På tal om det här igen.
Det här är alltså vad en del människor tycker är en "tjockis". Jag är ca 160 cm lång och väger ungefär 57 kg. Det är fullständigt normalt. Några kilo till skulle inte skada mig och inte heller skulle jag bli sjuk om jag gick ner några kilo igen. Går jag för mycket åt något av hållen kan det däremot bli en fara för min hälsa, men jag är inte ens nära det som det ser ut nu och då är jag ändå pinsamt otränad.
Tidigare har min trivselvikt legat på 45 kg. Det är i nederkant av vad som kanske är bra, men helt godkänt även enligt farbror och tant doktorn. Jag var dessutom väldigt vältränad då så sjukdom var inget problem. Däremot gick jag ner till 39 kg när jag inte mådde bra efter en separation och det var allt annat än sunt. Då ska du veta att jag aldrig gått ner i vikt med flit och jag skulle aldrig utsätta mig för det igen. En del verkar helt glömma att smal inte automatiskt betyder frisk. Skrämmande nog.
Jag har alltid varit liten och just nu är jag ju inte större än någon annan normalviktig tjej. "Tjockis" är dock ett kärleksfullt smeknamn jag haft bland mina närmsta vänner i många år. Ett smaknamn jag tycker om och tar emot med glädje. Men det är också ironiskt menat och jag vet om det. Jag tror inte att jag är tjock för att någon säger så till mig. Däremot så finns det de som inte tänker så. Det finns de som tror att de är tjocka även när revbenen sticker ut och de som varken reagerar eller bryr sig när en vän eller familjemedlem blir sjuk av över- eller undervikt. "Hon/han trivs ju så" verkar folk tänka. Som att det är en ursäkt för att man inte ska ingripa medan någon man säger sig älska långsamt tar livet av sig.
Hälsan är viktigare än hur mycket jag väger för mig. Jag jobbar på att bli vältränad igen, så jag blir friskare och mår så bra som jag kan må även fysiskt. Tappar jag några kilo på det så gör det ingenting, men i ärlighetens namn gör det mig minst lika lite om jag stannar på den vikt jag är nu. Ett par kilo till uppåt gör ingenting heller. Vad är så svårt att förstå med det?
Tidigare har min trivselvikt legat på 45 kg. Det är i nederkant av vad som kanske är bra, men helt godkänt även enligt farbror och tant doktorn. Jag var dessutom väldigt vältränad då så sjukdom var inget problem. Däremot gick jag ner till 39 kg när jag inte mådde bra efter en separation och det var allt annat än sunt. Då ska du veta att jag aldrig gått ner i vikt med flit och jag skulle aldrig utsätta mig för det igen. En del verkar helt glömma att smal inte automatiskt betyder frisk. Skrämmande nog.
Jag har alltid varit liten och just nu är jag ju inte större än någon annan normalviktig tjej. "Tjockis" är dock ett kärleksfullt smeknamn jag haft bland mina närmsta vänner i många år. Ett smaknamn jag tycker om och tar emot med glädje. Men det är också ironiskt menat och jag vet om det. Jag tror inte att jag är tjock för att någon säger så till mig. Däremot så finns det de som inte tänker så. Det finns de som tror att de är tjocka även när revbenen sticker ut och de som varken reagerar eller bryr sig när en vän eller familjemedlem blir sjuk av över- eller undervikt. "Hon/han trivs ju så" verkar folk tänka. Som att det är en ursäkt för att man inte ska ingripa medan någon man säger sig älska långsamt tar livet av sig.
Hälsan är viktigare än hur mycket jag väger för mig. Jag jobbar på att bli vältränad igen, så jag blir friskare och mår så bra som jag kan må även fysiskt. Tappar jag några kilo på det så gör det ingenting, men i ärlighetens namn gör det mig minst lika lite om jag stannar på den vikt jag är nu. Ett par kilo till uppåt gör ingenting heller. Vad är så svårt att förstå med det?
Fan heller att du är fet. Däremot finns det mer av dig att tycka om, vilket jag tror behövs. Innan räckte du inte riktig alltid till ;) I mina ögon har du bara blivit vackrare. Kram på dig gumman, saknar dig. ;)
SvaraRaderapalla bry sig om kilon, fokus på en stark och frisk kropp, så löser sig resten. motion gör en friskare och sexigare, DET är coolt^^
SvaraRaderaDu är verkligen inte tjock. Bra att du står på dig och inte tar åt dig av de elaka kommentarerna. Stor tumme upp för dig! Om ändå alla hade din åsikt, då skulle vi ha ett sundare samhälle. Det viktigaste är att man mår bra och inte är sjuk. Precis som du säger kan man bli dödssjuk om man går upp eller ned för mycket. Men för många är det idealet som styr och då ska man vara skelettsmal. Usch.
SvaraRadera