Bu f-ing hu och det

Det är spännande vad stress kan göra med en. Jag känner ett konstant behov av att klaga på än det ena, än det andra samtidigt som jag kräks över alla människor som sitter och gnäller vid sina datorer dagarna i ända. Paradoxalt. Men det stämmer... Jag har oerhört svårt för människor som inte gör annat än klagar och tycker synd om sig själva. Även mig själv när jag hamnar i sådana svackor.

Detta konstanta bekräftelsebehov människor har. Sättet de söker uppmärksamhet. "Buhu, det är synd om mig! Jag är så ensam/tjock/ful/whatever!" Fiskandet efter att andra ska säga "Nej, du är bäst!". Det är exakt det som gör att jag aldrig bekräftar sådant beteende och inte heller vill att andra ska bekräfta mig om jag faller i fällan och gör så. Det är inte i mina ögon stöttande att tycka synd om och häva ur sig komplimanger för att någon ska (ja, tyvärr är det nog faktiskt så) hålla käften och vara nöjd i tio minuter. Jag tror inte att det hjälper någon helt enkelt.

Jag behöver få skratta, ta ett varmt bad, kramas med min fästman framför en bra film och/eller dansa med tjejkompisarna en helkväll för att må bättre. Sådant hjälper nämligen på riktigt. Att få må bra och inte bara få tomma ord och falska sympatier slängt efter en.

Ibland så skulle jag vilja träffa någon som jag på mina bästa dagar när jag har en av mina sämsta... Jag har nämligen aldrig träffat en främling som överraskar med en trana och ett stort leende. En främling som bara vill att jag ska le utan minsta baktanke förutom att kanske, kanske lysa upp den gråa dagen en gnutta. Och det säger jag inte för att jag tycker att jag är bättre än någon annan bara för att jag gör sånt här... Utan bara för att jag tror att världen skulle vara gladare om fler gjorde sånt då och då. Sen vet jag ju inte om det verkligen hjälper eftersom jag aldrig varit med om det själv. Allt är bara ett stort experiment. Ett experiment jag bara gör när jag är på rätt humör eftersom jag kan vara ganska hatisk mot min omvärld annars jag med.

Är jag för mycket svammel nu? I guess... Jag är trött och tjurig, som sagt. Utarbetad och har fortfarande mycket att göra. Så jag ska fortsätta med mitt arbete. Hoppas verkligen inte att jag drog ner dig i min dåliga dag nu bara, men varje ord är något jag menar. Jag tror att det är något att tänkas på åtminstone.