Jag sitter still och ändå ökar illamåendet. Det här är INTE okej. Känner gråten på väg långt bak i halsen och sväljer. Hårt. Jag är arg. Inte ledsen, utan arg för att jag inte upplever att det blir bättre.
Det blir ett bad. Skrubba bort bakterier och lägga sig i soffan och vila. Kan bli doktorn imorgon. Jag är inte road av det här. Var det inte från början heller, men ännu mindre nu. Gränsen är nådd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar