Flera människor nära mig vägrar ta itu med sina känslor av olika skäl. Ni är idioter allihop. Ja, jag vet att det är oerhört svårt och ibland riktigt läskigt att börja reda i sin personliga röra, men att trycka undan den är det sämsta man kan göra. Det gör mig förbannad. Ingen utav er har egentligen så stora problem. Ni har saker som gör ont, ja, det har ni. Ni har saker som behöver bearbetas. Men ni har för i helvete en jävligt bra tillvaro i övrigt och att hålla på och leka martyr för att kunna låtsas att ni är starka är näst intill skrattretande.
Jag lärde mig själv för ett par år sedan att tårarna är det som gör dig stark. Då menar jag inte den typen av tårar där man sitter och tycker synd om sig själv (sådant tycker jag inte om) eftersom det enbart är destruktivt. Men man måste släppa ut det som gör ont så att man kan få lite klarhet och börja reda i det där nystanet av smärta, svek, sorg eller vad det nu är som behöver tas tag i. Om man väljer att göra det ensam eller med någon man litar på är helt upp till var och en. Jag gör det helst själv (delvis för att jag inte vill ha någon som tycker synd om mig i närheten, det gör mig ofokuserad och ibland även arg). En del vill bli omhållna andra vill prata i timmar, någon vill skriva... Vi bearbetar saker på våra egna sätt. Det är så det ska vara och det får ta så lång eller kort tid det behöver, men om man inte börjar med det så fort som möjligt så kommer det ta längre tid och göra ännu mer ont.
Varför denna aggression från snälla, rara, omtänksamma Katten? Jo, för att jag bryr mig. Jag är förbannat trött på att folk vägrar ta tag i sig själva och på så sätt gör sig mer illa än gott. Jag är så förbannat trött på att människor jag älskar, som vill utvecklas, ställer sig i sin egen väg och hindrar sin utveckling. Jag är så förbannat trött på att människor som säger att de är starka beter sig svagt, i synnerhet eftersom jag vet att de inte är svaga egentligen. Jag är så förbannat trött bara.
Börjar ni inte ta hand om er snart så skriker jag på er. Skriker tills jag är hes och ni gråter. Så att ni börjar någonstans. Jag kan vara jävligt elak för att vara snäll ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar