Det är helt logiskt att blogga när man är stressad

Osminkad, flottig, oklädd och hungrig sitter jag här och bloggar. Tiden är snart utrunnen så jag måste springa ner till cykeln och börja resan mot LiU om jag ska hinna i tid, vilket jag så klart tänkt mig. Så jag bloggar. medan maten står bredvid mig och jag fortfarande inte vet vad jag ska ha på kroppen för att vara lagom klädd. Smink är inte viktigt, så det skiter jag i däremot. Folk får väl titta bort om de tycker jag ser plågsamt trött ut idag.

Tidsoptimistens förbannelse är det jag lider av. "Det är ju tre timmar kvar, behöver inte stressa än... Shit, nu måste jag hinna allt på en kvart!" Hur går det till? Den gåtan har jag inte löst riktigt än. Men jag ska. Helt onödig stress ju.

Blir nog mjukisoutfit och mer mat lite senare... Synd att frukten är slut bara. Kanske tummar jag på resepengarna (vilket innebär att jag får ta mig till en pankomat och övertrassera mig sen) och stoppar något i magen på uni... En tjuga hit eller dit får man väl leva med ibland. Hälsan först vet du!