Love...

Egentligen har jag ingenting vettigt att säga. Jag är bara så lycklig och tillfreds just i den här stunden och sådana stunder är viktiga att komma ihåg. Det är i alla fall vad jag tycker...

J-man ger mig fortfarande fjärilar i magen och han rodnar fortfarande när han säger att han är kär i mig. Vi har pratat om bröllop halva dagen. Unnat oss extra god mat och tid med varandra. En chans att bara vara vid varandras sida. Utan tvång att hålla en konversation, för även tystnaden är bekväm när vi är med varandra.

Stunder som de här önskar jag alla. Det är för jävla underbart helt enkelt.