onsdag 28 mars 2012

Allt är ju relativt...

J-man igårkväll: Nu är du för lite krävande, jag blir arg på dig! (följt av fniss)

Det är spännande hur det där med förväntningar fungerar och hur man reagerar beroende på vilka förväntningar som möts och inte. Gårkvällens diskussion handlade i det läget om att J-man mest skulle retas och sa att jag inte alls kan låna hans digitalkamera när vi är i London för att han vill ha den. Något som jag accepterade utan så mycket som en sur ton i rösten. Sådant kan fortfarande förvåna min älskling till och från, även fast det för det flesta av oss är självklart och ingenting annat än en petitess, hans erfarenhhet säger nämligen att minsta lilla sak kan urarta i ett bråk. Även om det bara var ett skämt från början.

Det är som sagt spännande det där. Vi förväntar ju oss olika saker av olika personer och våra förväntningar baseras ofta på våra erfarenheter. Exempelvis så förväntar jag mig att mina närmsta vänner ska stå vid min sida oavsett vad som händer. Jag förväntar mig att de ska dela sin sorg och glädje med mig, vara ärliga även när det är obekvämt och göra uppoffringar för mig på samma sätt som jag gör för dem.

Sedan vet vi ju alla att sådant här kan förändras. Det händer tyvärr att människor sviker och då förändras våra förväntningar på den personen. Ja, beroende på vad som hänt givetvis. Men även småsaker kan spela roll i det långa loppet. Jag förväntar mig till exempel inte att vissa av mina nära och kära någonsin ska komma i tid till en avtalad tid. Vissa förväntar sig inte heller att jag ska göra det. En liten sak kan tyckas, men ändå något som påverkar de förväntningar som finns om mig och andra tidsoptimister.

Det tål att tänkas på.

2 kommentarer:

  1. Om du vill, finns ju 450Dn, om du vill ha den i London. :)

    SvaraRadera
  2. Det med förväntningar är faktiskt rätt intressant. Och hur något kan bli en vana, som i sin tur kan leda till förväntningar. Att man förväntar sig att något ska vara på ett visst sätt därför att man har blivit van vid att det är så. Något som i längden kan tära rätt rejält på någon i något förhållande. Känns som att det är precis så det är hos rätt många i min omgivning, om jag även räknar in mig själv. Fast det är heller ingen omöjlighet att förändra sina förväntningar. Allt beror på hur engagerad eller envis man är.

    Att småsaker kan spela rätt stor roll är rätt intressant det med. Eftersom jag brukar vara i tid till saker brukar jag förvänta mig att de flesta andra också är det, men blir rätt så irriterad när det visar sig att det inte är så. Ett exempel är i början av min och min bästa väns vänskap. De första gångerna brukade hon komma i tid, men sedan blev man van vid att hon inte gjorde det. Men innan man blev van blev man mest irriterad. Dock finns det mängder med andra exempel på småsaker och förväntningarna kring dem (för att inte tala om resultaten av att de blir eller inte blir uppfyllda).

    SvaraRadera