fredag 18 maj 2012

Den där glädjen med katter...

Ja, som jag berättat tidigare så stickar jag ju plast.. Vilket råkar vara Pysens favoritgodis. Varför förstår jag inte och vi försöker verkligen se till att han inte tuggar i sig sådant. Men just nystanet jag gjort är tydligen oemotståndligt. När jag började hitta plast i kattlådan och det saknade bitar mitt i mitt nystan blev jag inte glad... Funderar dock över hur miljövänliga påsarna är (som ska användas för återvinning) när kattens system inte brytit ner det alls.


Självklart älskar jag båda små missarna, men man blir inte glad när de aktivt förstör ens arbete. Vilket Pysen gör när han äter upp mitt nystan. Sen vill man ju inte att han ska bli sjuk heller! Något han vägrar ta hänsyn till! Hur som helst så resulterar det givetvis i att vi får låsa in mitt arbete hela tiden. Så han låter bli det. 



Tror inte frasen "min katt åt upp min slutuppgift" fungerar så bra på universitetet heller...

2 kommentarer:

  1. Hahaha! Han är ju bara helt jävla otrolig! Fattar inte att han hela tiden ska ska vara med på allt, smaka, tugga, bita, lukta och äta. ^^

    SvaraRadera
  2. Djur är underbara, men jag förstår precis din frustration! Haha, och jag tror inte heller den där ursäkten fungerar. På gymnasiet fungerade i alla fall inte "min undulat tuggade i sig min läxa" ...

    SvaraRadera