Jag behöver väl egentligen inte längre påpeka att mitt huvud gör ont? Imorgon ska jag gå till min optiker och snyfta lite. Tre veckor sen jag beställde mina glasögon då och nog för att hon sa att det skulle ta lite extra tid, men det börjar bli lite väl tufft nu känns det som... Larvigt lång tid på sätt och vis. Fast det var inte det jag skulle berätta.
Du vet kanske hur det är när man har huvudet fullt av idéer och vill göra allt på en gång? Det är lite där jag sitter just nu. Vad värre är att jag såklart börjat på flera av mina idéer så jag vet inte riktigt vart jag ska fortsätta. Ett i-landsproblem av rang kan man väl kalla det.
Jag vill fortsätta på min jacka som är påbörjad och tar sig ganska fint... Men jag har haft problemlösning i huvudet ett tag nu och inte helt lyckats komma överrens med mig själv om vad som är bäst. Så jag sitter fast även om jag egentligen inte gör det. Jag vet vad jag ska göra men inte hur. Där sitter jag just nu och surar.
Lim-olyckan igår kanske du minns? Jag fortsätter med den idén. Bråkar med lim och snören som spretar åt alla håll. Problemlösningslåst även där... Fast inte. Jag vet vad jag ska göra bara inte om det material jag har att tillgå håller bra nog. Så vet jag inte hur jag ska få ordning på alla ändar utan att ha sönder något. Försök själv att fläta presentsnöre på det sättet så får du se att det är mycket bråkigt.
Jag har börjat om på min virkning en tre eller fyra gånger vid det här laget... Det är viktigt för mig att jag blir nöjd med resultatet eftersom jag har begränsat av garn i just de färgerna. Det jag färgade på universitetet som du minns. Färgen på det mörkturkosa är skitsnygg till jack-tyget. Så jag är otålig. Inte fast, bara medveten om att det kanske inte är det arbetet som jag borde prioritera även om det är lättast att bara gå vidare med det.
I-landsproblem som sagt.. Jag har mycket inspiration och idéer i kroppen och det är så skönt samtidigt som jag inte vet vad jag ska göra först. Men jag löser det. Funderar på att klä mig och gå till affären för att köpa jätte-redbull och jobba tills jag stupar. Jag har nämligen inga föreläsningar imorgon och J-man har redan nu åkt till Stockholm för att jobba så det är inte helt dumt egentligen.
Kanske sitter jag fast här en stund till och stirrar framför mig innan jag kommer på hur jag vill göra? Sådant som märks.
Det är minst sagt irriterande när sådant händer; att man har hur många idéer son helst till saker som man vill göra, men att det ändå finns något som hindrar en lite att göra det. Något smart svar på hur man bäst gör har jag inte (och med tanke på att det är ganska många dagar sedan du skrev inlägget, har du kanske redan kommit på en smidig lösning - nu när praktiken är slut försöker jag ta igen alla olästa inlägg), men kanske behöver man bara ta ett djupt andetag och sedan ta itu med saker och ting, en sak i taget?
SvaraRaderaDå kommer man givetvis till problemet att man inte vet vad man ska börja med, men det spelar kanske ingen roll?
Hoppas att det i alla fall har löst sig så att du fått lite ro i själen och att du snart får dina glasögon (om du inte redan har fått dem)!