I can haz meltdown. Tydligen.

Jag bråkar med min provdocka och det är en jävla skruv som vägrar gå i. Självklart hittar jag inte någon skruvmejsel och skruvdragaren klarar inte av den. Så jag bröt ihop lite grann... Lite för mycket frustration på en gång helt enkelt. Så jag har varit förbannad till den grad att jag gråtit och gråtit. Att jag har huvudvärk och är allmänt förkyld och ömsom varm, ömsom kall hjälper inte heller. Jag blir ju bara mer tjurig av det.

Som tur är har jag världens finaste pojkvän som suttit i telefon (han har headset när han kör) med mig och sagt så fantastiskt fina saker tills jag lugnat ner mig. Han är borta till imorgon igen som du förstår. Att han ändå tar sig tiden att lugna en tjurig flickvän är nästan helt ofattbart för mig. Man kan säga att det inte har tillhört det normala i tidigare relationer... Det har varit annat som prioriterats helt enkelt. Mitt eldiga humör är inte alltid så kul heller, men äntligen har jag funnit någon som fattar att suckar och ögonhimlande inte gör mig gladare.

Rosen J-man överraskade mig med i torsdags.