tisdag 10 januari 2012

Min största inspiration är jag

När jag har bloggsvackor och inte vet vad jag ska göra läser jag min egen blogg. Ser på vad jag har skrivit förut och hur jag ser på det nu. Tittar på skriftspråket och layouten. Förvånas över hur jävla bra jag är egentligen. Många gånger hittar jag ny kraft på så sätt. Jag gillar min egen blogg. Den är skriven om sånt jag vill läsa om. Enkelt egentligen...

Det är lite därför jag ibland undrar hur vissa bloggare tänker... Skriver de på ett sätt de själva vill läsa? Har de några krav på vad se läser alls i sådana fall? Inlägg helt utan relevans, till och med värre än de tråkigaste inläggen jag själv skrivit och våndats lite över. Stavfel, gramatiska fel, oläsliga meningar... Ja, en del är helt enkelt inte bra på det där. Sen finns det se som är jätteduktiga på att stava och bygga meningar, men oerhört dåliga på att skriva något intressant. För även om ämnet i sig är intressant behöver sättet man skriver på också uppmuntra läsaren att just läsa. Alla har inte den förmågan.

Något som förbryllar mig då och då i och med allt set här är att jag gång på gång snubblar över bloggar, betydligt större bloggar än min, där allt jag stör mig på gällande text finns. Vad gör att människor slaviskt följer någon som varken är intressant eller intresserad av hur man uttrycker sig? Är vi som bryr oss om vad vi läser en utrotningshotad "art"? Behöver man inte längre kunna konsten att berätta en historia om man vill bli författare, eller veta hur man använder språket för att bli journalist? Även med rättstavningsprogram som hjälpmedel för de som tycker det är svårt kommer vi bara en kort bit på vägen och många behöver inte ens bry sig om det.

Tro inte att jag vill missunna någon sin framgång. Jag förstår bara inte hur man kan få framgång genom skrivande utan att kunna skriva. Det är väl så med mycket ändå... Kanske förstår jag inte bara hur intressanta dessa människor är. Precis som att många inte ser det intressanta med mig. Men det spelar ingen roll... Jag är fortfarande min största källa till inspiration.


4 kommentarer:

  1. Väldigt bra ämne att våga peta i tycker jag då många säkert kan tycka att du just är missunnsam mot mer framgångsrika journalister/bloggare/författare. Dock så såg jag en skrämmande poäng som jag innerligt hoppas du har fel i, och det är [Citat];

    "Behöver man inte längre kunna konsten att berätta en historia om man vill bli författare, eller veta hur man använder språket för att bli journalist?"

    De jag vill åt i detta är rädslan för att kvaliteten på författare/bloggare/journalister ska sjunka successivt, ju mindre vi bryr oss om vad som egentligen står och förlitar oss mer på namn/trender och vad som står i medier. Ibland upplever jag att medierna berättar för oss vad vi ska tycka, tänka och känna, och de gör mig förbannad och rädd. För jag vill inte ha ett samhälle styrt av media, ett samhälle där "rätt" rubrik på tidningen ändrar livsstil på ett helt samhälle. [Det här är ju verkligen en extrem-utveckling av den känslan jag har, men uppmärksammar man de inte så kanske de inte är så långt borta, för i vårt samhälle går utveckling väldigt fort...]

    Jag är väldigt stolt över dig älskling! Känns underbart att dela liv och vardag med en så vis och kärleksfull människa som du <3 Den bästa som finns! Älskar dig!

    SvaraRadera
  2. Hur är allt med dig idag sötis?
    Sjukt fin blogg du har! Kramar :D

    / http://pessys.blogg.se

    SvaraRadera
  3. Jag kan knappt göra annat än att hålla med dig. Jag förvånas över hur vissa inlägg hos väldigt många bloggar ser ut. Ibland ogillar jag det jag ser så mycket att jag blundar och hoppas att det försvinner. Att följa sådana bloggar är ofta inget alternativ för mig.

    Att kunna skriva så att andra vill läsa är lite svårt. Alla gillar att läsa olika texter. Det jag tycker är bra skrivet, kanske inte någon annan tycker och tvärtom. Fast bortsett från det är skrivande ändå ganska svårt. I alla fall om man vill skriva bra. Nu när jag pluggar och har så fruktansvärt mycket att göra, hinner jag inte ägna mig åt skönlitterärt skrivande och när jag väl gör det märker jag hur otränad jag har blivit. Det är lite läskigt eftersom jag gillar att skriva och vill helst av allt skriva bra!

    Jag tror också att många skriver så som de tror att man ska skriva. Tror att jag också hade en del sådana inlägg i början på min egen blogg (funderar dock på att ta bort de mest onödiga inläggen. När jag har tid). Jag har fått uppfattningen att många bloggar för att bli stora och kända så som Kenza och Blondinbella och försöker därför skriva så som de gör. Jag själv skriver om det som jag för tillfället känner för. Fast om det är något som jag själv skulle vilja läsa om vet jag inte. Beror nog på. Man blir så subjektiv när det gäller ens eget.

    Hmm, nu blev detta väldigt rörigt, men jag hoppas ändå att det jag ville ha fram kom fram. Får skylla på studiestress. ;-)

    SvaraRadera
  4. Oj oj oj. Innan man klagar över andras skrivsätt kanske man bör kolla sitt eget.

    "Grammatiska" stavas med två m, "de" och "det" med d och inte s.

    På tal om grammatik är det alltid nyttigt att lära sig skillnaden mellan de och dem respektive de och det.

    Ett "skriftspråk" är till exempel hieroglyfer - menar du hur folk hanterar språkregler i skrift heter det "skrivspråk".

    Meningen "Kanske förstår jag inte bara hur intressanta dessa människor är" är grammatiskt felskriven: du förmedlar något annat än det du egentligen vill säga. Läs den igen och byt sedan plats på "inte" och "bara" så förstår du nog.

    Meningen "Den är skriven om sånt jag vill läsa om" är tokfel om du menar att bloggen innehåller sådant du själv skulle vilja läsa om (vilket jag tror att du menar).

    För att nämna några av felen.

    Antar att det alltid är lättare att klaga på andras beteende än granska sitt eget!

    SvaraRadera