Nomnomnom ;)

Smiley i rubriken. Ibland får det allt vara okej.

Som du ser så har jag bakat igen! Jag har hittat ett recept på browniemuffins (fast de är kladdiga chokladmuffins egentligen) som är helt omöjligt att misslyckas med, så jag bakar dem gärna om och om igen. Sen är jag ju som jag är och kan inte bara nöja mig där så klart... Så jag slänger på lite marshmallowfluff under de sista minutrarna i ugnen eller, som denna gång, efter att de svalnat och täcker fluffet med smält choklad och crisp i form av coco pops. Nästa gång kanske jag ha i lite pepparmynta så det blir mintchokladmuffins.. Vem vet?

Rekommenderar i alla fall för den som ginnar choklad. Tänk på att lämna lite plats upptill i formarna dock. Även om det inte är något bakpulver eller liknande i så sväller smeten när de bakas och det är ju tråkigt om man förlorar massor gott för att det rinner ner på plåten!

När inspirationen är halv

Jag har ofta många idéer för olika saker. Plagg eller bakverk till exempel. Eller nageldesign. Eller någon bra pryl som skulle fixa den där grejen som inte blev riktigt så bra som vi velat. Eller... Ja, du förstår. Men få saker blir någonting. Ofta så är det bara de som hänger kvar tillräckligt envist som går till handling helt enkelt. Jag vill säga att det är för att det är de idéerna som är bra, men egentligen har jag nog glömt mycket bra grejer också. Bara för att orken inte varit lika stor som inspirationen.

I december förra året skrev jag min senaste novell. Ungefär en sida, så som det brukar vara när jag skriver. Tanken var dock att skriva något längre denna gången. En utmaning så att säga. Bara för att veta om jag kan. Uppenbarligen gick det inte så bra. Jag funderade på om jag skulle bygga vidare på den, men J-man tyckte att den kändes färdig. Jag är fortfarande osäker...

Så ett par månader har gått. Jag har tänkt på min lilla berättelse till och från sedan dess, minst någon gång per vecka. Jag har svajat mellan att bara skriva något nytt på samma ämne och att fortsätta på samma spår eller använda novellen som ett inslag i berättelsen och skriva fler i samma stuk och väva in även dem. Jag har funderat över genre då novellen i sig är mer åt skräck-hållet medan jag funderar på om det är för förutsägbart för ämnet och funderar på en riktning mer åt sci-fi trots att jag aldrig skrivit det förut. Inte ett ord har skrivits ner. Allt försiggår inuti mitt huvud.

Det bästa sättet att beskriva det på är att inspirationen är halv. Jag har idéer och jag kan inte släppa dem, men det händer ingenting. Kanske är jag inte tillräckligt nöjd med riktningen mina idéer tar, kanske är jag rädd att det ska bli dåligt, kanske är jag för lat, kanske... Kanske är det så att jag är rädd för att göra något nytt? Jag har aldrig skrivit något som inte blivit klart i ett svep till exempel. En längre historia kan kanske kräva skrivande under en längre period. Jag tänker alltså inte att jag ska skriva en historia på två sidor i stället för en utan försöka nå upp till trettio sidor eller mer. Inte tröttna och ha för bråttom. Visst är det en talang att kunna skapa stämning och komma till kulmen fort, men att hålla spänningen under längre tid är än mer speciellt. Tycker jag då. Sådant där kan ju vara olika.

Jag har funderat på om jag helt enkelt skulle börja med att skriva en synopsis så jag har en ram att utgå ifrån och vet var jag ska ta vägen. En start. Något enklare. Men då tar det stopp. Jag vet vem min huvudkaraktär är och jag vet ungefär vad jag vill ska ske i berättelsen, men jag har ingen kulmen. Det finns inget slut, inga intressanta bikaraktärer, inga sidestorys som får berättelsen att komma framåt. Inspirationen är slut. Hit, men inte längre. Inte än i alla fall.

Det irriterar mig när det blir så här. När idéerna inte når enda fram men ändå håller sig kvar. Känner dock att det här kommer bli något. Till slut. Jag har gått alldeles för länge med det för att det inte skulle bli något. Däremot kanske det inte blir som jag tänkt mig. Och det får väl vara okej det med.

ColourB4

För ett tag sedan (typ april) så gjorde jag en avfärgning på mitt hår. Jag var helt enkelt trött på att färga utväxt i väntan på att mitt hår ska växa ut igen, vill mest bara låta det vara ett tag. I vilket fall så är det förbannat svårt att hitta en avfärgning som inte innehåller blekningsmedel. Bleka håret var inte vad jag var ute efter... Särskilt inte i och med att jag hade mycket röda toner i håret dessutom.

Google berättade i alla fall för mig om ColourB4. Jag läste recensioner och såg olika klipp. Vad som utlovades var helt enkelt en skonsam avfärgning utan blekningsmedel, dock kan man inte avfärga en blekning så klart. Jag hade ju gjort några ljusare slingor ett tag tidigare för att få någon förändring, men det spelade mig ingen roll. Jag har ganska mycket naturliga slingor i mitt hår och med sommaren på gång (ja, då alltså) skulle det ändå blekas lite under tiden. Ut på jakt!

Vissa skrev om att de hittat ColourB4 på ICA Maxi eller Kicks. Det gjorde inte jag. På Kicks tittade de på mig som vore jag från en annan planet. "Vadå avfärgning utan blekmedel?" Sådant finns ju inte. Det är bara hittepå. Till och med frisörer bleker ju faktiskt "tillbaka" färgen, det vet ju alla. (Disclaimer, jag vet inte vad alla frisörer i världen har för metod när de avfärgar. Vet dock om att vissa bleker och sedan färgar in helt enkelt.)

Det blev Ebay för mig. Vilket ju funkar fint det med. Minns inte om jag valde Regular eller Extra Strenght dock.

Min hårfärg innan för den som inte minns.

Jag visste faktiskt inte helt vad jag skulle förvänta mig när jag väl satte igång, men jag kände att jag inte hade något att förlora. Metoden går ut på att man på kemisk väg, med värme, krymper färgmolekylerna och sedan sköljer ur dem. Vilket innebär att man inte ser någon färg när man sköljer och gör det extra viktigt att skölja noga och länge då färgen kan komma tillbaka efteråt annars. Rött kunde vara något svårare förstod jag det som även om jag inte är säker på varför. Läste också att håret skulle kännas som gummi och helt förstört typ mitt i processen, läskigt, men att det inte var någon fara så länge man gjorde allt enligt instruktionerna.

Mitt hår idag. Jo, det har växt. Det gör sånt.

När jag lade i allt så var det som en vanligt färgning typ. I med allt och vänta. Fast med plastfolie runt huvudet då. Skadar inte heller att föna lite för extra värme. När jag väntat färdigt och skulle skölja såg det ut som att all färg var borta. Jag var plötsligt inte rödhårig längre, bara mörkblond. Märklig känsla, men in och skölja. Jag sköljde ungefär dubbla rekommenderade tiden. Delvis ville jag vara på den säkra sidan och delvis har en frisör en gång sagt att mitt hår är "svårsköljt" så jag tycker det är bra att vara noggrann.

Timer på, skölja, skölja, skölja... Försiktigt gå igenom håret med fingrarna för att inte skada det. Det kändes trassligt och tovigt efter en stund och inte alls kul. Jag intalade mig att det var okej, det hade jag ju läst, och gjorde mitt bästa för att vara än mer försiktig. I med balsamet och vänta en stund... Mer skölj. Även det dubbelt så klart. Kändes bättre då, nästan normalt men ändå inte riktigt. Tycker i och för sig alltid håret känns konstigt till en eller två tvättar efter en färgning så tänkte att det borde vara ungefär lika samma. Det var det.

När det först torkade såg jag inga röda toner alls i håret, men någon/några dagar senare kom det tillbaka. Inte mycket som du ser på bilden, men en hint i topparna. Dock inget jag stör mig på. Jag kan inte se vart "skarven" är över huvud taget.

Så... Mycket bra avfärgning. Mitt hår mår bra, jag slapp bleka och nu får det växa bäst det vill. Jag fick alltså precis det jag ville ha. Rekommenderas för den som vill gå tillbaka till sin naturliga (ljusare än färgningen) hårfärg.