Reping

Snart är det dags för Världens Sämsta Föreställning 2 också. Utökad ensemble och ännu galnare än förra året!

Exiting times... Igen!

Jag sitter och pressar i mig kaffe för att komma igång. Det är en lång dag idag igen. Men på alla bra sätt! Det är ju slutuppgiften som ska jobbas på och så är det dags att börja repa inför årets revy också. Yepp, du läste rätt! Årets revy! Ännu mer galen humor! Johan och Jocke har jobbat som galna för att bli klara med manus och idag drar vi igång.

Så det händer grejer... Biljetterna är för övrigt redan släppta. Boka HÄR

Nu då? Ja, det märker vi...

Jag och mitt kaffe tänker igenom gårdagens föreställning... Den kändes awesome! En underbar avslutning ifall det inte kommer mer folk nu. Ändå tråkigt att avsluta så tidigt. Som det ser ut nu finns det två chanser att se den. Nu på lördag och nästa måndag. Förutsatt att folk bokar in sig. Jag hoppas verkligen att de gör det! Känns oerhört trist att inte få förmedla det vi gör till så många som möjligt.

Om du är sugen på att se Underverket så kan du enkelt boka biljett till 8e eller 10e oktober på bokning@angelworks.se eller 0702-315231

Priserna:

Ordinarie. 130 :-
Stud/pens 100 :-

Idag kanske det blir våran sista föreställning. Tyvärr är det så när det inte kommer tillräckligt mycket folk och tittar. Det är svårt att nå ut och allting kostar pengar... Lokalen och rättigheterna är inte billiga och utan publik blir det ju inte hållbart. Hur bra föreställningen än är så spelar det ingen roll om ingen ser den.

Det är en orolig dag kan man säga. Halvt om halvt kommer vi väl få veta om det blir våran sista föreställning... Innan jag kommer till teatern har jag även redovisning av en uppgift på universitetet. Känslorna rusar i kroppen sådär som de gör när man är nervös för flera saker. En blandning av sött och surt kan man säga. Bra och dåligt.

Du kommer få veta hur det blir när väl jag vet det... Men just nu är det osäkert. Lite läskigt. Fast det ordnar sig nog.

Recensioner...

På pjäsen alltså. Om du är nyfiken så finns de HÄR och HÄR.

Jag tycker att premiären gick bra. Väldigt bra till och med. För egen del missades ingenting och publiken verkade på helspänn, även om det var en oerhört liten publik... Recensionerna känns inte helt rättvisa även om jag inte tycker att de är direkt dåliga så klart. Fast det är väl alltid så att man inte håller med till hundra procent. min uppfattning är ju inte alltid densamma som publikens. Jag har dessutom haft lång tid på mig att tolka och analysera texten på mitt sätt. Huruvida min tolkning når publiken eller inte är ju svårt att veta innan någon sett det arbete man gjort.

Recensenten var för övrigt underbar. Trevligare och mysigare människa får man leta efter! Jag hoppas att hon väljer att komma tillbaka och se oss igen, fast privat. Jag tror vi kan ge ännu fler intryck!

Händelselöst

Jag har vilat hela dagen. Välbehövligt är bara förnamnet. Tror jag skulle behöva en vecka på det här sättet, men det är så klart inte ett alternativ. Egentligen gör inte det så mycket... Jag ser fram emot måndagens redovisning och att få komma ut igen. Inte känna illamående och hosta om nätterna. Inte stressa och vara helt utan fritid och socialt liv för att jag repar konstant. Inte för att jag någonsin skulle byta bort repperioden för det. Vissa saker gör det värt att må dåligt.

Jag ska berätta om premiären när energin återvänt igen. Fler föreställningar väntar ju också! Men nu ska jag fortsätta vila mig. Det förtjänar jag faktiskt.

Taggad, nervös, taggad, nervös, taggad, nervös, panikslagen

Sitter på tåget mot Norrköping... Klockan sju är det premiär. Nerverna springer marathon i kroppen på mig. Vi vet ju inte hur vårat arbete kommer bemötas eftersom det är så kontroversiellt.

Första akten handlar på sätt och vis om den distans vi i västvärlden har till exempelvis svälten i Afrika, terrorattacken 11 september eller Beslan. För de flesta av oss är det ju så overkligt även om vi för den sakens skull tycker att det är fruktansvärt. I andra akten tvingas publiken möta människor som varit exakt i de situationerna. Första akten är någorlunda lättsam trots sin allvarliga underton och andra akten gör ont.

Det är så oerhört viktigt för mig att det går bra ikväll och med tanke på vilka jag jobbar med är det egentligen inget problem, men ändå. Jag är väldigt nervös.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tid för mig

För första gången på en bra stund nu så sitter jag vid min dator och skriver. Jag har ro till det för en gångs skull! Så härligt! Sen att jag är hemma för att kroppen skriker efter vila och magen vill vända sig ut och in och hälla sitt innehåll över skrivbordet är en annan sak... Vila är dagens nyckelord.

Så jag fyller huvudet med sådant jag gör för att slappna av. Slösurfar, läser bloggar, ser på serier och stickar. Soffan eller sängen kan jag lägga mig i närhelst jag känner att jag behöver sova lite. Man får det när man inte är helt kry.

Jag har en sådan där fuskgrej att sticka med. Det är en bra sak.

Imorgon är det premiär! Genrepet hade vi igår. Det gick som det ska göra. Lite nervöst känns det (redan), men det kommer nog gå bra. Jag är sjukt stolt över det vi arbetat fram i alla fall!

Massor med trött!

Suger i soffan med min nya fina HTC flyer i knät och försöker vänja MIG vid tuchtangenterna. Det är lite klurigt om jag ska vara ärlig... Men jag är glad.

Spelningen igår började katastrofalt med massor ljudproblem... Men slutade helt awesome! Det var dans och applåder och Guo och tjim! Jag hade fruktansvärt kul! Alla verkade glada faktiskt.

Idag bär det av till Norrköping och repetition där igen. Ingen vila för Katten inte!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Mycket, mycket...

Det blev helt klart en lång dag idag. Inte på det dåliga sättet, men ändå. Mot slutet var man trött och informationen gick mer förbi än in i huvudet. Spännande är det dock! Så mycket nya saker att lära sig och testa på! Skrämmande på ett sätt. Faktiskt. Fast bra skrämmande. Jag längtar efter att komma igång och vill testa allt på en gång trots att det inte går. Helt underbart!

Så repas det också. Nolle-p och repetitioner sida vid sida kan man säga.. Vad jag hinner och inte är lite olika, men skolan går först så klart. Imorgon åker jag till Norrköping för repetition till exempel och i helgen ska det även hinnas med att repas inför spelningen den 3e september. Ingen panik, allt på en gång!

Och hösten börjar visa sig.

Att sluta vara rädd (försöka i alla fall)

Jag har länge lidit av scenskräck. Ja, när det gäller sång i alla fall. Jag kan dansa och jag kan skådespela utan mer nerver än för spänningens skull. Man vill ju alltid göra ett bra jobb. Ge publiken en upplevelse och ett minne. Att ge dem ger mig hur mycket som helst! Man uppträder ju aldrig helt osjälviskt. Något får man alltid ut av att stå där. Även de som kräks varje gång de står på scen får ut något av det. Något är det ju som gör att det är värt det.

När jag var yngre var jag inte särskilt rädd för att sjunga. Det var liksom något jag bara gjorde. Måååånga gånger på fritids dessutom. Egensnickrade små musikalföreställningar med rekvisita och allt. Företagsam på mitt eget vis. Helt fast i teaterns magiska värld.

Så började jag musikallinjen i gymnasiet och allt förändrades. Exakt vad som förändrades kan jag tyvärr inte svara på, men efter första året var all säkerhet som bortblåst. Jag undvek solosång till varje pris. Skolkade på dagar vi skulle uppträda för varandra. Plötsligt klarade jag det inte. Men när det var föreställning tvingade jag mig själv. Med varierande resultat. Skräcken klämde ibland tonerna ganska ordentligt och det gjorde ju inte saken bättre.

Den som träffar mig privat vet att jag kan vara väldigt lugn och tystlåten. Jag syns på mitt sätt men säger inte så mycket många gånger (förutom på fest, då är jag ofta väldigt social och påhittig). Jag delar gärna med mig av uppmärksamhet och bekymrar mig inte särskilt om någon annan tar mer plats än jag. För vad spelat det för roll? På scen kan jag dock vara annorlunda. Men mest om jag känner att jag får en utmaning. Något nytt. Då vill jag synas och märkas mest så att jag lär mig och får veta att/om jag gör ett bra jobb. Nu har jag börjat komma till den punkten med sången.

Att jag kan sjunga har jag fått höra upprepade gånger och det är självklart kul att höra det men det är inte vad det handlar om. Jag är realist nog att veta att jag inte kan sjunga vad som helst, men klart det finns det jag kan sjunga. Vissa låtar funkar bättre än andra. Huruvida det låter bra eller inte gör så klart en skillnad för mina känslor, men skräcken finns ju ändå.Skräcken att tappa bort sig, skräcken att tappa ton, skräcken att inte prestera så som det förväntas. Så jag ska upp på scen. Igen och igen och igen. Strypa skräcken lite i taget.

Video: Minimonolog och utseende

Upptagen tjej

Från att knappt veta vad jag ska göra med mina dagar till halvt kaos. Ja, inte riktigt än, men näst intill. Det är dags att berätta/avslöja lite småsaker tror jag minsann!

För inte alls länge sedan fick jag frågan om jag kunde hjälpa till och ordna underhållning till ett evenemang här i Linköping, så den 3e september ska det sjungas i RFSU's lokaler efter Kärleksparaden. Repetitionerna har så klart redan börjat.

För ett par dagar sedan hörde en glad vän till mig av sig och erbjöd mig en roll i en pjäs som spelas på Kammarn i Norrköping mellan 16 september och 16 oktober. Jag ska ta mig till Norrköping idag och börja med repetitioner. Lite nervös att hinna är jag, men det kommer nog gå bra!

Så börjar ju skolan den 22e augusti nu med! Nollningsveckan kan jag glömma att vara med på. Ingenting jag dör av, men visst är det lite tråkigt ändå. Den som är nyfiken på vad det är för utbildning kan förresen läsa om den här! Jag är mest intresserad av textil och väldigt sugen på silversmide... Vi får se vad jag hinner och kan göra med tiden!

Så kan det gå!