Det börjar nu närma sig två månader sedan jag först blev sjuk. Jag mår klart bättre idag, slipper sjukhus och dropp och sånt. Men magar är kluriga saker och jag mår fortfarande inte helt bra. Det tar väldigt lång tid att må helt bra tydligen. Och det är väldigt frustrerande.
Nu är det lyckligtvis inte så att jag är dålig varje dag, hela tiden. Däremot är det ändå majoriteten av tiden. Jag mår illa eller har ont i magen eller känner mig allmänt konstig. Bäst mår jag om jag är helt still och helst inte har ätit på länge. Ofta när jag äter börjar jag må dåligt och jag vet sällan om jag är mätt eller inte när jag väl äter, det känns bara konstigt. Men jag ska helst inte bli hungrig heller för då är chansen också stor att jag börjar må dåligt. Jag försöker klura ut en bra rutin så att jag kan minimera risker åt alla håll. Finns ju ingen anledning att inte försöka få ordning på det.
Jag har fått rådet att undvika alkohol, laktos och gluten. Laktos och gluten finns i nästan allt som jag tycker om så det känns rätt surt. Alkohol är inga problem att undvika, men det är klart jag kan bli extra sugen på en öl eller drink bara för att jag vet att det inte är bra för magen just nu och min hjärna gärna leker trotsålder när det kommer till förbud. Tråkigast är ändå som sagt laktos och gluten. Är bortskämd med att kunna äta det som jag känner för annars och just nu skulle jag göra mycket för en toast med massor ost eller bara sitta och dippa bröd i dressing... Mmm... Men, men. Jag har ju tur eftersom det här ska vara något övergående, även om det tar ett tag.
Två till tre månader är det jag har att gå på. Och hur mycket jag än vill tänka att det är från och med att jag blev sjuk så att jag kommit igenom det mesta nu så är det ju snarare från och med jag sist blev så dålig att jag kräktes och så... Och då har det bara gått tre veckor. Men jag är glad att det är bättre, det är jag faktiskt.
Hoppas jag snart kan släppa det här helt. Blir rätt tjurig av att nästan aldrig må bra i kroppen faktiskt. Som tur är så har jag två mysbollar och världens bästa make som tar hand om mig här hemma och jättefin stöttning i mina vänner. Det är tur att jag har dem.
Usch, vad tradigt att det tar sådan tid. :-( Och ganska tråkigt att behöva undvika vissa saker (laktos och gluten). Jag är själv väldigt dålig på det, så jag kan förstå din frustration. Men tiden kommer säkert gå rätt fort ändå, så snart lär du vara frisk som en nötkärna ;-) Att ha så fina nära och kära (som jag uppfattar det utifrån det du skriver) betyder mycket. :-) Då finns det i alla fall lite ljus i detta trista mörker. ;-) Krya på dig!
SvaraRadera