J-man Gäst-bloggning nr2.

Hej!

Nu tog jag tillfälle att gäst-blogga här igen, utan att hon vet om det. Hon sitter faktiskt ute i vardagsrummet och tittar på TV och jag vill bara uttrycka min kärlek till henne här, så ni får höra lite av min sida i de hela, och så får hon sig en trevlig liten överraskning nästa gång hon öppnar bloggen.

Jag vill lyfta fram en egenskap hos min älskade fästmö som gör mig väldigt lycklig. Hon vet hur man visar kärlek. Hon vet precis hur hon ska te sig i vårt förhållande, i vår symbios, hon vet när hennes karl behöver få se en fotbollsmatch och ta sig en whiskey, hon pushar på i rätt tillfällen när man gått och gnällt över sitt utseende för länge. Hon ser till att jag kommer ut även efter jobbet och umgås med mina vänner och inte tappar mina sociala kontakter för att jag stressar ihjäl mig över o-relevanta saker som tar orken ur mig, och hon ger mig tid för mig själv, redan innan jag vet att jag behöver den, för hon känner mig så väl. Med andra ord, hon vet hur man gör denna man lycklig.

Jag skulle kunna ge er tonvis av exempel på när hon kommit fram till mig när jag suttit vid en dator, eller en gitarr och små muttrat lite, lagt handen på min axel och väntat på reaktionen. När jag tittat upp har hon till-exempel sagt med en mild och väldigt övertygande röst -"Ska inte du ta en whiskey och titta på lite Famliy guy och slappna av lite, så kan jag massera din fötter så går vi och lägger oss sen, för du ser helt förstörd ut."
Jag nickar halvt oförstående och säger -"öh, aa, visst?"... Och sen somnar jag på en bädd av rosa fluffiga kärleks-moln och vaknar som en ny människa.

Jag är stolt och överlycklig över att få dela mitt liv med Katten, och jag hoppas ni hittar eller har någon som ni känner likadant för.

Take care!

J-Man -> Out!
.

Kraften som kommer med steget /J-man

- Hej! Det är jag som är J-man. Jag har snott Kattens blogg nu när hon är i Borlänge och jobbar på Peace & Love. Jag tänkte bara passa på att berätta lite kort om mig, vem jag är mer än Kattens fästman. 


Det som oftast kretsar i mitt huvud är, kärlek, sport, musik och personlig utveckling. Det som gör mig till just mig är att jag är unik som alla andra. Jag är mig själv, jag låter inte (längre) andra styra vem jag är, jag sätter mina egna värderingar, och jag skapar och står för mina egna åsikter. Jag älskar nu att utvecklas och jag älskar känslan som infinner sig när man inser att man precis för första gången gjort något man varit för rädd, osäker eller nervös för innan. Kraften som kommer med steget. Mitt personliga mål är nu att hela tiden försöka känna mig lugn och trygg i vem jag är, jag strävar efter att hela tiden känna att jag älskar den människan jag är. Varför? Jo, för kan jag inte älska mig själv, så kan jag inte heller älska någon annan, och kan då heller inte låta någon annan älska mig, och jag älskar Katten, jag vill aldrig dela mitt liv med någon annan, ingen annan människa har någonsin gett mig så mycket som hon, och de vore inte rättvist att inte låta henne älska mig tillbaka. Därför vågar jag säga att jag älskar mig själv, och det är mycket tack vare henne. 


Jag skrev i det tidigare inlägget "jag låter inte (längre) andra styra vem jag är..." och jag vill förklara varför. Förr så lät jag min omgivning styra vem jag var. Jag var allas bästa vän, hela tiden. Jag passade in i nästan vilket sällskap som helst, bara jag fick en dörr på glänt. Och de låter ju faktiskt väldigt bra, eller hur? Nästan fantastiskt bra. Men. Det är ett destruktivt beteende som nästan gjorde mig ensam. Jag gjorde mig tvingad till att hålla reda så himla många olika åsikter beteenden för att alltid passa in, så hjärnan var konstant trött, jag mådde aldrig bra för att jag aldrig tog tid för mig själv, och jag fiskade komplimanger av andra genom att slå ner på mig själv..

Katten träffade mig i samma skede som jag insett detta beteende, men innan jag egentligen förstod konsekvenserna av det. Jag försökte givetvis fly från arbetet de innebär att ändra på sig själv, för de är jobbigt, tar tid och jag är lat, och det är lättare att "bara få det att funka" istället för att bli nöjd och stolt över sig själv. Jag gick in i vårt förhållande med denna insikt precis nådd men jag kände styrkan i Katten, jag såg den direkt. Första gången vi satt där på Ågatan och tog en öl och pratade i timmar. Jag har aldrig  känt mig så trygg och varit så livrädd för en människa på samma gång. Den kvällen var perfekt, och starten på mitt livs resa. Jag älskar dig! 

Mannen på bilden är Kattens öde... Hoppas de går väl. 

//J-Man -> Out