Händelselöst

Jag har vilat hela dagen. Välbehövligt är bara förnamnet. Tror jag skulle behöva en vecka på det här sättet, men det är så klart inte ett alternativ. Egentligen gör inte det så mycket... Jag ser fram emot måndagens redovisning och att få komma ut igen. Inte känna illamående och hosta om nätterna. Inte stressa och vara helt utan fritid och socialt liv för att jag repar konstant. Inte för att jag någonsin skulle byta bort repperioden för det. Vissa saker gör det värt att må dåligt.

Jag ska berätta om premiären när energin återvänt igen. Fler föreställningar väntar ju också! Men nu ska jag fortsätta vila mig. Det förtjänar jag faktiskt.