Det här med att vara ute i god tid

Jag tycker om att vara ute i god tid om jag har möjlighet. Det gäller det mesta som inte är tråkigt i alla fall (tänker inte låtsas att jag inte kan vara en prokrastineringsexpert när det kommer till städning och läxläsning eller liknande). Det är väl väldigt vanligt antar jag. Att planera roliga saker månader i förväg liksom. Att vara på plats en halvtimme innan alla andra för att man är förväntansfull och så vidare.

I vilket fall så fick jag för någon månad eller så sedan veta att en gammal vän i England ska gifta sig! Jag träffade honom senast i slutet av sommaren och fick då träffa hans fästmö (fast då var de inte förlovade än) för första gången. Jag fattade omedelbart tycke för henne och J-man, som inte träffat någon av dem förut, blev också väldigt förtjust. Jättekul! Och nästa år blir det alltså bröllop. Nästa år! Det är ju hundra år dit! Nej, men du förstår. Det ska bli så himla roligt och jag är lite otålig.

Något som jag tycker är rätt klurigt med just bröllop (och nu har jag faktiskt inte varit på så många) är klädseln. Jag vet inte ens vad de har för klädkod och redan suckar jag över avsaknaden av finkläder i min garderob. Det är nämligen så att jag misstänker att det kommer vara ett rätt tjusigt bröllop, minns att jag sett bruden prata om att de tittat på lite slott för vigseln, och jag vill ju varken vara under- eller överklädd. Och hur fryser man inte ihjäl i exempelvis en balliknande klänning förresten? Om det nu blir klädkoden. När jag själv gifte mig tror jag det var mycket adrenalin som gjorde att jag inte kände någon kyla ens på kvällen när det inte var så varmt längre.

Men jag måste chilla lite. Som redan sagt så vet jag inte ens vad de ska ha för klädkod och skulle jag köpa en klänning nu är det ju inte säkert att den passar då. Det kan liksom hända ganska mycket med en kropp på ett år. Den kan bli större eller mindre, den kan också stanna precis som den är, men det kan jag omöjligt veta nu. Ser fram emot att shoppa finkläder dock. Det är ju inte så ofta man får möjlighet att göra det.