Jag började min dag med en drickyoghurt... Var ju tvungen att se hur jag skulle må. Någon repris på gårkvällen var jag ju inte sugen på. Jag kan meddela att det gick bra. Visst har jag mått illa idag. Skräcken att kräkas igen har hållit i sig och det har gjort min aptit dålig och då mår jag illa för att jag är osams med min kropp helt enkelt. I övrigt har jag liksom mått prima!
Kan meddela att det jag surat mest över egentligen är att lilla Pysen varit på min virkning igen... Haft av garnet igen och virknålen är nu spårlöst försvunnen. Jäkla kattskrälle! Men jag älskar ju honom ändå såklart...
Det har inte blivit så mycket arbete som jag önskat gjort idag på grund av den här skräcken att bli dålig igen. Har varit försiktig och knappt rört på mig för att försäkra mig om att jag är okej. Så jag ligger bakom tidsplanen. Däremot har jag löst mitt problem som jag stötte på nu! Något gott ur det jobbiga med andra ord! Och det är jag glad för... Inte för att jag inte hade löst det om jag hade fortsatt arbeta... Men ändå.
Så var vi över och firade bästa Iza i efterskott också. Det var jättetrevligt, men det blev inte så länge för både jag och J-man är rätt trasiga. Han har jobbat så han nästan stupar och du vet ju hur det var för mig igår. Har ju redan gnällt tillräckligt om det liksom. Något helt nytt är att just nu så typ "rycker" det inuti mitt högra öra. Eller bultar... Inte ont, men obehagligt. Väldigt märkligt...
Över lag är jag ändå rätt nöjd och glad. Orkar inte sura över småsaker precis hela tiden, det känns så dumt. Fast vi ska nog sova jag och min älskling... Märker att jag börjar förlora stavningsförmågan och J-man är egentligen en zombie just nu, även om han säkert förvandlas till en obstinat 3-åring när jag säger åt honom att det är sovdags. Det är ju lite så vi fungerar när vi är övertrötta av mer arbete än nöjen. Inte sant?
På måndag ska jag redovisa mitt arbete, det är därför jag är så intensiv just nu. Var lite för optimistisk när jag valde vad jag skulle göra... Så då får man lite skylla sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar