En såndär dag tydligen...

Jag är trött idag och har en hel del att göra, så egentligen borde jag inte sitta och blogga, men man behöver pauser då och då och jag har ju varit så kass på att blogga i helgen. Bus är bråkig katt och lyckades dessutom riva mig när jag lyfte upp han (jag vet att det inte var med flit, för han är för snäll katt) så nu ser jag helt krigsskadad ut.

Det är egentligen världens minsta lilla rivsår, men eftersom jag inte vill bloda på mina saker så satte jag en plåsterbit över. Den täckte dock inte så bra som jag velat så jag korsade över en plåsterbit till fast åt andra hållet då. Så nu ser det mycket värre ut än vad det är på riktigt. Känns alltid så fjantigt när det blir så. Men hellre en överdriven plåstring ett tag än blod på arbetena. Plåstret behöver ju bara sitta tills jag känner mig säker att jag inte kommer spontanriva upp såret igen på en nål eller nåt. Så en timme kan nog räcka bra. Lite marginal liksom.

Snyggt va?

Känner mig helt stressad över det som behövs göras (okonstigt nog) och det spritter massor i kroppen på mig. Den eviga kampen mellan måsten och viljan. Även något som är jättekul kan bli jobbigt när man måste ju. Det hjälps dock inte... Sen att man alltid får bra idéer när man inte har tid också. Ett anteckningsblock vid sidan av är bra ibland. Så att man inte glömmer bort vad man kommit på. Så kan man rensa sedan när man har tid.

Jag är rörig idag.. Det är stressen. Så jag ber om ursäkt om det inte går att förstå mig. Puss och kram!