Det är också just för att jag alltid tyckt att det är så kul, även nu, som jag ibland förundras över hur sällan jag idag sminkar mig. Visst åker en läppglans eller ett väldigt diskret läppstift på ganska så ofta, men det andra försvinner mer och mer. Jag glömmer det, orkar inte eller tänker bara på hur jobbigt det blir att tvätta av och struntar därför i det. Dessutom känner jag ett starkt behov av att någon ska se mig om jag väl sminkar mig. Förr kunde jag sminka mig i min ensamhet för att det var kul och låta det vara så, nu vill jag inte "slösa" att jag gjort mig iordning på ingenting. Så jag låter bli.
Undrar vart det kommer ifrån... Kanske är det en period och ändrar sig igen om en stund? Jag vet inte... Men lite märkligt är det.
 |
| Naket ansikte... Förutom lypsylen då. Jag har torra läppar jag. |
Jag tror att sådant där kan gå i vågor. Jag har en kompis som älskar att sminka sig, men ett tag gjorde hon aldrig det. Minns inte om det var för att hon tröttnade eller vad. Men nu håller hon på att sminka sig igen och göra sig fin. Fast jag tror inte att hon sminkar sig i sin ensamhet längre (om jag har förstått det rätt). Tror att hon bara gör det när hon ska ut eller träffa någon eller testa olika saker. Det kommer kanske tillbaka för dig med. :-)
SvaraRadera