I videon säger jag att jag skonades från mycket för att jag inte var en av de som utvecklades tidigt. Det är sant på det sättet att jag skonades från tafs. Man fick ju annat slängt efter sig istället så klart. Jag blev anklagad för att ha anorexia för att jag var smal. Jag var konstig för att jag var tillbakadragen och mådde dåligt. Jag var ful och så vidare. Kanske var det därför det där tafset kändes så viktigt just då. Även om det var obehagligt så visade det ju att man inte var så ful och dålig som man gärna fick höra. Åter igen känner jag en överväldigande skräck över hur jag själv faktiskt har känt.
I ärlighetens namn tror jag inte att de vuxna som inte märkte vad som försiggick och/eller förminskade problemen när de märktes menade något illa. De gjorde förmodligen det de lärt sig var rätt, vilket ju känns helt absurt när man väl tänker på det. För mig visar det här tydligare än någonsin att det är de vuxnas ansvar att förändra barnens beteende. Vi visste ju inte bättre, någon utav oss. Vi fick lära oss att det var okej att bli utsatt och utsätta andra för oönskad kroppskontakt, till och med att det var något positivt. I alla fall om det var en pojke som stod för tafsandet. Jag kan inte i dagsläget påminna mig om att vi hade en omvänd situation i min klass.
Fortfarande så tror jag dock inte på att det bara är/var tjejer som utsattes för tafsande. Jag vet hur hänsynslösa tjejer i grupp kan bli. Dessutom har vi väl alla hört om eller sett (kanske någon till och med var delaktig) när en eller flera tjejer jagar ifatt en kille för att tvinga på honom pussar? Det är ofta små barn och det är ju "så gulligt"! Men är det så gulligt egentligen? Även där måste man ju sätta en gräns. Det är inte okej att pussa eller ta på någon som inte vill bli pussad och/eller tagen på. Så är det ju bara.
Jisses. Jag sitter och bara skakar. Har du något att tillägga? Fler funderingar? En historia att dela med dig av? Gör jättegärna det och glöm inte bort #tafs på twitter om du har ett konto.
Det är faktiskt sjukt att det är på det sättet. Jag minns att lärarna på låg- och mellanstadiet kom med den där ursäkten att det var för att den där personen tyckte om en som denne gjorde så där. Men precis som du säger är det inget som man ska acceptera. Det är inte okej.
SvaraRaderaJag känner igen mig i det du skriver, om att man ändå gärna ville bli utsatt för det där. Så att man fick bekräftat att man inte var så misslyckad som alla andra påstod.
Det är skrämmande vad man egentligen lär barnen. Är det konstigt om dessa barn växer upp till personer som förgriper sig på andra ..?
Ja det där med oönskad kroppskontakt är inte kul. Hade en lärare på gymnasiet som gärna var lite närgången. Det kunde hända att han kom bakifrån när man stod och pratade med någon och typ hängde sig över axlarna på en och nästan flåsade en i örat. DET om något kändes obehagligt och han gjorde det helt öppet i korridoren, fast bara om det var tjejer närvarande. Vad värre var att han var en "gammal gubbe" som närmade sig 60 i ålder. Han kunde även vara ful i mun och säga snuskiga saker eller komma med snuskiga skämt. Många tjejer på skolan klagade på detta men svaret man fick var: "Men det är ju hans personlighet att vara lite närgången och vara lite vulgär". Så man blev inte tagen på allvar heller. Han brukade få en tillsägelse, för han ändrade alltid beteende ett tag, men efter ett par veckor återgick han till gamla mönster och då började hela härvan på nytt. Det som chockar mig än idag är att de tjejer som gick i grupp till rektorn och klagade på detta inte togs på allvar. Det är inte acceptabelt!!
SvaraRaderaJag minns att vi i mina klass lekte "t-leken", tafsleken. Den gick ut på att en hade ögonbindel på sig och så skulle andra tafsa på en. Både tjejer och killar tafsade på varandra, som ett stort harem.
SvaraRaderaSå här i efterhand: FAN VAD GALET! Jösses.