Vill du binda dig?

När jag frågar människor omkring mig om de funderar på att binda sig i framtiden verkar de flesta tänka: "Vadå? Är det något sexuellt du menar nu?" Tanken på giftermål är nämligen långt bort för de flesta. Så långt bort att de flesta inte vill tänka på det till och med. Vid förlovning verkar gränsen för allvar gå för de flesta. Ändå skaffas barn med människor man knappt vill ha kontakt med, tanken att man kommer ha kontakt med barnets andra förälder på ett eller annat sätt under resten av sitt liv verkar sällan finnas där.

Jag funderar mycket över sådant här... Varför är människor i dagens samhälle så rädda för det där vi kallar hopp? Äktenskap handlar ju mycket om hoppet och önskan att kunna och få leva i resten av sitt liv med den man älskar och dela allt med den personen, nu när det inte längre handlar om en simpel affärsuppgörelse det vill säga. Givetvis innebär ett äktenskap mer än så också, men en del utav det. Sedan finns det ju juridiska för- och nackdelar också... Vilka de är (förutom att det blir ack så jobbigt att separera (nåde den som är optimistisk och drömmer om lycka till döden skiljer dem åt)) har alldeles för få koll på för att kunna argumentera i frågan. Istället blir huvudargumentet helt enkelt att det är gammaldags och fånigt. Oavsett om man vill tro på äkta kärlek eller inte.

Är det så att pessimistens tidsålder är nu? Det har jag ingen lust att vara med på. Positivitetskurs till alla!

Published with Blogger-droid v1.7.4