Det skulle vara häftigare att säga att mitt onda knä var på grund av en gammal dansskada. Det är det inte. Trots flera års dansande har jag aldrig skadat mig mer än lite sträckta hälsenor, ben och vrickade fötter.
Jag jobbade på ett lager där vi packade varor åt företag för ett antal år sedan. I smala gångar sprang jag och de andra runt och jobbade på så effektivt vi kunde... Just den dagen hade jag en vagn som kartongerna jag packade i stod på. Den hade en liten stege som man kunde fälla ut för att nå de varor som låg högt upp. Ett riktigt bra hjälpmedel med andra ord! Om man inte blev för stressad lärde jag mig.
Betonggolv och knän är inte kompisar. Det vet de flesta. Jag fastnade med foten i stegen på vagnen och slog båda knäna i. Högerbenet som var det som satt fast tog mest stryk. Det blev liksom stumt när det satt fast sådär. Envis som jag var (är) åkte jag dock inte till läkaren förrän någon vecka senare och kanske är det därför de inte hittade något och jag fortfarande kan få riktigt ont. Mer och mer sällan dock.
Ja... Så kan det gå. Bättre att vara försiktig och gå till doktorn direkt så kanske man slipper ont längre fram.
Så! Nu slipper du göra det misstaget!
Usch, vad tråkigt. :-( Du låter som min make! Han klämde nästan av sitt ena finger i en traktordörr, men vägrade att gå till läkare. Det var innan han och jag blev tillsammans som tur är, annars hade jag tjatat öronen av honom. Men om du har mer och mer sällan ont kanske det är ett gott tecken. :-) Kanske kommer det bli bättre till slut.
SvaraRadera