torsdag 2 oktober 2014

Typiskt mig

Som du kanske vet så gör jag saker till och från. För ett tag sedan så fick jag för mig att göra en kofta. Jag har aldrig gjort en kofta förut, så jag tänkte helt enkelt att varför inte? Det är sådan jag är. Att det dessutom finns massor gratis mönster att tillgå på internet skadar ju inte heller. HÄR finns mönstret jag ville försöka mig på. Ser lagom enkelt ut tänker jag!

Självklart är det så att jag inte har "rätt" garn för uppgiften. Jag tog något som låg och skräpade hemma helt enkelt. Jag gjorde inte heller någon provlapp (vilket man faktiskt bör om man stickar eller virkar efter någon annans mönster, på riktigt) utan började bara. I vilket fall skulle min kofta bli en storlek S/M då jag inte är en jättestor person och det helt enkelt borde passa bäst, inte minst för att alla mina andra kläder är i de storlekarna. Logik helt enkelt.

Så när jag kom till den delen där det först var dags att mäta, innan jag kunde gå vidare till nästa del för min storlek så att säga, så var ju arbetet på tok för litet. Det skulle mäta ca 20 cm men mätte ca 15 cm. Inte helt idealt... Så jag hoppade till delen för storlek XXL/XXXL helt enkelt. Varför krångla? Bara det att det inte heller räckte. Så klart.


Matematik var inte mitt favoritämne och är det fortfarande inte. Ibland behövs kunskaperna dock och jag får ju skylla mig själv som inte gör som man ska från början. Dessutom tänker jag inte sluta nu. Jag har kommit för långt och suttit för länge med det. Så det är bara att kämpa på. Yay mig!


Jag har kommit så långt att jag har gjort ärmhålen i alla fall. Räknat och räknat för att få det rätt. Dock har jag inte kommit till det riktigt svåra än, räkningsmässigt. Får huvudvärk bara av att tänka på det... Men jag ska ta mig igenom det. Lite pauser måste jag ta då och då så klart. Både för huvudet och handlederna. I förrgår så virkade jag en mössa bara för att vila huvudet lite. Det mönstret hittade jag också på DROPS hemsida, HÄR. Gjorde den dock helt i svart (och inte helt enligt mönster pga tjockare garn, men schhh).

När jag väl är klar med min kofta så är benvärmare nästa på schemat. Och någonstans däromkring ska jag göra ett eget mönster för virkade handledsvärmare. Hittade inget mönster jag gillade nämligen. Har ju redan gjort ett mönster för stickade sådana som jag tycker är bra, men känner att jag vill ha ett par ganska tjockt och relativt hårt virkade så jag får lite stöd då mina handleder kan vara lite bråkiga till och från och ännu mer när det blir kallt.

Så mycket idéer. Det är därför jag känner att det är viktigt att avsluta det som är påbörjat. Inte helt perfekt att ha påbörjade projekt överallt i lägenheten och inget färdigt liksom.

2 kommentarer:

  1. Äsch, det blir säkert bra i slutändan :-) Du kommer lösa problemen ;-) Jag insåg (på tok för sent) att jag hade gjort fel i den broderade tavlan som jag håller på till min systerson (nej, är fortfarande inte klar). Men jag improviserar och hoppas på att det ser bra ut i slutändan :-). Fast det känns rätt snopet att man räknat fel, trots att jag alltid försöker dubbelräkna och kontrollera tills det nästan blir absurt. Men men. Sådant är livet. ;-)

    Jag skulle gärna vilja se bild på projekten när de är klara :-) Om du vill dela med dig så klart :-P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket bra att vara noggrann även om det kan bli fel ändå ;) Jag är nog mer lat än impulsiv när det kommer till det och så får jag sota för det sedan med mycket mer arbete. Ineffektivt kan man säga. Men jag får ju träna på problemlösning och det kan ju inte vara helt dumt alla gånger det heller!

      Det kommer bilder om jag kommer ihåg det. Jag ska inte lova något jag kanske inte lyckas hålla. Men jag hoppas att jag med stolthet kan visa upp min kofta som jag kämpar så mycket med till slut! Kommer bli mycket ledsen på den om jag inte får ihop det.

      Radera