Lev inte genom din skräck

Alla har vi rädslor. En del mer hanterbara än andra. Vissa sunda, men många onödiga rädslor.

Att vara försiktig för att man är rädd att slå ihjäl sig när man klättrar på en stege eller för att bränna sig när man lagar mat är ganska normala rädslor. De finns där för att skydda oss. Det handlar lite om överlevnad. Inga konstigheter. Däremot finns det rädslor som kontinuerligt förstör för oss. Utan att vi kanske ens funderar över det.

Jag har själv tampats med en ganska ordentlig svartsjuka genom åren. Just för att jag blivit medveten och bestämt mig för att arbeta bort den till varje pris så har den minskat avsevärt genom åren. Självklart finns den kvar i bakhuvudet, men jag blir inte längre en total dramaqueen som inte vet hur jag ska bete mig när känslorna tar över. Jag har lärt mig att lita på den jag älskar. Lita på att den personen älskar mig lika mycket som jag älskar den. Varför skulle min partner vara otrogen mot mig eller lämna mig om vi inte har några problem i relationen eller jag själv skulle vara osäker på mina känslor? Att straffa min partner för min egen rädsla att förlora denne är ju helt idiotiskt. Däremot ett bra sätt att driva den jag älskar ifrån mig.

Tro mig, det är inte lätt att få bukt med sin svartsjuka. Det är ett arbete som går med en varenda dag. Hela tiden måste man arbeta för att vara medveten om sitt eget beteende, försöka förstå varför man reagerar som man gör och ta många djupa andetag för att lugna sig innan känslostormen tar över. Man kommer misslyckas med att kontrollera de där känslorna. Många gånger. Men man kommer också märka att man kan hantera det bättre och bättre och att ens relation kommer förbättras samtidigt. Just för att man slipper konflikter som egentligen inte behövt bli konflikter. En öppen kommunikation kan man komma långt med. I början kommer man behöva bekräftelsen att man faktiskt är ganska fånig som är sådär rädd. men det kommer man inte få på det sättet om man skriker, gråter eller på annat sätt beter sig ologiskt mot sin stackars partner.

Alla människor har dessutom ett förflutet och det är svårt ibland att inte bli svartsjuk och rädd för det förflutna... Men någonstans behöver man också förstå att förflutet är förflutet. Man kan inte förutsätta att ens partner är tillsammans med en för att komma över någon annan. Funderar du över det en stund så förstår du ju hur bisarrt det är. Om du tror att det är så behöver du kanske arbeta mer med ditt självförtroende eller helt enkelt lämna relationen. Prata med din partner hur som helst. Hur tror du att hon/han känner om du anklagar henne/honom för att vara kär i någon annan? Hur skulle du känna? Inte det roligaste kanske...

Självklart ska du inte låta dig trampas på om du känner att någonting verkligen är fel. Men tänk dig för innan du låter svartsjukan styra dig. Det är mitt råd i alla fall. Jag har åtminstone blivit mycket lyckligare genom att ta tag i mig själv på det sättet. Och jag vill ju att du ska vara minst lika lycklig som jag! Det är ju så onödigt att må dåligt när man inte måste.