Att utmana och utvecklas

Något som jag funderar väldigt ofta på är det här med relationer. Det kanske märks till och från? Hur som helst så är det något jag funderar mycket på som sagt och alla mina åsikter baseras självklart på mina erfarenheter och vad jag tycker fungerar och inte. Så tro inte att jag påstår att jag har helt rätt här.

Grunden i alla relationer för mig är tillit. Särskilt i förhållanden så är tillit oerhört viktig. Utan den så blir det så lätt konflikter. Svartsjuka och osäkerhet. Det är därför jag kämpat så hårt med min egen svartsjuka i så många år. Det är inte okej att behandla sin partner illa utan grund bara för att man är svartsjuk och osäker. Så är det bara. För den sakens skull så är det inte så att osäkerheter försvinner och det kommer aldrig bli bekvämt när ett ex eller liknande plötsligt dyker upp, men jag bråkar inte om det och vill inte heller att min partner gör det.

Genom att ha en väldigt förstående partner som J-man har min utveckling från svartsjukans värsta hålor gått i raketfart. Nu hade jag ju en grund jag jobbat fram sedan innan, men det har gått så mycket smidigare att utvecklas med någon som verkligen förstår, lyssnar och förklarar. "Jag tänker si och jag tänker så". Det ger oss möjligheten att vara helt ärliga med varandra. Så ärliga att vi även kan prata om väldigt obekväma ämnen utan att bli sura och missförstå varandra. Har du till exempel någonsin fått eller ställt frågan "har du någonsin mött någon på stan och undrat hur det skulle vara om du var med den personen" av din partner och pratat om den utan att råka såra eller såras? För mig är det oerhört sunt att kunna prata om sådant med min partner utan bråk. Med fullständig ärlighet. Det är ett bevis för att vi litar på varandra och utvecklas tillsammans.

Old pic

Sen J-man och jag först blev tillsammans så har jag inte slutat utmana honom ens för en dag. Precis som han hjälper mig att utvecklas så utmanar jag honom till att utvecklas. Att växa och bli tryggare i sig själv, den han är. Jag utmanar honom att ha egna åsikter, att säga ifrån när något är fel, att ta reda på vad han vill i livet. Ibland så tvingar jag honom nästan. Öppnar för fundering och chans till mer utveckling. För oss båda. Det är nämligen något jag tror är väldigt viktigt i en relation. Det är ett sätt att minimera chansen för slentrian och hålla kärleken och vänskapen vid liv. För vem fan vill ha en relation där man inte är nära vän, bästa vän, med sin partner? Sen är det för övrigt oerhört viktigt att båda parter kan säga ifrån om något inte känns okej, utan bråk och drama, för ingen relation där någon hela tiden måste kuva sig är en sund relation. Sådana ska man akta sig för och kan man inte arbeta ihop och lösa det är det nog tyvärr bäst att skiljas åt, hur ont det än gör.

Det är tyvärr inte allt för sällan jag ser par som går runt och mest verkar "acceptera" varandra. Är det några problem så pratas det inte riktigt ut om det för att det ju blir så jobbigt och svårt och "han/hon är ju sån". De verkar bromsa varandra och det är svårt att inte undra om de verkligen är så lyckliga som de påstår. Vart finns utmaningen? Vart finns utvecklingen i relationen? Vart är ärligheten och tilliten egentligen när man inte kan ta upp ett problem med personen man delar sitt liv med och lösa det? Jag frågar mig om de verkligen är tillsammans av kärlek eller för att det är bekvämt, och jag menar det verkligen inte på något elakt sätt. För mig är det bara så svårt att förstå varför man vill ha en sådan relation. Jag har haft det och det jag lärde mig var att jag inte var i närheten så lycklig som jag kan vara. Jag var rent ut sagt olycklig även om jag lurade mig själv att jag var lycklig.

Snälla, berätta för mig:

• Hur ser din relation ut? Om du inte har ett förhållande hur ser i så fall din syn på relationer ut?
• Utmanar du och din partner varandra? På vilket sätt? Om inte, skulle du vilja det och varför/varför inte?
• På vilket sätt har du och din partner utvecklats under tiden ni varit tillsammans? Har ni gjort det tillsammans eller var för sig?
• Vad är det som gör att just ni passar så bra ihop?
• Och slutligen... Håller du med mig i mina åsikter eller tycker du att det ska vara helt tvärt om eller på något annat sätt? Berätta!

Lite kuddar

Min slutuppgift i kursen blev en hög med kuddar. Kuddar som ser ut som knappar (jag har ju nämnt dem förut). Själv är jag helt överförtjust i dem. J-man lika så! Ska göra en nåldyna i samma stuk när jag får tid över och sen får vi se om jag gör ännu fler knappar. De är lite kluriga eftersom man måste sy en hel del för hand, men vad gör väl det när man tycker om resultatet?

Vad tycker du om de här? Jag är jättenyfiken så klart!

Vårmarknad!

Mina produkter på marknaden

Studenterna från mitt program har vårmarknad i Key-huset på Campus Valla idag och imorgon. Det finns verkligen allt möjligt fint! Keramik och läder, silver och mängder annat.. Själv har jag bara tagit med mina smycken i cernitlera. Det är både skrämmande och spännande att göra såhär. Det är ju nu man ser om det man gör är intressant eller inte! I alla fall mer än när sakerna bara ligger hemma och ligger.

Detaljbilder på alla smycken finns. Men jag kommer portionera ut dem i flera inlägg så att det inte blir så mastigt. Jag har gjort ett gäng och några finns ju redan i bloggen.

Marknaden

Allt är ju relativt...

J-man igårkväll: Nu är du för lite krävande, jag blir arg på dig! (följt av fniss)

Det är spännande hur det där med förväntningar fungerar och hur man reagerar beroende på vilka förväntningar som möts och inte. Gårkvällens diskussion handlade i det läget om att J-man mest skulle retas och sa att jag inte alls kan låna hans digitalkamera när vi är i London för att han vill ha den. Något som jag accepterade utan så mycket som en sur ton i rösten. Sådant kan fortfarande förvåna min älskling till och från, även fast det för det flesta av oss är självklart och ingenting annat än en petitess, hans erfarenhhet säger nämligen att minsta lilla sak kan urarta i ett bråk. Även om det bara var ett skämt från början.

Det är som sagt spännande det där. Vi förväntar ju oss olika saker av olika personer och våra förväntningar baseras ofta på våra erfarenheter. Exempelvis så förväntar jag mig att mina närmsta vänner ska stå vid min sida oavsett vad som händer. Jag förväntar mig att de ska dela sin sorg och glädje med mig, vara ärliga även när det är obekvämt och göra uppoffringar för mig på samma sätt som jag gör för dem.

Sedan vet vi ju alla att sådant här kan förändras. Det händer tyvärr att människor sviker och då förändras våra förväntningar på den personen. Ja, beroende på vad som hänt givetvis. Men även småsaker kan spela roll i det långa loppet. Jag förväntar mig till exempel inte att vissa av mina nära och kära någonsin ska komma i tid till en avtalad tid. Vissa förväntar sig inte heller att jag ska göra det. En liten sak kan tyckas, men ändå något som påverkar de förväntningar som finns om mig och andra tidsoptimister.

Det tål att tänkas på.

I'm alive! Typ

Emo-face

Det känns lite som om en lastbil har kört över mig. Sådär som det kan kännas när man har haft mycket i huvudet ett tag. Det har dock varit en bra period på många sätt, så det är inte så att jag egentligen vill klaga. Jag är mest bara trött.

J-man är iväg på jobb igen och jag har vårmarknad och möte imorgon. Det är efter den här veckan som mitt liv börjar se någorlunda normalt ut igen. Ny kurs börjar då också så saker att göra finns ju alltid hur som. Inte lika intensivt däremot. Inte till en början i alla fall. Det där allmänna missförståndet om att studenter skulle vara lata och bara festa hela tiden... Nej, så är det inte. Många jobbar mer än heltid på sina studier och ingen av oss blir rik för det. Inte så länge vi fortfarande pluggar i alla fall. Att vi tar de tillfällen vi kan att ha kul istället tycker jag inte någon ska hålla mot oss (och det finns massor roliga aktiviteter som inte är alkoholrelaterade också, så tolka inte in någon hobbyalkoholism i det här nu).

Nu har jag massor att göra inför marknaden. Har inte riktigt lyckats lösa hur jag ska förvara alla mina smycken riktigt än... Men det är bara att fixa! Blir svårt imorgon annars.

Reping

Snart är det dags för Världens Sämsta Föreställning 2 också. Utökad ensemble och ännu galnare än förra året!

1 år 2 månader 7 dagar kvar...

Datumet för bröllopet är bestämt. Mellan skolarbete och andra plikter tittar jag på klänningar, slöjor, skor, festlokaler... Lite av varje. Diskuterar olika val med J-man. Visar honom olika klänningsmodeller för att få en aning om vad han skulle tycka om även om beslutet är mitt i slutändan och han faktiskt inte får se klänningen förrän på bröllopsdagen. Pratar färgtema och stil på bröllopet. Ringarna är bestämda för länge sedan och allt handlar mest om pengar just nu. Sådär som det gör när man ska gifta sig och har några saker man inte vill kompromissa med.

Slöja från brudbutiken.se
mycket förtjust i

I sommar ska vi på bröllop också, och fira Ufo och Sara som lovar varandra evig trohet. Kanske blir det även bröllop för min syster och hennes karl nästa år. Det händer mycket nu verkar det som... Helt fantastiskt!

När äntligen april är här och jag har tid med att leva igen kommer mer planer göras och J-man och jag åker till London med hans far och bror och deras respektive. En helg bara, men det ska bli skönt med en ny miljö. Ett avbrott från vardagen. Även om det tyvärr verkar bli en av de där fattiga månaderna.. Så jag ska supa in omgivningen allt vad jag kan. Kostsamma aktiviteter kommer det bli få av. Hoppas jag har min Canon till dess så jag kan ta mycket, mycket bilder i alla fall!

Åååååååh! Så mycket tankar i mitt huvud! Glada tankar så klart, men så många!!!

Bu f-ing hu och det

Det är spännande vad stress kan göra med en. Jag känner ett konstant behov av att klaga på än det ena, än det andra samtidigt som jag kräks över alla människor som sitter och gnäller vid sina datorer dagarna i ända. Paradoxalt. Men det stämmer... Jag har oerhört svårt för människor som inte gör annat än klagar och tycker synd om sig själva. Även mig själv när jag hamnar i sådana svackor.

Detta konstanta bekräftelsebehov människor har. Sättet de söker uppmärksamhet. "Buhu, det är synd om mig! Jag är så ensam/tjock/ful/whatever!" Fiskandet efter att andra ska säga "Nej, du är bäst!". Det är exakt det som gör att jag aldrig bekräftar sådant beteende och inte heller vill att andra ska bekräfta mig om jag faller i fällan och gör så. Det är inte i mina ögon stöttande att tycka synd om och häva ur sig komplimanger för att någon ska (ja, tyvärr är det nog faktiskt så) hålla käften och vara nöjd i tio minuter. Jag tror inte att det hjälper någon helt enkelt.

Jag behöver få skratta, ta ett varmt bad, kramas med min fästman framför en bra film och/eller dansa med tjejkompisarna en helkväll för att må bättre. Sådant hjälper nämligen på riktigt. Att få må bra och inte bara få tomma ord och falska sympatier slängt efter en.

Ibland så skulle jag vilja träffa någon som jag på mina bästa dagar när jag har en av mina sämsta... Jag har nämligen aldrig träffat en främling som överraskar med en trana och ett stort leende. En främling som bara vill att jag ska le utan minsta baktanke förutom att kanske, kanske lysa upp den gråa dagen en gnutta. Och det säger jag inte för att jag tycker att jag är bättre än någon annan bara för att jag gör sånt här... Utan bara för att jag tror att världen skulle vara gladare om fler gjorde sånt då och då. Sen vet jag ju inte om det verkligen hjälper eftersom jag aldrig varit med om det själv. Allt är bara ett stort experiment. Ett experiment jag bara gör när jag är på rätt humör eftersom jag kan vara ganska hatisk mot min omvärld annars jag med.

Är jag för mycket svammel nu? I guess... Jag är trött och tjurig, som sagt. Utarbetad och har fortfarande mycket att göra. Så jag ska fortsätta med mitt arbete. Hoppas verkligen inte att jag drog ner dig i min dåliga dag nu bara, men varje ord är något jag menar. Jag tror att det är något att tänkas på åtminstone.

Nighty night...

Skrivit rapport halva dagen och sedan sytt, sytt, sytt. Skulle ljuga om jag sa att jag inte känner av utmattningen. Kan ärligt säga att jag längtar tills den här kursen är över... Inte för att det är en dålig kurs utan just för att den är så intensiv.

Ville bara gnälla av mig lite. Förlåt för det, men man behöver ju släppa ut lite för att inte bli knäpp ibland.

Nu tänker jag sova och drömma storartade bröllopsdrömmar om J-man! Han är bortrest till på fredag så det får duga med drömmar till då.

Natti, natti!

Working

Förundras gång på gång över hur svettig man kan bli av att sy. Kanske är det koncentrationen som gör det? Hur som helst går det frammåt. Jag har äntligen kommit en liten bit med slutuppgiften, trots rapportskrivning och annat. Samtidigt vill jag sitta och bara titta på bröllopsklänningar, menyer och resor... Inte så konstigt. Många tankar i ett litet huvud.

Det känns som att jag sitter mitt i en orkan. En orkan av känslor och måsten och förväntningar. Spännande dock!

Det där med vardagsromantik

Jag fick frågan om jag kunde göra ett inlägg om vardagsromantik. Lite tips för den som har idétorka kanske? Och det gör jag så gärna! Jag ska berätta om lite olika saker som jag gjort för J-man och så... Så hoppas jag kunna inspirera lite på så sätt.

Något som verkar vara en vanlig missuppfattning när det gäller vardagsromantik är att det behöver vara någon slags stor gest. Så är det inte... Det handlar bara om att göra något extra för den man älskar, någonting som går utanför vardagen. Alltså inte köpa en extra påse chips eller byta sängkläder. Det är nämligen vardagssaker (hoppas jag), så det faller inte utanför normen i förhållandet. Även om det naturligtvis också är jättefina och uppskattade saker! Allt man gör för att visa sin älskling uppskattning är ju bra!

Kärleksmeddelanden

Att ta det vanliga "jag älskar dig" till en annan nivå är ganska lätt att glömma bort. Jag och J-man säger till varandra att vi älskar varandra dagligen, flera gånger om dagen. Så för att ta det till en annan nivå kan man berätta för sin kärlek hur man älskar den istället. Det kan man såklart göra direkt till personen, men för att överraska så kan man till exempel skriva ett kärleksbrev. Brevet kan man sedan gömma eller lägga på en plats man vet att ens partner kommer hitta så småningom, sen är det bara att välja om man vill vara där när personen hittar det eller inte.

När man inte hittar orden för ett helt brev kan man skriva små lappar istället. Små uppmuntrande meddelanden (jag själv skrev lappar med text som "du får mig att le varje dag", "du lärde mig vad kärlek verkligen är" och liknande) som man sedan sprider runt i lägenheten. Sätt en lapp på dator, en på kaffebryggaren, en på badrumsspegeln som exempel... Det blir som en liten skattjakt för din älskling.

Lappar eller brev kan man även gömma i kalendrar eller cigarettpaket eller plånböcker beroende på vad din älskling har som den alltid släpar med sig. Då får älsklingen en överraskning när den kommit till jobbet eller skolan eller vart den nu ska med lite planering.

Ett litet kort som du plockat upp i affären på väg hem kan också räcka fint som en extra överraskning. Det är ju vad du skrivet i som är det viktigaste!

Den som är mer artistisk av sig kan även skriva en dikt eller kanske till och med en sång till sin kärlek. Det är dock lite överkurs.. Om än extremt uppskattat. Kan man inte själv skriva musik så kan man stjäla en befintlig låt och skriva om texten eftersom det inte är något som ska delas med någon annan än kärleken.

Och som avslut på den här delen... Om du bloggar så kan du passa på att hylla din kärlek i ett inlägg, då visar man kärleken väldigt offentligt och det kanske inte passar alla, men det är ett fint sätt (tycker jag) att visa världen hur underbar man tycker att ens partner är.

Egengjorda presenter

Få inte panik nu! Du måste inte lära dig sy kostymer och smida silver/guld för att göra något fint till din älskling. Låtskrivande faller till exempel under den här kategorin och gör du ett eget kort eller kollage över er tid tillsammans så är det också att göra en egen present. Det behöver inte vara avancerat alls! Jag själv har gjort lite olika småsaker i origami till J-man. Jag vek rosor där jag skrev kärleksord över hela pappret innan jag började vika till exempel, inget brev eftersom det inte går att läsa utan att vika upp rosen igen sen... Jag vek även små böcker som jag sedan skrev in kärlekscitat i.

Jag har även stickat halsduk och handledsvärmare till min prins, men jag tycker inte att de faller under den romantiska kategorin eftersom han inte fick någon kärleksförklaring med dem... Den delen är liksom viktig för att det ska bli romantiskt.

Köpta presenter

Det är viktigt att det du köper till den du älskar är personligt. Det behöver inte vara något särskilt eller dyrt eller seriöst, men det ska vara något som är personligt för din kärlek. Något som fick dig att tänka på din partner eller som du vet att den skulle uppskatta oerhört. En present kan vara allt från blommor till en skämtmugg till smycken med äkta briljanter beroende på vilka ni är och vad som passar er (och er budget) bäst.

Det viktigaste med köpta presenter i det här syftet är att de kommer på en dag man vanligtvis inte får presenter. En vanlig torsdag eller måndag till exempel. Inte på alla hjärtans dag, månads/årsdag eller födelsedag... Inte mycket till överraskning då ju.

Upplevelser

Det här är ju någonting som är väldigt individuellt. Kanske är en hockeymatch eller kajaktur den bästa upplevelsen för er, men för mig och J-man så är det kanske mer teater eller konserter som lockar. Poängen är att uppleva någonting tillsammans. Den här kategorin kräver dock lite mer planering och är svårare att överraska med (jag har inte lyckats än), men inte omöjligt. Att bara ta in på hotell och mysa en helkväll eller gå på spa kan vara hur skönt som helst, ett avbrott i vardagen helt enkelt. Viktigast är att det är just ni två och inte hela kompisgänget för att det ska bli romantik av det. Annars är det ju kul att göra sånt här i grupp också!

Så avslutar vi det här inlägget då...

Det var allt jag fick ur mig just nu och det blev ett långt inlägg. Hoppas du orkar igenom hela och att det var till någon hjälp. Det var faktiskt väldigt kul att skriva!

Hur som helst så handlar det här med vardagsromantik mest av allt om att inte glömma bort att uppskatta varandra. Om man glömmer varför man älskar varandra och är tillsammans blir inte förhållandet eller vardagen alltid så kul så att liva upp saker då och då är verkligen ingenting annat än bra! Jag tycker om att göra sånt här ofta, för sådan är jag. Jag är full av kärlek och vill visa det, vill inte riktigt ha slentrianvardag. Andra vill bara ha de här sakerna någon gång då och då. Det finns inga rätt eller fel, det är individuellt hur man vill ha det. Och vad som passar bäst för er vet ju bara ni.

Massor kärlek!

En bit i taget...

Försöker organisera min tid så gott det går. Är rastlös och saknar att göra något kul hela tiden. Inte för att det egentligen var allt för länge sedan jag gjorde roliga saker, utan för att alla plikter väger tungt just nu. Du vet nog hur det är, när man konstant söker andningspauser för att orka med. Tack och lov så är ju åtminstone hälften av mina måsten på universitetet sådant jag tycker är kul. Har äntligen börjat med min slutuppgift och den kommer bli riktigt cool tror jag!

Början på en kudde a la knapp. Har inte sett någon sån förut,
men vågar inte svära på att jag är först med idén för det.

Passade även på att klämma in lite vardagsromantik mellan plugg och plugg för ett tag sedan... Du vet hur viktigt sådant är för mig. Jag tycker inte att man ska glömma bort att uppskatta varandra bara för att vardagen springer på eller man har en stressig period eller vad det nu är, snarare är det ännu viktigare att visa sin uppskattning då om man frågar mig. Så jag passade på att fixa till en av våra kaffemuggar exklusivt för min älskade J-man. Så att han kan få en liten påminnelse om hur jag känner för honom varje morgon (bara muggen diskas emellan då).

Så mycket tankar i mitt huvud just nu! Men en sak i taget. Prioriteringar och det... Som att duscha. Helt klart en sådan sak som jag behöver göra idag. Så jag gör det. Känner mig lite fräsch så jag kan jobba på ordentligt igen. Go me!

Sova, sova?

Jag ligger redan i sängen. En kopp varm choklad står på nattduksbordet, katterna smyger runt ovanpå täcket och jag har två bröllopstidningar att kika i om jag fortfarande inte blir trött nog att sova. Har inte tagit igen en sekunds sömn under dagen. Det har inte gått. Varför är ett mysterium, men inte ett spännande ett.

Imorgon är sista dagen för silversmide... Känns inte alls kul. Att det är slut alltså... Silversmidet är bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Jag hoppas vi får mer möjligheter att testa på och lära oss mer, men vi får se vad som händer. Några fyrra tusen att köpa loss verktygen för har jag hur som helst inte.

Nej, men det där med att försöka sova. Det är nog dags om jag ska orka imorgon.

Video: Lite saker jag gjort

Tröttheten stiger

Kan inte påstå att jag är olycklig just nu. Vissa delar av mitt liv, de flesta faktiskt, verkar långsamt falla på plats. Det är verkligen ingenting jag klagar över. Snarare tvärt om. Det är underbart att känna att man får må bra för en gångs skull!

Sen är det all den andra stressen. Den man ju inte kommer ifrån oavsett hur mycket man vill och faktiskrt behöver. Man har plikter som ska tas tag i. En del hinner man, de som tar upp det mesta av ens tid, och en del hinner man inte hur mycket man än vill. Prioriteringar. Första prioriteringen är att klara skolan. Av flera orsaker givetvis, men inte minst för att ha en inkomst över huvud taget. Vi är ju alla beroende av pengar. Tyvärr.

Jag och J-man pratar då och då, som de flesta antar jag, om vad vi skulle göra om vi vann pengar. Mycket pengar menar jag då. Vi pratar om hur vi skulle gifta oss utan att blinka och investera pengarna i sådant vi älskar. Teatern för mig då, och ett eget företag. Ägna min tid åt att plugga utan att känna CSNs press över bröstkorgen, ha tid för mitt skapande. J-man kunde ägna sig mer åt sin musik och lista ut vad han vill göra mer. Vi kanske skulle kunna köpa oss ett hus att bilda vår familj i. Det är så klart bara drömmar, men drömmar är bra ibland.

Vad vill jag säga med det här? Jag vet inte. Jag ville svamla en stund. Visa att jag lever. Vill komma igen med bloggandet, men finner inte riktigt orken. Det är mycket nu som jag sagt tidigare. Längtar till vila igen!

Tjuvkisse

Vi upptäckte precis att Bus tycker om pistagenötter. Nog för att han äter i stort sett vad som helst, men det var helt klart nytt för oss. Så nu ligger han i mitt knä och spanar på J-man. Planerar för att försöka smöra in sig eller kanske stjäla en liten bit... Knaskisse. Han petar på J-man när han vill ha något. En puss eller något han äter på beroende på om J-man äter eller inte. Fräck är han i alla fall, vår Bus.

Jodå, jag lever!

Jag har knappt hunnit landa sen helgen. J-man och jag har nästan inte hunnit ses och bara få vara sen förlovningen, men idag ska vi äntligen få en eftermiddag/kväll helt för oss själva. Första hundralappen sitter på ett helt nytt sparkonto för vårat bröllop just nu också. En symbolisk start. Det känns riktigt bra!

Som du förstår så har jag extra mycket för mig just nu. Jag brukar ju ha mycket för mig, men ändå ha tid att blogga lite i alla fall. Just nu verkar det onekligen inte finnas lika mycket tid... Du som följer mig på twitter och dayviews har fått lite mer uppdateringar även om det varit få där med. Om man inte följer mig på twitter eller dayviews så kan man, om man vill, titta på sidorna här på bloggen. Där finns ju faktiskt både min twitter och dayviews att beskåda om man är nyfiken!

Just nu så spritter det i kroppen av förväntningar, stress, otålighet och en gnutta hunger. Knappt hinner jag med mig själv i svängarna. Men jag är glad! Det är väl egentligen det viktigaste.