Förberedelser

Imorgon åker jag och J-man till Liseberg med ett gäng vänner. Det ska bli jättekul! Däremot är jag mindre sugen på att oroa mig för att tappa min telefon när jag åker diverse roligheter så jag gör någonting åt det.

Har massor jeans-tyg sedan KC rensade ut sina trasiga byxor och det är ju lika bra att utnyttja det tycker jag. Så syr en extra ficka på mina byxor. En med dragkedja och om jag känner att det behövs sätter jag dit en hälla också! Better safe than sorry! J-man kommer få dragkedjor i sina fickor han med. Och jag ska se till att vi har varsin plastpåse till att skydda mobilerna mot väta med också. Skönt att slippa tänka på det.

Bit för bit...

Idag har vi varit och tittat på potentiell festlokal till bröllopsdagen. Det var ingenting att fundera över så vi slog till direkt. Festlokalen är alltså bokad! Transformationen från middag till dansgolv är egentligen det enda som skulle kunna bli klurigt, annars är det helt perfekt! Behöver köpa in papper så jag kan börja vika bordsplaceringskorten... Ja, fåglarna egentligen. Klart mina knappa origami-kunskaper ska användas till det! Finns massor fint man kan vika för att dekorera med faktiskt.

Så har vi fått offerten på våra vigselringar så nu är det bara att beställa dem också! Det känns så jävla bra om jag ska vara ärlig. J-man föreslog redan innan vi förlovat oss att om vi någonsin skulle komma att gifta oss så skulle det vara fint att ha varandras stjärntecken på vigselringarna. Jag älskade idén omedelbart. Varandras stjärntecken som i stjärnbilderna. Ringarna blir i silver (så klart) och stjärnbilderna utgörs av diamanter. De är så fina! Ganska breda som du säkert förstår så J-man kommer bara ha vigselringen efter bröllopet, själv vill jag ha kvar min förlovningsring också men känns det som att det blir för mycket så blir jag också bara med en ring. Kan ju alltid ha min förlovningsring på andra handen om inte annat. Jisses vad jag älskar min ring!

Ju mer vi planerar, desto mer oundviklig blir den där stora festen som vi ibland inte vet om vi orkar med... Fast det känns ju bra. Det är ju det vi vill! Bara gästlistan som inte alltid känns så kul. Det finns ju folk man inte vill bjuda, men borde. Folk som man vill ha med, men som kanske inte borde bjudas av olika anledningar. Begränsningar med antal. Ska man ha barnfritt eller inte? Ska man bjuda par även om man inte känner partnern? Fler faktorer än man tänkt sig från början helt enkelt.

Ni som är gifta... Hur tänkte ni när ni sållade bland gästerna?

Video: Pysen jagar på balkongen

På den sjunde dagen vilar man

Vi råkade festa igår. Chill och grill blev dryckeslekar och utgång. Ganska lugnt fortfarande, men ändå. Det blev party. Med underbara människor dessutom. Bara sådana som får mig att le! Och J-man är ju en av dem ifall det nu inte skulle vara självklart.

Det har resulterat i att vi har spenderat nästan hela våran dag hel- eller halvnakna i soffan. Bara för att vi kan och det är faktiskt väldigt skönt att kunna göra det. Så tog vi ett varmt lavendel-doftande bad förut också. Varför ska man inte göra sådant om man kan liksom? Då passade även J-man på att överraska mig med en bukett rosor när han varit i affären! Bara för att "varje sekund med dig är ett himmelrike"... Den mannen vet minsann att få mig att känna mig uppskattad! Vi har samma åsikt om att inte ta varandra för givna, vi vill inte riskera att kärleken skulle dö för att den ena, andra eller båda slutar vårda den av ren lättja och bekvämlighet. Att ta varandra för givna och leva i slentrian är för mig rena döden för förhållanden.

Nu blir det grillat som avslutning på dagen också! I love my life...

Det där med ilska

På vissa sätt känns det som att jag bor i en vintunnel just nu. För första gången på länge har någon lyckats få mig att tycka så illa om den att jag faktiskt har spenderat tid på att komma på hur hen ska försvinna helt ur mitt liv. Det är ovanligt. Men en kombination av lögner, anklagelser baserat på dessa lögner, total ovilja att reda ut saker och ting, märkliga påståenden om diverse saker och hur fruktansvärt omoget allt detta är kan tydligen göra så. Fick jag välja så skulle inte de jag bryr mig om behöva umgås, träffa, leva med/i närheten av en sådan människa. Effekterna av sådana här beteenden är nämligen sällan trevliga i längden och den smärtan som vissa kan komma att utsättas för önskar jag dem helt enkelt inte. Tror man på karma jämnar det ut sig i vilket fall och personen kommer få vad den förtjänar och själv få betala för sina dåliga vanor.

Med detta sagt så vill jag påpeka att ilska i sig är en väldigt intressant känsla. Inte trevlig, för all del, men klart intressant. Många gånger är det ju så att ilska byggs av många små irritationer och till slut räcker det med den där droppen för att allt ska rinna över i ett hav av adrenalin och avsky. Ibland kan det resultera i hat och det är nog det mest obehagliga av allt egentligen eftersom att det för många av oss känns väldigt långt bort att verkligen önska livet ur någon. Samtidigt så måste man erkänna att man känt så någon gång, om än tillfälligt. Det jag förundras mest över är ändå vad dessa känslor är bra för? Jag tillhör dem som gärna vill tro att det finns ett syfte med det mesta, men jag kan inte se ett syfte med ilska. Visserligen kan jag inte se ett syfte i att bete sig som vissa människor gör heller, så kanske är det en sådan sak jag bara ska låta vara? Samtidigt så är ju ilskan så närvarande just nu. Har den väl satt sig så finns den där för mig. Särskilt när folk ljuger undviker och beskyller utan grund.

Vi hanterar alla ilska på olika sätt. När jag var yngre var jag betydligt mer explosiv och har kastat både det ena och andra i väggen. Jag visste inte hur jag skulle få utlopp för allt det där som bubblade inom mig och det är ändå tillfredsställande att höra någonting gå i bitar, det tänker jag inte ljuga om. Däremot så tänkte jag ju inte på konsekvenserna, brydde mig inte, som den tonåring jag var. Resultatet blev mer frustration när jag var tvungen att städa efter mig eller att saker inte fungerade efteråt. En gång träffade en skärva av en kopp en av mina vänner i handen när den träffade golvet och gick i bitar. Han blödde inte mycket, men det fick mig att börja fundera. Det var inte honom jag var arg på och ändå fick han ta smällen.

Idag är jag en av de där som är typiskt obra att göra arg. Jag kämpar hårt för att inte låta det gå över styr, samtidigt som det är väldigt svårt att hålla tillbaka när vissa människor provocerar så mycket de orkar. Ibland tänker jag att folk borde få skylla sig själva och ta konsekvenserna om de betett sig illa mot mig, samtidigt så är jag för snäll för att göra så mot andra. Bara för att jag kan göra människor riktigt illa så betyder det inte att det är rätt att göra det.

Vad jag pratar om är givetvis rent psykologiskt. Jag är inte våldsam ens om jag skulle vilja. Däremot så tillhör jag de där som samlar all min ilska till någon slags sannings-laser. Det sitter i ögonen har jag hört. Jag letar igenom varenda vrå av varenda samtal jag haft med personen på millisekunder och hittar varje grej de sagt och gjort som motsäger dem. Förklarar gärna varje brist, varje fel, varje lögn utan att blinka. Problemet är att inte bli för ärlig. Sådant gör ju faktiskt ont på riktigt och en svag människa kan gå sönder om man lägger för mycket ärlighet på den på en gång. Så jag tänker på mina formuleringar. Ingen har hittills fått allt öst över sig. Däremot så är det väldigt vanligt att folk försöker skydda sig med lögner (en del tror till och med på sig själva trots tydliga bevis) hellre än står för vad de gjort.

Ilska är en mycket ful känsla. De människor som plockar fram den känslan gör det oftast just för att de beter sig fult. Det ena ger det andra kan man säga, men det hade ju varit enklare att bara vara ärlig från början så man slapp det i onödan. Tycker jag. Vad tycker du? Hur upplever och hanterar du din ilska när den väl dyker upp?

Ja, fast nej...

Självförtroende och självkänsla är två ord som ofta förväxlas. De flesta verkar tro att de är samma sak och anta att självkänsla bara är ett "finare" ord för självförtroende. Jag hör nämligen näst intill aldrig någon prata om självkänsla, annat än jag själv. Jag tycker om att skilja på begrepp.

"Men hen har så dåligt självförtroende..."

I mina öron är ovanstående bara en dålig ursäkt för diverse beteenden. Dessutom pratar de absolut flesta om personens självkänsla snarare än självförtroende. De flesta som ursäktas på det där sättet uppvisar ett mycket bra självförtroende, men dålig självkänsla. Det är människor som vet att de är duktiga/snygga/vad det nu handlar om men fulla av osäkerheter när det gäller annat. Rädda för att inte duga trots de där fantastiska egenskaperna de har. Jag har själv väldigt bra självförtroende när det gäller många saker, men tyvärr sviktar självkänslan lite mer än jag är bekväm med, något jag jobbar med dagligen eftersom jag inser hur onödigt det är och att det går att göra något åt det.

Självförtroende är någonting väldigt brett. Man kan ha bra självförtroende inom väldigt mycket, exempelvis sport, konst, relationer, utseende, arbete... Självkänsla är något smalare, men täcker istället in betydligt mer. Självkänsla är mer baserat på ens egna uppfattningar om hur andra ser på en och hur viktigt det är. Det handlar om prestationer och uppfattningar. Det är helt enkelt inte samma sak.

Sedan tycker jag, över lag, att det är dumt att ursäkta negativa beteenden. Det kanske känns bättre att säga att någon betedde sig illa på grund av att den är så osäker som person, men det hjälper ju ingen i längden. Då får ju personen hållas. Den lär sig ingenting och kan fortsätta såra andra för att den "inte vet bättre och mår så dåligt själv". Då är det bättre att säga ifrån, ta fighten och komma därifrån med fler kunskaper i bagaget. Kanske kan den personen också lära sig och bryta ett negativt mönster. Där har vi någonting jag tror alla vinner på.

Sedan måste ju personen i fråga förstå att ta emot kritik och vilja utvecklas också. Annars måste till och med jag medge att det nog inte skulle ge så mycket tyvärr...

Om du har tråkigt kan du ju göra ett självänsle-test HÄR och se hur du ligger till. Men kom ihåg att inte ta det på för stort allvar. Frågeformulär på internet har knappast alla svar.

Betalar priset för att ha kul...

Jag mår inte dåligt. Däremot är jag riktigt trött! Det var fest igår. Jag anlände stilfullt på motorcykel (nykter) och senare tog vi oss in till stan och J-man som festade med T-man! Jag hade insisterat på att de skulle ha roligt eftersom de precis börjat semestern båda två.

Det blev en promenad hem sedan. J-man har rep idag och jag tyckte att han borde gå av sig lite berusning för hans egen skull. Ja, för att han skulle må bättre idag än vad han kanske skulle göra annars. Han är ju ingen van festare min ansvarsfulla, arbetande prins. Och vattenflaska hade jag i väskan så han inte torkade ut på vägen.

Ungefär halv fem i morse var vi hemma. Vid elva gick vi upp. Kan säga att jag gärna hade sovit längre... Men jag går gärna upp med min älskling. Det är nu när han repar jag ångrar mig lite. Ryggläge i soffan i alla fall! Vi har ingenting vi behöver göra idag... Filmkväll hos en vän senare och det är ju också mest mys!

Katterna älskar balkongen

Pysen och Bus chillar

Så länge det inte regnar är katterna på balkongen den mesta tiden av dagarna. Pysen är ute när det regnar också, bara det inte öser ner och då och då är det blöta tassavtryck över golvet och soffan. Fast de är lyckliga. Det finns så mycket att titta på där ute och att ligga i solen (eller skuggan) och bara mysa är ju bland det bästa som finns!

Igår när J-man kom hem från sin sista dag innan semestern slängde han sig genast på en stol på balkongen och njöt. Hängde av sig arbetströjan och bara mådde bra. Katterna följde hans exempel. Givetvis. Och jag med. En varsin öl, bara för sakens skull, och slött småprat... Härligt! Det är ju såhär sommaren ska vara.

Bara att bloggen blir konstant lidande då...

Finally!

Jag hittade solen igår och fick lite fina bilder. Ja, du vet, så jag kan sluta tjata om mitt hår. Att det ska vara så svårt att få en rättvis bild är ju bara löjligt!

Jag älskar hur blek jag är... Vet inte hur den kärleken uppstått riktigt, men tur är det väl att jag tycker om min egen blekhet. Tycker att det är jättevackert med solbränd hy också, men på mig är det bleka vackert. Tycker jag. Fast jag är konstant nyfiken på hur jag skulle se ut som solbränd och hade jag råd skulle jag nog prova spraytan någon gång bara för att se hur det såg ut. Samtidigt är jag livrädd att jag skulle vantrivas. Märkligt i-landsproblem det där.

Färdigtjatat om håret i alla fall! Skönt va?

Video: Fjantig med håret

Något nytt

Jag kunde tydligen inte hålla mig. Färgade håret idag! Kände att jag behövde en förändring och eftersom den här sommaren mest verkar vilja vara grå så blev det mer färg i håret istället. Rött! Körsbärsrött enligt förpackningen och jag måste hålla med. Det är sådär mörkt som körsbär gärna är. Känns bra!

Sen trivs jag ju i mörkt hår så jag har knappt behövt vänja mig vid färgen. Det känns nästan naturligt när en mörk lugg landar i ögonen på mig. Får se hur Rey blir efter en tvätt eller två... Det kan ju blekna lite.

Bättre bilder kommer! Men så länge...

SMS från Sessan

" Jag har döpt en spindel efter dig. Den hänger utanför mitt fönster varje kväll och håller mig sällskap. Den har en stor stjärt. :-D"
Hon är i Estland just nu... Älskade vän!

Onsdag

*nomnomnom*

Här sitter jag med en liten drink och funderar över om jag vågar gå ut på balkongen. Regnet kommer ju och går lite som det känner för de här dagarna. Skönt med frisk luft, men tråkigt att inte få sitta med en god bok på balkongen helt enkelt. Katterna är också lite ledsna för det. De är ju inte helt förtjusta i vatten.

Igår oljade jag i alla fall alla utemöbler så att de ska hålla sig fina. Jag har aldrig haft någon koll på sådant, stadsbarn som jag är. Om något oljats under min barndom så var det ingenting jag märkte av i alla fall. Inte heller har jag haft något som behöver tas om hand på det sättet i vuxen ålder förut. Kanske mest för att jag aldrig stannat länge på en och samma plats? Men J-man har koll! Han är uppvuxen i hus så det finns nog mycket han kan lära mig i framtiden...

En klänning, en klänning

Jag vet faktiskt inte alls hur många länkar till sidor med vackra bröllopsklänningar jag har sparade bland mina bokmärken. Mängder av klänningar i alla möjliga olika modeller. Enkla, avancerade, långa, korta, tyll och spets och allt man kan tänka sig. Jag vet vad jag tycker är fint, men inte vad som passar just mig.

Frågan om jag ska designa min egen brudklänning har kommit flera gånger. Inte en dum fråga alls! Fast jag känner att jag inte har tiden, kunskapen eller pengarna. Faktum är att det är billigare att låta sy upp sin klänning utomlands så länge det inte är väldigt enkla modeller vi pratar om. Jag vill dock inte ha en jätteenkel modell.. Det är ju bara en gång och jag som inte ens var på min egen skolbal har inte haft så många möjligheter att vara prinsessklädd. Men jag vill inte se ut som en marängtårta för det. Det måste ju finnas balans.

Egentligen så är det dags att börja prova klänningar. Hitta den där modellen som passar mig bäst och som känns bra. Samtidigt så känns det ganska märkligt att jag ska gå i affärer och prova stora klänningar. Tycker det känns lite obehagligt på något sätt. Och nu när Sessan är bortrest och mamma för det mesta jobbar känns det ännu svårare. Visst kan jag gå själv, men vill jag det? Ett kritiskt öga är alltid bra.

Så jag funderar över att börja skissa i alla fall.. Bara för att testa mig fram i olika modeller för just min typ av kropp. Skissa av mina former på ett papper och börja bygga utåt. Ja, kanske...

En enkel (och ful) skiss på hur man skulle kunna
göra en axelbandslös klänning med genomskinlig chiffong
som öppen detalj ner från bysten.

Börjar jag med det här så kan jag dock inte visa upp annat än skisser jag inte tycker om i bloggen. J-man får ju faktiskt inte se klänningen förrän på den stora dagen! Fast efteråt så kan jag ju visa om inte annat.

Video: Mitt stöd

*love*

...

Det blev utgång igår! Inte särskilt sent eller mycket egentligen, men det var riktigt kul. Känns som att både jag och J-man behövde det. Att bara komma utanför lägenheten kan göra så mycket.

Blev väckt av Pysen tidigare än jag hade lust med. Han hoppade upp i sängen och jamade och skulle promt kela massor! Det kan man ju faktiskt inte riktigt säga nej till... Han är ju så himla söt den lille marodören. Så lagom till att man inte kan somna om så har han tröttnat och går gärna någon annan stans. Fjäskar lite för att komma ut på balkongen och det. Älsklingen...

Tre timmar senare har jag fortfarande inte gjort kaffe, men druckit nästan en halvliter cola och ätit chips. Det där med att vara vuxen och kunna bestämma själv är riktigt nice!

Boring stuffs...

Det är tvättdag idag. Inte det roligaste... Hur som helst kan jag tycka att det är väldigt avslappnande att tvätta. Fast tråkigt också. I alla fall när man är grymt rastlös och mest bara vill hitta på något!

Roligare blir det inte...

Sitter mest och har tråkigt i väntan på att gå ner till tvättstugan. Förstår inte vart denna totala olust att faktiskt bara göra något kommer ifrån. Har ju projekt att sy på och en lägenhet som skulle kunna städas och två katter jag skulle kunna leka med och en bok jag skulle kunna läsa och ett bröllop att planera och.. Ja, du vet. Men jag vill ut ur lägenheten och det är nog egentligen det stora problemet. Får se om J-man vill ta sig ut lite han med sedan när han väl kommer hem.

Väggar, fönster och datorskärmar är det enda intressanta just nu tydligen.

Tog mig i alla fall lite tid att fjanta mig i spegeln sådär som jag gärna gör ibland. Bråkade med fokusen kontra smutsig spegel och funderade över hur märkligt det kan se ut med tillpiffade naglar till casualwear. Lagom oviktigt.

Bråka med autofokus...

...och mer typiskt jag blev det nog inte.

Tråkigt som sagt. Hoppas att jag får ett knasryck och typ viker en hatt och bygger ett piratskepp av köksbordet, men det ser inte ut som det just nu. Hoppas din fredag är mer tillfredsställande!

Att vara bekväm

Jag brukar alltid prisa bekvämlighet. Kläder ska vara bekväma och gärna snygga också. Samma sak med skor. Jag sminkar mig bara på sätt som gör att jag känner mig bekväm och när jag känner mig bekväm med att sminka mig. Och så kan vi fortsätta och fortsätta. Kontentan är ändå densamma för mig: Obekväma saker används inte och hör inte hemma hos mig.

"Luxury must be comfortable,

otherwise it is not luxury"

- Coco Chanel

Vad som är bekvämt och inte har definitivt förändrats med åren och kommer troligen fortsätta förändras. Jag går mer åt det androgyna och stilrena än det utmanande som jag trivdes väldigt bra med när jag var yngre. Plötsligt finner jag mer löst sittande kläder i garderoben än förut, men det kan också ha att göra med att jag har mer saker jag vill dölja på min kropp nu än förut. Inte för att jag inte tycker om den, utan för att jag inte är van vid den. Plus att kommentarer som "ta inte illa upp men du är finare nu än förut" gör mig minst lika frustrerad som "när ska du bli smal igen". Aldrig duger man. Varför det ens ska kommenteras vet jag inte heller.

Mitt i allt det här så sparar jag ju också ut mitt hår och där kan man prata om någonting som inte alls är bekvämt. Visst tycker jag om att det växer och jag vill ha det långt, så förstå mig rätt, men värme och långt hår... Inte helt bekvämt alla gånger. Så det är fixerat i en knut eller fläta, nu mest i en klämma till och med. Jag frågar mig varför långt hår skulle vara så jävla bra förutom rent estetiskt.

Så som jag tänker just nu så kommer nog håret bli kort när det vankas barn i alla fall. Inte sjutton lär det väl vara praktiskt och bekvämt med ett långt hårsvall som är överallt när man har en liten att hålla koll på? Jag tillhör ju faktiskt dem som inte är obekväm allt i kort hår liksom, tro inte att jag dömer ut dem som trivs bättre i långt bara för att jag själv inte ser det som praktiskt. Men vi kan väl i alla fall ställa oss frågan vad det är som är så bra och praktiskt med det långa (och gärna tjocka också) håret?

Kläder, skor, frisyr... Allt påverkar vårat mående på ett eller annat sätt och vad som är bekvämt för mig är det inte nödvändigtvis för någon annan. Viktigast är hur som helst vad som är bra och bekvämt för just dig. Så det så!

Oh yeah!

Jodå, det kom ett paket. Posten har börjat komma märkligt sent nu på sommaren. Vid halv fyra ungefär damp brev och sådant ner i hallen. Lite konstigt för mig som vant mig vid post klockan elva på dagen, men inte hela världen. Jag fick ju mitt paket äntligen! Ja, igen. Tradera den här gången med. Surprise!

Hängselshorts FTW! Har letat hängselbyxor i år egentligen, men lyckas inte hitta några som inte är för mammor... Vilket i och för sig är de sötaste hängselbyxorna om du frågar mig, men inte vad jag vill ha just nu. Så trenden med hängselshortsen passar mig. Bara att jag egentligen, från början, inte ville ha shorts utan långa som jag kunde vika upp som trekvarts. Hängselbyxor för mig är nämligen underbart casual och det finns massor fickor också! Mi piace fickor!

Jag kommer lätt skaffa mig mammabyxor a la hängselbyxor när det är dags för bebis hur som helst. Just nu blir det shorts-modell och hittar jag ett par långa till ett bra pris blir det ett par sådana också... Perfekt slit och släng ju!

Vardagslyx

Jag och min teknik du vet. Har precis uppgraderat programvaran i min telefon och sitter och bara njuter över de positiva förändringarna. Snyggare utseende överlag. Hoppas på lite fler tjusiga uppdateringar! Det finns mycket lycka i att undersöka de nya finesserna efter en uppdatering.

Har jag tur får jag paket idag också... Då blir det ännu mer lyx! Love my life!

Red rose...

I tisdags så var det 2 år och 3 månader sedan jag och J-man blev tillsammans och självklart kom han hem med en ros till mig då! Nu gör han ju sånt även när det inte är månadsdagar, men ändå. Jag ställde den i ett glas i köket och än så länge har katterna låtit den vara. Den fick också växtnäringen som följde med den i vattnet så den har stått sig jättefint! En liten påminnelse om kärlek sådär mitt på matbordet.

Till den här skönheten fick jag ett kort också... Ett sånt där som J-man hade skrivit jättefina ord i... Men de tänker jag behålla för mig själv. De var nämligen det bästa med överraskningen.

Lite manikyr dårå...

Som utlovat kommer lite bilder på mina naglar just nu. Det var ett tag sedan jag orkade sätta mig och faktiskt pyssla och inte bara slänga på lite färg. Nu tycker jag i och för sig att bara en färg är jättefint det med, men kanske inte så speciellt. Inte med tanke på hur jag brukade pyssla i alla fall.

Jag började enkelt med två lager av ett av mina (många) favoritlack. Det är Platinum Pearl från China Glaze. Egentligen hade jag nästan velat stanna där bara för att det är så förbannat vackert, men jag hade ju lovat mig själv att göra något mer avancerat så jag plockade fram en vanlig disksvamp (oanvänd och klippt i en lagom stor bit för en tumnagel ungefär) Sky High-Top från China Glaze och ett lila lack från Starnails.

Sen var det bara att hitta något av plast att dutta lack på. Jag hittade en tom godispåse. En tandpetare för att försiktigt blanda färgerna i mitten och sedan var det bara att dutta på! När resultatet var lagom tillfredsställande på båda händerna tog jag en tops med nagellacksborttagningsmedel på och gjorde mitt bästa för att få bort allt kladd. Det mesta fick jag bort, men eftersom jag är lite lat så är jag fortfarande lite lätt lila här och där... Det försvinner om någon dag eller två.

Innan överlack och sånt...

Sen var det ju dags att inviga mina nya nageldekorationer också! Funderade på att göra en kant på alla naglar då jag har blå stenar också, men jag orkade faktiskt inte pilla så länge... Vid det laget hade det ju gått ett par timmar i och med torktid och så. Det är väldigt pilligt att lägga stenar med pincett med vänsterhanden när man är högerhänt också. Annarshade jag kanske orkat pilla mer.

Kan inte påstå att jag är missnöjd i alla fall! Ska bli kul att hitta på mer grejer framöver...

Några små fynd...

Ja, jag har shoppat på Tradera igen! Älskar att fynda och när man inte har så många pengar (som jag) är fynd det bästa. Misstänker att jag skulle fortsätta billighetsshoppa även om jag hade pengar men ändå... Skulle i och för sig köpa fler saker då.

Jag köpte sex stycken små hjul med nageldekorationer, men ett utav dem kommer få bo hos Sessan så det visar jag inte. Vill att hon får kika helt själv. De är i guld hur som helst och jag använder inte riktigt guld. Passar bättre i silver helt enkelt.

Lyckades inte göra en gif-fil av närbilderna så tyvärr får du leva med att det blir många bilder på rad, men det är förhoppningsvis okej!

Här är alla mina raringar!

En hel bunt med roligheter helt enkelt! Har stirrat på dem i två dagar (ja, jag är seg på att fota och lägga upp) utan att veta vart jag ska börja. Ska jag gnistra eller vara en gnutta mer diskret med pärlor? Kanske en fruktsallad på naglarna? Ja, du förstår. I skrivandes stund har jag bestämt mig för premiärmanikyren och den som har mig på facebook och/eller instagram har redan sett naglarna. Det kommer upp bilder här med dock.

Och så presenten till mig och J-man. Vi är inga stora te-drickare, men med de regniga dagar vi haft så lär det bli mer. Plus att jag hällt kamomillte i magen på J-man två dagar i rad för att lugna oroliga nerver och dåliga energier. Min vackre prins ska nämligen må bra.

Hur som helst så kunde jag inte riktigt motstå när jag hittade dessa not-formade te-grejor (silar? klämmor?). J-man lever ju för musiken och jag är inte långt därefter. Så jag slog till. Det bästa är att företaget som sålde dem på Tradera inte ens ville ha frakt så de kostade mig bara 39 pix! Jag är nöjd i alla fall!

Så fina!

Och det var de fynden... Jag inser att jag har missat en del under tiden då jag helt saknat blogglust. Får se om jag lyckas få ihop dem också så småningom!

Funderingar på rätt och fel, vad jag ska göra med mina naglar och hur man får tillbaka aptiten i värmen

Just nu rör det sig mycket i huvudet på lilla mig. En del viktigt, en del totalt oviktigt. Ja, sådär som det brukar bli ibland helt enkelt.

Delvis funderar jag på hur jag ska göra i eftermiddag. Det kommer uppstå en sådan där situation där andra människor kan drabbas av onödig awkwardness och stela eller, i värsta fall, lite obehagliga känslor på grund av en konflikt som inte rör dem. Jag funderar över hur rättvist det är mot de människorna att sätta dem i den situationen? Känns nämligen inte rättvist alls och åter igen kommer jag tillbaka till att det hela tiden är andra som drabbas om två som inte kommer överrens umgås i samma sällskap. Särskilt när den ena parten inte vill lösa problemet. Och sådant här växer ju med tiden och blir bara svårare och konstigare för omgivningen. Jag  som inte vill dra in andra vill inte heller att de ska få effekt av det som är och inte behöva höra på vad det handlar om för att förstå det obekväma heller. För mig känns det respektlöst. Så jag funderar... Kanske skippar jag helt enkelt tillställningen förr att göra det bekvämt för så många som möjligt, även om jag vet att det kommer göra minst en av mina närstående ledsna. Så är vi tillbaka, igen, på att det här fjantet drabbar de som inte ska bli drabbade.

Suck!

Oh, well... Än så länge har jag tid att fundera på vad som är det bästa valet. Martyrskap söker jag dock inte. Jag mår inte dåligt av situationen oavsett vad folk vill intala sig.

Så fick jag hem ett helt gäng med nageldekorationer igår och nu vet jag inte alls vart jag ska börja! Har funderat sedan igår på vad jag vill göra först! Enkelt eller pråligt, vilken färg, alla naglar eller bara några? Och så vidare, och så vidare... Första steget blir i vilket fall som helst att ta bort det gula glitterlacket jag har på fingrarna i skrivandes stund. Glitterlack tar en liten extra stund att gå bort, men med tanke på hur fina de är så gör det inte så mycket för min del.

Jag ska fixa bättre bilder! Men en försmak i alla fall!

Och så var det hela grejen med värmen... Jag gillar att det är varmt, för jag gillar att inte behöva klä mig särskilt mycket alls, men det medför vissa obekvämligheter. Som de här kvava dagarna. Jag kan knappt tänka när det är kvavt! Men värst är aptitlösheten. Man behöver ju äta,, men värmen kan verkligen ta all aptit och matlust ifrån mig. Så sitter jag och blir illamående av världens dummaste anledning. För att jag inte känner hungern. Så dumt!

Ibland kan man ju gå runt det där med aptitlöshet genom att bara strunta i den varma maten när det är som varmast och äta sallad eller så istället. Men inte ens det är jag helt överrens med. Inte minst för att våran kyl har bestämt sig för att förstöra hälften av grönsakerna vi stoppar in där! Fy på sig kylskåpet! Det blir dyrt i längden det där.

Och chipsen är slut också...

Men, men.. Jag får väl tvinga i mig något i alla fall och sätta igång med bestyren och komma fram till vad jag tycker känns bäst och allt det där...

Från fred och kärlek till frustration och ilska

Precis när jag åkte till Peace & Love så började det igen. Ja, du har ju läst lite vad det handlar om. Folk som helt enkelt inte är ärliga nog att säga vad de menar och rakt av sviker sina "vänner" genom att bete sig rent ut sagt barnsligt. Visst, det kanske känns bra att säga något som låter bra för stunden än att bara vara ärlig och säga att man inte kan, har lust, whatever beroende på situation. Men det är jävligt oärligt i mina ögon att bestämma något och sedan strunta i att genomföra det, hellre är man ärlig från början och säger att det får bli en annan gång. Inga problem då. Jag själv tog inte kontakt och bad om att genomföra det som det gällde för att jag insåg att det nog inte skulle hinnas med, bestämmer då den andra parten en tid med mig för att den anser att den visst har tid så ska det följas, inte svårare än så.

Att personen som svek dessutom redan gjort mig upprörd innan och inte helt kommit så långt att bevisa att den lärt av sitt misstag hjälper inte. Den bevisar för mig att den inte har lärt sig något och i och med hur personen hanterar den här situationen bevisar den ytterligare hur omogen den är.

Jag kunde inte bry mig mindre om det inte vore för att den här personen är nära en person som är nära en av de jag älskar mest. Hade det inte varit för det så hade jag helt enkelt bara raderat personen ur mitt liv, människor som bara tar energi och beter sig illa är inget jag har något till övers för. Jag tog kontakt och sa till personen att den givetvis själv väljer om den vill lösa konflikten, men att det inte är jag och den som far illa av  konflikten egentligen. Det är ju tyvärr så att när två som inte kommer överrens har två personer nära sig som i sin tur är nära varandra så är det de personerna som får ta smällen. Att de inte skulle påverkas är oerhört korkat och naivt att tro. Särskilt om man umgås i samma sällskap på ett eller annat sätt. Det är helt enkelt bara en tidsfråga, tyvärr.

Personen i fråga tar inte ens kontakt med mig efter att jag påpekat detta. Den tar kontakt med den personen som är nära mig och drar således in den personen i konflikten långt innan den hade behövt påverkas. Alltså är min poäng redan bevisad, men onödigt starkt. Bara för att en person hellre beter sig som ett barn än tar konsekvenserna av sitt eget handlande. Hur man kan vara så egoistisk att man drar in andra i sin konflikt för att försöka hitta en väg ut som inte innebär att stå för vad man gjort är utanför mitt förstånd. Jag hoppas verkligen att personen är för dum för att förstå vad den håller på med.

Jag blev ombedd att låta min närstående ta det här själv med personen i fråga. Det är enda anledningen till att jag inte pratat med personen om det (även om jag fick tillåtelse att säga ifrån om beteendet), eftersom jag respekterar de jag älskar oerhört mycket. Jag tillhör inte de oärliga. Jag kommer inte gå till den personens närstående och gnälla, även om det kanske tyvärr är det enda sättet att visa för den hur dumt det faktiskt är att göra så. Jag skulle aldrig kunna utsätta människor jag tycker om för det dock. Jag förstår nämligen konsekvenserna.

Jag är så lycklig över att jag har varit på Peace & Love och sluppit allt fjantigt drama en vecka i alla fall. Så är jag oerhört lycklig att jag har J-man som öser kärlek över mig varenda dag och hela tiden påminner mig om allt positivt vi har. Han fyller på den energin som andra människor stjäl.

Tänk vad mycket lättare allt skulle vara om folk bara betedde sig som vuxna människor, var ärliga och tog konsekvenserna när de klantat sig. För allas skull.

Jisses...

Jag har ganska många myggbett sedan bröllopsfesten i lördags... Spenderade ganska mycket tid ute i friska luften, inte minst för att det var väldigt varmt i lokalen, nämligen! Klart glad att jag inte då kände vilken mygg-buffé jag var. Just nu är det mindre roande och jag har myggbett över fötter, ben och händer, men ryggen är värst upptäckte jag idag. Så J-man, som den underbara man han är, har baddat hela ryggen med whisky mot klådan. Bättre i alla fall, även om det tyvärr inte hjälper hela vägen.

Fler huskurer någon? Tandkräm fungerade INTE för mig hur sim helst.

Yay!

Eftersom jag har världens bästa fästman så kom det idag en överraskning till mig på posten. Ett jättefint litet armband! Till förmån för barncancerfonden också eftersom han vet att jag tycker om sådant. Älskade J-man!

Inspirerad kreation

Jag ville ju sy en klänning att ha på bröllopet på lördag. J-man tog mig till Ohlssons Tyger och lät mig välja tyg. Hittade ett fantastiskt, underbart, färgglatt, härligt och luftigt tyg i stretch att arbeta med. Tänkte från början sy en klänning efter ett mönster i en av mina Sömnadsmagasin, men var för lat så freestylade min egen variant. Alltså en helt egen design som inspirerats av bilden i tidningen. Känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde. Var ganska trött och symaskinen bråkade onödigt mycket i början. Så syr jag inte heller efter mönster när jag freestylar utan mäter lite på måfå och testar mig fram. Nålar, syr, provar. Fördelen med stretch är att man kan vara lite mer oförsiktig med måtten, hellre lite för litet så det sitter bra än tvärt om.

Det var själva ärmen i tidningen jag föll för så den fick bli lika dan. Lagom för en ljum sommarkväll tänkte jag och samtidigt luftigt nog för dagen. Blir det kallt på kvällen får jag ha en kavaj med mig. Det kommer bli jättebra tror jag! Tog i lite extra med urringningen eftersom axlarna är täckta, men ringningen är inte vidare "bred" så inget kan hoppa fram och bli olämpligt och pinsamt ändå.

Jodå! Jag är nöjd och glad och kommer nog få ganska så mycket användning av min kreation den här sommaren. Man blir lite stolt över sig själv när man lyckas med ett projekt såhär. Oftast gör man ju det om man är envis och tålmodig nog, men ändå.

Nästa projekt blir en liten bebis-dräkt till J-mans fina systerson som nyligen kommit till värden. Där kommer jag dock följa ett mönster helt slaviskt. Barnkläder har jag aldrig sytt förut och det är dumt att experimentera då ju!

Lucky me!

Jag har nog nämnt det förut att en vän till mig för flera år sedan sade att jag borde vara tillsammans med någon som berättade för mig hur vacker jag är varje dag. Han sa att det var vad jag förtjänade och jag ville gärna tro honom, men i och med hur min relation såg ut just då så antog jag helt enkelt att den typen av kärlek inte var till för sådana som jag. Idag är det annorlunda. Det var tydligen bara så att jag inte hittat rätt partner än!

Idag har jag en man som varje dag

• berättar för mig hur vacker jag är - både på insidan och utsidan
• prisar mig för de positiva förändringar jag gjort i hans liv
• öppet kommunicerar om allt - stort som smått, problem som lösningar
• står vid min sida och stöttar mig genom både bra och dåliga saker
• jobbar med mig för att vårat förhållande ska bli starkare än det redan är
• kramar, kysser och håller om mig precis så mycket som jag själv vill
• berättar hur mycket han älskar mig - och visar det
• får mig att skratta och bubbla av glädje - även de dagar jag är arg eller ledsen
• skämmer bort mig med olika saker - allt från fotmassage till chips eller ett kärleksbrev

Och det här är bara några saker egentligen. Det tillkommer så mycket mer hela tiden och att inte alla förhållanden fungerar så här, om man verkligen älskar varandra, är för mig ett mysterium. Samtidigt så gillar man ju olika saker och alla kanske inte skulle trivas med så mycket, intensiv och varm kärlek? Vad vet jag? Det viktigaste är hur som helst att jag är förbannat lycklig och det tänker jag fortsätta med!

*kärlek*

Världens mest bekväma brallor!

För det mesta så jobbade jag ju under Peace & Love, men jag hann faktiskt kolla runt lite i marknasstånden också. Skaffade mig min fejktatuering där och inhandlade några få klädespkagg. Däribland världens skönaste byxor! Finns det något som helst som är fel med dem så är det att de tyvärr inte har fickor. Jag kan i och för sig leva med det.. Jag vill bo i de här byxorna! Så luftiga och sköna!

Tunt bomullstyg och rymlig modell. Awesome!