Sen vet jag inte när på dagen (svensk tid) det är meningen att vår värld skulle explodera. Kanske är det inte förrän sent ikväll? Kanske sitter det någon och räknar ner just nu? Kanske är det strax innan dygnet slår om på den plats i världen som slår om från den 21e sist i världen (vilket jag inte har en aning om vilket det är eftersom geografi inte är mitt ämne så att säga)? Kanske får de så kallade foliehattarna rätt den här gången? Kanske inte.
Det är lite spännande hur sådana här saker påverkar oss dock, oavsett vad man tror eller inte tror på. Många människor stressar upp sig något oerhört över dessa domedagsteorier, förutsägelser. Förr eller senare har väl någon av de gamla filosoferna (och liknande) rätt? Behovet av att tro det verkar vara stort på många håll. Den mest intressanta frågan för mig är varför? Varför letar vi skäl att ha ångest? För det verkar inte som att tanken hos majoriteten är att försöka leva livet så bra som möjligt och kanske till och med göra gott även för andra innan slutet kommer. Det pratas ju även till och från om människor som tar sina liv enbart för att slippa uppleva världens undergång. En fruktansvärd konsekvens av dessa teorier som kommer och går.
Samtidigt så är inga av dessa datum "säkra". Beroende vem som tolkat domedagsteorin den här gången så är det ett nytt datum som gäller. Enligt vissa så skulle jorden gått under för flera år sedan (enligt Maya-kalendern), enligt andra så är det idag jorden går under (enligt Maya-kalendern) och enligt andra är det ett par tusen år kvar innan dess (enligt Maya-kalendern). För mig så känns det liksom som att det finns de som faktiskt vill skapa någon slags masshysteri. Känslan av makt kanske det är som spökar där, vad vet jag? Sen finns det säkert de som tror benhårt på det och vill varna andra, men jag frågar mig ändå vad det gör för nytta?
Om jorden skulle gå under så skulle inte jag vilja ha en förvarning. Att gå och vara orolig och rädd känns inte som en bra grej helt enkelt. Så jag tar lite kaffe och slår igång en bra låt på Spotify istället. Jobbar på min slutuppgift och planerar inför kvällen som ska spenderas med människor jag tycker oerhört mycket om. Pussar och kramar med J-man och mys med katterna. Ja, det känns mycket trevligare.
Intressant tanke de där med att de finns ett måste att tro att världen ska gå under. Varför ska vi ens tro och (verka) vilja att Jorden ska gå under? Varför inte ta tillvara på den tiden vi får på Jorden och göra oss och våra närmaste så lyckliga som möjligt, jag vet att de låter hysteriskt klyschigt och när vardagen är i fullgång så sitter man otacksam med sina i-landsproblem och gnäller. Men när de faktiskt uppmärksammas såhär i media så tycker jag vi ska ta tillfället i akt och faktiskt visa kärlek och glädje mot varandra istället för gnälla genom kommentarer som just "se, världen gick ju inte under" och bla bla bla. För de kanske kommer en dag då undergången faktiskt blir oundviklig, och vi kanske vet det och får ångest över saker som borde gjorts eller som gjordes, eller så bara exploderar vi och hinner inte med filmklyschan att be om ursäkt för att man var ett svin och får dö "in peace"..
SvaraRaderaKontentan av mitt svammel här ovan är att jag tycker att tron och fokuset på undergången är onödig, de finns bättre saker att ägna tid och engagemang åt!
Älskar dig min älskling! <3
I torsdags satt vi på jobbet och skojade om det här under morgonfikan. Några tyckte att det inte var lönt att komma till jobbet på fredagen om jorden ändå skulle gå under. Andra såg det som en ursäkt att slippa handla de sista julklapparna. ;-) Plötsligt såg en av mina kollegor förtvivlad ut och efter en stund sade han att han visserligen inte var rädd, men att bara för att vi satt och var så självgoda och säkra så fanns en risk att världens faktiskt skulle gå under. Jag själv har inte riktigt vetat vad jag skulle tänka och tycka. Visst vill jag inte att jorden ska gå under, men händer det så händer det. Finns ju inte mycket man kan göra åt det. fast jag skulle inte hellre vilja veta i förväg när jorden skulle gå under. Tänk vilken ångest att behöva gå och tänka på det!
SvaraRaderaMen nu gick ju jorden inte under. ;-) Får se när nästa domedag ska infalla.