Pysen fortsätter att vara jobbig katt. Önskar att vi kunde prata med honom om det, förklara varför det är dumt att väcka folk mitt i natten och fråga vad det är som gör att han känner att han behöver göra så. Än så länge svarar han dock inte när vi försöker. Such is life and so on. Vi får se det som att vi får en liten, liten smakbit av hur livet med småbarn skulle kunna se ut. De flesta nya föräldrar sover nog mindre än vi får dock. Fast misstänker att de även ser ett syfte med de sömnfria nätterna. Det gör inte riktigt vi just nu.
Värst är det för J-man. Han är mycket mer lättväckt än jag. Vilket innebär att han vaknar precis varje gång Pysen är igång och strular medan jag kan sova rakt igenom det till och från, mycket för att J-man stoppar det innan jag reagerar.
Annars är det ungefär som det ska vara. Vardagen rullar på och vi har saker att förbereda oss och planera inför. Bröllopet i slutet av sommaren till exempel. Men först så är snart första delen av Livekarusellen slut och vi får se om något av J-mans band går vidare. Flush (som är det ena av banden) har lite fler grejer på gång oavsett. Jag försöker hjälpa till med det jag kan så klart. Marknadsföra spelningar och försöka hjälpa till med merch till exempel. Det är kul! Förhoppningsvis blir jag bättre på det med tiden. Det hjälper att jag gillar musiken så klart. De finns på Spotify om man vill lyssna!
Åh, vi har samma problem! Vår ena katt (som jag kallar för Ninjan i bloggen) gör allt möjligt dumt under natten och väcker oss jämt och ständigt. Ett tag satte han igång kl 04.00 VARJE morgon med att krafsa på vår klädkammardörr i sovrummet. Maken min reagerade snabbare än mig och därför blev det han som blev mest lidande (jag hann ju aldrig riktigt vakna innan det var över). Fast nu verkar lille kissen ha kommit in i en lugnare nattperiod. Kanske kommer ni få samma tur? :-) Även om det inte känns så nu, blir det ett slut på det. Bara svårt att komma ihåg när man är som tröttast (och argast?).
SvaraRadera