Att utmana och utvecklas

Något som jag funderar väldigt ofta på är det här med relationer. Det kanske märks till och från? Hur som helst så är det något jag funderar mycket på som sagt och alla mina åsikter baseras självklart på mina erfarenheter och vad jag tycker fungerar och inte. Så tro inte att jag påstår att jag har helt rätt här.

Grunden i alla relationer för mig är tillit. Särskilt i förhållanden så är tillit oerhört viktig. Utan den så blir det så lätt konflikter. Svartsjuka och osäkerhet. Det är därför jag kämpat så hårt med min egen svartsjuka i så många år. Det är inte okej att behandla sin partner illa utan grund bara för att man är svartsjuk och osäker. Så är det bara. För den sakens skull så är det inte så att osäkerheter försvinner och det kommer aldrig bli bekvämt när ett ex eller liknande plötsligt dyker upp, men jag bråkar inte om det och vill inte heller att min partner gör det.

Genom att ha en väldigt förstående partner som J-man har min utveckling från svartsjukans värsta hålor gått i raketfart. Nu hade jag ju en grund jag jobbat fram sedan innan, men det har gått så mycket smidigare att utvecklas med någon som verkligen förstår, lyssnar och förklarar. "Jag tänker si och jag tänker så". Det ger oss möjligheten att vara helt ärliga med varandra. Så ärliga att vi även kan prata om väldigt obekväma ämnen utan att bli sura och missförstå varandra. Har du till exempel någonsin fått eller ställt frågan "har du någonsin mött någon på stan och undrat hur det skulle vara om du var med den personen" av din partner och pratat om den utan att råka såra eller såras? För mig är det oerhört sunt att kunna prata om sådant med min partner utan bråk. Med fullständig ärlighet. Det är ett bevis för att vi litar på varandra och utvecklas tillsammans.

Old pic

Sen J-man och jag först blev tillsammans så har jag inte slutat utmana honom ens för en dag. Precis som han hjälper mig att utvecklas så utmanar jag honom till att utvecklas. Att växa och bli tryggare i sig själv, den han är. Jag utmanar honom att ha egna åsikter, att säga ifrån när något är fel, att ta reda på vad han vill i livet. Ibland så tvingar jag honom nästan. Öppnar för fundering och chans till mer utveckling. För oss båda. Det är nämligen något jag tror är väldigt viktigt i en relation. Det är ett sätt att minimera chansen för slentrian och hålla kärleken och vänskapen vid liv. För vem fan vill ha en relation där man inte är nära vän, bästa vän, med sin partner? Sen är det för övrigt oerhört viktigt att båda parter kan säga ifrån om något inte känns okej, utan bråk och drama, för ingen relation där någon hela tiden måste kuva sig är en sund relation. Sådana ska man akta sig för och kan man inte arbeta ihop och lösa det är det nog tyvärr bäst att skiljas åt, hur ont det än gör.

Det är tyvärr inte allt för sällan jag ser par som går runt och mest verkar "acceptera" varandra. Är det några problem så pratas det inte riktigt ut om det för att det ju blir så jobbigt och svårt och "han/hon är ju sån". De verkar bromsa varandra och det är svårt att inte undra om de verkligen är så lyckliga som de påstår. Vart finns utmaningen? Vart finns utvecklingen i relationen? Vart är ärligheten och tilliten egentligen när man inte kan ta upp ett problem med personen man delar sitt liv med och lösa det? Jag frågar mig om de verkligen är tillsammans av kärlek eller för att det är bekvämt, och jag menar det verkligen inte på något elakt sätt. För mig är det bara så svårt att förstå varför man vill ha en sådan relation. Jag har haft det och det jag lärde mig var att jag inte var i närheten så lycklig som jag kan vara. Jag var rent ut sagt olycklig även om jag lurade mig själv att jag var lycklig.

Snälla, berätta för mig:

• Hur ser din relation ut? Om du inte har ett förhållande hur ser i så fall din syn på relationer ut?
• Utmanar du och din partner varandra? På vilket sätt? Om inte, skulle du vilja det och varför/varför inte?
• På vilket sätt har du och din partner utvecklats under tiden ni varit tillsammans? Har ni gjort det tillsammans eller var för sig?
• Vad är det som gör att just ni passar så bra ihop?
• Och slutligen... Håller du med mig i mina åsikter eller tycker du att det ska vara helt tvärt om eller på något annat sätt? Berätta!