Ja, då väntar man

Kvart i nio ska vårdcentralen ringa upp mig. Tycker att det är ett rätt bra system faktiskt... Om man inte har råd att sitta i telefonkö (vilket ju många inte har) så är det ju perfekt att de ringer upp en. Fast jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Tycker inte om att gå till doktorn ju.

Lagom till nu är jag givetvis jättetrött igen. Alltid roligt när kroppen samarbetar! och efter igår är kaffe inte riktigt lika gott som vanligt. Så jag får väl sura och helt enkelt se till att hålla mig vaken. Inte mer med det. Mitt illa morgonhumör dök tack och lov inte upp förrän J-man åkt till jobbet, så det drabbar bara mig själv. Tur det.