Good for me och det

Eftersom jag är som jag är så har jag fortfarande inte avslutat yogasockorna trots att det inte är sådär jättemycket kvar på dem nu. Förvisso så är väl hela grejen med att de är olika hårt stickade och att jag är lite tjurig över det en faktor i det hela... De blir säkert bra ändå, men jag vill ju så klart att de ska bli perfekta direkt även om verkligheten väldigt sällan fungerar så. Jag har även påbörjat ett mönster (improviserat) på en tröja, men det känns inte så roligt just nu så den ligger påbörjad och orörd sedan en tid tillbaka. Istället stickade jag en mössa till J-man med hans bandlogga på. Det var innan jag fortsatte på och slutade med yogasockorna dock.

Så jag har lite projekt som känns lite motiga. Hur jag löser det? Köper garn till ett nytt projekt så klart! Jag gick med i ravelry för ett tag sedan och där finns en uppsjö av olika gratis- och köpemönster i olika svårighetsgrad för den som är intresserad. Så jag tänkte göra denna.

So far.
So good.
So pretty.

Mest troligt kommer även detta bli tråkigt om ett tag. Jag ska liksom sticka nästan en meter slätstickning och när ett varv tar någonstans mellan tio och femton minuter att sticka (det är ändå 172 maskor och jag är inte supersnabb även om jag hoppas bli det någon gång) så riskerar det att bli... Långrandigt. Men jag är väldigt nöjd än så länge. Den "mönstrade" kanten var en helt ny teknik för mig, vilket var roligt, dock är det en väldigt enkel teknik. Väldigt tjusig tycker jag! Och ett vackert garn gör ju så klart att det känns roligt det med. Hoppas att jag orkar få klart den innan sommarn i alla fall. Det bör inte vara helt orealistiskt om jag inte lägger även denna ifrån mig. Jag ser mig själv som en envis person, men jag har mina svagheter så klart. Jag undrar om det inte är rädslan för att misslyckas som ställer till det för mig här? Kan också vara någon form av separationsångest. Jag är inte säker.

Garnet hittade jag för övrigt på adlibris efter ett tips i en grupp jag är med i på Facebook. Jag visste inte att de sålde garn ens, har bara kopplat ihop adlibris med böcker. Just då var det i alla fall rea och jag fyndade mitt första ullgarn. Merino till och med. Som jag mest hört om innan, men inte lagt en krona på, här hemma finns mest acryl. Det är jättemjukt och jag tror att det kommer värma alldeles utmärkt! Misstänker att jag kommer köpa mer i framtiden. Det var inte superdyrt ens till ordinarie pris liksom. Men vi får se. Just nu är det köpstopp i vilket fall. Det kan ju vara bra om jag gör slut på en del av det jag har hemma först.

Sy elastisk söm för hand

Vi håller ju på och packar inför flytten nu, helgen 22-23:e kör vi, och därför är det lite kaos här hemma. Vissa saker är nedpackade, andra ska strax bli och vissa får vi vänta med. Det är ju så när man ska flytta hur man än gör. Rörigt.

I vilket fall så var vi på en powerwalk i Rydsskogen igår. Av någon anledning kändes det som en bra grej helt enkelt och det var faktiskt väldigt skönt. Vad som var något mindre skönt var att jag återupptäckte ett hål i mina byxor. Det var på låret så jag gick inte runt och visade bakdelen för träden eller något annat pinsamt, men ändå. Det är ett par av mina favoriter, så lagning kändes ju på sin plats. Lyckligtvis har J-man lite t-shirts som han inte längre behövde. Precis rätt material och färgen stämde den med. Nästa problem var att jag inte är direkt sugen på att plocka upp symaskinen och röra till det ännu värre här hemma just nu. Tyget är ju stretchigt så en maskin är så klart att föredra, men jag tänkte som så att stretchiga sömmar måste ju gå att sy för hand också. Det är ju bara så. Google brukar kunna hjälpa till.

En video fann jag. En endaste. Ingen hemsida eller blogg, ingen enkel tutorial med bilder. En video. Lyckligtvis förklarar hon väldigt bra i videon och det verkade inte det minsta svårt faktisk. Yay för Google! Och ännu mer yay för Youtube eftersom det var där jag fann den.



Efter lite vidare efterforskningar så verkar det som att sömmen heter "flätsöm" på svenska och används mer som dekoration och inte som elastisk söm egentligen. Men funkar det så funkar det och det gör det. I alla fall för mitt ändamål just nu. Jag får lappa snyggare i framtiden. Viktigt är det dock att inte dra stygnen för hårt så klart.

Min söm är långt ifrån perfekt. Jag tog dessutom den tråd jag hade tillgänglig, vilken är en extra stark och lite tjockare tråd, vilken inte egentligen var helt ideal. Det faktum att jag också sydde med dubbel tråd förenklade inte direkt, men nu gjorde jag så och det är inte mer med det. För att vara min första gång så är jag nöjd. Det är klart underskattat att sy för hand. Det känns liksom som att man gör något på ett helt annat sätt. Men det tar också längre tid och är man inte både tålmodig och noggrann blir det inte lika snyggt. Så jag kommer inte ge mig på några större projekt för hand framöver tror jag inte direkt. Bra att kunna hur som. Det tror jag att flera kan hålla med om.

Såhär blev min ganska ojämna söm. Komplett med katthår givetvis.
Fortfarande nöjd.

Nu blir det en välförtjänt dusch och sedan är det packning på schemat. AC'n ska få arbeta lite också nu när det är varmt igen. Tur att vi har den!

Minsann...

Jag lyckades skriva en novell till slut. En färdig och betydligt längre än jag vanligtvis skriver det vill säga. Sen kanske jag omarbetar den längre fram om jag känner att det behövs så klart... Vilket bara det känns märkligt då jag aldrig omarbetar mina texter (jag rättar stavfel om jag märker dem, men annars händer inte mycket). Jag skriver ju, som nämnt tidigare, med hjärtat och sedan får det bli som det blir. Ibland blir det bra, ibland inte.

Den här novellen är inte riktigt som de jag vanligtvis skriver. Den är längre, som sagt, men också gladare även om jag inte skulle kalla den glad. Inte lika mörk som de andra helt enkelt. Dessutom handlar den om en tändare.

Novellen kan du för övrigt hitta HÄR om du vill läsa den. Har du även ett konto på kapitel1 och gillar den så kan du rösta på den från och med den 15e dessutom. Bestämde mig för att tävla med den mest för att öka chansen till att få lite kritik. Gick med i kapitel1 för att läsa och försöka finna inspiration i första hand, men det är klart att jag vill få lite kritik när jag väl skriver. Vore kul att utvecklas. Jag skrev väldigt mycket när jag var yngre och jag vill hitta tillbaka lite. Det var något jag tyckte var roligt helt enkelt. Och jisses vad mycket duktiga författare det finns! Kika gärna runt lite på sidan om du gillar att läsa och inte redan är bekant med den.

Vad gäller novellen jag skrev om sist så funderar jag fortfarande på att utveckla den på något vis. Börjar bli dags att ta tag i det helt enkelt. Lite i taget.

Typiskt mig

Som du kanske vet så gör jag saker till och från. För ett tag sedan så fick jag för mig att göra en kofta. Jag har aldrig gjort en kofta förut, så jag tänkte helt enkelt att varför inte? Det är sådan jag är. Att det dessutom finns massor gratis mönster att tillgå på internet skadar ju inte heller. HÄR finns mönstret jag ville försöka mig på. Ser lagom enkelt ut tänker jag!

Självklart är det så att jag inte har "rätt" garn för uppgiften. Jag tog något som låg och skräpade hemma helt enkelt. Jag gjorde inte heller någon provlapp (vilket man faktiskt bör om man stickar eller virkar efter någon annans mönster, på riktigt) utan började bara. I vilket fall skulle min kofta bli en storlek S/M då jag inte är en jättestor person och det helt enkelt borde passa bäst, inte minst för att alla mina andra kläder är i de storlekarna. Logik helt enkelt.

Så när jag kom till den delen där det först var dags att mäta, innan jag kunde gå vidare till nästa del för min storlek så att säga, så var ju arbetet på tok för litet. Det skulle mäta ca 20 cm men mätte ca 15 cm. Inte helt idealt... Så jag hoppade till delen för storlek XXL/XXXL helt enkelt. Varför krångla? Bara det att det inte heller räckte. Så klart.

Matematik var inte mitt favoritämne och är det fortfarande inte. Ibland behövs kunskaperna dock och jag får ju skylla mig själv som inte gör som man ska från början. Dessutom tänker jag inte sluta nu. Jag har kommit för långt och suttit för länge med det. Så det är bara att kämpa på. Yay mig!

Jag har kommit så långt att jag har gjort ärmhålen i alla fall. Räknat och räknat för att få det rätt. Dock har jag inte kommit till det riktigt svåra än, räkningsmässigt. Får huvudvärk bara av att tänka på det... Men jag ska ta mig igenom det. Lite pauser måste jag ta då och då så klart. Både för huvudet och handlederna. I förrgår så virkade jag en mössa bara för att vila huvudet lite. Det mönstret hittade jag också på DROPS hemsida, HÄR. Gjorde den dock helt i svart (och inte helt enligt mönster pga tjockare garn, men schhh).

När jag väl är klar med min kofta så är benvärmare nästa på schemat. Och någonstans däromkring ska jag göra ett eget mönster för virkade handledsvärmare. Hittade inget mönster jag gillade nämligen. Har ju redan gjort ett mönster för stickade sådana som jag tycker är bra, men känner att jag vill ha ett par ganska tjockt och relativt hårt virkade så jag får lite stöd då mina handleder kan vara lite bråkiga till och från och ännu mer när det blir kallt.

Så mycket idéer. Det är därför jag känner att det är viktigt att avsluta det som är påbörjat. Inte helt perfekt att ha påbörjade projekt överallt i lägenheten och inget färdigt liksom.

När inspirationen är halv

Jag har ofta många idéer för olika saker. Plagg eller bakverk till exempel. Eller nageldesign. Eller någon bra pryl som skulle fixa den där grejen som inte blev riktigt så bra som vi velat. Eller... Ja, du förstår. Men få saker blir någonting. Ofta så är det bara de som hänger kvar tillräckligt envist som går till handling helt enkelt. Jag vill säga att det är för att det är de idéerna som är bra, men egentligen har jag nog glömt mycket bra grejer också. Bara för att orken inte varit lika stor som inspirationen.

I december förra året skrev jag min senaste novell. Ungefär en sida, så som det brukar vara när jag skriver. Tanken var dock att skriva något längre denna gången. En utmaning så att säga. Bara för att veta om jag kan. Uppenbarligen gick det inte så bra. Jag funderade på om jag skulle bygga vidare på den, men J-man tyckte att den kändes färdig. Jag är fortfarande osäker...

Så ett par månader har gått. Jag har tänkt på min lilla berättelse till och från sedan dess, minst någon gång per vecka. Jag har svajat mellan att bara skriva något nytt på samma ämne och att fortsätta på samma spår eller använda novellen som ett inslag i berättelsen och skriva fler i samma stuk och väva in även dem. Jag har funderat över genre då novellen i sig är mer åt skräck-hållet medan jag funderar på om det är för förutsägbart för ämnet och funderar på en riktning mer åt sci-fi trots att jag aldrig skrivit det förut. Inte ett ord har skrivits ner. Allt försiggår inuti mitt huvud.

Det bästa sättet att beskriva det på är att inspirationen är halv. Jag har idéer och jag kan inte släppa dem, men det händer ingenting. Kanske är jag inte tillräckligt nöjd med riktningen mina idéer tar, kanske är jag rädd att det ska bli dåligt, kanske är jag för lat, kanske... Kanske är det så att jag är rädd för att göra något nytt? Jag har aldrig skrivit något som inte blivit klart i ett svep till exempel. En längre historia kan kanske kräva skrivande under en längre period. Jag tänker alltså inte att jag ska skriva en historia på två sidor i stället för en utan försöka nå upp till trettio sidor eller mer. Inte tröttna och ha för bråttom. Visst är det en talang att kunna skapa stämning och komma till kulmen fort, men att hålla spänningen under längre tid är än mer speciellt. Tycker jag då. Sådant där kan ju vara olika.

Jag har funderat på om jag helt enkelt skulle börja med att skriva en synopsis så jag har en ram att utgå ifrån och vet var jag ska ta vägen. En start. Något enklare. Men då tar det stopp. Jag vet vem min huvudkaraktär är och jag vet ungefär vad jag vill ska ske i berättelsen, men jag har ingen kulmen. Det finns inget slut, inga intressanta bikaraktärer, inga sidestorys som får berättelsen att komma framåt. Inspirationen är slut. Hit, men inte längre. Inte än i alla fall.

Det irriterar mig när det blir så här. När idéerna inte når enda fram men ändå håller sig kvar. Känner dock att det här kommer bli något. Till slut. Jag har gått alldeles för länge med det för att det inte skulle bli något. Däremot kanske det inte blir som jag tänkt mig. Och det får väl vara okej det med.

Shoes!!!

Okej, det här med pyssel. Jag gillar ju sådant. Det är kul och man lär sig nya saker (ibland i alla fall), förhoppningsvis har man efteråt något man är väldigt nöjd och glad med. Man kan känna sig lite stolt att man gjorde det även när det inte går som man tänkt och svordomar haglar tillsammans med en halv flod av svett och ilskna tårar. Om man inte bara slänger projektet åt fanders då... Vilket har hänt någon gång, men i de flesta fall så plockar jag upp det igen när jag har lugnat ner mig igen (okej, det kan ta månader) och färdigställer det eller gör om det från grunden.

Anyhow! Pinterest är ett kul ställe att hänga på när man gillar pyssel och jag har ett antal pins som bara väntar på att jag ska känna mig redo att ta tag i dem. Det är ju inte så att jag hittar på projekt ändå liksom.... Hrm. Ett sådant projekt är i alla fall detta. Serietidnings-skor!!! Hur awesome är inte det?

Den som följer mig på instagram eller har mig på facebook har redan sett detta, men här är mer om det helt enkelt.

Jag valde en svart-vit serie eftersom jag kände att det förmodligen är lättast att matcha, i alla fall som första projekt. Sen ville jag gärna ha så mycket kvinnor som möjligt med, bara för att jag vill det, så jag kom att tänka på Modesty Blaise. Perfekt! Bara att köpa en tidning då. Och så Mod Podge så klart (yepp, det finns en uppsjö olika). Jag valde att ta den sorten som var i pin'en helt enkelt. Fann även sådana där skum-penslar på Panduro.

Ett par ballerina som egentligen är nästan på gränsen till små och i en glad röd färg (så tyvärr därför inte använda jätteofta) blev min bas. De är ganska ingångna sedan innan så jag torkade av dem noga innan från smuts och damm. Sedan var det bara att börja klippa i min tidning.

Jag klippte bitar i tre olika storlekar. En stor (som en serieruta ungefär) som jag tänkte kanske kunde vara bra på sidor och sådant om man kapade på lämpligt ställe när man kom dit, en mellan (halv till fjärdedels ruta ca) och små i väldigt oregelbundna former (mycket trianglar och snea rektanglar). På varenda bit försökte jag få med något någorlunda intresant och jag klippte väl upp ca fyra eller fem sidor innan jag började.

 Kan säga på en gång att det där med att försöka planera vilka bilder man vill ha är en kass idé. Många bilder klippte jag sönder ytterligare och mycket går ändå inte riktigt att se vad det är så det spelar ingen roll. Däremot så är det inte alls dumt att titta ut vissa som man verkligen vill ska synas och jobba utefter det.

Mina skor var ju släta bortsett kanten runt och de faktum att de är rätt ingångna och därför har lite veck och ojämnheter, men eftersom jag är envis så gick det ändå. Pilligt. Jag gjorde så att jag vek pappret över kanten så det inte syns när skorna är på fötterna. Hur bra det är får framtiden utvisa, men det var så jag gjorde i alla fall.

Eftersom Pysen vägrade låta mina fötter vara ifred så är här en svans. Varsågod.
Och foten är inte svullen, så bli inte orolig, jag orkade bara inte ta en bra vinkel.

De blev riktigt snygga faktiskt. Tycker jag då. Inte helt perfekta, så som det ofta är när man testar något nytt, men det är ju lite charmen det med. Har fått frågan om de tål vatten och så vitt jag lyckats googla mig till så ska dessa tåla det helt okej så länge jag inte hoppar i vattenpölar eller så, alltså så länge jag inte så att säga dränker dem. Ett tips jag sett är dock att använda Mod Podge Outdoor (finns bland alla i länken där uppe) då den ska tåla vatten utan problem. Tänker att jag kanske kan slänga på ett lager över dessa när jag väl köpt en sådan också för säkerhets skull.

Bra att veta dock är att skorna blir ganska hårda när de är torra. Mod Podge är ju ett lim och liknar trälim ganska mycket (i alla fall så var det vad jag tänkte på när jag satt och drog lim av mina fingrar igår). Tillsammans med pappret och i och med att man tar flera lager så blir det ganska styvt. Så ta skor med bra passform och var beredd på att de kanske inte följer foten lika väl som innan.

Jag kommer gissningsvis få skav på hälarna eftersom de är på gränsen till små redan, men vad gör väl de när de ser ut så här? Sitter redan och funderar på om jag inte har ett par till jag kan göra detta med, kanske vågar jag mig på en riktigt färggrann superhjälte-variant denna gång till och med... Kanske!

Aldrig ska en få vara frisk!

Jag har varit ganska nöjd över att ha varit förskonad från mycket sjukdom ett bra tag. Visst, lite snuva här och där men inte så att jag behövt vara sängliggande. Ingen feber. Jag har sett mina vänner på facebook kämpa med influensor och långdragna förkylningar, det har ju varit typiskt sådana tider nu och är väl ett tag till. Men, som du redan förstått, det höll inte i sig. Nu sitter jag här och känner allmän frustration över det eviga slemmet.

Egentligen är det ju helt otroligt hur mycket äckliga saker en kropp kan producera. Dessvärre är det inget som gör mig det minsta exalterad.Jag gör mitt bästa för att inte överkonsumera nässpray och slemlösande till den grad att de inte längre fungerar, eftersom jag gillar det här med att kunna andas och ha svalget tomt och öppet. Det går sådär. Helst skulle jag vilja ha ett mirakelpiller. Men vem vill inte det? Misstänker att det är få som tycker att det är kul med sjukdom...

Tur att det inte syns allt för mycket på utsidan att slemmet frodas i alla fall.

Det värsta är ju, som jag säkert klagat över hundra gånger, att inspirationen flödar så fort febern börjar sjunka. Jag har just nu cirka femton olika projekt som jag känner att jag bara måste ta tag i men fysisk energi som en sengångare ungefär. Mer frustration. Lagom tills att jag är frisk på riktigt har säkerligen minst hälften glömts bort och av resterande är det kanske någon som det blir något av i slutändan. Det brukar finnas annat att prioritera i första hand när jag kommer så långt. Typiskt.

Saker jag däremot ägnat mig åt nu när mitt huvud är klart igen är No 'Poo. Halkade in där första gången för kanske ett halvår sedan, via Lady Dahmer. Jag gillar hela grejen. Att kunna svänga ihop en ansiktsmask av saker som finns hemma när lusten faller på tycker jag känns mycket roligare än köpta varianter (även om jag har några sådana hemma också). Balsammetoden har jag varit inne lite på förut och kör fortfarande produkter utan silikoner i, dock kör jag oftast med schampo nu för tiden. Vet inte varför jag började med det igen... Säkert på grund av att jag färgar håret eller nåt. I vilket fall så ska jag testa att efterskölja med utspädd äppelcidervinäger då min hårbotten är väldigt torr (håret däremot är inte det minsta torrt, eller fett, bara allmänt jättebra faktiskt). Funkar det så blir jag glad, annars har jag inte förlorat något i alla fall.

Okej, svammel.

Det är lätt att fastna på de få saker som faktiskt är enkla nog att syssla med när jag mår så här kul. Hoppas att jag äntligen ska bli klar med min stickning idag i alla fall. Då kan jag börja på nästa stickning. Det är ju stillasittande liksom...

Återhämtning

Igår (i natt egentligen, men ändå) lämnades rapporten in. I tisdags var redovisningen. På lördag och söndag är mina pass uppe på Formex-mässan. Ja, ungefär så ser det ut just nu. Jag är rätt glad att få lite tid emellan att bara andas på. Nog för att portföljen också ska skrivas så klart, men ändå! Lite vila mitt i allt!

På sätt och vis så har jag nog inte riktigt förstått hur trött jag varit, samtidigt så vet jag ju att jag har varit trött. Lite mer lättretlig än vanligt (stackars J-man som är så fin och förstående), lite mer stressad och virrig... När man är mitt uppe i något, och särskilt något man tycker är roligt, så glömmer man ju lätt att vila är bra. I alla fall jag. Tur att jag har någon som har koll på mig.

Nu är planen att påbörja en kort "kavaj", i brist på bättre uttryck, i samma material som jackan. Förhoppningsvis så blir den klar idag eller imorgon så jag kan bära den på mässan, så att det syns att det är just jag som dekorerar med bastråd! Det skulle vara riktigt kul! Och tvätta ska jag hinna också. Märkligt hur lite kläder som finns kvar efter en riktigt stressig period.

När saker inte riktigt går som man tänkt sig...

Det verkar vara otur på schemat just nu. Vilket är sånt som händer alla då och då, men det är fortfarande inget kul för det så klart. Igår blev en sådan där dag där jag kände "typiskt" och visst är det lätt att bara gräva ner sig i det där som gick fel och ge upp, men jag ser inte poängen med det. I alla fall inte i dag (alltså i nutid). Förr blev jag lättare nedslagen nämligen, vilket ju är dumt så jag började jobba på det. Mycket sitter i attityden. Fast ibland är det bäst att ge upp för stunden ska erkännas, alltså ta en paus och rensa ur huvudet så det inte bara blir värre.

Det är egentligen två saker som gått riktigt knas i skrivandes stund. Ingen av dem är dock omöjliga att lösa tack och lov.

För det första så har jag självklart suttit i ett antal timmar med inbjudningarna till bröllopet. Skrivit ihop all information, redigerat och fixat. Bråkat med program som vill annat än jag vill och allt sånt där som så gärna händer när man umgås med datorer. Av alla förberedelser så är bara själva korten utskrivna. Det är de som måste göras mest med så de behövdes helt enkelt skrivas ut. De andra sakerna fick vänta ifall något behövde läggas till eller så innan de skrevs ut. No worries! Så skönt att ha klart! Men så kan vi ju inte ha det sa min dator då...

Så datorn gjorde en spontan systemåterställning och inte ens bästa T-man kunde hitta ens ett spår av de timmar jag lagt på inbjudningarna. Bara att börja om alltså. Vilket så klart inte känns jätteroligt, men det är ju bara att göra. Kanske blir det till och med ännu bättre nu! Det finns ju ingenting som säger något annat i alla fall. Så fick vi ta en ny bild, J-man och jag, till inbjudningskorten också (eftersom den första raderades) så vi fick ett extra tillfälle att skratta ihop igår. Inte fy skam det heller.

Så var jag mitt uppe i mitt syende igår också. Kappan tar sig! Och snygg blir den också! Var mitt i att försöka få fast dragkedjan när det blev sådär som det inte får bli. Pedalen gick sönder. Den fastnade i läge "racerfart" och samtidigt fastnade nålen i tyget så motorn stod bara och skrek. Jag suckade högt. Vid det laget hade jag jobbat runt fem timmar i sträck och glömt att ta paus så jag var lite trött.

Hur som helst var det bara att slita ur sladden och manuellt dra ur nålen och kontrollera så plagget inte tagit skada. Inga problem där i alla fall, men pedalens läge försvårar att komma vidare med arbetet... Så vad gör man? Jag vet inte hur andra gör, men jag kopplar ur alla sladdar och öppnar upp pedalen med förhoppning att laga den i alla fall. Går inte det så blir det att försöka hitta en reserv lite jättefort. Det löser sig liksom.

Lite av hur en arbetsprocess kan se ut

När det gäller saker som sys, stickas och snickras (för att ta några exempel), alltså olika typer av hantverk så verkar en del tro att det är något som bara trollas fram och finns där. Gissningsvis så håller de personerna inte själva på med hantverk och det är ju inte så konstigt att man inte vet att det tar tid då så klart. Däremot så tänkte jag visa lite hur man kan arbeta och kanske förstår även du som inte håller på med detta lite mer om varför det tar tid att göra saker och ting. Därmed kanske också varför din vän som är duktig på att sy eller liknande inte har tid att fixa dina grejer direkt alla gånger, eller varför det kan vara ganska dyrt att gå till en skräddare. De måste ju också få betalt för sin arbetstid! Precis som alla andra!

Här har jag använd ett gammalt påslakan att göra en "mall" av. Det gör jag för att inte slösa på det dyra tyget eftersom jag gör mönstret själv och kan behöva ändra en hel del i designen. Till den här så började jag med ett mönster för en "formsydd kavaj" och sedan gjorde jag om halsringningen, midjan, ärmhålen... Egentligen var det bara insnitten för bysten som jag behöll någorlunda. Anledningen till att jag använde det andra mönstret var för att ha en hjälp för storleken egentligen. Det är en "medium", enligt måtten.

Här har vi ett bra exempel på att man får rätta till saker ibland. Jag testade med två insnitt i ryggen först, men det kändes fel på alla sätt så jag fick lappa ihop dem (annars beter sig tyget annorlunda och det blir fel ändå) och sedan göra ett större insnitt mitt på ryggen istället. Det kommer bli mycket snyggare med dekoren som kommer på den färdiga produkten dessutom!

Allt det tar ett antal timmar. Hur många vet jag inte då jag är ganska dålig på att titta på klockan, vilket i och för sig är bra det med i och med att det lätt blir stressande helt i onödan. Sen får man sprätta upp alla sömmar man sytt för att kunna använda mönstret på det materialet produkten ska vara i när den är klar. Det är det minst roliga tycker jag.

Sen kan det bli så här! En produkt som inte är det minsta färdig än så länge. Ärmarna ska göras om då de blev lite för smala. En krage ska dit, fickor och dekorsömmar på framsida och baksida, dragkedja, alla kanter ska fållas... Och så ska den fodras också. Vilket innebär att man får sy en till, mer eller mindre lika dan, som man vänder ut och in och syr ihop med den andra. Så den blir riktigt skön att ha på sig!

Sist av allt så ska jag dessutom dekorera den med bassträngar som jag kommer sy på för hand. Så det är mycket jobb. Mycket jobb som man kanske inte tänker på när man ser slutprodukten sedan. Men handgjorda saker tar ofta ganska mycket tid, energi och eftertanke från den som skapar det. Ganska häftigt tycker jag!

Work vs health

Att jag är trött på detta eviga sviktande i hälsan kan ju vem som helst räkna ut. Obalans är vad det är och det ställer så klart till det till och från. Den senaste veckan har jag varit dålig nog för att hamna efter i min planering för slutuppgiften. Det är nämligen krävande att skapa ett helt eget mönster, om du nu inte visste det, särskilt när det är första gången man gör det. Vanligtvis så freestylar jag bara och det fungerar ju det med, men för att spara material och kunna spara mönstret till framtiden blir det annorlunda just den här gången.

Däremot så lyckades jag göra nya pulsvärmare (som du ser ovan)! De kommer passa perfekt till min slutuppgift så det är varken bortslösad tid eller bara för nöjes skull, även om jag tycker att det är roligt också. Garnet jag hittade när jag inhandlade allt material till slutuppgiften är jättefint! Cam-bilden gör det inte rättvisa om man säger så. Från vitt till grått till vitt och så vidare går det i alla fall och här och var finns det glittrande paljetter i silver. Jag köpte två nystan direkt, men nu undrar jag om jag inte borde köpt ännu fler för säkerhets skull... Finns ju så mycket fint man kan göra!

Jag mår bättre hur som helst och har både pysslat med brölloppsinbjudningar och spelat lite Guild Wars 2 när energin har varit på lagom nivå. Idag har jag tagit tag i lite saker som behövde skrivas och kvällen kommer ägnas åt att komma ifatt med slutuppgiften igen. Ja, att börja med att komma ifatt i alla fall. Kan knappt bärga mig tills det är klart! Det kommer vara det häftigaste jag gjort hittills!

Video: Knappkuddar/nåldynor

Massor glad kritik

Jag har haft sista handledningen för kursens stora uppgift idag. Temat är "Didaktiska triangeln", vilket låter krångligt men det handlar om lärande. Konsten att lära sig, i det här fallet också med fokus på matematik. Klurigt värre.

Hur som helst så känner jag mig grymt positiv och taggad inför redovisningen om en vecka ungefär. Fick väldigt positiv feedback på min modell (som är i princip helt färdig)! Så nu känner jag mig superpositiv! Det finns dessutom en spännande liten twist på just den här uppgiften... Vad det går ut på är att vi i klassen, antingen var för sig eller i grupp, ska göra en väggdekoration till ett klassrum. Temat är som sagt "Didaktiska triangeln" och efter att vi redovisat våra modeller så kommer en jury titta på våra verk och sedan utse en vinnande modell... Den eller de som gjort den vinnande modellen får sedan göra väggdekorationen på riktigt i klassrummet! Plus en prissumma... Så det är extra spännande den här gången!

Från min instagram

Känner mig säker på att jag vinner. Sådär som man ju ska när man har gjort något man är stolt över. Tror att fler känner som jag dock... Och det är massor med duktiga människor i min klass! Juryn kommer garanterat få det supertufft. Glad att det är någonting jag slipper i alla fall.

Vi spenderar alla våra lediga dagar på olika sätt...

Jag har precis gjort mig iordning. Why I even bother är däremot ett mysterium med tanke på hur regnet faller utanför, men samtidigt är det ju ganska skönt att få känna sig fin en stund ibland. Jag är inte en av de som trivs om jag bara är bekväm hela tiden. Jag är för ombytlig helt enkelt.

Om det inte vore för att jag ska möta upp J-man om ett tag så hade jag däremot fortfarande suttit i sovkläderna och stickat. Jag har börjat på en mössa, den första jag någonsin gjort så det är ett experiment. Orkade helt enkelt inte hitta ett mönster. Det är ju också en typ av i-landsproblem.

Nu ska jag i alla fall fortsätta mitt stickande tills det är dags för mig att gå och möta min älskling. Senare har vi tänkt gå på teater. Life is good sometimes...

Vad händer om...?

Jag följer en väldans massa bloggar. En del svenska och en del engelska, allt efter mina egna intressen så klart. En av alla dessa bloggar är CrunchyBetty.com, en engelsk blogg full med olika sorters nyttigheter. För ett tag sedan (närmare bestämt den fjortonde augusti) så publicerades ett av de bästa inläggen jag läst på länge. In och LÄS för bövelen (klicka på ordet läs bara så löser det sig)!

I korta drag så handlar inlägget om att ändra sitt tankesätt och därmed också inställning till olika saker i livet. Att tänka "Vad händer om..?" istället för att mata sig själv med rädslor och hinder, att se på olika saker i livet som experiment istället för måsten.

Exempelvis vad händer om man diskar sin tallrik direkt efter man har ätit? Ger det en positiv eller negativ effekt? Är det någonting jag vill anamma i mitt liv och fortsätta med? Något så enkelt kan det handla om och i och med att det bara är ett experiment så gör det ingenting om det misslyckas heller. Däremot ska man alltid experimentera med samma sak fler än en gång innan man förkastar det så man hinner se effekten. Involverar det dessutom andra personer, som till exempel om man testar att se vad som händer om man säger ifrån när man tycker att någon säger något dumt, så är det extra viktigt att testa flera gånger så man får se hur det verkligen fungerar. Ibland kanske man även får förklara varför man plötsligt börjar göra någonting annorlunda så att andra får en chans att förstå, reflektera och helt enkelt vara med på noterna.

Ja, i korta drag är det vad det går ut på. Läs själv för det är så oerhört bra skrivet och jag har tänkt på det sedan jag läste det. Precis vad jag behöver för att peppa mig själv ibland! Ett annat sätt att tänka, ett till verktyg att komma framåt!

Är det inte bara underbart?

En klänning, en klänning

Jag vet faktiskt inte alls hur många länkar till sidor med vackra bröllopsklänningar jag har sparade bland mina bokmärken. Mängder av klänningar i alla möjliga olika modeller. Enkla, avancerade, långa, korta, tyll och spets och allt man kan tänka sig. Jag vet vad jag tycker är fint, men inte vad som passar just mig.

Frågan om jag ska designa min egen brudklänning har kommit flera gånger. Inte en dum fråga alls! Fast jag känner att jag inte har tiden, kunskapen eller pengarna. Faktum är att det är billigare att låta sy upp sin klänning utomlands så länge det inte är väldigt enkla modeller vi pratar om. Jag vill dock inte ha en jätteenkel modell.. Det är ju bara en gång och jag som inte ens var på min egen skolbal har inte haft så många möjligheter att vara prinsessklädd. Men jag vill inte se ut som en marängtårta för det. Det måste ju finnas balans.

Egentligen så är det dags att börja prova klänningar. Hitta den där modellen som passar mig bäst och som känns bra. Samtidigt så känns det ganska märkligt att jag ska gå i affärer och prova stora klänningar. Tycker det känns lite obehagligt på något sätt. Och nu när Sessan är bortrest och mamma för det mesta jobbar känns det ännu svårare. Visst kan jag gå själv, men vill jag det? Ett kritiskt öga är alltid bra.

Så jag funderar över att börja skissa i alla fall.. Bara för att testa mig fram i olika modeller för just min typ av kropp. Skissa av mina former på ett papper och börja bygga utåt. Ja, kanske...

En enkel (och ful) skiss på hur man skulle kunna
göra en axelbandslös klänning med genomskinlig chiffong
som öppen detalj ner från bysten.

Börjar jag med det här så kan jag dock inte visa upp annat än skisser jag inte tycker om i bloggen. J-man får ju faktiskt inte se klänningen förrän på den stora dagen! Fast efteråt så kan jag ju visa om inte annat.

Inspirerad kreation

Jag ville ju sy en klänning att ha på bröllopet på lördag. J-man tog mig till Ohlssons Tyger och lät mig välja tyg. Hittade ett fantastiskt, underbart, färgglatt, härligt och luftigt tyg i stretch att arbeta med. Tänkte från början sy en klänning efter ett mönster i en av mina Sömnadsmagasin, men var för lat så freestylade min egen variant. Alltså en helt egen design som inspirerats av bilden i tidningen. Känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde. Var ganska trött och symaskinen bråkade onödigt mycket i början. Så syr jag inte heller efter mönster när jag freestylar utan mäter lite på måfå och testar mig fram. Nålar, syr, provar. Fördelen med stretch är att man kan vara lite mer oförsiktig med måtten, hellre lite för litet så det sitter bra än tvärt om.

Det var själva ärmen i tidningen jag föll för så den fick bli lika dan. Lagom för en ljum sommarkväll tänkte jag och samtidigt luftigt nog för dagen. Blir det kallt på kvällen får jag ha en kavaj med mig. Det kommer bli jättebra tror jag! Tog i lite extra med urringningen eftersom axlarna är täckta, men ringningen är inte vidare "bred" så inget kan hoppa fram och bli olämpligt och pinsamt ändå.

Jodå! Jag är nöjd och glad och kommer nog få ganska så mycket användning av min kreation den här sommaren. Man blir lite stolt över sig själv när man lyckas med ett projekt såhär. Oftast gör man ju det om man är envis och tålmodig nog, men ändå.

Nästa projekt blir en liten bebis-dräkt till J-mans fina systerson som nyligen kommit till värden. Där kommer jag dock följa ett mönster helt slaviskt. Barnkläder har jag aldrig sytt förut och det är dumt att experimentera då ju!

Men typiskt

Spelade in och publicerade en videoblogg för tre, nästan fyra, timmar sedan och den har inte kommit upp än... Attan också! Får fixa det så fort som bara möjligt! Märker dock hur trött och seg jag är, kroppen försöker väl ta igen veckan nu när jag vet att jag får slappna av. Har massor jag vill göra däremot!

Sitter och tittar lite på tyg. Vill göra mig en ny klänning till bröllopet på lördag och så vill jag minsann sy lite barnkläder också! J-man har blivit morbror så tänkte passa på att göra någon mysig gåva till den lille och föräldrarna, när jag ändå har möjlighet liksom. Problemet är som vanligt det där med ekonomin. Tyg kostar ju också pengar faktiskt.

What I do....

Jag har börjat tidsinställa inlägg. Mest för att sprida ut dem lite eftersom inspirationen för skrivandet mer finns på avstånd just nu. Det känns helt enkelt bättre än att inte skriva något alls. Nu för tiden får jag dock inga kommentarer av folk som vill att jag ska blogga, mer, mer, mer så det kanske är en lagom nivå för vad mina läsare hinner med att läsa just nu?

Insåg även någonstans på vägen att jag, till skillnad från många andra bloggare, är ganska dålig på att lägga ut bilder på mig själv nu för tiden. Tittar man i det stora bloggarna är det fullt av bilder på bloggtjejerna, alla i smickrande poser. Själv har jag nog släppt att just jag skulle vara så himla intressant att titta på, men jag ska försöka bli bättre på det igen ändå. Eftersom jag inte hör till de som har en anonym blogg så kan det kanske vara så att mina läsare vill se mitt ansikte då och då.

Jag jobbar på med sådant som jag behöver göra i skolan också så klart. Det tar ju fokus det med... I ärlighetens namn skulle jag väl helst vilja sova en vecka, bli helt frisk (vilket jag aldrig verkar få bli), gå ut när det är vackert väder och få njuta av att göra ingenting alls en hel dag. Gärna tillsammans med J-man för jag misstänker att även han skulle behöva en sådan dag. En liten paus från vardagen.

Och till sist... Jag stickar plastpåsar. Där har du en mening jag inte hade kunnat tro att jag någonsin skulle skriva! Men det är sant. Till slutuppgiften. Jag är rätt påhittig ibland ändå...

Så kan man också göra...

Jag råkade ha sönder ett vinglas för några dagar sedan.. Det stod i diskhon och väntade på att bli diskat när jag skulle ge katterna vatten. Självklart tappar jag vattenskålen rakt över vinglaset och det går i bitar. Då gör jag kanske inte riktigt det som folk i allmänhet gör när de har sönder ett glas. Jag plockar ihop bitarna och bär in dem i mitt arbetsrum för en mindre fotosession!

Bilderna är kanske inte de bästa (jag och herr Nikon är ju inte riktigt kompatibla) och jag redigerar ju inte... Men det här är något man kan göra om man vill vända något negativt till något positivt. Så länge man inte gör sig illa givetvis, för i så fall är det självklart bättre att se till det först!