Står i hallen. Påklädd, iordninggjord, på ganska bra humör trots en svag huvudvärk och så kommer illamåendet över mig. Känns lite som att jag ska kräkas på plats så jag tar ett djupt andetag och stannar till. Ingen spya... Bra. Mycket kraftigt illamående dock. Snabbt beslut. Jag stannar hemma. Är jag magsjuk vill jag inte riskera att starta en epidemi i skolan. Förhoppningsvis är det bara stressen som släpper. Är ju inte första gången jag mått riktigt illa under den här tiden. Jag har mått så pass kul att jag nästan kräkts rakt ut på repetition. Det gick bra då med som tur var. Men smaken av galla är inget kul.
Så jag sitter här med tårar i ögonen (som jag i princip alltid får när det känns som att jag ska kräkas) och tycker jävligt synd om mig själv.
Riktigt trist att behöva må så där dåligt :-( Tycker synd om dig (och du har all rätt att tycka synd om dig själv). Får verkligen hoppas att det går över så att du kan komma tillbaka till skolan.
SvaraRadera