädda in så du får klicka på länken)

Tidigt i säng

Dåligt humör gör mig tydligen utmattad. Oro för att älsklingens plan inte skulle komma fram gav väl i och för sig inte energigivande det heller... Man blir lite extra orolig när man gör pjäs om flygplanskrachar kan jag lova. Eller gjorde... Vet ännu inte om det blir någon mer föreställning.

J-man har landat säkert och jag har andats ut hur som. Tråkigt att inte ha honom bredvid mig i sängen så klart, men han mår bra och det är det bästa. Längtar dock tills han är hemma igen. Vill höra allt om resan så klart!

På varsin sida om mig ligger en katt och sover... Älskade pälsbollar.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Bad day

Jag är gnällig idag. Har en sådan där ledsen dag. Det är okej, det går ju över och man får faktiskt ha dåliga dagar. Även om de stör halvt ihjäl mig. Hur som helst så känner jag mig inte sådär glad och positiv och social som jag vill göra och tänker passa på att skämma bort mig lite med ett varmt bad och stickning... Kanske börjar jag skissa på klänningen jag har köpt ett helt underbart tyg till. Varför tjura bara för att jag har en dålig dag liksom?

J-man åker till Rom och jag kommer inte se honom förrån tidigast söndag (beroende på hur sent eller tidigt han kommer hem). Lite orolig för att något ska hända är jag ju, men så snart han har kommit fram så kommer han messa så jag vet att han mår bra. Ska försöka påminna honom att ta lite bilder så att jag får se vart han varit när han kommer hem. Skulle själv gärna se Rom nämligen. Någon dag ska jag göra det också. Så det så!

Lev inte genom din skräck

Alla har vi rädslor. En del mer hanterbara än andra. Vissa sunda, men många onödiga rädslor.

Att vara försiktig för att man är rädd att slå ihjäl sig när man klättrar på en stege eller för att bränna sig när man lagar mat är ganska normala rädslor. De finns där för att skydda oss. Det handlar lite om överlevnad. Inga konstigheter. Däremot finns det rädslor som kontinuerligt förstör för oss. Utan att vi kanske ens funderar över det.

Jag har själv tampats med en ganska ordentlig svartsjuka genom åren. Just för att jag blivit medveten och bestämt mig för att arbeta bort den till varje pris så har den minskat avsevärt genom åren. Självklart finns den kvar i bakhuvudet, men jag blir inte längre en total dramaqueen som inte vet hur jag ska bete mig när känslorna tar över. Jag har lärt mig att lita på den jag älskar. Lita på att den personen älskar mig lika mycket som jag älskar den. Varför skulle min partner vara otrogen mot mig eller lämna mig om vi inte har några problem i relationen eller jag själv skulle vara osäker på mina känslor? Att straffa min partner för min egen rädsla att förlora denne är ju helt idiotiskt. Däremot ett bra sätt att driva den jag älskar ifrån mig.

Tro mig, det är inte lätt att få bukt med sin svartsjuka. Det är ett arbete som går med en varenda dag. Hela tiden måste man arbeta för att vara medveten om sitt eget beteende, försöka förstå varför man reagerar som man gör och ta många djupa andetag för att lugna sig innan känslostormen tar över. Man kommer misslyckas med att kontrollera de där känslorna. Många gånger. Men man kommer också märka att man kan hantera det bättre och bättre och att ens relation kommer förbättras samtidigt. Just för att man slipper konflikter som egentligen inte behövt bli konflikter. En öppen kommunikation kan man komma långt med. I början kommer man behöva bekräftelsen att man faktiskt är ganska fånig som är sådär rädd. men det kommer man inte få på det sättet om man skriker, gråter eller på annat sätt beter sig ologiskt mot sin stackars partner.

Alla människor har dessutom ett förflutet och det är svårt ibland att inte bli svartsjuk och rädd för det förflutna... Men någonstans behöver man också förstå att förflutet är förflutet. Man kan inte förutsätta att ens partner är tillsammans med en för att komma över någon annan. Funderar du över det en stund så förstår du ju hur bisarrt det är. Om du tror att det är så behöver du kanske arbeta mer med ditt självförtroende eller helt enkelt lämna relationen. Prata med din partner hur som helst. Hur tror du att hon/han känner om du anklagar henne/honom för att vara kär i någon annan? Hur skulle du känna? Inte det roligaste kanske...

Självklart ska du inte låta dig trampas på om du känner att någonting verkligen är fel. Men tänk dig för innan du låter svartsjukan styra dig. Det är mitt råd i alla fall. Jag har åtminstone blivit mycket lyckligare genom att ta tag i mig själv på det sättet. Och jag vill ju att du ska vara minst lika lycklig som jag! Det är ju så onödigt att må dåligt när man inte måste.

Nu då? Ja, det märker vi...

Jag och mitt kaffe tänker igenom gårdagens föreställning... Den kändes awesome! En underbar avslutning ifall det inte kommer mer folk nu. Ändå tråkigt att avsluta så tidigt. Som det ser ut nu finns det två chanser att se den. Nu på lördag och nästa måndag. Förutsatt att folk bokar in sig. Jag hoppas verkligen att de gör det! Känns oerhört trist att inte få förmedla det vi gör till så många som möjligt.

Om du är sugen på att se Underverket så kan du enkelt boka biljett till 8e eller 10e oktober på bokning@angelworks.se eller 0702-315231

Priserna:

Ordinarie. 130 :-
Stud/pens 100 :-

Idag kanske det blir våran sista föreställning. Tyvärr är det så när det inte kommer tillräckligt mycket folk och tittar. Det är svårt att nå ut och allting kostar pengar... Lokalen och rättigheterna är inte billiga och utan publik blir det ju inte hållbart. Hur bra föreställningen än är så spelar det ingen roll om ingen ser den.

Det är en orolig dag kan man säga. Halvt om halvt kommer vi väl få veta om det blir våran sista föreställning... Innan jag kommer till teatern har jag även redovisning av en uppgift på universitetet. Känslorna rusar i kroppen sådär som de gör när man är nervös för flera saker. En blandning av sött och surt kan man säga. Bra och dåligt.

Du kommer få veta hur det blir när väl jag vet det... Men just nu är det osäkert. Lite läskigt. Fast det ordnar sig nog.